Tryck–volymslinga

Vänsterkammarens arbetsslinga vid ändrad preload, afterload och kontraktilitet.

Laddar modellen…

Modellen

Tidsvarierande elastans (Suga & Sagawa) i Burkhoffs form, kopplad till en treelements-Windkessel, med fyra klafftillstånd som Bernoulliöppningar och ett passivt vänsterförmak. En enda aktiveringsfunktion viktar ihop den slutsystoliska och den slutdiastoliska relationen: vid e = 1 är kammaren sin ESPVR, vid e = 0 sin EDPVR. Slingan är INTEGRERAD FRAM, inte ritad — hjärtsviktssimuleringen räknar i stället fram slingans hörn algebraiskt och ritar sidorna för hand, och en modell som ritar slingans form kan per definition inte visa hur ett klaffel deformerar den.

ESPVR är en rak linje med fast volymintercept V0 = 5 mL. EDPVR är Klotz normaliserade relation och inte en exponentialkurva: Klotz mätte 80 mänskliga hjärtan av olika etiologi och visade att den normaliserade kurvan i praktiken är identisk oavsett sjukdom — bara skalvolymen skiljer. Diastolen bärs därför av EN parameter, V30, alltså volymen där fyllnadstrycket når 30 mmHg, i stället för två fria konstanter.

Aktiveringen är en tvådelad höjd cosinus med två tider som båda betyder något: tid till maximal elastans och relaxationstid. Tiden till maximal elastans knyts till Weisslers QS2-regression, vilket ger rätt systolelängd över hela skalan — fyllnadstiden blir 0,90 s vid 40 slag/min och 0,12 s vid 180. Ejektionstiden är däremot INTE påtvingad: klaffarna öppnar och stänger när trycken säger till, och ejektionstiden faller ut. Det är därför aortastenos förlänger ejektionen och mitralisinsufficiens förkortar den, utan att någon regel skrivits in.

Artärträdet är samma treelements-Windkessel som blodtryckssimuleringen: en elastisk kammare som töms genom det perifera motståndet, med aortas karakteristiska impedans i serie. Modellens egen kvot slagvolym genom pulstryck blir 1,70 när artärcompliancen matas in som 1,70 mL/mmHg — Chemlas samband, alltså en oberoende kontroll av att kopplingen är rätt.

Klaffarna är EN lag för alla fyra tillstånd: förenklad Bernoulli i echokonvention, där flödet är 50 · area · √gradient. Kvadratisk och inte linjär resistans, och det är inte kosmetik: 50 är den rena hydrauliska konstanten för blod, och den gör att riktlinjernas gränsvärden faller ut ur fysiken i stället för att skrivas in. Samma rad kod bär framåtflöde genom en stenos och bakåtflöde genom en läcka, vilket är hela skälet att fyra klaffel och deras kombinationer ryms utan fyra specialfall.

Vänster förmak är en passiv kammare med linjär compliance, matad ur en pulmonell reservoar vid satt tryck. Utan det går mitralisstenos inte att visa alls — lesionen ÄR en tryckskillnad mellan två rum — och v-vågen vid mitralisinsufficiens finns inte. Fyra tillståndsvariabler totalt, integrerade med framåt-Euler i steg om 0,2 ms till steady state efter tolv hjärtslag, räknat synkront vid varje reglagedrag så att avläsningarna inte darrar med bildfrekvensen.

P_lv(V,t) = e(t)·Ees·(V − V0) + (1 − e(t))·P_ed(V)P_ed(V) = 28,2 · [ (V − V0d) / (V30 − V0d) ]^2,79 V0d = 0,44·V30e(t) = ½·[1 − cos(π·t/Tc)] Tc = min(0,546 − 0,0021·HR ; 0,65·RR)C · dPwk/dt = Q_ao − (Pwk − Pcv)/R P_ao = Pwk + Zc·Q_aoΔP = a·Q² + R·Q , a = 1/(2500·A²) → Q = (−R + √(R² + 4a·ΔP)) / (2a)dV_lv/dt = Q_mv − Q_ao dV_la/dt = Q_pv − Q_mvPVA = SW + PE SW = ∮ P dV

