CEA (karcinoembryonalt antigen) är en tumörmarkör som huvudsakligen används för uppföljning och recidivkontroll vid kolorektal cancer, samt som prognostisk markör vid diagnostillfället. Provet är inte lämpligt som screeningverktyg på grund av låg specificitet.
Indikation
CEA beställs framför allt vid uppföljning efter kurativt syftande behandling av kolorektal cancer för att tidigt upptäcka recidiv eller metastasering, som del av preoperativ utredning för prognostisk stadieindelning, samt vid monitorering av behandlingssvar hos patienter med avancerad eller metastaserad kolorektal cancer. CEA används även, med lägre specificitet, vid vissa andra maligniteter som bukspottkörtel-, magsäck-, lung- och bröstcancer, men har där en mer begränsad roll. Provet är inte lämpat för populationsscreening.
Fysiologisk bakgrund
CEA är ett glykoprotein som normalt uttrycks under fosterlivet av epitelceller i mag-tarmkanalen och sjunker efter födseln till mycket låga nivåer hos friska vuxna. Vid malign transformation av epitelceller, särskilt i kolon och rektum, kan uttrycket återaktiveras och proteinet frisättas till blodbanan. Nivån korrelerar grovt med tumörbörda, men produktionen varierar stort mellan tumörer beroende på differentieringsgrad, och en del tumörer producerar inget CEA alls.
Provtagning och preanalys
Provet tas som venöst blod i serumrör. Fasta krävs inte. Rökning ger ett känt, kliniskt relevant tillskott till nivån och bör om möjligt undvikas eller noteras vid tolkning, särskilt vid seriell uppföljning. Provet bör tas med samma analysmetod vid upprepade mätningar hos samma patient, eftersom absoluta värden inte är direkt jämförbara mellan olika analysplattformar.
Referensintervall
Hos icke-rökare är normalvärdet vanligen under cirka 3–5 µg/L, medan rökare kan ha lätt förhöjda värden upp till 5–10 µg/L. Referensintervallen skiljer sig mellan laboratorier och analysmetoder, och det lokala laboratoriets angivna intervall ska alltid användas vid tolkning.
Tolkning
Förhöjda värden
Förhöjt CEA vid kolorektal cancer korrelerar med tumörstadium och är en känd negativ prognostisk faktor vid höga preoperativa nivåer. Vid uppföljning efter kurativ resektion talar en stigande trend starkt för recidiv eller metastasering, ofta innan detta blir synligt på bilddiagnostik. Förhöjt CEA ses även vid andra maligniteter (pankreas-, ventrikel-, lung- och bröstcancer) samt vid en rad benigna tillstånd: rökning, kronisk obstruktiv lungsjukdom, inflammatorisk tarmsjukdom, pankreatit, leversjukdom (särskilt cirros och kolestas), samt njursvikt. Måttligt förhöjda värden (upp till cirka 10 µg/L) är därför ospecifika och måste alltid tolkas i klinisk kontext.
Sänkta värden
Lågt eller odetekterbart CEA saknar egen klinisk betydelse men är önskvärt vid uppföljning efter kurativ behandling, då en sjunkande eller normaliserad nivå efter kirurgi talar för fullständig tumörreduktion.
Felkällor och interferens
Rökning är den vanligaste orsaken till falskt förhöjt CEA hos i övrigt friska individer. Godartade lever- och lungsjukdomar samt inflammatoriska tillstånd i mag-tarmkanalen kan ge falskt förhöjda nivåer och försvåra tolkning av uppföljningsprover. Heterofila antikroppar kan i sällsynta fall interferera med immunoassayn och ge falskt avvikande resultat. Eftersom olika analysmetoder ger olika absolutvärden bör seriell monitorering av samma patient alltid utföras med samma metod vid samma laboratorium.
Vidare utredning
Vid stigande CEA hos en patient som tidigare opererats för kolorektal cancer bör bilddiagnostik (DT thorax-buk, eventuellt PET-DT) genomföras för att identifiera lokalrecidiv eller fjärrmetastaser, och koloskopi övervägas för att utesluta ny primärtumör. Vid nyupptäckt förhöjt CEA utan känd malignitet bör provet tolkas tillsammans med anamnes (rökning, leversjukdom) och inte i sig föranleda omfattande utredning utan andra kliniska fynd som styrker misstanke om malignitet.
Sammanfattning
CEA är en etablerad markör för uppföljning och prognosbedömning vid kolorektal cancer, men saknar tillräcklig specificitet och sensitivitet för att användas som screeningverktyg. Tolkningen kräver kännedom om rökvanor och andra tillstånd som kan ge falskt förhöjda värden, och seriell mätning bör alltid ske med samma analysmetod.
Källor
- Locker GY m.fl. ASCO 2006 update of recommendations for the use of tumor markers in gastrointestinal cancer. J Clin Oncol 2006. PMID: 16954517
- Duffy MJ m.fl. Tumor markers in colorectal cancer, gastric cancer and gastrointestinal stromal tumors. Eur J Cancer 2007. PMID: 17913495
- Nationellt vårdprogram kolorektal cancer, Regionala cancercentrum i samverkan.
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
