Sammanfattning
Hematuri, blod i urinen, är ett symtom och ingen diagnos. Synlig (makroskopisk) hematuri hos vuxna ska betraktas som potentiellt malignitetsorsakad tills motsatsen är visad, även när blödningen varit övergående, smärtfri eller uppträtt under antikoagulantiabehandling. I Sverige föreligger välgrundad misstanke om urinvägscancer vid synlig hematuri, vid ett eller flera tillfällen, hos personer som är 50 år eller äldre. Patienten remitteras då omedelbart till urologisk enhet för utredning enligt standardiserat vårdförlopp (SVF), med DT-urografi, cystoskopi och urincytologi [21,22]. Bakteriuri och blodförtunnande läkemedel minskar inte sannolikheten för bakomliggande cancer [21,22]. Under 50 år gäller ordinarie remissrutiner, men blödningen bör ändå utredas, med lägre prioritet [25]. Akut handläggning krävs vid koagelretention, hemodynamisk påverkan, snabbt sjunkande hemoglobin, akut njurfunktionsförsämring, feber med avflödeshinder eller trauma.
Mikroskopisk hematuri definieras internationellt som minst 3 erytrocyter per synfält vid mikroskopi av ett korrekt taget urinprov [27]. Ett positivt testfält för blod ska bekräftas med mikroskopi, eftersom testfältet även reagerar på fritt hemoglobin och myoglobin [1]. Utredningen styrs därefter av kliniskt sammanhang, tecken på glomerulär sjukdom och risken för urologisk malignitet. I en metaanalys av patienter utredda för mikroskopisk hematuri var förekomsten 2,00 procent för blåscancer, 0,18 procent för njurcancer och 0,02 procent för urotelial cancer i övre urinvägarna [2]. Hög ålder, rökning, manligt kön, tidigare synlig hematuri och mer uttalad eller persisterande mikroskopisk hematuri ökar cancerrisken.
Proteinuri, dysmorfa erytrocyter, akantocyter, erytrocytcylindrar, nedsatt njurfunktion eller hypertoni talar för glomerulär blödning och motiverar nefrologisk bedömning [3]. Glomerulära fynd utesluter dock inte samtidig urologisk sjukdom. Urinvägsinfektion, konkrement, prostataförstoring och instrumentering är vanliga benigna orsaker, men hematuri får inte automatiskt tillskrivas dessa utan uppföljning.
Isolerad asymtomatisk mikroskopisk hematuri utlöser inget SVF. Det nationella vårdprogrammet rekommenderar inte screening för urinblåsecancer och anser inte att urinprov för mikroskopisk hematuri är befogat hos personer utan symtom [25]. En internationell metaanalys beskriver att Socialstyrelsen inte rekommenderar generell urologisk utredning av asymtomatisk mikroskopisk hematuri [2]. Amerikanska riktlinjer förordar i stället en riskbaserad strategi med låg, intermediär och hög risk [13,27]. Mikroskopisk hematuri hos äldre rökare, vid tidigare synlig hematuri eller tillsammans med nytillkomna irritativa symtom bör därför inte lämnas utan plan, och lokala vårdprogram ska följas.
Njurcancer upptäcks oftast som slumpfynd vid bilddiagnostik, men synlig hematuri utan annan verifierad diagnos utreds i första hand enligt SVF för urinblåse- och urinvägscancer, vars DT-urografi också avbildar njurarna [23,24,26]. Palpabel resistens i flanken, oförklarad flanksmärta och nydebuterad varikocele som inte töms i liggande motiverar DT med och utan kontrast. Urincytologi och kommersiella urinbaserade tumörmarkörer ersätter inte cystoskopi och används inte som första test i primärvården [4,5]. En kortare översikt finns i artikeln Makroskopisk och mikroskopisk hematuri.
Bakgrund och epidemiologi
Hematuri kan vara synlig för patienten eller endast påvisbar vid laboratorieanalys. Indelningen är kliniskt viktig eftersom sannolikheten för bakomliggande malignitet är betydligt högre vid synlig hematuri.
Mikroskopisk hematuri är vanligt förekommande. Rapporterad prevalens varierar från mindre än 1 procent till över 20 procent beroende på population, provtagningsmetod, definition och om ett eller flera prov har krävts [2]. Tillfällig mikroskopisk hematuri kan uppträda efter fysisk ansträngning, infektion, samlag, menstruationskontamination, trauma eller instrumentering. Ett enstaka positivt testfält hos en i övrigt frisk person har därför låg specificitet för allvarlig sjukdom.
I en populationsbaserad studie av 4 453 vuxna var prevalensen av urotelial cancer i nedre urinvägarna 9,0 procent vid synlig hematuri, 1,6 procent vid asymtomatisk mikroskopisk hematuri och 0,3 procent vid symtomatisk mikroskopisk hematuri. Motsvarande prevalens av njurcancer var 1,3, 0,2 respektive 0,6 procent. Ålder var den viktigaste riskfaktorn oavsett hematurityp [6]. I den prospektiva DETECT I-studien hade patienter med synlig hematuri blåscancer i 11,0 procent, njurcancer i 1,4 procent och urotelial cancer i övre urinvägarna i 0,8 procent. Vid mikroskopisk hematuri var motsvarande andelar 2,7, 0,4 och 0 procent [7].
Svenska underlag pekar åt samma håll, med variation mellan populationer. I SVF-texten anges att blåscancer är den vanligaste cancerformen vid synligt blod i urinen (25 till 30 procent), medan en tredjedel har en godartad urologisk orsak, främst sten, godartad prostataförstoring, urinvägsinfektion eller förträngning i urinröret [21]. I en svensk studie av personer över 50 år med makroskopisk hematuri hade 13 procent blåscancer, ytterligare 4 procent annan cancer och 38 procent en godartad orsak. I populationsbaserade danska och svenska studier påvisades urinvägscancer hos omkring 30 procent av patienterna över 80 år som utreddes för synlig hematuri [25]. I utländska studier har prevalensen av synlig hematuri i primärvården varit 250 till 500 fall per 100 000 invånare, och i Västsverige remitterades omkring 2 av 1 000 invånare per år till urolog enligt SVF-kriterierna [25].
Riskestimaten påverkas starkt av selektion. Urologiska remisskohorter innehåller fler äldre personer, rökare och patienter med synlig hematuri än primärvårdspopulationer. I en stor öppenvårdskohort var den sammanlagda förekomsten av urologisk malignitet endast 0,21 procent i hela populationen, men 5,2 procent bland dem som genomgick fullständig utredning [8]. Siffror från specialistmottagningar kan därför inte direkt tillämpas på ett oselekterat bifynd i primärvården.
Riskfaktorer för urotelial cancer
Blåscancer är den viktigaste maligniteten att utesluta. Risken ökar med:
- stigande ålder
- tobaksrökning, där kumulativ exponering är relevant
- manligt kön
- synlig hematuri, även en enda episod
- persisterande eller mer uttalad mikroskopisk hematuri
- tidigare urotelial cancer
- yrkesmässig exponering för aromatiska aminer eller andra uroteliala karcinogener
- tidigare strålbehandling mot lilla bäckenet
- behandling med cyklofosfamid
- långvarig kronisk irritation, exempelvis främmande kropp eller kateter
- hereditet för urotelial cancer eller Lynchs syndrom.
Rökning är den vanligaste riskfaktorn. I en metaanalys var den sammanvägda relativa risken för blåscancer 3,47 hos nuvarande rökare och 2,04 hos tidigare rökare jämfört med aldrig rökare, och risken för njurcellscancer var 1,31 hos rökare [32]. Enligt det nationella vårdprogrammet orsakas 50 till 65 procent av blåscancer hos män och omkring 50 procent hos kvinnor av rökning, passiv rökning ger också ökad risk, och risken minskar med mer än 30 procent redan 1 till 4 år efter rökstopp [25]. Exponering för aromatiska aminer (betanaftylamin, 4-aminobifenyl, benzidin) förekommer i färgämnen, kemisk industri och vid bearbetning av gummi, textil och läder. Förbränningsgaser kan också bidra [25].
Strålbehandling mot bäckenet och cyklofosfamid (Sendoxan) ökar risken för blåscancer. Cyklofosfamid bildar metaboliten akrolein, som vid långvarig exponering kan orsaka cancer, och risken minskas med hög urinproduktion och mesna [25]. Långvarigt bruk av fenacetin har kopplats till cancer i njurbäckenet, och aristolochiasyra, som kommer från pipranka i odlade jordbruksprodukter eller från naturläkemedel, är ett känt orsaksagens vid urotelial cancer i övre urinvägarna [25]. Förstagradssläktingar har dubblerad blåscancerrisk, och Lynchs syndrom ger ökad risk för urotelial cancer (se ärftliga cancersyndrom) [25]. Kronisk retning, till exempel vid långvarig kateteravlastning, konkrement och återkommande infektioner, anses vara en riskfaktor men är inte dokumenterad i prospektiva studier [25].
