Manchesterpoäng för prognos vid småcellig lungcancer

Sexfaktorspoäng före behandling som predicerar 2-årsöverlevnad vid småcellig lungcancer.

Uppdaterad 23 augusti 2026
På denna sida (6)
Manchesterpoäng för prognos vid småcellig lungcancer
Serum-LDH över övre normalgränsen
Serumnatrium <132 mmol/L
Serum-ALP >1,5x övre normalgränsen
Serumbikarbonat <24 mmol/L
Karnofsky performance status <60
Extensiv sjukdom (extensive-stage disease)
Resultat0 poäng

God prognostisk grupp; rapporterad 2-årsöverlevnad ~16,2%.

Prognostisk grupp
God
2-årsöverlevnad
~16,2%

Endast beslutsstöd. Ersätter inte klinisk bedömning. Ingen av kalkylatorerna är granskad och signerad av namngiven kliniker.

När den används

  • Skattning av 2-årsöverlevnad vid diagnos av småcellig lungcancer utifrån rutinlabb, funktionsstatus och stadium före behandling.

Formel

En poäng vardera för: LDH över normalgränsen, natrium <132 mmol/L, alkaliskt fosfatas >1,5x övre normalgränsen, bikarbonat <24 mmol/L, Karnofsky performance status <60, samt extensiv sjukdom. Totalt 0-6: God 0-1, Medelmåttig 2-3, Dålig 4-6.

Fallgropar och tips

  • Härledd genom Cox-regression på 61 kandidatvariabler före behandling hos 407 SCLC-patienter; stadium och funktionsstatus förblir de dominerande bidragande faktorerna.

Referenser

  1. Cerny T, Blair V, Anderson H, et al. Int J Cancer. 1987;39(2):146-9.

Klinisk bakgrund

Småcellig lungcancer (SCLC) är en aggressiv sjukdom där prognosen varierar kraftigt mellan patienter, från potentiellt botbar sjukdom vid begränsad sjukdom till medianöverlevnad under ett år vid extensiv sjukdom. Behandlingsintensiteten måste anpassas efter patientens förutsättningar, men beslutet försvåras av att stadium och funktionsstatus ensamma inte fångar hela variationen i utfall. Biokemiska markörer för tumörbörda och metabolisk påverkan bidrar med oberoende prognostisk information, men ingen enskild variabel är tillräcklig.

Manchesterpoängen togs fram för att sammanfatta sex oberoende prognostiska faktorer i ett enda värde före behandlingsstart, och därmed ge en strukturerad grund för riskstratifiering och val av behandlingsintensitet. Poängen är inte ett beslutsstöd för specifik terapi, utan ett verktyg för att grovt sortera patienter i prognostiska grupper och sätta förväntningarna i relation till behandlingsmålet.

Beräkning av Manchesterpoäng

Poängen bygger på sex binära variabler, var och en värderad till 0 eller 1:

Manchesterpoa¨ng=LDH+Na<132+ALP>1,5×ULN+HCO3<24+KPS<60+ES\text{Manchesterpoäng} = \text{LDH}{\uparrow} + \text{Na}{<132} + \text{ALP}{>1{,}5\times\text{ULN}} + \text{HCO}3^{-}{}{<24} + \text{KPS}{<60} + \text{ES}

där LDH\text{LDH}{\uparrow} anger serum-LDH över övre normalgränsen, Na<132\text{Na}{<132} serumnatrium under 132 mmol/L, ALP>1,5×ULN\text{ALP}{>1{,}5\times\text{ULN}} serum-ALP över 1,5 gånger övre normalgränsen, HCO3<24\text{HCO}3^{-}{}{<24} serumbikarbonat under 24 mmol/L, KPS<60\text{KPS}{<60} Karnofskys funktionsstatus under 60, och ES\text{ES} extensiv sjukdom (extensive-stage disease). Totalpoängen sträcker sig från 0 till 6.

Härledningskohorten utgjordes av 407 patienter med SCLC som behandlades i Manchester mellan 1981 och 1984 [1]. Samtliga fick intensiv kemoterapi (cyklofosfamid, etoposid och metotrexat, alternativt ifosfamid och etoposid) med tillägg av thorakal strålbehandling vid komplett remission. Av 61 variabler före behandlingsstart analyserade med Cox-regression återstod sex oberoende prognostiska faktorer: LDH (p=0,001p = 0{,}001), tumörstadium (p=0,0001p = 0{,}0001), serumnatrium (p=0,0009p = 0{,}0009), Karnofskys funktionsstatus (p=0,0121p = 0{,}0121), alkaliskt fosfatas (p=0,0186p = 0{,}0186) och serumbikarbonat (p=0,0321p = 0{,}0321) [1]. När dessa sex variabler beaktades tillförde ingen annan variabel ytterligare prognostisk information.

