Migraine Disability Assessment (MIDAS)

Klinisk bakgrund

Migränens svårighetsgrad varierar inte bara i smärtintensitet utan framför allt i graden av funktionsnedsättning, och det är funktionsnedsättningen som avgör hur aggressivt behandlingen ska läggas upp. Utan ett strukturerat mått tenderar klinikern att underskatta sambandet mellan huvvärksfrekvens och faktisk förmåga att fungera i vardagen, särskilt när patienten rapporterar "bara" några anfall per månad men ändå är sjukskriven eller oförmögen att sköta hushållet vid varje tillfälle.

Migraine Disability Assessment (MIDAS) utvecklades för att kvantifiera just detta: antalet dagar under de senaste 3 månaderna då migrän har lett till utebliven eller halverad produktivitet inom arbete, hushåll och sociala aktiviteter. Poängen syftar till att stödja ett stratifierat behandlingsval, där initial terapi matchas mot patientens faktiska funktionsnedsättning i stället för att trappas upp successivt efter varje misslyckande [3]. I Disability in Strategies of Care (DISC)-studien visade sig stratifierad vård baserad på MIDAS överlägsen stegviss vård vad gäller behandlingsresultat och kostnadseffektivitet [3].

Beräkning av Migraine Disability Assessment (MIDAS)

MIDAS består av fem huvudfrågor som tillsammans bildar poängen, samt två kompletterande frågor om huvudvärksfrekvens och smärtintensitet som inte ingår i summan. De fem huvudfrågorna täcker tre livsområden:

$$\text{MIDAS} = D_{1} + D_{2} + D_{3} + D_{4} + D_{5}$$

där:

• $D_{1}$ = Dagar frånvaro från arbete/skola på grund av huvudvärk (senaste 3 månaderna)
• $D_{2}$ = Dagar med produktivitet på arbete/skola nedsatt med hälften eller mer (ej redan medräknat)
• $D_{3}$ = Dagar frånvaro från hushållsarbete på grund av huvudvärk
• $D_{4}$ = Dagar med hushållsproduktivitet nedsatt med hälften eller mer (ej redan medräknat)
• $D_{5}$ = Dagar frånvaro från familje-/sociala/fritidsaktiviteter

Varje variabel kan anges 0 till 90 dagar. Summan ger en totalpoäng som klassificeras i fyra grader:

Instrumentet härleddes ur populationsbaserade studier av migränpatienter i USA och Storbritannien av Stewart och medarbetare, publicerat 2001 [1]. Härledningsarbetet omfattade utvärdering av intern konsistens, test-retest-reliabilitet och validitet mot en dagboksbaserad referensmetod. Test-retest-reliabiliteten för totalpoängen uppgick till en Pearson-korrelation på cirka 0,8, och korrelationen mot dagboksmåttet var 0,63. MIDAS-poängen korrelerade dessutom med läkares bedömning av behandlingsbehov (r = 0,69) [1].

Tolkning i praktiken

MIDAS-graden är tänkt att styra behandlingsintensitet, inte att ersätta klinisk bedömning av smärtintensitet och anfallsmönster. De två kompletterande frågorna om huvudvärksfrekvens och smärtintensitet ger viktig information som ska väga in i beslutet, även om de inte ingår i poängen.

Eftersom MIDAS mäter funktionsnedsättning retroaktivt över 3 månader är det väl lämpat för uppföljning av behandlingseffekt. En minskning från grad IV till grad II efter insatt profylax är en tydlig och mätbar förbättring.

Validering och prestanda

MIDAS har validerats i flera språkversioner och populationer med överensstämmande resultat. I en grekisk validering av 152 migränpatienter vid två huvudvärksmottagningar i Aten (medianålder 41 år, 84 procent kvinnor) var test-retest-reliabiliteten för totalpoängen ICC 0,81 och intern konsistens Cronbach α 0,71 vid första tillfället och 0,82 vid omtillfället [4]. Median-MIDAS var 24, och 58 procent hamnade i grad IV, vilket speglar en specialiserad mottagningspopulation med hög sjukdomsbörda.