Kvinnor med blåscancer utreds i flera material senare än män, delvis därför att hematurin initialt tillskrivs cystit eller gynekologisk blödning. I en stor vårdsystemstudie upptäcktes ytterligare 13 blåscancrar bland personer som initialt hade fått diagnosen urinvägsinfektion. Elva var höggradiga och fem minst muskelinvasiva [8]. I en dansk populationsbaserad studie var fördröjningen från symtom till blåscancerdiagnos i median 134 dagar, längre än för någon annan tumörform, och svenska data visar att risken för lokalt avancerad eller metastaserad blåscancer ökar hos dem som fått urinvägsantibiotika under de tre åren före diagnosen (justerad oddskvot 1,28 för män och 1,42 för kvinnor) [25]. Säkerhetsnät med kontrollprov efter behandlad infektion är därför särskilt viktigt.
Patofysiologi
Vid glomerulär hematuri passerar erytrocyter genom en skadad glomerulär filtrationsbarriär. Passagen och den tubulära miljön deformerar cellerna, vilket ger dysmorfa erytrocyter och erytrocytcylindrar, och samtidig albuminuri speglar samma barriärskada [3]. Hematuri utan proteinuri förekommer vid vissa glomerulära tillstånd, exempelvis kollagen IV-relaterad sjukdom med tunna basalmembran [9].
Icke-glomerulär hematuri uppkommer när blod tillförs urinen från njurparenkym utanför glomeruli, njurbäcken, uretär, urinblåsa, prostata eller uretra. Tumörer, konkrement, infektion, inflammation och trauma skadar slemhinna och kärl direkt, och blödningen blir därmed oberoende av njurens filtrationsfunktion. Antikoagulantia och trombocythämmare gör en befintlig lesion mer benägen att blöda men skapar den inte. I en kohort med över 2,5 miljoner äldre diagnostiserades behandlade patienter oftare med blåscancer inom sex månader efter hematuri, 0,70 jämfört med 0,38 procent, vilket talar för att läkemedlet blottlägger en blödande lesion [16].
Klinisk indelning och orsaker
Definition: synlig och mikroskopisk hematuri
Synlig hematuri, även kallad makroskopisk hematuri, innebär att urinen är rosa, röd, brunröd eller tefärgad på grund av erytrocyter. Blödningsmängden korrelerar dåligt med sjukdomens allvarlighetsgrad. En liten blåstumör kan ge tydlig intermittent blödning, medan avancerad njursjukdom kan ge endast mikroskopisk hematuri.
Mikroskopisk hematuri innebär erytrocyter i urinen utan synlig färgförändring. Den internationellt vanligaste definitionen är minst 3 erytrocyter per synfält vid hög förstoring i korrekt insamlat urinprov [1,8]. AUA och SUFU anger att tröskeln gäller mikroskopi av ett enda prov [27]. Automatiserade laboratorier rapporterar ofta erytrocyter per mikroliter, vilket inte kan räknas om till erytrocyter per synfält utan metodspecifik validering. Laboratoriets referensintervall ska därför användas.
Urinsticka och mikroskopi
Urinstickan är ett screeningtest och ger ingen definitiv diagnos. I en systematisk översikt var urinstickor måttligt användbara för att påvisa hematuri men kunde inte användas för att utesluta den, så ett negativt testfält utesluter inte hematuri när misstanken är stark [11]. En ekonomisk modell i samma rapport visade att omedelbar mikroskopi efter ett positivt testfält ökar effektiviteten, eftersom den eliminerar många falskt positiva sticksvar [11]. Falskt positiva svar beror främst på myoglobin och hemoglobin och beskrivs under rubriken om att bekräfta hematuri nedan.

Asymtomatisk och symtomatisk hematuri
Asymtomatisk hematuri upptäcks av en slump, till exempel vid hälso-, diabetes- eller hypertonikontroll. Symtomatisk hematuri förekommer tillsammans med smärta, dysuri, trängningar eller täta miktioner. I populationsdata var förekomsten av cancer lägst vid symtomatisk mikroskopisk hematuri, 1,1 procent, jämfört med 2,0 procent vid asymtomatisk mikroskopisk hematuri, delvis därför att konkrement (29 procent) och infektion (20 procent) var vanliga förklaringar [6]. Symtomen ska ändå utredas efter sin orsak. Kvarstående irritativa symtom utan påvisad infektion kan vara uttryck för carcinoma in situ i urinblåsan, som ofta ger en irritativ komponent [25].
Glomerulär och icke-glomerulär blödning
Glomerulär hematuri orsakas av passage av erytrocyter genom en skadad glomerulär filtrationsbarriär. Icke-glomerulär hematuri uppkommer från njurparenkym utanför glomeruli, njurbäcken, uretär, urinblåsa, prostata eller uretra.
| Fynd | Talar för glomerulär källa | Talar för urologisk eller annan icke-glomerulär källa |
|---|---|---|
| Urinens utseende | Tefärgad, brun eller jämnt mörk | Rosa eller klarröd, ibland med koagler |
| Koagler | Saknas vanligen | Talar starkt för blödning nedanför glomeruli |
| Proteinuri | Ofta samtidig, särskilt albuminuri | Vanligen liten eller frånvarande, bortsett från blodets protein |
| Urinsediment | Dysmorfa erytrocyter, akantocyter, erytrocytcylindrar | Övervägande isomorfa erytrocyter |
| Njurfunktion | Kan vara nedsatt | Ofta bevarad, om inte avflödeshinder eller bilateral sjukdom föreligger |
| Övriga fynd | Ödem, hypertoni, systemisk inflammation | Flanksmärta, miktionsbesvär, koagelavgång |
| Vanliga orsaker | IgA-nefrit, vaskulit, lupusnefrit, kollagen IV-nefropati | Tumör, konkrement, infektion, prostataförstoring, trauma |
Akantocyter och erytrocytcylindrar har hög specificitet för glomerulär sjukdom, ofta 90 till 100 procent, men sensitiviteten varierar och undersökningen är starkt operatörsberoende [3]. Avsaknad av dysmorfa erytrocyter utesluter därför inte glomerulonefrit.


Viktiga orsaker
| Anatomisk eller klinisk kategori | Exempel | Typiska ledtrådar |
|---|---|---|
| Glomerulär sjukdom | IgA-nefrit, ANCA-associerad vaskulit, lupusnefrit, postinfektiös glomerulonefrit, anti-GBM-sjukdom | Proteinuri, dysmorfa erytrocyter, cylindrar, stigande kreatinin, hypertoni |
| Ärftlig glomerulär sjukdom | Alports syndrom, heterozygot COL4A3- eller COL4A4-relaterad nefropati | Familjär hematuri, njursvikt, hörselnedsättning, okulära fynd |
| Tubulointerstitiell eller vaskulär njursjukdom | Papillnekros, akut interstitiell nefrit, njurinfarkt, njurvenstrombos | Läkemedel, sicklecellsjukdom, diabetes, embolikälla, akut flanksmärta |
| Infektion | Cystit, pyelonefrit, prostatit, uretrit, tuberkulos, schistosomiasis | Dysuri, täta trängningar, feber, pyuri, epidemiologisk exponering |
| Konkrement | Njur-, uretär- eller blåskonkrement | Koliksmärta, illamående, hydronefros, kristaller |
| Malignitet | Blåscancer, urotelial cancer i övre urinvägarna, njurcancer, prostata- eller uretracancer | Smärtfri intermittent synlig hematuri, rökning, hög ålder |
| Benign obstruktiv sjukdom | Benign prostataförstoring, uretrastriktur | Svag stråle, residualurin, avbrott i miktionen |
| Trauma eller ingrepp | Njurtrauma, kateterisering, biopsi, transuretral kirurgi | Tidsmässigt samband, smärta, cirkulatorisk påverkan |
| Läkemedel och behandling | Antikoagulantia, trombocythämmare, cyklofosfamid, bäckenstrålning | Relevant behandling, men bakomliggande lesion måste ändå övervägas |
| Övrigt | Kraftig fysisk ansträngning, endometrios i urinvägarna, nötknäpparsyndrom, arteriovenös missbildning | Övergående efter löpning, cyklisk hematuri, vänstersidig smärta eller bäckenstas |
Familjär hematuri beror ofta på varianter i COL4A3, COL4A4 eller COL4A5. Begreppet tunn basalmembransnefropati kan ge intryck av ett genomgående benignt tillstånd, men vissa bärare utvecklar proteinuri och progressiv njursjukdom. Alports syndrom ska särskilt övervägas vid familjär njursvikt, sensorineural hörselnedsättning eller okulära avvikelser [9]. Expertgrupper förordar numera genetisk testning vid persisterande hematuri, särskilt vid hereditet för hematuri eller nedsatt njurfunktion, även när en heterozygot COL4A3- eller COL4A4-variant misstänks, och erbjuder kaskadtestning av förstagradssläktingar [34].
IgA-nefropati är en av de vanligaste glomerulära orsakerna till hematuri och kräver njurbiopsi för säker diagnos. KDIGO:s riktlinje från 2025 förespråkar en mer liberal biopsipolicy än tidigare och ett mål för proteinuri på under 0,5 g per dygn [35]. Se IgA-nefrit och akut glomerulonefrit hos vuxna för utredning och behandling.
