Brinavess (vernakalant), dosering och instruktioner

Maximalt två infusioner kan ges. Varje infusion bör avslutas, även om patienten slår om till sinusrytm. Infusionen skall dock avbrytas om hypotension eller bradykardi uppkommer.

Vernakalant (Brinavess) ska ges på sjukhus under EKG-övervakning med utrustning tillgänglig för elkonvertering. Under infusionen bör patienten övervakas noggrant för att upptäcka bradykardi eller hypotension. Infusionen ska avbrytas vid hypotoni eller bradykardi.

• Dosering av vernakalant baseras på kroppsvikt där den maximala beräknade dosen baseras på 113 kg.
• Rekommenderad initial dos: 3 mg/kg givet som infusion under en 10-minuters period med en maximal initial dos på 339 mg (vilket är 84,7 ml av 4 mg/ml-lösningen).
• Om konvertering till sinusrytm inte sker inom 15 minuter efter avslutad initial infusion, kan en andra 10-minuters infusion på 2 mg/kg administreras (maximal andra infusion på 226 mg, vilket är 56,5 ml av 4 mg/ml-lösningen).
• Normal spädning: 4 mg/ml.
• Kumulativa doser på mer än 5 mg/kg ska inte ges inom 24 timmar.
• Om konvertering till sinusrytm inte har inträffat, bör patientens vitala funktioner och hjärtrytm observeras i ytterligare 15 minuter.
• Om konvertering till sinusrytm inte inträffat med den initiala infusionen eller inom en 15-minuters observationsperiod, bör en andra dos på 2 mg/kg ges under 10 minuter.
• Den pågående infusionen ska alltid avslutas om kontraindikation inte uppkommer, oavsett om patienten konverterar till sinusrytm eller inte.
• Om hemodynamiskt stabilt förmaksfladder uppkommer efter första dosen, kan den andra dosen ändå ges, eftersom patienten kan konvertera till sinusrytm.

Om konvertering till sinusrytm inte har inträffat, bör patientens vitala funktioner och hjärtrytm observeras i ytterligare 15 minuter.

Dosjusteringar

• Patienter med kroppsvikt > 113 kg: Den initiala dosen är 339 mg (84,7 ml av 4 mg/ml-lösningen). En andra 10‑minuters infusion på 226 mg (56,5 ml av 4 mg/ml-lösningen) kan administreras.
• Efter hjärtkirurgi: Inga dosjusteringar är nödvändiga.
• Nedsatt njurfunktion: Inga dosjusteringar är nödvändiga.
• Nedsatt leverfunktion: Inga dosjusteringar är nödvändiga.
• Äldre (≥ 65 år): Inga dosjusteringar är nödvändiga.

Ej för användning på pediatrisk population.

Brinavess (Vernakalant) #

Vernakalant är ett intravenöst antiarytmikum godkänt i Europa för konvertering av nyligen insätt förmaksflimmer (≤ 7 dagar) hos icke-kirurgiska patienter, samt för förmaksflimmer efter hjärtkirurgi (≤ 3 dagar).  Målet med läkemedlet är att snabbt och effektivt återställa sinusrytm hos hemodynamiskt stabila patienter, där rytmkontroll är prioriterad.

Verkningsmekanism

Vernakalant har en atriellt riktad effekt genom att blockera flera jonkanaler i förmaksmuskulaturen – bland annat atrium-specifika kaliumkanaler (I_Kur, I_KACh), sena natrium­strömmar (late I_Na) och andra snabba natrium­sökande kanaler.  Genom att blockera dessa kanaler förlängs refraktärperioden i förmaket och ledningshastigheten i förmaksväg och AV-noden dämpas. Vernakalant har minimal effekt i ventrikelvävnaden, vilket teoretiskt ger lägre proarytmi­risk än traditionella klass III-läkemedel.  Den frekvensberoende effekten (effekten ökar vid högre hjärtfrekvens) är en karakteristisk egenskap. 

Klinisk effekt och evidens

Randomiserade kontrollerade studier och meta-analyser har utvärderat vernakalants effektivitet vid nyligen insatt förmaksflimmer (≤ 7 dagar). I två huvudstudier jämfört med placebo uppnåddes konversion till sinusrytm hos ca 51 % av vernakalant-behandlade patienter vs 4 % i placebo.  En senare studie rapporterade median tid till konversion mellan 8–14 minuter, och majoriteten av patienter konverterade efter första infusionen (75-82 %).  Real-world-data från den VERITA-studien (263 episoder) visade konversionsfrekvens 76.4 % och median tid 15 minuter.  Effektiviteten var högre ju kortare tid från debut till behandling (<12 timmar) och lägre hos patienter med hjärtsvikt eller behandling efter >24 h. 

Indikationer och begränsningar

Vernakalant är indicerat för vuxna med förmaksflimmer enligt följande:

• Icke-kirurgisk patient med förmaksflimmer ≤ 7 dagar. 
• Post-kardiak kirurgi patient med förmaksflimmer ≤ 3 dagar. 

Viktiga kontraindikationer: svår aortastenos, systoliskt BT < 100 mmHg, hjärtsvikt NYHA III-IV, akut koronart syndrom inom senaste 30 dagar, okorrigerad hypokalemi, samtidig infusion med klass I/III antiarytmika inom 4 timmar, förlängd QT >440 ms.  Patient bör övervakas under infusionen och minst 15 minuter efter. 

Administrering och dosering

Infusion ges intravenöst över 10 minuter. Doseringsregimen: initialt 3 mg/kg kroppsvikt; om förmaksflimret kvarstår 15 minuter efter första infusionen ges 2 mg/kg. Max dos per 24 h är 5 mg/kg eller i patienter >113 kg max 565 mg.  Infusionen skall ges med kontinuerlig EKG- och blodtrycksövervakning i lämplig miljö (t.ex. akutmottagning eller hjärtmottagning). 

Säkerhet och biverkningar

Vanliga biverkningar inkluderar metallisk smak, nysning och parestesier.  Allvarliga men ovanliga komplikationer är hypotoni, ventrikulära arytmier och återgång till förmaksflimmer eller förmaksfladder.  Real‐world-data visade 15.2 % incidens av biverkningar, oftare hos patienter med hjärtsvikt eller sen behandling (>24 h).  Läkemedlet har inte godkänts i USA på grund av säkerhets­hänsyn. 

Behandlingsstrategi

Vid behandling av nyligen debuterat förmaksflimmer hos hemodynamiskt stabil patient utan uttalad strukturell hjärtsjukdom kan vernakalant vara ett effektivt alternativ till elektrisk konversion eller andra farmakologiska läkemedel (t.ex. flekainid/propafenon/amikarone). Snabb effekt, hög konversionsgrad och relativt god säkerhetsprofil gör att det är särskilt lämpligt vid kort duration (<48 h) och utan hjärtsvikt.  Effekt avtar med längre duration av flimmer – därför är tidig administration avgörande. 

Det är viktigt att patientens lämplighet bedöms noggrant utifrån kontraindikationer och att övervakning sker i miljö med möjlighet till hantering av komplikationer. I rutinpraxis innebär detta att vernakalant oftast ges på hjärt-/akutmottagning med lämpliga rutiner – och beslut om behandling bör integreras i helhetsbedömningen för patientens behandlingsstrategi.