Högerkammarhypertrofi (RVH)

Följande bild visar karaktäristiska EKG-förändringar vid höger- respektive vänsterkammarhypertrofi:

Figur 101. Vänsterkammarhypertrofi och högerkammarhypertrofi. Vid vänsterkammarhypertrofi accentueras vänster kammares vektor och därmed blir R-våg i vänstersidiga bröstavledningar kraftigare och S-våg i högersidiga blir djupare. Vid högerkammarhypertrofi blir istället R-vågen i högersidiga bröstavledningar mer framträdande och S-vågen i vänstersidiga likaså. Delvis efter AL Goldberger (Clinical Electrocardiography: A Simplified Approach; Elsevier Mosby 2006) samt Libby et al (Braunwald’s Heart Disease - kapitel 12 Electrocardiography; WB Saunders Company 2007).
Figur 101. Vänsterkammarhypertrofi och högerkammarhypertrofi. Vid vänsterkammarhypertrofi accentueras vänster kammares vektor och därmed blir R-våg i vänstersidiga bröstavledningar kraftigare och S-våg i högersidiga blir djupare. Vid högerkammarhypertrofi blir istället R-vågen i högersidiga bröstavledningar mer framträdande och S-vågen i vänstersidiga likaså. Inspirerad av AL Goldberger (Clinical Electrocardiography: A Simplified Approach; Elsevier Mosby 2006).

Högerkammarhypertrofi

Normalt domineras QRS-komplexet totalt av vänster kammares vektor och därför krävs relativt kraftig hypertrofi av höger kammare för att påverka EKG-bilden. Lätt hypertrofi brukar inte medföra EKG-förändringar. På grund av höger kammares anatomiska lokalisation kan diagnosen bli svår även med ekokardiografi. EKG-kriterier har generellt låg sensitivitet men hög specificitet för högerkammarhypertrofi. Man bör fästa stor vikt vid kliniska fynd. Se Figur 101 och Figur 102.

Orsaker till högerkammarhypertrofi

Lungsjukdomar. Kongenitala hjärtsjukdomar (transposition av de stora kärlen, pulmonalisstenos, förmaksseptumdefekt, ventrikelseptumdefekt). Trikuspidalinsufficiens.

Typiska EKG-förändringar

Figur 102. Vänsterkammarhypertrofi och högerkammarhypertrofi.
Figur 102. Vänsterkammarhypertrofi och högerkammarhypertrofi.