Beräkning och klinisk tolkning av QT-intervall och korrigerad QT-tid (QTc) #
Bakgrund
QT-intervallet på ett elektrokardiogram (EKG) mäter tiden från början av ventrikulär depolarisation till slutet av ventrikulär repolarisation, det vill säga från Q-vågans start till T-vågens slut. Detta intervall är en viktig indikator för elektrisk stabilitet i hjärtats ventriklar och används bland annat för att identifiera risk för arytmier såsom Torsades de Pointes.
Eftersom QT-intervallet varierar med hjärtfrekvensen (QT tid förkortas när hjärtfrekvensen ökar) krävs en korrigering för frekvens för att kunna jämföra QT-värden mellan patienter eller över tid. Den korrigerade QT-tiden (QTc) ger därför ett standardiserat mått som ofta används kliniskt.
Mätning av QT-intervallet
Vid analys av QT/CC-tid är det viktigt att noggrant mäta QT-intervallet: oftast väljs lead II eller V5–V6 där T-våg slutpunkt är tydlig. Man bör mäta QT som medelvärdet av 2–3 på varandra följande RR-intervall vid stabil sinusrytm, och undvika intervall vid uttalade variationer i hjärtfrekvens eller vid arytmi (t ex förmaksflimmer). QT mäts i millisekunder (ms), RR-intervallet betraktas i sekunder eller i ms beroende på formel.
Vanliga formler för frekvenskorrigering av QT
Flera olika formler har utvecklats för att beräkna QTc. Här följer de mest använda, med formel, några kommentarer och klinisk användning:
1. Bazett’s formula
- Den äldsta och mest använda formeln. Enkel att beräkna.
- Begränsningar: Överkorrigerar vid hög hjärtfrekvens (tachykardi) och underkorrigerar vid låg hjärtfrekvens (bradykardi).
- Användning: Fortfarande vanlig i klinik tack vare vana och inbyggda EKG-system.
2. Fridericia’s formula
- Kommentar: Bättre prestanda än Bazett vid höga eller låga hjärtfrekvenser enligt flera studier.
- Användning: Rekommenderas i situationer där hjärtfrekvensen är långt från ~60/min.
3. Framingham correction formula (även kallad Sagie’s)
- Kommentar: Linjär modell baserad på kohortdata från Framingham Heart Study. Presterar bättre än Bazett vid frekvensvariationer.
- Användning: Kan vara att föredra i forskning eller där frekvensen varierar kraftigt.
4. Hodges’ formula
- Kommentar: Ännu en linjär korrektion – används som alternativ.
- Användning: I vissa kliniska sammanhang eller EKG-tolkningsverktyg.
Kliniska gränsvärden och tolkning
Gränsvärden för när QTc anses förlängt skiljer sig något mellan riktlinjer, kön och ålder. En vanlig gräns är QTc >450 ms för män och >460 ms för kvinnor. Vid QTc ≥500 ms ökar risken markant för arytmi och Torsades de Pointes.
Vid samtidig lång QRS-duration (t ex vid grenblock) bör ytterligare tolkning göras – vissa rekommenderar att man mäter JT-intervallet i stället för QT.
När ska vilken formel användas?
- Vid stabil sinusrytm och hjärtfrekvens nära 60 /min är Bazett fortfarande ofta använd och enkel.
- Vid hjärtfrekvenser mycket över eller under 60/min (t ex takykardi >100 eller bradykardi <50) rekommenderas Fridericia eller Framingham för att undvika felkorrigering.
- I kliniska prövningar och vid läkemedelsövervakning används ofta Fridericia eller Framingham för robusthet.
- Om patienten har betydande QRS-förlängning eller variabel rytm (t ex förmaksflimmer) blir QTc-tolkning mer osäker och komplettering med JT kanske aktuell.
Praktiska överväganden
- Säkerställ korrekt QT-mätning: tydlig T-våg, undvik U-våg felaktigt inräknad.
- Vid mycket variabel frekvens (AF, pacemaker, stora ändringar) tolkas QTc med försiktighet.
- Överväg elektroyter (hypokalemi, hypomagnesemi, hypocalcemi) eller läkemedel som förlänger QT (antiarytmika, vissa antibiotika/antipsykotika) vid förlängd QTc.
- Monitorera förändring över tid snarare än enda värde – särskilt vid läkemedelsstart eller dosjustering.
- Var medveten om att QTc är en uppskattning – risk = funktion av flera faktorer såsom genetisk predisposition, strukturhjärtsjukdom, läkemedelsinteraktioner.
Sammanfattning
Korrigerad QT-tid (QTc) är en central parameter vid bedömning av ventrikulär repolarisation och arytmirisk. Flera formler för frekvenskorrigering finns; Bazett är mest känd men har största felmarginal vid frekvensextrema. Fridericia, Framingham och Hodges erbjuder bättre prestanda i utmanande kliniska lägen. För läkare gäller att välja lämplig formel utifrån rytm och frekvensförhållanden, mäta QT korrekt och tolka QTc i klinisk kontext snarare än som isolerat värde.