Gå till index

Ekokardiografi

0% färdig
0/0 Steps
  1. Introduktion till ultraljudsdiagnostik
    12 Kapitel
  2. Hemodynamik
    5 Kapitel
  3. Den ekokardiografiska undersökningen
    3 Kapitel
  4. Systolisk vänsterkammarfunktion
    9 Kapitel
  5. Diastolisk vänsterkammarfunktion
    3 Kapitel
  6. Övriga tillstånd
    5 Kapitel
  7. Kardiomyopati
    4 Kapitel
  8. Perikardsjukdomar
    2 Kapitel
  9. Klaffsjukdomar
    8 Kapitel
  10. Förord
Avsnitt Progress
0% färdig

Mitralisvitier

Mitralisklaffen separerar vänster förmak och vänster kammare. Klaffen är upphängd i en klaffring som fortsätter i annulus fibrosus. Mitralisklaffen har ett främre och ett bakre segel och vardera består av tre partier (Figur 1).  Det främre seglet har ett starkare fäste i klaffringen, jämfört med det bakre seglet.

Figur 1. Mitralisklaffens anatomi.

Båda seglen är kopplade till papillarmuskler via chordae tendineae (Figur 1). Det finns en anterolateral papillarmuskel samt en posteromedial papillarmuskel. Den anterolaterala papillarmuskeln erhåller blodkärl både från LAD och LCX (se Hjärtats kranskärl). Den posteromediala papillarmuskeln erhåller blodkärl antingen från LCX eller RCA.

En rad olika tillstånd kan påverka mitralisklaffen och flera av dessa leder till dilatation av vänster kammare och/eller vänster förmak. Dilatationen leder till att klaffringen vidgas, varvid klaffseglen inte kan mötas för att sluta tätt under systole; då uppstår mitralisinsufficiens. Termen coaptation används för att beskriva hur väl klaffseglen möts och sluter tätt. Om coaptationen är god så möts seglen och sluter tätt. Om coaptationen är dålig så möts inte seglen och då uppstår läckage.

Liksom övriga hjärtklaffar kan även mitralisklaffen bli stenotisk, varvid flödet från vänster förmak till vänster kammare försvåras. Resten av detta kapitel tillägnas mitralisstenos och i nästkommande kapitel diskuteras mitralisinsufficiens.

Mitralisstenos (MS)

Vid mitralisstenos föreligger en förträngning i mitralisklaffen. Det finns många orsaker till mitralisstenos, varav den vanligaste är reumatisk klaffsjukdom och därutöver återfinns kongenitala missbildningar, strålning, metastaser, myxom, kardiella tromber etc. I Tabell 1 presenteras orsaker till mitralisstenos.

De flesta orsaker till mitralisstenos ger en progressiv förträngning av mitralisklaffen. Mitralisstenos är en långsamt progredierande sjukdom som slutligen orsakar hjärtsvikt. Sjukdomen blir symptomatisk i vila när klaffarean reducerats till 1.5 cm2. Vid fysisk ansträngning kan en mitralisstenos ge symptom redan vid 2.5 cm2 i klaffarea.

Tabell 1. Orsaker till mitralisstenos
Reumatisk klaffsjukdom: Det kan dröja flera år innan reumatisk feber resulterar i reumatisk klaffsjukdom.
Kongenital mitralisstenos
Förkalkning
Strålning
Mukopolysackaridos
Carcinoid tumör
Systemisk lupus erythematosus (SLE)
Reumatoid artrit (RA)
Iatrogent efter kirurgi för mitralisinsufficiens (MR/MI)
Myxom som obstruerar utflöde från vänster förmak
Förmakstromb som obstruerar förmaksutflödet
Endokardit

Hemodynamiska konsekvenser av mitralisstenos

Mitralisstenos leder till tryckstegring i vänster förmak. Tryckstegringen leder successivt till hypertrofi och dilatation av vänster förmak. Dilatationen medför kraftigt ökad risk för förmaksarytmier, särskilt förmaksflimmer. Tryckstegringen i vänster förmak kan också fortplantas bakåt till lungorna, vilket kan leda till pulmonell hypertension (PH). Från lungorna kan tryckstegringen fortplantas längre bakåt till höger kammare och höger förmak, vilket leder till hypertrofi och dilatation i båda hjärtrummen.

