CA 125 är en tumörmarkör som uttrycks av coelomepitel och används framför allt vid utredning av misstänkt ovarialcancer samt för att följa behandlingssvar och upptäcka recidiv hos patienter med känd sjukdom.
Indikation
CA 125 beställs vid utredning av palpabel eller bilddiagnostiskt påvisad ovarialresistens hos kvinnor, ofta i kombination med ultraljud och riskbedömningsalgoritmer som RMI (Risk of Malignancy Index) eller ROMA (i kombination med HE4), för att bedöma sannolikheten för malignitet inför remittering till gynekologisk cancervård. Provet används också för att monitorera behandlingssvar under och efter cytostatikabehandling vid epitelial ovarialcancer samt för att upptäcka recidiv vid uppföljning. CA 125 är inte lämpligt som screeningtest i normalpopulationen på grund av låg specificitet.
Fysiologisk bakgrund
CA 125 (MUC16) är ett högmolekylärt mucinliknande glykoprotein som uttrycks av epitel härstammande från coelomepitel — bland annat peritoneum, pleura, perikardium, endometrium, endocervix och äggledare — samt av epiteliala ovarialtumörceller. Nivån stiger vid tillväxt och nedbrytning av dessa vävnader, vilket förklarar varför provet är förhöjt vid en rad benigna gynekologiska och peritoneala tillstånd, inte bara vid malignitet. Hos premenopausala kvinnor varierar nivån med menstruationscykeln, med viss stegring perimenstruellt.
Provtagning och preanalys
Venöst blodprov i serumrör. Ingen fasta krävs. Provet bör om möjligt tas utanför menstruation hos premenopausala kvinnor för att undvika cykelrelaterad stegring. Vid uppföljning av känd ovarialcancer bör provet tas med samma metod och helst samma laboratorium över tid, eftersom absoluta nivåer kan skilja sig mellan analysplattformar.
Referensintervall
Vanligt använt gränsvärde är <35 kU/L, men detta är i första hand ett kliniskt beslutsgränsvärde snarare än ett statistiskt referensintervall, och det är metodberoende. Nivån är i genomsnitt lägre hos postmenopausala kvinnor än hos premenopausala. Använd alltid det aktuella laboratoriets angivna referens- och beslutsgränser.
Tolkning
Positivt fynd (förhöjt värde)
Förhöjt CA 125 ses vid epitelial ovarialcancer, men även vid en rad benigna tillstånd: endometrios, myom, adnexit (salpingit/PID), graviditet, menstruation, benigna ovarialcystor, samt vid tillstånd med peritoneal retning eller vätskeansamling som ascites, pleuravätska, perikardit, levercirros och peritonit. Förhöjning ses även vid andra maligniteter, inklusive endometriecancer, pankreascancer, bröstcancer, kolorektalcancer och lungcancer med peritoneal eller pleural spridning. Specificiteten för malignitet är därför låg, särskilt hos premenopausala kvinnor, och värdet ökar i diagnostisk värde när det kombineras med bilddiagnostik och andra markörer (HE4, ROMA-score).
Normalt/negativt fynd
Ett normalt CA 125 utesluter inte ovarialcancer, särskilt inte mucinösa eller tidiga stadier av epitelial cancer, och cirka 20 % av avancerade ovarialcancrar har normalt CA 125. Ett normalt värde bör därför alltid vägas mot klinisk bild och bilddiagnostiska fynd, inte tolkas isolerat.
Felkällor och interferens
CA 125 påverkas starkt av samtidig benign gynekologisk och peritoneal patologi, vilket gör provet olämpligt som fristående screeningtest. Menstruation och tidig graviditet kan ge fysiologisk stegring. Heterofila antikroppar (t.ex. HAMA vid tidigare djurantikroppsexponering) kan i sällsynta fall ge falskt förhöjda värden i immunoassayer. Vid ascites eller pleuravätska av annan orsak än malignitet, till exempel hjärtsvikt eller cirros, kan CA 125 vara kraftigt förhöjt utan malign bakgrund.
Vidare utredning
Vid förhöjt CA 125 och misstänkt ovarialresistens bör transvaginalt ultraljud, riskstratifiering (RMI eller ROMA/HE4) och remiss till gynekologisk cancervård/multidisciplinär konferens övervägas. Vid oklar stegring utan gynekologisk korrelat bör andra orsaker till peritoneal retning eller malignitet på andra lokaler uteslutas, exempelvis med DT buk/bäcken. Vid uppföljning efter behandlad ovarialcancer används seriella CA 125-mätningar för att bedöma behandlingssvar och upptäcka recidiv, ofta i kombination med bilddiagnostik.
Sammanfattning
CA 125 är en känslig men lågspecifik markör för epitelial ovarialcancer som främst har värde i kombination med bilddiagnostik och riskstratifieringsverktyg samt för uppföljning av känd sjukdom. Isolerad tolkning utan klinisk kontext ger hög risk för både falskt positiva och falskt negativa slutsatser.
Källor
- Jacobs I, Bast RC. The CA 125 tumour-associated antigen: a review of the literature. Hum Reprod. 1989. PMID: 2680367
- Moore RG m.fl. A novel multiple marker bioassay utilizing HE4 and CA125 for the prediction of ovarian cancer in patients with a pelvic mass. Gynecol Oncol. 2009. PMID: 19367709
- Jacobs IJ, Menon U. Progress and challenges in screening for early detection of ovarian cancer. Mol Cell Proteomics. 2004. PMID: 15367737
- NICE guideline NG12. Suspected cancer: recognition and referral. National Institute for Health and Care Excellence.
- Buamah P. Benign conditions associated with raised serum CA-125 concentration. J Surg Oncol. 2000. PMID: 10861605
