Kliniska Manualer

T-våg på EKG (normala T-vågor, negativa T-vågor och hyperakuta T-vågor)

T-våg på EKG (normala T-vågor, negativa T-vågor och hyperakuta T-vågor)

T-våg

Den normala T-vågen hos vuxna är positiv i de flesta bröst- och extremitetsavledningar. T-vågsamplituden är störst i V2-V3. Med åldern minskar T-vågsamplituden. Övergång från ST-sträcka till T-våg skall vara mjuk. T-vågen är normalt något asymmetrisk eftersom den nedåtgående delen är brantare. Kvinnor har mer symmetrisk T-våg, tydligare övergång från ST-sträcka till T-våg och lägre T-vågsamplitud.

T-vågen skall normalt vara konkordant med kammarkomplexets nettoriktning. Det innebär att ett positivt kammarkomplex (se diskussion till Figur 24) bör följas av en positiv T-våg och vice versa. I annat fall föreligger diskordans vilket kan tala för patologi. I denna text används benämningen inverterad T-våg istället för negativ T-våg.

Positiva T-vågor

Positiva T-vågor överstiger sällan 6 mm i extremitetsavledningar (oftast störst i avledning II). I bröstavledningarna är amplituden högst i V2-V3 där den hos män kan uppgå till 10 mm men är oftast kring 6 mm. Hos kvinnor är den cirka 3 mm i V2-V3 och över 8 mm är ovanligt. T-vågor vars amplitud överstiger dessa är abnormala. En vanlig orsak är hyperkalemi som ger spetsiga, asymmetriska och höga T-vågor. I det urakuta skedet vid akut transmural ischemi ses hyperakuta T-vågor vilka är höga, bredbasiga och symmetriska (dessa är som regel kortvariga och dämpas inom några minuter efter tromben bildats). Se Figur 16.

Du är inte inloggad.

Inverterade (negativa) T-vågor

T-vågsinvertering innebär att T-vågen är negativ. T-vågsinverteringar är svårvärderade och ofta missförstådda, särskilt vid frågeställningen akut ischemi.

Normalvarianter

En isolerad T-vågsinvertering i V1 är vanligt och ofarligt (den är som regel konkordant med kammarkomplexet). Mindre vanligt är en isolerad T-vågsinvertering i V2, III eller aVL. I dessa fall måste man säkerställa att ingen angränsande avledning också uppvisar T-vågsinvertering.

Myokardischemi

Det är en spridd missuppfattning att T-vågsinvertering indikerar akut ischemi. T-vågsinvertering utan samtidig ST-deviation (ST-sänkning eller ST-höjning) är aldrig tecken på akut ischemi. Däremot är T-vågsinvertering med samtidig ST-deviation ett tecken på akut ischemi, men då är det snarare ST-deviationen som representerar ischemi. Isolerad T-vågsinvertering hos patienter med kranskärlssjukdom är post-ischemiska. Det innebär att T-vågsinverteringen uppkommer efter ischemin/infarkten är överstånden. Detta ses exempelvis efter hjärtinfarkt och efter reperfusion i ett ockluderat kärl.

Post-ischemisk T-vågsinvertering orsakas av störd repolarisation. T-vågsinverteringarna är symmetriska med varierande djup. I avledningar med motsatt betraktningsvinkel brukar T-vågen vara positiv. Det är inte ovanligt att en U-våg ses och den är oftast negativ. Efter hjärtinfarkt kan T-vågsinvertering bli kronisk (>1 år). Normalisering av negativa T-vågor efter hjärtinfarkt tyder på viss återhämtning av funktion i området. Se Figur 16.

Sekundär T-vågsinvertering

Sekundära T-vågsinverteringar orsakas av grenblock, preexcitation, kammarhypertrofi och pacemaker. I dessa fall är T-vågen inverterad pga en störd depolarisation, vilket orsakar störd repolarisation (se tidigare diskussion om sekundära ST-T-förändringar). Den inverterade T-vågen är asymmetrisk och oftast föreligger samtidig ST-sänkning. T-vågsinverteringen kan kvarstå även när depolarisationen normaliserats, vilket inte sällan ses hos personer med pacemaker (sk elektriskt minne). Sekundära T-vågsinvertering ses i Figur 14D.

Flacka T-vågor

T-vågor med mycket låg amplitud är vanligt i efterförloppet av myokardischemi.

Bifasiska T-vågor

En bifasisk T-våg har både ett positivt och inverterat utslag (Figur 16C). Egentligen är benämningen bifasisk något olycklig eftersom (1) bifasiska T-vågor har ingen särskild signifikans och (2) T-vågor skall klassificeras baserat på slutdelen av T-vågen; T-våg är positiv om sista delen är positivt; T-våg är inverterad om slutdelen är negativ. Den kliniska bedömningen påverkas således av slutdelen på T-vågen.

T-vågor hos barn & ungdomar

Hos barn och ungdomar är T-vektorn riktad åt vänster, nedåt och aningen bakåt. Barn och unga har ofta T-vågsinverteringar i bröstavledningarna (de yngre kan ha det i samtliga bröstavledningar). Under puberteten normaliseras detta. Normaliseringen börjar i V6 och går successivt mot V1. Hos vissa unga kvarstår T-vågsinversioner (oftast V1-V4) även i vuxen ålder. Detta kallas persisterande juvenilt T-vågsmönster. Desto ovanligare är idiopatisk global T-vågsinversion där samtliga T-vågor i bröstavledningar är inverterade. Läs mer om Pediatrisk EKG-tolkning.

T-vågsprogression

Här gäller det samma som för R-vågsprogression (se ovan).

Kontroller vid EKG-tolkning

  1. I, II, -aVR, V5 och V6 – I dessa avledningar är T-vågen alltid positiv hos vuxna.
  2. III och aVL – I dessa avledningar ses ibland en inverterad T-våg.
  3. aVF – T-vågen är oftast positiv, ibland flack eller aningen inverterad.
  4. V1 – inverterad eller flack T-våg i V1 är vanligt hos kvinnor, mindre vanligt hos män. Inverteringen är som regel konkordant med kammarkomplexets riktning.
  5. V2 – Inverterad eller flack T-våg i V2 är ovanligare och sällsynt i V3 och V4 (båda könen).
  6. V7–V9 – ska visa positiv T-våg.

Innehållsförteckning

Gratis fickhandbok

Gå med i vårt nyhetsbrev och få vår fickhandbok för EKG-tolkning helt gratis.

Lär dig EKG-tolkning på riktigt