Nötknäpparsyndrom innebär symtomgivande kompression av vänster njurven, oftast mellan aorta och arteria mesenterica superior. Det kan ge mikroskopisk hematuri eller synlig hematuri, ortostatisk proteinuri, vänstersidig flank- eller bäckensmärta och gonadala varicer. Anatomisk kompression på bilddiagnostik är vanligare än det kliniska syndromet, varför diagnosen kräver förenlig symtombild och riktad vaskulär utredning [10].
Klinisk bild
Blåscancer ger oftast smärtfri, intermittent synlig hematuri. Bland personer över 40 år som får diagnosen blåscancer är synlig hematuri första symtom hos 64 procent [25]. Vid engagemang av blåsan förekommer irritativa symtom som trängningar, dysuri och smärta, med eller utan hematuri, och cancer i övre urinvägarna kan ge flanksmärta och avflödeshinder. Tumörer i urinvägarna ökar risken för urinvägsinfektion och kan därför likna återkommande infektioner [25].
Njurcancer ger sällan symtom förrän tumören är stor. År 2023 upptäcktes 64 procent av njurtumörerna i Sverige som slumpfynd. De klassiska tecknen är synlig hematuri, flanksmärta och palpabel resistens, och nydebuterad varikocele som inte töms i liggande, särskilt högersidig, ska väcka misstanke om njurexpansivitet. Ospecifika tecken som anemi, förhöjd sänkningsreaktion, feber, hypertoni, hyperkalcemi, polycytemi och viktnedgång ses hos upp till 30 procent av dem som har symtomgivande njurcancer [26].
Hos äldre ökar cancerandelen kraftigt med åldern, och hos kvinnor tolkas blodet ofta som cystit eller gynekologisk blödning. Hos barn och unga vuxna är benigna fynd vanligast [25]. Vid misstanke om malignitet hos person under 18 år startas inget SVF, och närmaste barnklinik kontaktas samma dag [21,23].
Anamnes
Anamnesen ska först avgöra om blodet säkert kommer från urinvägarna, om tillståndet är akut farligt och om tecken finns på malignitet, infektion, konkrement eller glomerulonefrit.
Fråga om:
- synlig färgförändring, debut, duration och återkommande episoder
- koagler och eventuellt koaglens form
- flanksmärta, kolik, suprapubisk smärta eller dysuri
- täta trängningar, nokturi, svag stråle och känsla av ofullständig tömning
- feber, frossa och allmänpåverkan
- minskad urinproduktion eller anuri
- nyligt trauma, kateterisering, operation eller annan instrumentering
- luft eller feces i urinen, vilket kan tala för fistel
- menstruation, vaginal blödning eller postmenopausal blödning
- hård fysisk ansträngning före provtagningen
- tidigare urinvägsinfektioner eller konkrement
- tidigare malignitet i urinvägarna
- rökning i paketår
- yrkesexponering, exempelvis gummi-, färg-, läder-, metall- eller kemisk industri
- tidigare bäckenstrålning eller cyklofosfamid
- antikoagulantia, trombocythämmare och läkemedel som kan skada njuren
- hereditet för hematuri, njursvikt, dialys, hörselnedsättning eller urotelial cancer
- systemsymtom som utslag, artralgier, hemoptys, bihålebesvär, ödem eller viktnedgång
- resa eller uppväxt i område med schistosomiasis eller tuberkulos.
Synlig hematuri ska aktivt efterfrågas hos den som remitterats för mikroskopisk hematuri. Tidigare synlig hematuri förändrar riskbedömningen även om urinen är klar vid besöket [1].
Blödning i början av miktionen kan tala för uretral källa, terminal hematuri för blåshals eller prostata och genomgående hematuri för urinblåsa eller övre urinvägar. Mönstret kan ge vägledning men lokaliserar inte blödningskällan tillräckligt säkert för att begränsa utredningen.
Status
Bedöm:
- vitalparametrar, cirkulation och allmäntillstånd
- blekhet, petekier och andra blödningstecken
- perifera ödem och tecken på vätskeretention
- buk, flanker och suprapubisk utfyllnad
- dunkömhet över njurlogerna
- palpabel buk- eller njurresistens
- yttre genitalia och uretramynning
- gynekologisk blödningskälla när anamnesen är oklar
- prostata vid symtom eller misstanke om prostatit, retention eller avancerad prostatacancer
- hudutslag, artrit och andra tecken på systemisk vaskulit eller bindvävssjukdom.
Palpabel och öm urinblåsa hos en patient som inte kan kissa talar för koagelretention eller annan akut urinretention.
Utredning och diagnostik
Inledande algoritm
flowchart TD
A["Hematuri eller positivt<br>testfält för blod"] --> B["Bedöm akut påverkan,<br>koagler och retention"]
B -->|"Akut tillstånd"| C["Stabilisera och kontakta<br>urolog akut"]
B -->|"Stabil patient"| D["Bekräfta urinvägskälla<br>och ta urinprov"]
D --> E["Synlig hematuri"]
D --> F["Mikroskopisk hematuri"]
E --> G["50 år eller äldre: SVF-remiss<br>Under 50 år: ordinarie remiss"]
F --> H["Infektion, menstruation,<br>ansträngning eller ingrepp"]
H -->|"Trolig övergående orsak"| I["Behandla eller avvakta<br>och upprepa urinprov"]
H -->|"Ingen förklaring"| J["Bedöm proteinuri, sediment,<br>eGFR och cancerrisk"]
J -->|"Glomerulära tecken"| K["Nefrologisk utredning,<br>ibland parallellt urologiskt"]
J -->|"Urologisk högrisk"| L["Remiss för cystoskopi och<br>avbildning av övre urinvägar"]
J -->|"Låg risk"| M["Individualiserad uppföljning<br>enligt svensk lokal praxis"]
I -->|"Hematuri kvarstår"| J
I -->|"Hematuri försvinner"| N["Ingen omedelbar utredning,<br>ge säkerhetsnät"]Bekräfta att hematuri föreligger
Urinstickans blodfält bygger på hemets peroxidasaktivitet. Det reagerar därför på intakta erytrocyter, fritt hemoglobin och myoglobin. Positivt testfält utan erytrocyter vid mikroskopi kan ses vid:
- myoglobinuri efter muskelskada eller rabdomyolys
- intravaskulär hemolys med hemoglobinuri
- lyserade erytrocyter i utspädd eller alkalisk urin
- oxidationsmedel eller provtagningsfel.
Röd urin utan positivt blodfält kan orsakas av exempelvis rödbetor, födoämnesfärg, rifampicin, fenazopyridin eller porfyriner. Melanin och vissa läkemedelsmetaboliter kan ge brun eller mörk urin.
Ett positivt testfält hos en asymtomatisk vuxen bör bekräftas med mikroskopi innan omfattande utredning inleds [1]. Urinprovet bör vara färskt och korrekt taget som mittstråleprov. Undvik prov under menstruation och om möjligt direkt efter intensiv fysisk ansträngning, samlag, kateterisering eller annan instrumentering. Vid misstänkt kontamination kan nytt prov eller kateterprov behövas. Om hematurin tillskrivs en gynekologisk eller godartad urologisk orsak ska urinprovet upprepas när orsaken har försvunnit eller behandlats [27].
Grundläggande laboratorieprover
Den initiala utredningen bör anpassas till situationen men omfattar ofta:
- urinsticka med blod, protein, leukocyter och nitrit
- urinmikroskopi med erytrocytmorfologi och cylindrar när glomerulär sjukdom misstänks
- urinodling vid infektionssymtom, pyuri eller nitritpositivitet
- albumin-kreatininkvot, alternativt protein-kreatininkvot (se albumin/kreatinin-kvot i urin)
- kreatinin och beräknat GFR
- blodtryck
- blodstatus vid synlig eller återkommande blödning
- CRP vid misstänkt infektion eller inflammation
- elektrolyter vid njurfunktionspåverkan
- PK(INR), APTT och relevanta läkemedelsnivåer eller anti-Xa-analys endast när koagulationsstatus påverkar akut handläggning
- kreatinkinas vid misstänkt myoglobinuri
- hemolysprover vid misstänkt hemoglobinuri.
Blodets bidrag kan höja urinprotein, men uttalad albuminuri, särskilt om den kvarstår när synlig blödning upphört, talar för glomerulär sjukdom. Albumin-kreatininkvot är mer informativ än enbart testfält för protein. Kreatinin och eGFR behövs dessutom inför kontrastförstärkt DT. PSA behöver inte tas för hematuriutredningens skull, och PSA-test ströks ur urologens första utredningsblock i SVF 2024 [21]. Se PSA och prostatacancer.
Vid misstanke om snabbt progredierande glomerulonefrit kompletteras utredningen skyndsamt efter klinisk fenotyp med exempelvis ANCA, anti-GBM-antikroppar, ANA, anti-dsDNA, komplement, hepatit- och HIV-serologi samt proteinfraktioner. Sådana analyser ska inte beställas som ett osorterat standardpaket vid isolerad hematuri.
