Korrigerat natrium vid hyperglykemi (mmol/L)

Vid uttalad hyperglykemi kan den uppmätta natriumnivån i blodet vara missvisande på grund av vattenförskjutning från intracellulära till extracellulära rummet. Detta kan leda till felaktiga slutsatser om vätske- och elektrolytstatus. Att använda en korrigeringsformel för natrium vid hyperglykemi gör att man kan skatta den ”sanna” natriumnivån, justerat för hyperglykemin.

Patofysiologi

Vid markant förhöjt blodsocker stiger osmolaliteten i det extracellulära rummet. Hög glukosnivå drar ut vatten från cellerna till det extracellulära rummet, vilket leder till utspädning av natrium i plasma (även om den totala natriummängden inte förändrats). Resultatet blir mätt natrium som är lägre än den egentliga koncentrationen. För att kompensera för denna effekt används en korrektion, så att man kan skilja mellan “verklig” hyponatremi och den artificiella sänkning som orsakas av hyperglykemi.

Formler för korrigering

Två huvudsakliga formler används kliniskt: Katz formel och Hilliers formel.

Klinisk betydelse och tillämpning

När du som kliniker hanterar en patient med hyperglykemi och en låg natriumnivå bör du:

• Kontrollera simultana värden för plasma­natrium och glukos.
• Om glukos är betydligt förhöjd (t.ex. > 200 mg/dL) – beräkna korrigerat natrium med någon av ovanstående formler.
• Använd det korrigerade värdet för att bedöma om hyponatremi är verklig (risk för natrium­störning och dess komplikationer) eller bara speglar samma effekter som vätskeförskjutning vid hyperglykemi.
• Utifrån det korrigerade värdet avgör du behovet av vätske- och elektrolythantering och undviker felbehandling (t.ex. överdriven natriumtillförsel vid pseudohyponatremi).
• Under insulinbehandling och vätsketerapi – följ upp natrium samt glukos eftersom natrium kan stiga snabbt då glukos sjunker och vatten flyttas tillbaka intracellulärt.

Begränsningar och överväganden

• Formlerna är modeller och bygger på populationer – individualvariation kan förekomma, särskilt vid extrem hyperglykemi eller kritiskt sjuka patienter.
• Korrigering ersätter inte bedömning av osmolalitet, vätskestatus, njurfunktion eller andra orsaker till natrium­störningar.
• Felaktig tolkning kan leda till felbehandling – exempelvis att man tror att natrium är normalt och missar samtidig riktig hyponatremi.
• När glukos snabbt sjunker (t.ex. vid insulinbehandling) kan natrium snabbt förändras – därför krävs repetitiv kontroll.