Tolkning i praktiken

Poängen delar in patienter i tre prognostiska grupper. I härledningskohorten var medianöverlevnaden 12,9 månader i den goda gruppen, 6,6 månader i den intermediära och 5,8 månader i den dåliga [2]. Samtliga långtidsöverlevare (sjukdomsfri överlevnad >2 år) återfanns i den goda gruppen, medan ingen patient i den dåliga gruppen överlevde längre än ett år [1, 2].

Grupp Poäng Klinisk innebörd
God 0–1 Potentiell långtidsöverlevnad. Standardbehandling med kurativ intention är motiverad.
Intermediär 2–3 Intermediär prognos. Standardbehandling kan övervägas, men förväntad nytta måste vägas mot toxicitetsrisk, särskilt vid samtidig komorbiditet.
Dålig 4–6 Mycket kort förväntad överlevnad. Låg sannolikhet för meningsfull respons på intensiv behandling. Palliativ inriktning eller reducerad intensitet bör övervägas.

Poängen är framtagen för att skilja grupper åt, inte för att förutsäga individuell överlevnad med precision. Ett värde i den dåliga gruppen innebär inte att behandling ska vägras, men det bör påverka samtalet om behandlingsmål och intensitet.

Validering och prestanda

Manchesterpoängen har validerats externt i flera kohorter. I en spansk studie med 341 SCLC-patienter behandlade mellan 1981 och 1993 identifierade poängen tre prognostiska grupper med statistiskt signifikant separerad överlevnad [3]. Den dåliga gruppen hade 0 procent 2-årsöverlevnad, den intermediära 2,5 procent och den goda 16,2 procent [3].

En nyligen publicerad extern validering av 1 783 SCLC-patienter behandlade 2013–2022 i ett akademiskt centrum i Manchester visade att poängen behåller god diskrimination även i en modern kohort där immunoterapi är en del av standardbehandlingen [4]. Kaplan-Meier-kurvorna visar tydlig separation mellan riskgrupperna. Medianöverlevnaden i den goda gruppen har ökat jämfört med 1987, vilket speglar förbättrad behandling, men rangordningen mellan grupperna bevaras [4]. Kalibreringen var god efter rekalkalibrering av baslinjehazarden, vilket är förväntat när modellen tillämpas på en population behandlad med moderna regimer [4].

I en aktuell narrativ översikt konstateras att Manchesterpoängen är en av få historiska prognostiska modeller för SCLC som genomgått extern validering, men att ingen modell ännu har visat att dess användning i kliniskt beslutsfattande förbättrar behandlingsutfall [2].

Begränsningar

Poängen är härledd från en kohort behandlad med enbart kemoterapi och strålbehandling, före eran av immunoterapi. Även om extern validering i en modern kohort visar bibehållen diskrimination [4], är baslinjehazarden förskjuten: absoluta överlevnadssiffror från 1987 gäller inte för dagens patienter. Poängen förutsäger relativ risk, inte absolut överlevnad, och bör rekalkibreras om den ska användas för individuell prognosuppskattning.

Alla sex variabler är statiska mätvärden vid ett tillfälle. Poängen fångar inte dynamiska förändringar under behandling, och den inkluderar inte molekylära biomarkörer eller information om metastaslokalisation, vilka i modern praxis anses viktiga prognostiska faktorer [2].

Poängen gäller inte för patienter med icke-småcellig lungcancer eller neuroendokrina tumörer av annan histologi. Den är inte heller validerad för patienter som inte är kandidater för systemisk behandling, eftersom härledningskohorten utgjordes av patienter som faktiskt fick cytostatika.

En specifik fallgrop är att stadium och funktionsstatus dominerar poängen. En patient med extensiv sjukdom och Karnofsky under 60 når redan 2 poäng, och behöver bara två av fyra biokemiska markörer för att hamna i den dåliga gruppen. Detta är förståeligt utifrån variablernas relativa vikt i Cox-modellen, men det innebär att poängen i praktiken ofta bekräftar vad stadium och funktionsstatus redan visar, snarare än att den tillför ny information i dessa fall.

Källor

  1. Cerny T m.fl. Pretreatment prognostic factors and scoring system in 407 small-cell lung cancer patients. Int J Cancer 1987. PMID: 3026969
  2. Cantale O m.fl. From Simple Scores to Intelligent Systems: Encouraging the Development, Validation and Adoption of Robust Prognostic Tools in Small Cell Lung Cancer. Technol Cancer Res Treat 2026. PMID: 41575930
Nyckelord
SCLCsmall cell lung cancerprognosis