Urinvägsinfektion
Hematuri tillsammans med typiska symtom och bakteriuri kan bero på cystit eller pyelonefrit. Ta urinodling när infektionen är komplicerad, återkommande, febril eller diagnostiskt osäker. Behandla infektionen och säkerställ därefter att hematurin försvinner. Behandling och diagnostik beskrivs i nedre urinvägsinfektion och akut cystit, urinvägsinfektion hos kvinnor, urinvägsinfektion hos män och pyelonefrit och urosepsis.
Fortsatt eller återkommande hematuri efter behandling kräver ny bedömning. Detta gäller särskilt äldre personer, rökare och patienter med synlig hematuri. En urinodling med växt utesluter inte tumör eller konkrement. Svenska SVF-data visar att 1 till 12 procent av patienterna med synlig hematuri och samtidig bakteriuri har cancer, och kunskapsläget är inte helt klart [21]. Ingen väntan på behandlingseffekt ska därför fördröja en SVF-remiss hos en person som är 50 år eller äldre. Fördröjd cancerdiagnos har särskilt uppmärksammats hos kvinnor som upprepade gånger behandlats för förmodad urinvägsinfektion [8].
Bedöm glomerulär sjukdom
Följande bör föranleda nefrologisk bedömning:
- erytrocytcylindrar eller tydligt dysmorfa erytrocyter
- signifikant eller tilltagande albuminuri
- stigande kreatinin eller sänkt eGFR utan annan förklaring
- hematuri tillsammans med hypertoni eller ödem
- systemsymtom som talar för vaskulit eller bindvävssjukdom
- familjär hematuri med njursvikt, hörselnedsättning eller okulära fynd
- kvarstående hematuri hos yngre person där urologisk utredning inte förklarar fyndet.
Erytrocytcylindrar är starkt vägledande för glomerulonefrit. Ett fynd av över 80 procent dysmorfa erytrocyter har i äldre studier haft hög specificitet men begränsad sensitivitet för glomerulär blödning [11]. Resultatet måste vägas samman med albuminuri och njurfunktion.
Njurbiopsi är inte rutin vid isolerad mikroskopisk hematuri med normalt blodtryck, normal njurfunktion och obetydlig albuminuri. Biopsi blir mer relevant vid proteinuri, försämrad njurfunktion, aktivt sediment eller misstanke om behandlingsbar glomerulonefrit. Genetisk analys kan vara mer ändamålsenlig än biopsi vid misstänkt kollagen IV-nefropati. Se även kronisk njursjukdom för uppföljning av njurfunktion.
Även isolerad persisterande mikroskopisk hematuri är förenad med en liten långsiktig njurrisk. I en kohort av över 1,2 miljoner ungdomar och unga vuxna utvecklade 0,70 procent med persisterande isolerad mikroskopisk hematuri terminal njursvikt under cirka 22 år, jämfört med 0,045 procent utan hematuri. Den relativa risken var kraftigt ökad, men den absoluta risken förblev låg [12].
Riskstratifiering vid mikroskopisk hematuri
Internationella riktlinjer har gått från generell datortomografi och cystoskopi till mer riskanpassad utredning. AUA och SUFU införde 2020 en indelning i låg, intermediär och hög risk för malignitet i urinvägarna, baserad på ålder, kön, rökning och andra riskfaktorer för urotelial cancer, graden och persistensen av mikroskopisk hematuri samt tidigare synlig hematuri [27]. Kriterierna i 2020 års system återges i tabellen nedan [27,29], och utredningsrekommendationerna är de som gäller efter 2025 års revision för låg och intermediär risk [13].
| Riskgrupp (AUA/SUFU 2020) | Kriterier | Rekommenderad utredning |
|---|---|---|
| Låg (alla kriterier uppfyllda) | Kvinna under 50 år eller man under 40 år, aldrig rökt eller under 10 paketår, 3 till 10 erytrocyter per synfält i ett enda prov, inga riskfaktorer för urotelial cancer | Upprepat urinprov inom 6 månader [13] |
| Intermediär (något kriterium) | Kvinna 50 till 59 år eller man 40 till 59 år, 10 till 30 paketår, 11 till 25 erytrocyter per synfält, låg risk utan tidigare utredning men 3 till 10 erytrocyter vid upprepat prov, eller ytterligare riskfaktorer | Cystoskopi och njurultraljud [13] |
| Hög (något kriterium) | Över 30 paketår, ålder 60 år eller äldre, över 25 erytrocyter per synfält, tidigare synlig hematuri | Cystoskopi och DT-urografi [37] |
I en kohort på 15 779 patienter som genomgått urologisk utredning för hematuri var förekomsten av blåscancer 0,4 procent i lågriskgruppen, 1,0 procent i den intermediära gruppen och 6,3 procent i högriskgruppen, och 83,6 procent hamnade i högriskgruppen [28]. Gruppindelningen separerar alltså patienter med olika cancerrisk, men högriskgruppen blev mycket stor.
Den reviderade riktlinjen från 2025 justerar detta. Lågriskgruppen benämns låg/försumbar risk, och kvinnor över 60 år utan andra riskfaktorer klassas inte längre som högrisk enbart på grund av ålder. Vid låg/försumbar risk rekommenderas upprepat urinprov inom sex månader i stället för omedelbar cystoskopi eller bilddiagnostik, och vid intermediär risk kan validerade urinbaserade tumörmarkörer användas för att avgöra om cystoskopi behövs hos noggrant informerade patienter [13]. Cytologi och urinmarkörer rekommenderas inte som beslutsstöd hos patienter med låg/försumbar eller hög risk [13]. Riskmodeller visar dessutom att ålder, rökning och synlig hematuri är oberoende prediktorer för blåscancer [14]. Modellerna kan stödja prioritering men ersätter inte klinisk bedömning.
EAU:s riktlinje för icke-muskelinvasiv blåscancer anger att diagnosen bygger på cystoskopi och histologisk undersökning av vävnad från transuretral resektion av blåstumör [31]. NICE rekommenderar remiss i snabbspår för misstänkt cancer (suspected cancer pathway) för blåscancer vid synlig hematuri utan urinvägsinfektion hos personer från 45 år, eller synlig hematuri som kvarstår eller återkommer efter framgångsrikt behandlad urinvägsinfektion, och vid icke synlig hematuri från 60 år tillsammans med dysuri eller förhöjda vita blodkroppar. För njurcancer gäller samma kriterier för synlig hematuri från 45 år [30]. Den svenska åldersgränsen för SVF är 50 år och skiljer sig därmed från den brittiska [21].
De exakta kategorierna bör inte okritiskt överföras till svensk praxis. Svensk praxis har varit återhållsam med urologisk utredning av isolerad asymtomatisk mikroskopisk hematuri [2]. Det är därför rimligt att skilja mellan ett lågriskbifynd och mikroskopisk hematuri med alarmsignal. Lokal svensk rutin ska följas, men följande bör normalt inte lämnas utan aktiv plan:
- tidigare synlig hematuri
- persisterande hematuri hos äldre person eller rökare
- nytillkomna irritativa miktionssymtom utan verifierad infektion
- patologisk avbildning
- samtidig njurfunktionsnedsättning eller proteinuri
- oklar hematuri där gynekologisk eller annan extern källa inte säkert kan fastställas.
Vad utredningen i primärvården innebär
Primärvårdens uppgift är att avgöra akuthet, bekräfta hematurin, utesluta uppenbara godartade orsaker och remittera i rätt spår, inte att slutföra cancerutredningen.
- Bedöm om patienten är stabil och kan kissa. Koagler, retention, feber med avflödeshinder, cirkulationspåverkan och trauma gäller akut handläggning (se avsnittet Behandling och akut handläggning).
- Verifiera blodet med mittstråleprov och mikroskopi. Fråga aktivt efter tidigare synlig hematuri, rökning och exponeringar.
- Ta urinodling vid symtom och behandla infektion, men låt inte väntan på odling eller behandlingseffekt fördröja remiss vid synlig hematuri hos person som är 50 år eller äldre [21].
- Ta kreatinin med eGFR, albumin-kreatininkvot och blodtryck, och blodstatus vid synlig blödning.
- Gör inte urincytologi eller urinmarkörer i primärvården och sätt inte ut antikoagulantia eller trombocythämmare enbart på grund av stabil mikroskopisk hematuri. Antikoagulantia förklarar inte hematuri och utesluter inte utredning [1,21].
