Gamma-glutamyltransferas (GT)

Gamma-glutamyltransferas (GT, ibland benämnt GGT) är ett membranbundet enzym som finns rikligt i levercellernas gallkanalikuli. Provet används framför allt för att avgöra om ett förhöjt ALP har hepatobiliärt ursprung och som en känslig men ospecifik markör för alkoholöverkonsumtion och leverpåverkan.

Indikation

GT beställs vid utredning av leverpåverkan, för att differentiera hepatobiliärt förhöjt ALP från skelettförhöjt ALP, vid misstänkt gallvägsobstruktion (kolestas), samt vid misstanke om alkoholöverkonsumtion, både vid utredning och som stöd i uppföljningen av nykterhet. Provet ingår ofta i bred leverstatus tillsammans med ALP, ASAT, ALAT och bilirubin.

Fysiologisk bakgrund

GT katalyserar överföring av gammaglutamylgrupper från glutation till andra peptider och aminosyror, en del av gamma-glutamylcykeln som är central i cellulär glutationomsättning och aminosyratransport. Enzymet har högst aktivitet i njurtubuli, men vid patologiska tillstånd kommer det cirkulerande enzymet huvudsakligen från levern, framför allt från gallkanalikuli och gallgångsepitel. Serumaktiviteten ökar vid regelbundet högt alkoholintag och vid behandling med enzyminducerande läkemedel, även utan manifest leverskada, vilket förklarar dess känslighet för alkoholöverkonsumtion.

Provtagning och preanalys

Serumprov utan särskilt fastekrav, även om lipemiskt prov efter fet måltid kan ge lätt förhöjt värde. Enzymet är stabilt i serum vid kylförvaring. Nyligen intagen alkohol kan ge en övergående, måttlig stegring och bör beaktas vid tolkning nära misstänkt intag.

Referensintervall

• Kvinnor 18–39 år: 0,15–0,75 µkat/L
• Kvinnor ≥40 år: 0,15–1,2 µkat/L
• Män 18–39 år: 0,15–1,3 µkat/L
• Män ≥40 år: 0,25–1,9 µkat/L

Intervallen är de nordiska referensintervallen från NORIP, med övre gräns 45 respektive 75 U/L hos kvinnor och 80 respektive 115 U/L hos män (1 µkat/L ≈ 60 U/L). GT är högre hos män och stiger med åldern. Intervallen kan skilja sig något mellan laboratorier beroende på metod, och det analyserande laboratoriets referensintervall ska alltid användas.

Tolkning

Förhöjda värden

Kraftigt förhöjt GT tillsammans med förhöjt ALP talar starkt för kolestas eller gallvägsobstruktion (gallsten, striktur, tumör i pankreas/gallväg). Isolerat förhöjt GT utan andra leverprovsavvikelser ses klassiskt vid alkoholöverkonsumtion och vid enzyminduktion av läkemedel (till exempel fenytoin, karbamazepin och fenobarbital). GT är också förhöjt vid fettlever (både alkoholrelaterad och metabol), akut och kronisk hepatit, samt vid högt alkoholintag utan annan leversjukdom. Vid ökat ALP är samtidigt förhöjt GT det viktigaste enskilda testet för att bekräfta hepatobiliärt ursprung snarare än skelettursprung.

Sänkta värden

Lågt GT saknar egen klinisk betydelse och representerar normal enzymnivå.

Felkällor och interferens

GT är känsligt för alkohol och för enzyminduktion av läkemedel, framför allt antiepileptika som fenytoin, fenobarbital och karbamazepin. Det gör det svårt att skilja en måttlig stegring orsakad av läkemedel från en alkoholrelaterad eller hepatobiliär orsak, och anamnesen är avgörande. Obesitas och metabolt syndrom ger ofta lätt till måttligt förhöjt GT via fettleverspåverkan. Efter avslutat högt alkoholintag kan stegringen kvarstå i flera veckor: hos abstinenta patienter med alkoholrelaterad leversjukdom var halveringstiden i serum 26 dagar. GT är därför olämpligt för att följa kortvarig nykterhet men användbart för uppföljning över längre tid.

Vidare utredning

Vid förhöjt GT med samtidigt förhöjt ALP bör ultraljud lever/gallvägar göras för att utesluta obstruktion, kompletterat med bilirubin (konjugerat/okonjugerat) för att gradera kolestasen. Vid isolerat förhöjt GT bör alkoholanamnes fördjupas och andra alkoholmarkörer (CDT, MCV) övervägas, samt läkemedelslista genomgås för enzyminducerande preparat. Vid samtidig transaminasstegring bör bredare hepatitutredning (virusserologi, autoimmun hepatitscreening, järnstatus) initieras.

Sammanfattning

GT är ett känsligt men ospecifikt enzym vars främsta kliniska värde är att bekräfta hepatobiliärt ursprung vid förhöjt ALP och att indikera alkoholöverkonsumtion eller enzyminducerande läkemedelsbehandling. Tolkningen kräver alltid sammanvägning med övriga leverprover och klinisk anamnes.

Källor

1. Whitfield JB. Gamma glutamyl transferase. Crit Rev Clin Lab Sci 2001. PMID: 11563810
2. Kwo PY m.fl. ACG Clinical Guideline: Evaluation of Abnormal Liver Chemistries. Am J Gastroenterol 2017. PMID: 27995906
3. Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
4. Niemelä O. Biomarkers in alcoholism. Clin Chim Acta 2007. PMID: 17045579
5. Harrison's Principles of Internal Medicine. Evaluation of Liver Function. McGraw-Hill.
6. Rustad P m.fl. The Nordic Reference Interval Project 2000: recommended reference intervals for 25 common biochemical properties. Scand J Clin Lab Invest 2004. PMID: 15223694
7. Orrego H, Blake JE, Israel Y. Relationship between gamma-glutamyl transpeptidase and mean urinary alcohol levels in alcoholics while drinking and after alcohol withdrawal. Alcohol Clin Exp Res 1985. PMID: 2859812