Vad som är värt att pröva

  • Ta Svår aortastenos. Klaffarean 0,70 cm² ger maximal hastighet 4,3 m/s och medelgradient 44 mmHg — riktlinjens båda gränser, utan att någon av dem matats in. Sänk sedan Fyllnadstryck från 24 till 16 mmHg: gradienten faller till 38 mmHg med oförändrad klaffarea. Det är hela fällan med lågflödes-låggradientstenos, och skälet att 40 mmHg inte går att läsa utan ett slagvolymsindex.
  • Dra upp Mitralisklaffens läckarea till 0,65 cm². Ejektionsfraktionen blir 80 % medan framåtvolymen är 35 mL och hjärtminutvolymen 3,8 L/min. Titta samtidigt på slingans högra kant: den isovolumetriska kontraktionen är BORTA, eftersom en läckande klaff aldrig är stängd. En EF under 60 % vid primär mitralisinsufficiens betyder redan myokardskada — det är därför operationsgränsen ligger vid siffror som ser normala ut i varje annat sammanhang.
  • Slå på Dilaterat vänsterförmak med samma läcka. Medeltrycket står kvar på 22 mmHg medan v-vågen faller från 32 till 25. Vågens storlek mäter förmakets eftergivlighet, inte läckagets storlek. En stor v-våg är alltså varken känslig eller specifik för mitralisinsufficiens.
  • Ta Svår mitralisstenos och läs de två trycken bredvid varandra: kiltrycket är 16 mmHg och LVEDP 3. Preload är slutdiastolisk VOLYM, inte fyllnadstryck. Den som läser kiltrycket som preload ger precis fel behandling.
  • Höj Kontraktilitet (Ees) från 0,62 till 1,1 i Dilaterad kardiomyopati. Hjärtminutvolymen stiger 51 %, men tryck-volymsarean 61 % — skrafferingen växer mer än slingan. Inotropi är inte gratis, och det är den ytan som förutsäger syrgasbehovet.
  • Sänk Perifert motstånd (SVR) från 1450 till 1000 i två förval. Vid HFrEF stiger hjärtminutvolymen från 4,4 till 5,4 L/min. Vid aortastenos faller aortas diastoliska tryck från 78 till 54 mmHg medan kammarens systoliska står kvar på 174 — kollapsad koronarperfusion mot en hypertrofierad vägg. Dra sedan i Artärcompliance ensam: medeltrycket rör sig knappt medan pulstrycket går från 33 till 105 mmHg. Afterload är inte resistans, och Hjärtfrekvens är också en afterloadparameter (Ea 1,12 vid 50 slag/min, 3,43 vid 180).

Förenklingar. Modellen har ingen reflexreglering. Baroreceptorerna svarar inte, sympatikus svarar inte, njuren svarar inte. Drar du i ett reglage rör sig ingenting annat, medan hos en patient rör sig hjärtfrekvens, perifert motstånd och kontraktilitet samtidigt — varje isolerad förändring får därför större genomslag här än i verkligheten. Den räknar ETT hjärtslag i steady state: ingen slag-till-slag-variation, inget förmaksflimmer som rytm, inga extraslag, ingen postextrasystolisk potentiering och ingen andningsvariation, så pulsus alternans och pulsus paradoxus kan inte uppstå. Förmaket är PASSIVT och saknar förmakskontraktion, alltså finns ingen A-våg — och därmed ingen möjlighet att visa vad förlorad förmakskick gör med en stenotisk mitralisklaff eller en styv kammare, vilket är just den händelse som fäller de patienterna. Bara vänster hjärthalva finns: ingen högerkammare, inget lungkretslopp som krets, ingen ventrikulär interdependens och ingen perikardiell begränsning, så tamponad, högerkammarinfarkt och konstriktion ligger utanför. Blodvolymen bevaras inte — den pulmonella reservoaren är en oändlig källa vid ett satt tryck, så förmakets MEDELtryck följer reglaget snarare än att stiga av sig självt vid en läcka; bara v-vågen gör det. Ees är en KAMMARegenskap och inte en myokardiell: en liten hypertrofierad kammare har högt Ees vid oförändrad myokardfunktion, och modellen kan inte skilja dem åt — det kan inte mätningen heller. ESPVR ritas som en rak linje med fast volymintercept, medan verkliga slutsystoliska relationer är krökta vid höga tryck och flyttar sitt intercept med kontraktilt tillstånd. EDPVR använder Klotz normaliserade form, som författarna själva anger är mest tillförlitlig för GRUPPER av hjärtan och mindre för ett enskilt; hela diastolen är reducerad till en skalvolym, så en stor eftergivlig kammare går inte att skilja från en stor styv utöver det talet, och relaxationens hastighet (tau) finns inte — en förlängd isovolumetrisk relaxation går alltså inte att visa. Tidsvarierande elastans är inte belastningsoberoende i verkligheten; modellen behandlar E(t) som given av klockan, och tidsättningen följer Weisslers regression, härledd hos vuxna vid ungefär 50–110 slag/min och extrapolerad utanför det bandet. Klaffarna är ögonblickliga öppningar med FAST area: ingen bladinerti, ingen öppnings- eller stängningstid, ingen dynamisk regurgitantarea och ingen flödesberoende area — vid lågt flöde öppnar en stenotisk klaff sig inte helt, vilket är hela problemet med lågflödes-låggradientstenos, och modellen visar den fallande gradienten men inte den fallande arean. Inga proteser, ingen paravalvulär läcka, ingen dynamisk utflödesobstruktion. Klaffareorna är EFFEKTIVA öppningsareor i echokonvention; Gorlins kateterhärledda areor är 15–30 % större för samma flöde och gradient. Ingen kranskärlscirkulation finns: modellen räknar tryck-volymsarean, som förutsäger syrgasBEHOVET, men vet ingenting om tillförseln, så subendokardiell ischemi vid aortastenos och det kollapsande diastoliska perfusionstrycket vid aortainsufficiens syns bara som siffror läsaren själv måste tolka. Ingen geometri, ingen väggspänning och ingen remodellering — det finns ingen Laplace, ingen väggtjocklek och ingen TID: modellen visar ett tillstånd, aldrig ett förlopp, och remodelleringen vid kronisk aorta- eller mitralisinsufficiens måste matas in för hand genom att flytta den diastoliska kapaciteten. Artärsidan är en treelements-Windkessel utan vågreflexer och utan pulsvågsutbredning, så augmentationsindex och skillnaden mellan centralt och perifert uppmätt tryck kan inte uppstå. Arteriell elastans räknas som slutsystoliskt tryck genom TOTAL slagvolym, vilket är rätt vid täta klaffar men gör kopplingskvoten Ea/Ees svårläst vid stora läckage, där kammaren ejicerar in i ett lågimpedant rum. Siffrorna är vuxenvärden i vila: ingen ansträngning, ingen anestesi och ingen farmakokinetik — en inotrop syns bara som ett högre Ees, aldrig som en dos.