I en spansk validering bland 153 universitetsstudenter med migrän (medelålder 22 år, 71 procent kvinnor) var test-retest-reliabiliteten ICC 0,81 (95 procent KI 0,63–0,90) och Cronbach α 0,797 [2]. Konvergent validitet mot SF-12 visade en måttlig negativ korrelation mellan MIDAS och den fysiska komponenten (rho = −0,326, p < 0,001), vilket bekräftar att högre funktionsnedsättning hänger samman med sämre fysisk livskvalitet.

En jämförande iransk studie av 240 migränpatienter fann en mycket hög korrelation mellan MIDAS och HIT-6 (r = 0,94, p < 0,001), vilket indikerar att båda instrumenten i stort mäter samma underliggande konstruktion [5]. Samtidigt noterades att patienterna i 93 procent av fallen föredrog HIT-6 för enkelhet. En viktig observation var att MIDAS-poängen systematiskt blev lägre än HIT-6-poängen hos hemarbetande patienter, eftersom frågorna om arbetsfrånvaro då inte blir besvarade på ett meningsfullt sätt [5].

Fråga 1 (dagar frånvaro från arbete/skola) har konsekvent visat lägst item-total-korrelation i flera valideringsstudier [2, 4]. Detta beror sannolikt på att anställda patienter tenderar att arbeta trots migrän, vilket gör att frånvarodagar underskattar den faktiska funktionsnedsättningen. Frågorna om nedsatt produktivitet (fråga 2 och 4) och om sociala aktiviteter (fråga 5) fångar upp en betydligt större andel av funktionsnedsättningen hos yrkesarbetande patienter.

Begränsningar

MIDAS mäter dagar med funktionsnedsättning, inte graden av smärta eller anfallsfrekvens. En patient med få men extremt handlingsförlamande anfall kan få en låg poäng trots svår sjukdom, medan en patient med frekventa men lindrigare anfall kan få en hög poäng. De två kompletterande frågorna om frekvens och intensitet är avsedda att kompensera för detta, men de ingår inte i själva poängen och riskerar att förbises.

Instrumentet förutsätter att patienten är yrkesverksam eller studerande för att frågorna om arbetsfrånvaro ska vara meningsfulla. För hemarbetande, arbetslösa eller pensionerade patienter blir fråga 1 och 2 svåra att besvara, vilket kan leda till en systematiskt lågre poäng [5]. I den grekiska valideringen rapporterade arbetslösa patienter högre poäng på fråga 5 (sociala aktiviteter) och högre smärtintensitet, vilket tyder på att arbetslöshet förskjuter funktionsnedsättningen mot andra domäner [4].

Eftersom MIDAS bygger på retrospektiv självrapport över 3 månader är det känsligt för recall-bias. Patienter tenderar att överskatta antalet nedsatta dagar jämfört med prospektiv dagboksregistrering, även om korrelationen mellan de två metoderna är acceptabel (r = 0,63 i härledningsstudien) [1].

MIDAS är specifikt utvecklat för migrän och har inte validerats för andra huvudvärkstyper i samma utsträckning, även om vissa studier har använt det vid kronisk spänningshuvudvärk. Det bör inte användas som ensamt beslutsunderlag för att starta eller avsluta profylaktisk behandling, utan ska kombineras med klinisk bedömning av anfallsmönster, smärtintensitet och patientpreferens.

Källor

1. Stewart WF, Lipton RB, Dowson AJ, Sawyer J. Development and testing of the Migraine Disability Assessment (MIDAS) Questionnaire to assess headache-related disability. Neurology 2001;56(6 Suppl 1):S20–8. PMID: 11294956
2. Rodríguez-Almagro D, Achalandabaso A, Rus A, m.fl. Validation of the Spanish version of the migraine disability assessment questionnaire (MIDAS) in university students with migraine. BMC Neurology 2020;20:48. PMID: 32093620
3. Lipton RB, Silberstein SD. The role of headache-related disability in migraine management: implications for headache treatment guidelines. Neurology 2001;56(6 Suppl 1):S35–42. PMID: 11294958
4. Oikonomidi T, Vikelis M, Artemiadis A, m.fl. Reliability and validity of the Greek Migraine Disability Assessment (MIDAS) Questionnaire. PharmacoEconomics Open 2018;2:77–85. PMID: 29464670
5. Ghorbani A, Chitsaz A. Comparison of validity and reliability of the Migraine disability assessment (MIDAS) versus headache impact test (HIT) in an Iranian population. Iranian Journal of Neurology 2011;10(3–4):39–42. PMID: 24250844