- Skicka SVF-remiss, ordinarie urologremiss eller nefrologremiss enligt tabellen nedan.
| Klinisk situation | Handläggning |
|---|---|
| Synlig hematuri, 50 år eller äldre, vid ett eller flera tillfällen | SVF-remiss omedelbart [21,22] |
| Synlig hematuri, under 50 år | Ordinarie remissrutiner till urolog, lägre prioritet; cystoskopi och DT-urografi [25] |
| Synlig hematuri hos kvinna 40 år eller yngre med första klassiska hemorragiska cystiten som blir symtomfri på behandling | Ingen tumörutredning behövs [21] |
| Synlig hematuri hos person som utretts enligt SVF de senaste 3 åren | Ordinarie remiss för ställningstagande till ny cystoskopi, inte nytt SVF [25] |
| Blod på pappret efter miktion utan makroskopisk hematuri hos peri- eller postmenopausal kvinna | Ordinarie rutiner, inte SVF [21] |
| Synlig hematuri direkt efter traumatisk katetersättning | Inte SVF; handläggs enligt rutin [21] |
| Mikroskopisk hematuri med låg risk, utan symtom | Upprepa urinprov, ingen omedelbar urologisk utredning [13,25] |
| Mikroskopisk hematuri med hög risk eller alarmsymtom | Ordinarie urologremiss, individuell bedömning [13,27] |
| Glomerulära tecken, stigande kreatinin eller betydande albuminuri | Nefrologremiss, vid akut njurpåverkan akut kontakt |
| Palpabel flankresistens, oförklarad flanksmärta, nydebuterad varikocele som inte töms i liggande | DT med och utan kontrast som filterfunktion [23,24] |
Vad urologen gör
Urologens första utredningsblock i SVF omfattar DT-urografi med svar tillgängligt vid besöket, besök på urologmottagning med cystoskopi, anamnes, klinisk undersökning med rektalpalpation för bedömning av prostata, värdering av allmäntillstånd och samsjuklighet samt urincytologi på kastad urin. Cystoskopi kan utgå om DT-urografin visar blåstumör. Vid tumörfynd följer transuretral resektion med bimanuell palpation före och efter ingreppet, och vid misstänkt muskelinvasiv cancer eller avancerad urotelial cancer i övre urinvägarna utförs FDG-PET-DT om kurativ behandling kan bli aktuell [21]. Efter cystoskopi kan trängningar, sveda och blod i urinen finnas i upp till en vecka utan att det beror på infektion [25].
För personer som genomgått DT buk med intravenös kontrast och god kvalitet inom sex månader före hematuridebut kan en riktad eftergranskning ersätta DT-urografi [21]. Tidigare DT bör därför anges i remissen.
Cystoskopi
Cystoskopi är standardmetoden för att bedöma uretra och urinblåsa och utförs i Sverige vanligen med flexibelt instrument hos både män och kvinnor [25]. Bilddiagnostik kan inte säkert utesluta små, platta eller slemhinnenära blåstumörer. En systematisk översikt rapporterade sensitivitet för cystoskopi mellan 87 och 100 procent och negativt prediktivt värde mellan 98 och 100 procent, men studierna var få och heterogena [15].
Cystoskopi är vanligen indicerad vid:
- synlig hematuri utan säker och övergående förklaring
- mikroskopisk hematuri med hög malignitetsrisk
- patologisk avbildning av urinblåsan
- kvarstående irritativa symtom med misstanke om carcinoma in situ
- positiv eller starkt suspekt cytologi när sådan analys tagits på riktad indikation.
Normal cystoskopi utesluter inte sjukdom i njurar, njurbäcken eller uretärer. Omvänt kan normal datortomografi inte ersätta cystoskopi vid relevant risk för blåscancer [7,15]. Urologen kan använda fotodynamisk diagnostik eller narrow band imaging för att förbättra upptäckten av carcinoma in situ, som kan vara svår att se i vitt ljus [25].

Avbildning av övre urinvägarna
Valet beror på klinisk frågeställning, cancerrisk, njurfunktion, graviditet, kontrastmedelsrisk och lokal tillgänglighet.
DT-urografi avbildar njurparenkym och urotel i njurbäcken och uretärer. Metoden är förstahandsval vid synlig hematuri med relevant malignitetsrisk och vid misstanke om urotelial cancer i övre urinvägarna. Enligt vårdprogrammet utförs den vanligen i minst tre faser, med nativ fas, kortikomedullär eller nefrografisk fas samt utsöndringsfas, och personer under 50 år med lägre risk undersöks med mindre omfattande protokoll av strålhygieniska skäl [25,26]. Vid synlig hematuri hos patienter under 30 år rekommenderas i första hand DT utan kontrast för att utesluta konkrement, njurultraljud, cystoskopi och vid behov MR [26]. Nackdelarna är strålning, jodkontrast, incidentella fynd och falskt positiva resultat. En DT-urografi kan ge en effektiv stråldos upp till omkring 35 mSv beroende på protokoll [2]. I en metaanalys var sensitiviteten för DT-urografi 94 procent och specificiteten 99 procent för njurcancer och urotelial cancer i övre urinvägarna [36].

Ultraljud av njurar och urinblåsa saknar joniserande strålning och är lämpligt vid låg eller intermediär risk, nedsatt njurfunktion eller som första undersökning hos yngre patienter. I DETECT I var sensitiviteten för njurcancer 85,7 procent och det negativa prediktiva värdet 99,9 procent. Sensitiviteten för urotelial cancer i övre urinvägarna var däremot endast 14,3 procent [7]. Ett normalt ultraljud är därför otillräckligt om den kliniska risken för sådan cancer är hög. I den sammanvägda analysen varierade ultraljudets sensitivitet mellan 14 och 96 procent, och för MR-urografi fanns endast en studie med sensitivitet 83 procent och specificitet 86 procent [36].

DT-urinvägsöversikt utan kontrast är förstahandsundersökning vid misstänkt uretärkonkrement. Ultraljud kan användas i utvalda fall men har lägre sensitivitet för uretärsten. Se njur- och uretärsten.
MR-urografi kan övervägas när DT-urografi är kontraindicerad, men tillgänglighet, undersökningstid och varierande sensitivitet begränsar användningen.
Retrograd pyelografi och ureteroskopi används selektivt vid kvarstående misstanke om urotelial cancer i övre urinvägarna, avvikande cytologi eller oklara fynd vid icke-invasiv avbildning.
Den diagnostiska vinsten med rutinmässig DT-urografi vid all mikroskopisk hematuri är liten. I metaanalysen var det diagnostiska utbytet för både urotelial cancer i övre urinvägarna och njurcancer tillsammans cirka 0,20 procent. För högriskkohorter steg förekomsten av urotelial cancer i övre urinvägarna till 0,45 procent [2].
Urincytologi och urinbaserade tumörmarkörer
Urincytologi har hög specificitet men otillräcklig sensitivitet, särskilt för låggradig blåscancer. I DETECT I var sensitiviteten 43,5 procent och specificiteten 95,7 procent. Cytologin missade både muskelinvasiva och andra högrisktumörer, samtidigt som falskt positiva resultat ledde till ytterligare invasiva undersökningar [4].
Cytologi ska därför inte användas för att utesluta cancer och rekommenderas inte rutinmässigt i den initiala hematuriutredningen [1,4]. Svenska vårdprogrammet beskriver att cytologi på kastad urin har hög sensitivitet för höggradig urotelial cancer och att den ingår i urologens första utredningsblock i SVF, men den ordineras av urologen och inte av primärvården [21,25]. Riktad användning utanför SVF kan övervägas vid:
- misstanke om höggradig tumör eller carcinoma in situ
- persisterande irritativa symtom med normal cystoskopi
- misstanke om urotelial cancer i övre urinvägarna
- särskild urologisk frågeställning efter ofullständigt förklarad högriskhematuri.
Kommersiella urinmarkörer har i studier visat sensitivitet omkring 67 till 95 procent och specificitet omkring 68 till 93 procent, med betydande heterogenitet. Evidensen är otillräcklig för att ersätta cystoskopi i primär hematuriutredning [5].
Differentialdiagnoser och fallgropar
| Orsak | Särskiljande drag | Primärvårdens handläggning |
|---|---|---|
| Blåscancer | Smärtfri intermittent synlig hematuri, rökning, hög ålder, ibland irritativa symtom vid carcinoma in situ | SVF-remiss vid synlig hematuri från 50 år [21] |
| Njurcancer | Oftast slumpfynd, ibland flanksmärta, resistens, varikocele som inte töms | DT med och utan kontrast; välgrundad misstanke vid typiskt fynd [23] |
| Urotelial cancer i övre urinvägarna | Synlig hematuri, flanksmärta, avflödeshinder | DT-urografi inom SVF för urinblåse- och urinvägscancer [21] |
| Urinvägsinfektion | Dysuri, trängningar, pyuri, nitrit, ofta god effekt av antibiotika | Odling och behandling, kontroll att hematurin försvinner [8] |
| Njursten | Kolik, illamående, hydronefros, ofta mikroskopisk hematuri | Utesluter inte samtidig tumör [21] |
| Benign prostatahyperplasi | Svag stråle, nokturi, residualurin, äldre man | SVF-kriterierna gäller trots detta [21] |
| Uretrastriktur och trauma | Tidigare instrumentering, svag stråle, tidssamband med trauma | Urologremiss; akut vid cirkulatorisk påverkan |
| IgA-nefropati | Glomerulär hematuri, ibland synlig i anslutning till infektion, proteinuri | Nefrologremiss [35] |
| Tunn basalmembran, Alports syndrom | Familjär hematuri, njursvikt, hörselnedsättning | Genetisk testning, nefrologremiss [9,34] |
| Träningshematuri | Mikroskopisk hematuri efter ansträngning, övergående | Upprepa prov efter vila, utred om det kvarstår [33] |
| Läkemedel | Cyklofosfamid, antikoagulantia, trombocythämmare | Utred ändå bakomliggande lesion [16] |
| Pseudohematuri | Menstruation, myoglobin, hemoglobin, födoämnen, rifampicin | Mikroskopi, nytt prov, gynekologisk bedömning |
Pseudohematuri och kontamination
Blod kan komma från vagina, vulva, cervix, uterus, rektum eller hud. Menstruation och postmenopausal blödning är vanliga förklaringar till kontaminerade urinprov, men ska inte antas utan rimlig klinisk säkerhet. Postmenopausal blödning kräver separat gynekologisk bedömning. Blod på pappret efter miktion hos peri- och postmenopausala kvinnor utan samtidig makrohematuri utreds enligt ordinarie rutiner och inte enligt SVF [21]. Se även genitourinärt menopaussyndrom.