Modellen bygger på

  • Suga H, Sagawa K. Instantaneous pressure-volume relationships and their ratio in the excised, supported canine left ventricle. Circ Res 1974;35:117-126.
  • Sunagawa K, Maughan WL, Burkhoff D, Sagawa K. Left ventricular interaction with arterial load studied in isolated canine ventricle. Am J Physiol 1983;245:H773-H780.
  • Burkhoff D, Mirsky I, Suga H. Assessment of systolic and diastolic ventricular properties via pressure-volume analysis. Am J Physiol Heart Circ Physiol 2005;289:H501-H512.
  • Klotz S, Hay I, Dickstein ML, m.fl. Single-beat estimation of end-diastolic pressure-volume relationship. Am J Physiol Heart Circ Physiol 2006;291:H403-H412.
  • Chen CH, Fetics B, Nevo E, m.fl. Noninvasive single-beat determination of left ventricular end-systolic elastance in humans. J Am Coll Cardiol 2001;38:2028-2034.
  • Asanoi H, Sasayama S, Kameyama T. Ventriculoarterial coupling in normal and failing heart in humans. Circ Res 1989;65:483-493.
  • Suga H. Ventricular energetics. Physiol Rev 1990;70:247-277.
  • Weissler AM, Harris WS, Schoenfeld CD. Systolic time intervals in heart failure in man. Circulation 1968;37:149-159.
  • Chemla D, Hébert JL, Coirault C, m.fl. Total arterial compliance estimated by stroke volume-to-aortic pulse pressure ratio in humans. Am J Physiol 1998;274:H500-H505.
  • Gorlin R, Gorlin SG. Hydraulic formula for calculation of the area of the stenotic mitral valve, other cardiac valves, and central circulatory shunts. Am Heart J 1951;41:1-29.
  • Vahanian A, Beyersdorf F, Praz F, m.fl. 2021 ESC/EACTS Guidelines for the management of valvular heart disease. Eur Heart J 2022;43:561-632.
  • Gaasch WH, Meyer TE. Left ventricular response to mitral regurgitation: implications for management. Circulation 2008;118:2298-2303.
  • Fuchs RM, Heuser RR, Yin FC, Brinker JA. Limitations of pulmonary wedge V waves in diagnosing mitral regurgitation. Am J Cardiol 1982;49:849-854.
  • Braunwald E, Awe WC. The syndrome of severe mitral regurgitation with normal left atrial pressure. Circulation 1963;27:29-35.
  • Bonow RO, Lakatos E, Maron BJ, Epstein SE. Serial long-term assessment of the natural history of asymptomatic patients with chronic aortic regurgitation and normal left ventricular systolic function. Circulation 1991;84:1625-1635.