Ekokardiografi vid mitralisstenos

Den ekokardiografiska bedömningen av mitralisstenos inbegriper visuella bedömningar och mätningar i 2D samt dopplermätningar för att bedöma graden av stenos och eventuella komplikationer.

Visuell bedömning i 2D

  • Är mitralisklaffen normal, förtjockad, förkalkad eller finns vegetationer?
  • Rör sig klaffen normalt?
  • Kupas klaffarna under diastole?
  • Kan chordae tendineae skönjas? Är trådarna förkalkade eller sammanväxta?

Beräkning av mitralisklaffens öppningsarea

Gradering av mitralisstenos görs genom beräkning av klaffens öppningsarea. Ju mindre öppningsarea desto mer uttalad är stenosen. Mitralisklaffens area kan estimeras med tre metoder.

Metod 1. Mätning av klafföppning i PSAX

Klaffens öppningsarea kan mätas i parasternal kortaxelvy (PSAX) under diastole. Ultraljudsstrålen skall placeras så att den skär klaffspetsarna, annars kan klaffarean överskattas (Figur 1).

Figur 1. Mitralisklaffens area.

Metod 2: Tryckhalveringstid (PHT, Pressure Half Time)

Med hjälp av kontinuerlig doppler i mitralisklaffen mäts PHT på E-vågen. PHT är tiden det tar för tryckskillnaden mellan förmak och kammare att halveras. Klaffarean (MVA, Mitral Valve Area) kan sedan skattas med formeln:

MVA = 220/PHT

Med samma dopplerregistrering erhålls även medeltryckskillnad (ΔP, mmHg) mellan vänster förmak och kammare (se nedan). Observera att formeln kan inte användas vid klaffproteser, förmaksseptumdefekt (ASD), uttalad aortainsufficiens eller vid mycket höga fyllnadstryck i vänster kammare.

Metod 3: Kontinuitetsekvationen

Enligt kontinuitetsekvationen måste mängden blod som passerar mitralisklaffen under diastole vara lika stor som volymen som passerar LVOT under systole.

MVA = 𝛑 × (DLVOT/2)2 × (VTILVOT/VTImitralis)
D = diameter i cm.
VTILVOT mäts med pulsad doppler i LVOT.
VTImitralis mäts med kontinuerlig doppler i mitralisklaffen.

Ovanstående formel kan inte användas vid förmaksflimmer och inte heller vid signifikant mitralisinsufficiens eller aortainsufficiens.

Medeltryckskillnad och maximal tryckskillnad över mitralisklaffen

Medeltryckskillnad och maximal tryckskillnad beräknas med hjälp av kontinuerlig doppler i mitralisklaffen (apikal vy). Maximal tryckskillnad beräknas med hjälp av maxhastighet och Bernoullis förenklade formel enligt:

ΔPmax = 4vmax2

Medeltryckskillnad (ΔPmedel) avspeglar medelskillnaden i vänster förmak och kammare under diastole och beräknas med hjälp av VTI-värdet. Observera att medeltryckskillnad påverkas av hjärtfrekvens, fyllnadstid, hjärtminutvolym och eventuellt samtidigt mitralisinsufficiens. Hjärtfrekvensen skall alltid noteras.

Lungartärtryck (PASP, pulmonary artery systolic pressure) 

PASP och medellungartärtryck (MPA, Mean Pulmonary Artery Pressure) skall mätas.

Om patienten har förmaksflimmer skall mätningarna göras på 5 konsekutiva hjärtcykler och medelvärdena för respektive parameter används för att göra beräkningarna.

Utöver ovanstående parametrar skall även storleken på vänster förmak mätas för att klargöra om förmaket är dilaterat.

Gratis fickhandbok

Gå med i vårt nyhetsbrev och få vår fickhandbok för EKG-tolkning helt gratis.

Lär dig EKG-tolkning på riktigt