Myoglobinuri ska misstänkas vid positivt blodfält utan erytrocyter och samtidig muskelsmärta, muskelsvaghet, immobilisering eller kraftig fysisk ansträngning (se rabdomyolys). Hemoglobinuri övervägs vid samma laboratoriemönster tillsammans med anemi, ikterus, sänkt haptoglobin och förhöjt LD.
Antitrombotisk behandling
Antikoagulantia och trombocythämmare ökar sannolikheten för och svårighetsgraden av hematuri, men utgör inte en tillräcklig etiologisk förklaring. I en kohort med över 2,5 miljoner äldre var antitrombotisk behandling associerad med fler akutbesök, sjukhusinläggningar och urologiska ingrepp för hematuri. De behandlade patienterna diagnostiserades också oftare med blåscancer inom sex månader, 0,70 jämfört med 0,38 procent [16]. Läkemedlet kan således blottlägga en blödande lesion. SVF anger uttryckligen att blodförtunnande medicinering inte minskar sannolikheten för bakomliggande urinblåsecancer, och i det nationella vårdprogrammet har en av fyra antikoagulationsbehandlade patienter med synlig hematuri en bakomliggande tumörsjukdom [21,25].
Utredningsindikationen ska i princip vara densamma som utan antitrombotisk behandling [1]. Beslut om tillfälligt uppehåll ska baseras på blödningens allvarlighetsgrad, läkemedlets indikation, trombosrisk, njurfunktion och eventuell planerad intervention. Antikoagulantia ska inte rutinmässigt sättas ut enbart på grund av stabil mikroskopisk hematuri. Se antikoagulantia, trombocythämmare och trombolytika.
Träningshematuri
Mikroskopisk hematuri är mycket vanlig efter fysisk ansträngning, förekommer oftare ju hårdare belastningen är och beror på övergående ökad glomerulär permeabilitet. Kontaktsporter ger däremot risk för synlig hematuri och trauma mot njurar och urinvägar. Hematuri efter ansträngningsrelaterat trauma bör utredas, eftersom hematuri saknas vid en betydande andel av urologiska skador och slumpfynd på DT är vanliga [33]. Myoglobinuri och hemolys kan också ge missfärgad urin efter ansträngning [33].
Smärta utesluter inte malignitet
Klassisk tumörhematuri är smärtfri, men cancer kan ge smärta vid koagel, avflödeshinder, samtidig infektion eller lokalt avancerad sjukdom. På motsvarande sätt utesluter frånvaro av hematuri inte konkrement. Mikroskopisk hematuri har otillräcklig sensitivitet för att bekräfta eller avfärda urolitiasis [11].
Sällsynta tillstånd
Långvarig oförklarad flanksmärta och hematuri har ibland betecknats ländsmärta-hematurisyndrom. Diagnosen är omstridd och ska ställas först efter att urologisk, nefrologisk, vaskulär och annan relevant sjukdom uteslutits. En omfattande litteraturöversikt fann inkonsekvent dokumenterad hematuri, avsaknad av enhetliga biopsifynd och osäker nytta av invasiva behandlingar [17]. Radikal kirurgi eller njurautotransplantation ska inte genomföras utan multidisciplinär prövning.
Urogenital schistosomiasis ska övervägas vid hematuri efter relevant exponering i endemiskt område. Kronisk infektion är associerad med fibros, avflödeshinder och ökad risk för skivepitelcancer i urinblåsan [18].
Standardiserat vårdförlopp (SVF)
Avsnittet bygger på Regionala cancercentrums standardiserade vårdförlopp för cancer i urinblåsan och övre urinvägarna (version 5.0, fastställd 2025-02-25, förkortad version för primärvården daterad 2024-11-05) och för njurcancer (version 3.0, fastställd 2025-05-20, förkortad version för primärvården) samt de nationella vårdprogrammen [21 till 26]. Vart remissen skickas bestäms lokalt.
SVF urinblåse- och urinvägscancer
Vårdförloppet omfattar urotelial cancer i urinblåsa, njurbäcken, urinledare och urinrör [21]. Välgrundad misstanke föreligger vid ett eller flera av följande [21,22]:
- makroskopisk hematuri, vid ett eller flera tillfällen, hos individer 50 år eller äldre
- misstanke om urinblåsecancer eller tumör i övre urinvägarna vid bilddiagnostik eller cystoskopi i samband med annan utredning.
Undantag från SVF vid makroskopisk hematuri är patienter som utretts enligt vårdförloppet de senaste 3 åren, patienter där urinvägsblödningen uppkom direkt efter traumatisk katetersättning och patienter som bedöms vara för sköra för att genomgå utredning eller eventuell behandling [21,22]. Hos dem som är yngre än 50 år, och hos dem som utretts inom 3 år, tillämpas ordinarie remissrutiner eftersom risken för bakomliggande cancer är mindre. Vid osäkerhet om patienten klarar utredning eller behandling kan urolog konsulteras. Kvinnor 40 år och yngre med förstagångs hemorragisk cystit som blir symtomfria på behandling behöver inte utredas för tumör, eftersom mer än varannan förstagångsurinvägsinfektion i den åldern har samtidig makrohematuri. Blod på pappret efter miktion utan makrohematuri hos peri- och postmenopausala kvinnor utreds inte enligt SVF [21].
Observera att bakteriuri eller blodförtunnande medicinering inte minskar sannolikheten att makroskopisk hematuri beror på urinblåsecancer [21,22]. SVF anger att det bör möjliggöras för patienter med synlig hematuri att kontakta en urologisk enhet direkt utan att gå via primärvården [21]. Patienter som sökte direkt på urologmottagning hade i median 19 dagar till diagnos, jämfört med 43 dagar för dem som remitterades [25].
Vad primärvården gör
Vid välgrundad misstanke ska patienten omedelbart remitteras till en urologisk enhet, som omedelbart ska bekräfta mottagandet av remissen och övertagandet av ansvaret [21]. Innan SVF-remissen skickas ska man beakta om patienten önskar, har nytta av och klarar utredningen, och beslutet fattas tillsammans med patienten och eventuellt närstående. Patienten ska informeras om att det finns anledning att göra fler undersökningar för att ta reda på om cancer föreligger och att det sker enligt standardiserat vårdförlopp [21,22]. Remissen ska innehålla telefonnummer till patienten och till den som remitterar, så att snabb kontakt är möjlig [21,22].
Utöver SVF-textens krav är följande uppgifter praktiskt användbara i remissen: tidigare synlig hematuri, rökning, antikoagulantia, aktuellt kreatinin och eGFR inför kontrastförstärkt DT, kontrastallergi och eventuell DT buk med intravenös kontrast inom 6 månader före hematuridebut, som kan ersätta DT-urografi [21].
Ledtider och utredningsförlopp
Utredningen startar med DT-urografi och besök hos urolog med cystoskopi (block A), följt av transuretral resektion eller biopsi vid tumörfynd (block B) och vid behov DT-thorax och kompletterande undersökningar (block C). Om man vid akut inläggning på sjukhus med synlig hematuri uppfyller kriterierna bör komplett utredning med cystoskopi och DT-urografi göras före utskrivning. Normalt utredningsfynd avslutar SVF, och patienten återremitteras vid behov [21].
De rekommenderade ledtiderna är 1 kalenderdag från beslut om välgrundad misstanke till mottagen remiss, 6 kalenderdagar till första besök i specialiserad vård, 11 kalenderdagar därefter till TURB eller biopsi (sammanlagt 18 kalenderdagar från beslut) och 6 kalenderdagar till PAD-besked till remittenten. Målet för nationell uppföljning är att 80 procent av patienterna ska ha startat behandling inom 27 kalenderdagar vid enbart PAD-besked eller palliativ symtomlindring, 42 dagar vid kirurgi som cystektomi, 44 dagar vid kemoterapi och 48 dagar vid strålbehandling [21]. Vårdförloppet anger särskilt att överlevnaden efter radikal kirurgi för uroteliala tumörer i övre urinvägarna försämras vid behandlingsfördröjning på mer än fyra veckor från diagnos [21].
