Yrsel (vertigo) är ett mycket vanlig symptom inom primärvård, akutsjukvård, öppenvård och slutenvård. Yrsel är ett ospecifikt symptom som kan vara uttryck för benigna tillstånd, maligna tillstånd, läkemedelsbiverkningar och psykiatrisk problematik. Patienter har ofta svårt att beskriva sin yrsel och ibland är det svår att fastställa om det faktiskt föreligger yrsel, ostadighet, illamående eller allmän avtackling. För de flesta ändamål kan yrsel definieras som en upplevelse av att vara i rörelse trots att man är stilla. Även om det ofta är svårt att beskriva yrselns kvalitet så kan de flesta klargöra yrselns debut, hur den utvecklats över tid samt om den triggas (startas) av en specifik rörelse eller situation.
Att fastställa yrselns orsak utifrån dess karaktär (rotatorisk yrsel, nautisk yrsel, etc) är osäkert. Patienter tenderar dessutom variera deras karaktärisering av yrselns kvalitet.
Anamnesen måste klargöra följande:
Episodisk (intermittent) yrsel som triggas av huvudrörelser orsakas oftast av benign paroxysmal lägesyrsel (BPPV, kristallsjuka).
Yrsel med unilateral hörselnedsättning talar för Ménières sjukdom (Mb Ménières).
Episodisk yrsel utan samband med trigger talar för vestibularisneurit.
Vid bedömning av yrsel är det primära målet att avgöra om etiologin är central (CNS) eller perifer. Perifera orsaker är oftast benigna, medan centrala orsaker kräver akut handläggning. HINTS (Head-Impulse, Nystagmus, Test of Skew) kan ofta differentiera central och perifer yrsel.
Det är ett vanligt misstag att tro att yrseln är godartad om den förvärras vid rörelser; accentuering av yrsel vid rörelse är vanligt oavsett yrselns etiologi.
Anamnes vid yrsel
Status vid yrsel
▶ Videofilmernas innehåller granskat.
HINTS
https://www.youtube.com/watch?v=1q-VTKPweuk
Dix-Hallpikes manöver
http://www.youtube.com/watch?v=vRpwf2mI3SU
Epleys manöver
https://www.youtube.com/watch?v=IIRp_1x_FZQ
Differentialdiagnoser vid yrsel
Vanliga fenotyper
Episodisk triggad yrsel: intermittent yrsel; varar några sekunder till timmar; triggas ofta av huvud- eller kroppsrörelser. → Talar starkt för BPPV (benign lägesyrsel / kristallsjuka).
Spontan episodisk yrsel: Innebär att trigger saknas; patient upplever episoder med yrsel som varar sekunder till dagar. → Vanliga orsaker är Ménières sjukdom, vestibularismigrän, psykiatri.
Kontinuerlig yrsel: Persisterande (ihållande) yrsel i dagar till veckor; vanligt med illamående, kräkningar, nystagmus och ostadighet. Persisterande yrsel i dagar till veckor. → I frånvaro av trauma bör man misstänka vestibularisneurit (vanligast) eller central genes (vaskulär insult, tumör). Central yrsel kan dock triggas av rörelser.
Provtagning
Orsaker till yrsel
BPPV (Beningn Paroxysmal Lägesyrsel, Kristallsjuka)
BPPV är den vanligaste orsaken till yrsel.
Patogenes
Otoliter i vestibulen lossnar och hamnar i bakre båggången. Vid lägesändring sätter otoliterna endolymfan i rörelse, vilket leder till yrsel och nystagmus. När huvudet hålls stilla så slutar otoliterna röra sig och då avtar yrseln.
Karaktäristika och symptom
Diagnos
Behandling
Prognos
Utmärkt.
Vestibularisneurit
Vestibularisneurit är den näst vanligaste orsaken till yrsel.
Patogenes
Sannolikt infektion / inflammation i n. vestibularis och/eller hörselorganet. Epidemiologiskt samband med förkylning, herpesvirus, viroser.
Karaktäristika och symptom
Diagnos
Prognos
Behandling
Ménières sjukdom (Mb Ménières)
Patogenes
Ökad mängd endolymfatisk vätska i innerörat.
Karaktäristika och symptom
Diagnos
Behandling
Prognos
Otoskleros
Psykogen yrsel
Läkemedelsutlöst yrsel
Se läkemedel ovan. Typiskt med kontinuerlig yrsel och multifarmaci hos äldre.
Ortostatisk yrsel
Yrsel vid uppresning. Genomför ortostatiskt test (se ovan).
Central yrsel
Upp till 25% av all yrsel har central genes (Neuhauser HK. Epidemiology of vertigo. Curr Opin Neurol. 2007).
Typer av central yrsel
Patogenes
Karaktäristika och symtom
Diagnos
Vestibularismigrän
Vertebrobasilaris-ischemi (vertebrobasilaris-syndrom)
Övriga referenser
Muncie et al. Dizziness: Approach to Evaluation and Management. Am Fam Physician. 2017 Feb 1;95(3):154-162.