Alfafetoprotein (AFP) är ett fosterprotein som normalt sjunker till mycket låga nivåer efter födseln men som återkommer i blodet vid hepatocellulär cancer och vissa germinalcellstumörer. Provet används både diagnostiskt och för att följa behandlingssvar och recidiv.
Indikation
AFP beställs vid misstänkt hepatocellulär cancer (HCC), ofta i kombination med bilddiagnostik hos patienter med levercirros eller kronisk hepatit B/C som ingår i surveillanceprogram. Provet ingår även i utredning av testikeltumörer (icke-seminom med gulesäckskomponent) och vissa ovarialtumörer, samt i tumörmarkörpaneler vid oklar bukmalignitet. Under graviditet används AFP (tillsammans med hCG och andra markörer) i fostervattenscreening (KUB/triple test) för att bedöma risk för neuralrörsdefekter och kromosomavvikelser — det är en helt annan klinisk kontext än onkologisk användning.
Fysiologisk bakgrund
AFP produceras av fostrets gulesäck och lever och är fostrets motsvarighet till albumin. Efter födseln stängs genuttrycket i princip av, och nivåerna hos vuxna är normalt mycket låga. Vid dedifferentiering av hepatocyter, som vid HCC, eller vid tumörer som innehåller gulesäcksliknande vävnad (endodermal sinus-tumör), återaktiveras AFP-syntesen. Regenererande leverceller vid akut leverskada eller cirros kan också uttrycka AFP i mindre utsträckning, vilket ger en viktig felkälla.
Provtagning och preanalys
Venöst serumprov, inget fasteskrav. Provet är stabilt i kylskåp några dagar; vid längre förvaring bör serum frysas. Ingen särskild tidpunkt på dygnet krävs. Vid seriell uppföljning (t.ex. efter orkiektomi för testikelcancer) bör samma laboratorium och metod användas, eftersom halveringstiden (cirka 5–7 dygn) används för att bedöma om tumörresektionen varit radikal.
Referensintervall
Hos vuxna icke-gravida: <7–10 µg/L (varierar mellan metoder och laboratorier). Under graviditet stiger AFP successivt och tolkas mot graviditetslängdsspecifika referenser (MoM-värden), inte mot det vanliga vuxenintervallet. Använd alltid det aktuella laboratoriets angivna referensintervall och metodspecifika MoM-tabeller, eftersom analysmetoderna skiljer sig åt.
Tolkning
Förhöjda värden
Kraftigt förhöjt AFP (ofta >400 µg/L) hos patient med cirros och leverförändring på bilddiagnostik är starkt talande för HCC, men även måttliga stegringar är relevanta i kombination med bildfynd. Andra orsaker till förhöjt AFP: germinalcellstumörer i testikel eller ovarium med gulesäckskomponent, akut och kronisk hepatit, levercirros utan malignitet, samt sällsynt gastrointestinal cancer med AFP-produktion. Under graviditet ses förhöjt AFP vid neuralrörsdefekter, bukväggsdefekter, flerbörd och hotande missfall.
Sänkta värden
Låga eller omätbara nivåer är normalt hos vuxna och utesluter inte malignitet — en betydande andel HCC-fall (särskilt små eller väldifferentierade tumörer) har normalt AFP. Vid graviditetsscreening är sänkt AFP associerat med ökad risk för trisomi 21.
Felkällor och interferens
AFP-nivån påverkas starkt av leverregeneration, varför akut hepatit eller nyligen genomgången leverskada kan ge falskt förhöjda värden utan malignitet. Testikelcancer med enbart seminomkomponent producerar normalt inte AFP — förhöjt AFP hos en sådan patient talar för icke-seminomatös komponent. Heterofila antikroppar kan i sällsynta fall störa immunoassayn. Vid graviditetsscreening måste graviditetslängden vara korrekt fastställd (helst med ultraljud) för att MoM-beräkningen ska bli tillförlitlig.
Vidare utredning
Vid förhöjt AFP och misstänkt HCC bör DT eller MRT lever med kontrast göras; diagnosen kan i typiska fall ställas radiologiskt utan biopsi. Vid testikelfynd kompletteras med hCG, LDH och skrotalt ultraljud. Vid graviditetsscreening med avvikande AFP erbjuds förnyad ultraljudsundersökning och vid behov fostervattenprov eller NIPT.
Sammanfattning
AFP är en tumörmarkör som primärt används för att diagnostisera och följa hepatocellulär cancer och germinalcellstumörer, samt i ett helt separat sammanhang för fosterscreening. Tolkningen kräver alltid klinisk kontext, eftersom leverregenerering och graviditet ger fysiologiska stegringar utan malignitet.
Källor
- Bruix J, Sherman M. Management of hepatocellular carcinoma: an update. Hepatology 2011. PMID: 21374666
- Marrero JA m.fl. Diagnosis, staging, and management of hepatocellular carcinoma: 2018 practice guidance by AASLD. Hepatology 2018. PMID: 29624699
- Gilbert WM m.fl. Alpha-fetoprotein screening. Clin Obstet Gynecol 2002.
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
