En stor infarkt leder till utveckling av patologiska Q-vågor inom 6 till 16 timmar efter smärtdebuten, ibland ännu tidigare. Traditionellt framhåller litteraturen patologiska Q-vågor som permanenta EKG-förändringar vilka representerar genomgången transmural infarkt. Faktum är att Q-vågor orsakade av hjärtinfarkt är övergående i upp till 30 % av fallen och de representerar inte nödvändigtvis transmural infarkt utan korrelerar bättre med subendokardiell omfattning.

Förekomst av patologiska Q-vågor i minst två anatomiskt intilliggande avledningar uppfyller kriterierna för Q-vågsinfarkt. STEMI leder oftast till Q-vågsinfarkt. NSTEMI leder oftast inte till Q-vågsinfarkt. Liksom för ST-höjningar, matchar Q-vågslokalisation infarktens lokalisation. Vid inferior infarkt regredierar faktiskt Q-vågorna hos 30 % av patienterna inom ett år. Dock kvarstår ofta flacka eller inverterade T-vågor och ST-förändringar. Vid anterior infarkt sker normalisering hos 10 % av patienterna inom 2 år. Ännu fler patienter får en minskad Q-vågsamplitud. Återhämtning av hibernerande myokardium och stunned myocardium efter akutskedet bidrar till detta. Detaljerade kriterier för patologiska Q-vågor framgår av Tabell 5. Notera att man numera inte beaktar Q-vågens amplitud (tidigare ansåg man att Q-vågens amplitud inte fick överstiga 25% av R-vågens amplitud).

Figur 10. Definition av patologiska Q-vågor på EKG. Dessa EKG-förändringar talar starkt för genomgången hjärtinfarkt, förutsatt att patienten inte har ett vänstergrenblock eller vänsterkammarhypertrofi. Kriterierna är fastställda av ESC (Thygesen et al, Fourth Universal Definition of Myocardial Infarction). — Figur 1. Definition av patologiska Q-vågor på EKG. Dessa EKG-förändringar talar starkt för genomgången hjärtinfarkt, förutsatt att patienten inte har ett vänstergrenblock eller vänsterkammarhypertrofi. Kriterierna är fastställda av ESC (Thygesen et al, Fourth Universal Definition of Myocardial Infarction).

Kriterier för patologiska Q-vågor (genomgången infarkt)

Alla Q-vågor i V2-V3.
Alla QS-komplex i V2-V3.
QS-komplex eller Q-våg ≥0.03 sekunder och ≥1 mm djup i två grannliggande avledningar i följande grupper:
- I, aVL
- V1-V6
- II, aVF, III

Normalvarianter

Det finns inga normalvarianter i V2-V3.
Individer med el-axel inom 60–90° har ofta en liten q-våg i aVL.
I avledning III förekommer en stor isolerad Q-våg som normalvariant. Denna Q-våg kallas respiratorisk Q-våg eftersom den varierar med respirationen. Utöver respiratorisk Q-våg ses även mindre isolerade q-vågor hos personer med el-axel -30° till 0°.

Exempel på Q-vågor vid hjärtinfarkt

Exempel på patologiska Q-vågor. Två patientfall med inferior ST-höjningsinfarkt där patienterna redan vid ankomst uppvisade inferior Q-vågsutveckling.

R-vågor som tecken på genomgången infarkt (patologiska R-vågor)

Det finns även patologiska R-vågor, vilka talar mycket starkt för genomgången hjärtinfarkt. Kriteriet är som följer:

R-våg ≥0,04 sek i V1-V2 och R/S-kvot ≥1 med konkordant positiv T-våg i frånvaro av retledningsstörning.

R/S-kvot > 1 innebär att R-vågen är större än S-vågen.