Prolaktin är ett hypofyshormon som huvudsakligen regleras genom tonisk hämning från dopamin, och mäts vid utredning av galaktorré, menstruationsrubbningar, infertilitet och misstänkt prolaktinom.
Indikation
Prolaktin beställs vid galaktorré (mjölkflöde utanför amning), oklar amenorré eller oligomenorré, infertilitet, erektil dysfunktion och minskad libido hos män, samt vid misstanke om hypofystumör baserat på symtom som huvudvärk eller synfältsbortfall. Provet ingår också i utredning av sekundär osteoporos, då kronisk hyperprolaktinemi ger hypogonadism och därmed minskad bentäthet.
Fysiologisk bakgrund
Prolaktin produceras av laktotropa celler i hypofysens framlob och står, till skillnad från de flesta andra hypofyshormoner, under kontinuerlig hämmande kontroll av dopamin från hypotalamus snarare än stimulerande reglering. Detta innebär att skador som stör dopamintransporten från hypotalamus till hypofysen (till exempel genom stjälkkompression av en hypofystumör) ger stegrad prolaktinfrisättning genom bortfall av hämning ("stalk effect"), oavsett om tumören själv producerar prolaktin. Prolaktin stimulerar mjölkproduktion och hämmar samtidigt GnRH-frisättning, vilket ger sekundär hypogonadism vid kronisk hyperprolaktinemi.
Provtagning och preanalys
Provet bör tas på morgonen, minst en till två timmar efter uppvaknande, och undvika samband med nyligen genomförd bröstpalpation, samlag eller kraftig fysisk aktivitet, som alla kan ge tillfälligt förhöjt värde. Stress i samband med venpunktion kan också höja prolaktin akut, varför ett lätt förhöjt värde ofta bör kontrolleras med förnyat prov. Fasta krävs inte.
Referensintervall
Typiskt referensintervall är cirka 45–375 mIE/L (motsvarande ungefär 2–18 µg/L) hos icke-gravida kvinnor och cirka 45–265 mIE/L hos män, men intervall och enheter (mIE/L kontra µg/L eller ng/mL) varierar mellan laboratorier och det lokala laboratoriets referensvärden ska alltid användas.
Tolkning
Förhöjda värden
Fysiologisk hyperprolaktinemi ses vid graviditet, amning, stress, samlag, sömn och bröststimulering. Farmakologiska orsaker inkluderar antipsykotika (särskilt risperidon och andra dopaminantagonister), metoklopramid, vissa antidepressiva samt östrogenbehandling. Patologiska orsaker omfattar prolaktinom (vanligaste hormonproducerande hypofystumören), andra hypofys-/hypotalamustumörer med stjälkkompression, primär hypotyreos (via förhöjt TRH som också stimulerar prolaktin), njursvikt (minskad clearance) och kronisk leversjukdom. Nivån ger viss vägledning om orsak: mycket höga värden (>5000 mIE/L, cirka >250 µg/L) talar starkt för makroprolaktinom, medan lindrigare förhöjning (<2000 mIE/L) oftare orsakas av läkemedel, stjälkeffekt eller primär hypotyreos.
Sänkta värden
Lågt prolaktin saknar oftast egen klinisk betydelse men kan ses vid hypofyssvikt (panhypopituitarism) och vid behandling med dopaminagonister (kabergolin, bromokriptin), där lågt prolaktin snarare är förväntat behandlingssvar än ett sjukdomstecken i sig.
Felkällor och interferens
Stress i samband med provtagning, nyligen genomförd bröstpalpation och samlag ger tillfälligt förhöjda värden och bör alltid övervägas vid lätt-måttlig förhöjning innan vidare utredning initieras — ett förnyat lugnt morgonprov rekommenderas. Makroprolaktinemi, där prolaktin cirkulerar bundet till antikroppar i en biologiskt mindre aktiv storpolymer form, kan ge falskt högt uppmätt värde utan klinisk hyperprolaktinemi och bör misstänkas vid asymtomatisk kraftig förhöjning; laboratoriet kan då utföra PEG-fällning för att detektera makroprolaktin. Vid mycket kraftig hyperprolaktinemi orsakad av stort makroprolaktinom kan analysen paradoxalt ge falskt lågt eller normalt värde ("hook-effekt") om provet inte spätts före analys, vilket bör misstänkas vid stor hypofystumör men oväntat lågt prolaktinsvar.
Vidare utredning
Vid bekräftad hyperprolaktinemi utan uppenbar fysiologisk eller farmakologisk orsak bör TSH kontrolleras för att utesluta primär hypotyreos, njurfunktion bedömas, och läkemedelsanamnes gås igenom noggrant. Vid kvarstående oklar hyperprolaktinemi, särskilt vid nivåer som talar för hypofysadenom, bör MR hypofys utföras samt synfältsundersökning vid misstanke om chiasmapåverkan. Övrig hypofysfunktion (kortisol, fritt T4, LH/FSH, IGF-1) bör bedömas vid större tumör för att utesluta samtidig hypofysinsufficiens.
Sammanfattning
Prolaktin regleras unikt genom tonisk dopaminhämning, vilket gör att både hypofystumörer och stjälkkompression ger hyperprolaktinemi. Fysiologiska och farmakologiska orsaker är vanligast och bör uteslutas innan hypofysutredning med bilddiagnostik initieras, och makroprolaktinemi samt hook-effekt är viktiga analytiska fallgropar att känna till.
Källor
- Melmed S m.fl. Diagnosis and Treatment of Hyperprolactinemia: An Endocrine Society Clinical Practice Guideline. J Clin Endocrinol Metab 2011. PMID: 21296991
- Vilar L m.fl. Diagnosis and Management of Hyperprolactinemia: Results of a Brazilian Multicenter Study. Neuroendocrinology 2008. PMID: 18477861
- Samperi I m.fl. Hyperprolactinaemia. J Clin Med 2019. PMID: 31480365
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