SVF njurcancer
Den vanligaste presentationen av njurcancer är ett incidentellt bilddiagnostiskt fynd. Följande symtom ska föranleda misstanke om njurcancer [23,24]:
- makroskopisk hematuri utan annan verifierad diagnos, där man följer SVF för cancer i urinblåsan eller övre urinvägarna
- palpabel resistens i flanken
- smärta i flanken utan annan uppenbar orsak
- nydebuterat varikocele som inte tömmer sig i liggande.
Vid misstanke remitteras patienten till bilddiagnostik som filterfunktion, i första hand DT utan och med kontrastmedel, och vid reducerad njurfunktion kan MR eller ultraljud med kontrast vara alternativ. Svaret ska tas om hand skyndsamt [23,24]. Patienter som redan utretts enligt SVF för urinblåse- och urinvägscancer har genomgått DT-urografi och behöver inte utredas enligt SVF för njurcancer om DT-urografin inte visat misstänkt expansivitet i njuren [23,24].
Välgrundad misstanke föreligger vid bilddiagnostiskt fynd som talar för njurcancer eller vid njurcystor klassade som Bosniak III till IV. Patienten remitteras då omedelbart till utredning enligt SVF [23,24,26]. Ledtiderna före SVF är 1 kalenderdag från remissbeslut till remissankomst för bilddiagnostik, 14 kalenderdagar till svar till remittenten och 6 kalenderdagar till information till patienten. Inom SVF gäller 3 kalenderdagar till remiss mottagen i specialiserad vård, 10 kalenderdagar till första besök och sammanlagt 41 kalenderdagar från beslut om välgrundad misstanke till första behandling [23].
Utanför SVF och aktuellt läge
Vid misstänkt malignitet hos barn och ungdomar under 18 år startas inget SVF, utan närmaste barnklinik kontaktas samma dag. Patienter som behandlats för cancer i urinblåsan, de övre urinvägarna eller njuren och får återfall under pågående uppföljning utreds utanför SVF, medan nytt SVF startas vid återfall efter avslutad uppföljning [21 till 24].
Efter en fullständig hematuriutredning utan fynd är risken för cancerfynd vid förnyad utredning låg de första tre åren. Nytt SVF rekommenderas därför inte inom den tiden, men ny hematuri bör även under tidsramen leda till remiss till urolog för ställningstagande till förnyad cystoskopi [25].
Det nationella vårdprogrammet uppger att Svensk urogenitalradiologisk förening och Svensk förening för medicinsk radiologi inte står bakom den nuvarande versionen av SVF för urinblåsa, och att utformningen av kriterierna och den inledande processen kommer att diskuteras på nytt [25]. Kontrollera därför lokala remissrutiner och aktuell version på cancercentrum.se.
Behandling och akut handläggning
Behandlingen av hematuri riktas mot bakomliggande orsak och mot blödningens konsekvenser, inte mot hematuri som isolerat fynd.
| Orsak | Behandling eller vidare åtgärd |
|---|---|
| Urinvägsinfektion | Antibiotika enligt urinvägsinfektion hos kvinnor och män; kontroll att hematurin försvinner |
| Njursten | Smärtlindring och urologisk bedömning, se njur- och uretärsten |
| Benign prostatahyperplasi | Handläggning av LUTS och retention, se benign prostatahyperplasi |
| Urotelial cancer, njurcancer | Specialistbehandling efter utredning enligt SVF, oftast transuretral resektion, kirurgi eller läkemedelsbehandling [21,23] |
| Glomerulär sjukdom | Nefrologisk handläggning, se IgA-nefrit och kronisk njursjukdom |
| Rökning | Rökstopp minskar risken för urotelial cancer, se rökavvänjning [25,32] |
| Antikoagulantia | Individualiserat beslut om uppehåll vid allvarlig blödning, annars fortsatt behandling under utredning |
Indikationer för akut sjukhusbedömning
- hemodynamisk påverkan eller synkope
- snabbt sjunkande hemoglobin eller transfusionsbehov
- koagelretention eller oförmåga att tömma urinblåsan
- pågående riklig hematuri
- akut njurfunktionsförsämring eller anuri
- feber och misstänkt infektion i kombination med avflödeshinder
- trauma med misstänkt njur- eller urinvägsskada
- hematuri tillsammans med misstänkt snabbt progredierande glomerulonefrit
- svår smärta, singelnjure eller bilateral obstruktion.
Vid större blödning säkras venösa infarter, blodstatus, blodgruppering, bastest, koagulationsprover och njurfunktion. Vätska och blodprodukter ges efter kliniskt behov. Antitrombotiska läkemedel kartläggs omedelbart och reversering övervägs endast vid allvarlig blödning eller akut ingreppsbehov efter samlad riskbedömning.
Koagelretention behandlas med grov trevägskateter, manuell evakuering av koagler och kontinuerlig blåssköljning med fysiologisk koksaltlösning (se urinkateterisering). Urolog kontaktas tidigt om katetern inte dränerar, om blödningen fortsätter eller om endoskopisk koagelutrymning och hemostas kan behövas.
Vid infekterad obstruerad njure är antibiotika utan avlastning otillräckligt. Akut dränage med nefrostomi eller uretärstent krävs efter urologisk bedömning.
Uppföljning och prognos
Efter negativ urologisk utredning
En negativ cystoskopi och adekvat avbildning innebär låg efterföljande cancerrisk, men uppföljningen individualiseras. Beakta:
- om hematurin kvarstår eller tilltar
- om patienten utvecklar synlig hematuri
- nytillkomna irritativa miktionssymtom
- förändrad rök- eller exponeringsanamnes
- nytillkommen proteinuri, hypertoni eller njurfunktionsnedsättning
- om den initiala undersökningen verkligen var fullständig och tekniskt adekvat.
Efter helt negativ utredning kan urinanalys upprepas efter överenskommelse, men rutinmässig återkommande cystoskopi eller DT-urografi har lågt utbyte. I en studie av patienter med persisterande eller återkommande mikroskopisk hematuri efter negativ initial utredning påvisade upprepad cystoskopi blåscancer hos 1,2 procent och upprepad avbildning en ny misstänkt njurmassa hos 1,3 procent. Undersökningarna gjordes efter en median på 39 månader [19].
Ny synlig hematuri ska betraktas som en ny klinisk händelse och leder till remiss, även efter tidigare negativ undersökning. Inom tre år efter en fullständig utredning startas dock inget nytt SVF, utan urolog tar ställning till förnyad cystoskopi och eventuellt ny bilddiagnostik efter eftergranskning av tidigare undersökningar [25].
Nefrologisk uppföljning
Patienter med kvarstående glomerulär hematuri behöver uppföljning av:
- blodtryck
- kreatinin och eGFR
- albumin-kreatininkvot
- urinsediment när detta påverkar handläggningen
- systemsymtom och extrarenala manifestationer
- hereditet och eventuell genetisk diagnostik.
Uppföljningsintervallet styrs av albuminuri, njurfunktion, blodtryck och misstänkt grundsjukdom. Isolerad mikroskopisk hematuri med stabil njurfunktion har vanligen god korttidsprognos, men bör inte kategoriskt betecknas som ofarlig eftersom en liten långsiktig risk för progressiv glomerulär sjukdom finns [12].
Prognos vid urinvägscancer
Tidig diagnos är avgörande. I en tidig studie sjönk treårsöverlevnaden vid urinblåsecancer från 60 till 25 procent när behandlingen försenades mer än fyra veckor efter hematuridebut, och i en senare studie hade patienter med mer än 14 dagars fördröjning från symtomdebut till urologkontakt sämre femårsöverlevnad. Retrospektiva studier av fördröjning har dock inbyggda urvalsproblem, eftersom större och snabbväxande tumörer ger mer uttalade symtom och därför utreds snabbare. Efter introduktionen av SVF var andelen muskelinvasiva tumörer lägre, 20 jämfört med 26 procent före reformen, i en populationsbaserad studie [25].
Information till patienten
Patienten ska söka akut vid:
- oförmåga att kissa
- tilltagande koagelavgång
- yrsel, svimning eller uttalad svaghet
- feber eller frossa
- kraftig flank- eller buksmärta
- minskad urinmängd.
Vid planerad expektans ska det framgå vem som ansvarar för kontrollprov och när utredningen ska omprövas. Bristande uppföljning är en känd säkerhetsrisk. I flera vårdsystem har endast en minoritet av patienter med relevant hematuri genomgått både cystoskopi och avbildning [8,20].
Vanliga frågor
Måste blod i urinen utredas om patienten tar blodförtunnande läkemedel?
Ja. Antikoagulantia och trombocythämmare förklarar inte hematuri och utesluter inte en bakomliggande tumör. SVF anger uttryckligen att blodförtunnande medicinering inte minskar sannolikheten för urinblåsecancer vid synlig hematuri [21,22]. Läkemedlet sätts normalt inte ut enbart för att hematuri förekommer.
Hur snabbt ska en person med synligt blod i urinen remitteras?
Vid synlig hematuri hos person som är 50 år eller äldre ska SVF-remiss skickas omedelbart till urologisk enhet, utan att vänta på odling, behandlingseffekt eller upprepat prov [21,22]. Remissen ska ha telefonnummer till patienten och remittenten. Under 50 år gäller ordinarie remissrutiner med lägre prioritet [25].
