Urinsediment är mikroskopisk undersökning av centrifugerad urin där celler, cylindrar, kristaller och bakterier bedöms, och analysen används för att lokalisera och karaktärisera njur- och urinvägssjukdom vid patologiska fynd på urinsticka eller oklar njurpåverkan.
Indikation
Urinsediment beställs vid patologisk urinsticka (hematuri, proteinuri, leukocyturi, nitrit) för vidare karaktärisering, vid oklar akut eller kronisk njursvikt för att skilja glomerulär, tubulointerstitiell och postrenal orsak, vid misstänkt glomerulonefrit eller vaskulit, vid misstänkt urinvägsinfektion eller pyelonefrit där mikroskopi stödjer diagnosen, samt vid uppföljning av känd njursjukdom för att bedöma aktivitet. Provet är särskilt värdefullt för att skilja glomerulär hematuri (dysmorfa erytrocyter, erytrocytcylindrar) från urologisk hematuri (icke-dysmorfa erytrocyter, ofta från tumör, sten eller infektion).
Fysiologisk bakgrund
Normal urin innehåller ett fåtal celler och sparsamt med formelement eftersom det glomerulära filtret och tubulisystemet normalt utgör en effektiv barriär. Vid glomerulär skada (glomerulonefrit) passerar erytrocyter genom det skadade filtret och deformeras mekaniskt under passagen genom tubuli, vilket ger dysmorfa erytrocyter, och proteinrikt filtrat i tubuli kan koagulera till cylindrar som antar tubulis form — cylindrarnas sammansättning (erytrocyter, leukocyter, granulära celler, vaxartat material) speglar den underliggande patologin. Kristaller bildas vid övermättnad av lösta ämnen i urinen och deras typ kan ge ledtrådar till stenbildning, metabol rubbning eller läkemedelsutfällning. Bakterier och leukocyter i sedimentet reflekterar infektion eller inflammation i urinvägarna.
Provtagning och preanalys
Mittstråleurin, helst morgonurin på grund av högre koncentration och lägre pH-relaterad nedbrytning av formelement. Provet bör analyseras inom en till två timmar efter provtagning eftersom celler och cylindrar bryts ned vid förvaring, särskilt i utspädd eller alkalisk urin. Vid fördröjning bör provet kylförvaras. Provet centrifugeras, supernatanten avhälls och sedimentet resuspenderas för mikroskopisk granskning, vanligen med fasförskjutningsmikroskopi för bättre kontrast.
Referensintervall
Normalt sediment innehåller <3 erytrocyter/synfält, <5 leukocyter/synfält och enstaka hyalina cylindrar kan ses fysiologiskt, särskilt efter fysisk ansträngning eller feber. Förekomst av dysmorfa erytrocyter, erytrocytcylindrar, granulära eller vaxartade cylindrar, samt riklig bakteriuri betraktas som patologiskt oavsett exakt antal. Referensvärden och bedömningskriterier kan variera något mellan laboratorier — använd det lokala laboratoriets angivna gränser och bedömningsrutin.
Tolkning
Patologiska fynd som talar för glomerulär/parenkymatös sjukdom
Dysmorfa erytrocyter och erytrocytcylindrar är starkt suggestiva för glomerulonefrit. Granulära cylindrar ("muddy brown casts") är klassiska vid akut tubulär nekros. Vita blodkroppscylindrar talar för pyelonefrit eller interstitiell nefrit (särskilt vid samtidig eosinofili i urinen vid läkemedelsutlöst akut interstitiell nefrit). Vaxartade cylindrar och breda cylindrar ses vid kronisk, avancerad njursjukdom med kraftigt nedsatt flöde genom vidgade tubuli. Fettkroppar och fettcylindrar ("Maltese cross"-fenomen i polariserat ljus) talar för nefrotiskt syndrom med uttalad proteinuri.
Fynd som talar för urologisk/infektiös orsak
Riklig bakteriuri tillsammans med leukocyter talar för urinvägsinfektion. Icke-dysmorfa (isomorfa) erytrocyter utan cylindrar talar för postrenal/urologisk blödningskälla (sten, tumör, cystit, trauma) snarare än glomerulär. Kristaller kan ge ledtråd till stentyp (kalciumoxalat, urat, struvit, cystin) eller läkemedelsutfällning. Skivepitelceller i riklig mängd talar oftast för kontamination från de yttre könsorganen snarare än patologi i urinvägarna.
Felkällor och interferens
Fördröjd analys och förvaring vid rumstemperatur ger nedbrytning av celler och cylindrar samt bakterietillväxt som ger falskt förhöjda bakterieantal — provet bör analyseras snabbt eller kylförvaras. Kontaminerad provtagning (icke-mittstråleprov, kontakt med vulva/förhud) kan ge skivepitelceller och bakterier som felaktigt tolkas som patologiska. Alkalisk eller starkt utspädd urin löser upp cylindrar och röda blodkroppar, vilket kan maskera patologiska fynd. Vaginal kontamination hos kvinnor kan ge falskt intryck av hematuri eller leukocyturi. Menstruation är en viktig felkälla vid tolkning av hematuri hos kvinnor och provtagning bör om möjligt undvikas eller upprepas efter mensens slut.
Vidare utredning
Vid dysmorf hematuri och/eller erytrocytcylindrar bör njurfunktion, proteinuri (albumin/kreatinin-kvot), komplement, ANA/ANCA och eventuellt njurbiopsi övervägas vid misstanke om glomerulonefrit. Vid icke-dysmorf hematuri utan cylindrar bör urologisk utredning (cystoskopi, bilddiagnostik av urinvägarna) övervägas för att utesluta tumör, sten eller annan strukturell orsak, särskilt hos äldre patienter eller vid riskfaktorer för urotelial cancer. Vid misstänkt urinvägsinfektion kompletteras med urinodling för artbestämning och resistensbestämning.
Sammanfattning
Urinsedimentet ger detaljerad information om lokalisationen av njur- och urinvägssjukdom som inte fångas av urinsticka ensam, och skillnaden mellan dysmorfa och isomorfa erytrocyter samt förekomst av cylindrar är avgörande för att skilja glomerulär från urologisk hematuri. Snabb hantering av provet är avgörande för tillförlitligt resultat.
Källor
- Fogazzi GB, Garigali G. The clinical art and science of urine microscopy. Curr Opin Nephrol Hypertens. 2003. PMID: 14564210
- Cavanaugh C, Perazella MA. Urine sediment examination in the diagnosis and management of kidney disease. Am J Kidney Dis. 2019. PMID: 30928275
- Perazella MA. The urine sediment as a biomarker of kidney disease. Am J Kidney Dis. 2015. PMID: 25943718
- Kouri T m.fl. European urinalysis guidelines. Scand J Clin Lab Invest Suppl. 2000. PMID: 11144949
