Beräkning och klinisk betydelse av kroppsyta (BSA – Body Surface Area) #
Kroppsyta (Body Surface Area, BSA) utgör en uppskattning av den totala ytan på en människas kropp, vanligtvis angiven i kvadratmeter (m²). Inom klinisk medicin används BSA inte primärt som ett mått på kroppsfett eller viktkategori — som exempelvis Body Mass Index (BMI) — utan som ett sätt att normalisera fysiologiska mått och justera läkemedelsdoseringar i relation till kroppsstorlek.
Definition och fysiologisk grund
BSA är en modellmässig uppskattning av kroppens yta (hudytan) och korrelerar bättre än kroppsvikt med metabol massa, värmeutbyte, blodvolym och organstorlek.
Till exempel används BSA för att beräkna normaliserade värden som hjärtindex (cardiac index = hjärtminutvolym ÷ BSA) och för att rapportera njurfunktion (eGFR) per 1,73 m².
Vanliga formler för beräkning
Eftersom en direkt mätning av kroppsyta är opraktisk används empiriska formler baserade på vikt och längd. Följande är de mest frekvent använda:
- Du Bois and Du Bois formula (1916): \text{BSA (m²)} = 0{,}007184 \times \text{Vikt (kg)}^{0{,}425} \times \text{Längd (cm)}^{0{,}725}
- Mosteller formula (1987): \text{BSA (m²)} = \sqrt{\frac{\text{Vikt (kg)} \times \text{Längd (cm)}}{3600}}
- Ytterligare formler såsom Haycock formula, Gehan and George formula och Boyd formula förekommer – särskilt vid pediatriska populationer eller vid extrema vikt/längd-förhållanden.
Kliniska användningsområden
- Dosering av läkemedel: Många cytostatika, immunosuppressiva och intravenösa behandlingar ges i mg per m² kroppsyta. BSA används för att undvika överdosering eller underdosering genom att ta hänsyn till kroppens “metabola massa”.
- Normalisering av fysiologiska mått: Exempelvis för att rapportera hjärt- och njurfunktion med hänsyn till kroppsstorlek.
- Brännskadebedömning: Trots att BSA här används i annan betydelse (andel bränd kroppsyta) är konceptet fortsatt kroppsyta-relevant för vätskebehandling etc.
- Pediatrik och växande individer: Kroppsytan ändras med ålder och kroppslig utveckling, vilket gör BSA-beräkning särskilt användbar.
Fördelar och begränsningar
Fördelar:
- Ger ett bättre mått än vikt ensam för dosering och normalisering av fysiologiska funktioner.
- Relativt enkelt att beräkna med standarddata (vikt + längd).
- Standardiserad referensvärde (t.ex. 1,73 m²) möjliggör jämförelser mellan patienter.
Begränsningar:
- Formelbaserade uppskattningar – de är approximationer och inte exakta.
- Vid extrema kroppssammansättningar (fetma, undervikt, ödem, muskulös kropp) kan formlerna bli mindre korrekta.
- Doseringsstrategier baserade enbart på BSA har i vissa fall visat bristande precision; andra faktorer (organsfunktion, genetik, läkemedelskinetik) kan vara minst lika viktiga.
Praktiska kliniska rekommendationer
- Välj en standardiserad formel (t.ex. Mosteller) i din klinik för konsekvens.
- Mät vikt och längd noggrant – dåliga indata ger felaktiga BSA-värden.
- Vid läkemedelsdosering som baseras på m²: kontrollera att läkemedlets SmPC eller behandlingsprotokoll specificerar BSA-dosering.
- Var försiktig vid patienter med extrem kroppsvikt eller förändrad kroppssammansättning – överväg alternativ eller rådgör med specialist.
- Vid normalisering av funktioner (njur, hjärta) – tolka värdet i kontext, inte endast som “motsvarande 1,73 m²”.
Sammanfattning
BSA är ett centralt begrepp inom klinisk medicin för att anpassa behandling och tolkning efter kroppsstorlek. Med hjälp av enkla formler kan man uppskatta kroppens totala yta och på så sätt normalisera doser och fysiologiska mått. Trots sina begränsningar har BSA stor praktisk relevans, särskilt i onkologi, pediatrik och vid läkemedelsdoseringar. Som läkare bör du känna till både formler, tillämpningar och begränsningar för att kunna använda BSA på ett säkert och effektivt sätt.
Referenser