Behöver mikroskopisk hematuri utredas hos urolog?
Inte alltid. Isolerad asymtomatisk mikroskopisk hematuri hos en yngre person utan riskfaktorer kontrolleras med upprepade urinprov, och inget SVF startas [13,25]. Hög ålder, rökning, tidigare synlig hematuri, uttalad eller persisterande hematuri, irritativa symtom eller proteinuri och nedsatt njurfunktion motiverar remiss, till urolog eller nefrolog beroende på fynden.
Kan hård träning ge blod i urinen?
Ja, mikroskopisk hematuri är vanlig efter ansträngning och oftast övergående. Kontaktsporter kan ge trauma mot njurar eller urinblåsa, och hematuri efter ett sådant trauma ska utredas [33].
Räcker det att behandla en urinvägsinfektion om patienten har synligt blod i urinen?
Nej, inte hos person som är 50 år eller äldre. Urinodling med växt utesluter inte cancer, och 1 till 12 procent av patienterna med synlig hematuri och bakteriuri har urinvägscancer i svenska SVF-data [21]. Hematurin ska försvinna efter behandling, och synlig hematuri hos en äldre person remitteras enligt SVF utan att vänta på behandlingsresultatet.
Källor
- Nielsen M, Qaseem A m.fl. Hematuria as a Marker of Occult Urinary Tract Cancer: Advice for High-Value Care From the American College of Physicians. Annals of Internal Medicine 2016. PMID: 26810935
- Waisbrod S, Natsos A, Wettstein MS m.fl. Assessment of Diagnostic Yield of Cystoscopy and Computed Tomographic Urography for Urinary Tract Cancers in Patients Evaluated for Microhematuria: A Systematic Review and Meta-analysis. JAMA Network Open 2021. PMID: 33970257
- Saha MK, Massicotte-Azarniouch D, Reynolds ML m.fl. Glomerular Hematuria and the Utility of Urine Microscopy: A Review. American Journal of Kidney Diseases 2022. PMID: 35777984
- Tan WS, Sarpong R, Khetrapal P m.fl. Does urinary cytology have a role in haematuria investigations? BJU International 2019. PMID: 30003675
- Sathianathen NJ, Butaney M, Weight CJ m.fl. Urinary Biomarkers in the Evaluation of Primary Hematuria: A Systematic Review and Meta-Analysis. Bladder Cancer 2018. PMID: 30417046
- Takeuchi M, McDonald JS, Takahashi N m.fl. Cancer Prevalence and Risk Stratification in Adults Presenting With Hematuria: A Population-Based Cohort Study. Mayo Clinic Proceedings: Innovations, Quality & Outcomes 2021. PMID: 33997630
- Tan WS, Sarpong R, Khetrapal P m.fl. Can Renal and Bladder Ultrasound Replace Computerized Tomography Urogram in Patients Investigated for Microscopic Hematuria? Journal of Urology 2018. PMID: 29702097
- Ghandour R, Freifeld Y, Singla N m.fl. Evaluation of Hematuria in a Large Public Health Care System. Bladder Cancer 2019. PMID: 31930164
- Plevová P, Gut J, Janda J. Familial hematuria: A review. Medicina 2017. PMID: 28236514
- Kolber MK, Cui Z, Chen CK m.fl. Nutcracker syndrome: diagnosis and therapy. Cardiovascular Diagnosis and Therapy 2021. PMID: 34815965
- Rodgers M, Nixon J, Hempel S m.fl. Diagnostic tests and algorithms used in the investigation of haematuria: systematic reviews and economic evaluation. Health Technology Assessment 2006. PMID: 16729917
- Vivante A, Afek A, Frenkel-Nir Y m.fl. Persistent asymptomatic isolated microscopic hematuria in Israeli adolescents and young adults and risk for end-stage renal disease. JAMA 2011. PMID: 21846854
- Barocas DA, Lotan Y, Matulewicz RS m.fl. Updates to Microhematuria: AUA/SUFU Guideline (2025). Journal of Urology 2025. PMID: 40013563
- Cha EK, Tirsar LA, Schwentner C m.fl. Accurate risk assessment of patients with asymptomatic hematuria for the presence of bladder cancer. World Journal of Urology 2012. PMID: 23124847
- Devlies W, de Jong JJ, Hofmann F m.fl. The Diagnostic Accuracy of Cystoscopy for Detecting Bladder Cancer in Adults Presenting with Haematuria: A Systematic Review from the European Association of Urology Guidelines Office. European Urology Focus 2024. PMID: 37633791
- Wallis CJD, Juvet T, Lee Y m.fl. Association Between Use of Antithrombotic Medication and Hematuria-Related Complications. JAMA 2017. PMID: 28973248
- Annear NMP, Vanmassenhove J, Lameire N m.fl. Loin pain haematuria syndrome 1967-2020: a review. Clinical Kidney Journal 2024. PMID: 38476400
- Hong ST. Review of Recent Prevalence of Urogenital Schistosomiasis in Sub-Saharan Africa and Diagnostic Challenges in the Field Setting. Journal of Preventive Medicine and Public Health 2023. PMID: 37629527
- Pak JS, Wang EY, Lee K m.fl. Diagnostic yield of repeat evaluation for asymptomatic microscopic hematuria after negative initial workup. Urologic Oncology 2021. PMID: 33339726
- Friedlander DF, Resnick MJ, You C m.fl. Variation in the intensity of hematuria evaluation: a target for primary care quality improvement. American Journal of Medicine 2014. PMID: 24486290
- Regionala cancercentrum i samverkan. Standardiserat vårdförlopp: Cancer i urinblåsan och övre urinvägarna, version 5.0. 2025-02-25. kunskapsbanken.cancercentrum.se
- Regionala cancercentrum i samverkan. Standardiserat vårdförlopp: Cancer i urinblåsan och övre urinvägarna, förkortad version för primärvården. 2024-11-05. kunskapsbanken.cancercentrum.se
- Regionala cancercentrum i samverkan. Standardiserat vårdförlopp: Njurcancer, version 3.0. 2025-05-20. kunskapsbanken.cancercentrum.se
- Regionala cancercentrum i samverkan. Standardiserat vårdförlopp: Njurcancer, förkortad version för primärvården. 2025-05-20. kunskapsbanken.cancercentrum.se
- Regionala cancercentrum i samverkan. Nationellt vårdprogram: Cancer i urinblåsa, njurbäcken, urinledare och urinrör, version 5.2. 2026-06-23. kunskapsbanken.cancercentrum.se
- Regionala cancercentrum i samverkan. Nationellt vårdprogram: Njurcancer, version 6.0. 2025-05-20. kunskapsbanken.cancercentrum.se
- Barocas DA, Boorjian SA, Alvarez RD m.fl. Microhematuria: AUA/SUFU Guideline. Journal of Urology 2020. PMID: 32698717
- Woldu SL, Ng CK, Loo RK m.fl. Evaluation of the New American Urological Association Guidelines Risk Classification for Hematuria. Journal of Urology 2021. PMID: 33356483
- Munroe D, O'Keefe J, Wang D, Moore MA. Evaluation of the 2020 American Urological Association Microscopic Hematuria Guidelines in Clinical Practice: Retrospective Chart Review Analysis. JMIR Formative Research 2025. PMID: 41343761
- National Institute for Health and Care Excellence. Suspected cancer: recognition and referral (NG12), rekommendationer 1.6.4 till 1.6.6. www.nice.org.uk/guidance/ng12 (läst 2026-11-01)
- Babjuk M, Burger M, Capoun O m.fl. European Association of Urology Guidelines on Non-muscle-invasive Bladder Cancer (Ta, T1, and Carcinoma in Situ). European Urology 2022. PMID: 34511303
- Cumberbatch MG, Rota M, Catto JW, La Vecchia C. The Role of Tobacco Smoke in Bladder and Kidney Carcinogenesis: A Comparison of Exposures and Meta-analysis of Incidence and Mortality Risks. European Urology 2016. PMID: 26149669
- Akiboye RD, Sharma DM. Haematuria in Sport: A Review. European Urology Focus 2019. PMID: 29500137
- Savige J, Lipska-Zietkiewicz BS, Watson E m.fl. Guidelines for Genetic Testing and Management of Alport Syndrome. Clinical Journal of the American Society of Nephrology 2022. PMID: 34930753
- Floege J, Barratt J, Cook HT m.fl. Executive summary of the KDIGO 2025 Clinical Practice Guideline for the Management of Immunoglobulin A Nephropathy (IgAN) and Immunoglobulin A Vasculitis (IgAV). Kidney International 2025. PMID: 40975525
- Taylor JI, Souter LH, Barocas DA m.fl. Diagnostic Imaging in the Evaluation of Asymptomatic Microhematuria: Systematic Review and Meta-analysis. Journal of Urology 2023. PMID: 36883858
- Gold SA, Kenigsberg AP, Lotan Y. Diagnostic and Cost Implications of the 2020 AUA Microhematuria Guidelines: Modeling Impact in a Large Public Health Care System. Journal of Urology 2022. PMID: 34428924