Albumin/kreatinin-kvot (U-Alb/Krea) mäts i ett slumpmässigt urinprov och används för att kvantifiera albuminuri utan dygnsuppsamling. Provet är förstahandsmetod för att upptäcka och gradera diabetesnefropati samt för att följa progress av kronisk njursjukdom (CKD) av andra orsaker.
Indikation
Provet tas årligen som screening hos patienter med typ 1- eller typ 2-diabetes, vid nydiagnostiserad hypertoni, samt vid utredning och uppföljning av kronisk njursjukdom oavsett genes. Det ingår i KDIGO:s riskstratifiering av CKD tillsammans med eGFR och används även för att bedöma kardiovaskulär risk, eftersom albuminuri är en oberoende riskmarkör för hjärt-kärlsjukdom.
Fysiologisk bakgrund
Den glomerulära basalmembranen är normalt närmast ogenomtränglig för albumin på grund av dess storlek och negativa laddning. Vid glomerulär skada — genom förlust av laddningsselektivitet (t.ex. tidig diabetesnefropati) eller strukturell skada på podocyter och basalmembran — läcker albumin ut i primärurinen i mängder som överstiger tubulär reabsorptionskapacitet. Kreatinin utsöndras med relativt konstant hastighet under dygnet och används därför som referens för att korrigera för urinens koncentrationsgrad, vilket gör att ett stickprov kan ersätta dygnsurin.
Provtagning och preanalys
Morgonurin (andra morgonurinen) rekommenderas eftersom den är mest koncentrerad och minst påverkad av dygnsvariation och ortostatisk proteinuri. Provet bör inte tas i samband med UVI, kraftig fysisk ansträngning, feber, uttalad hyperglykemi eller under menstruation, eftersom dessa tillstånd ger övergående albuminuri. Vid ett förhöjt värde bör provet upprepas vid två av tre tillfällen inom tre till sex månader för att fastställa persisterande albuminuri innan diagnos ställs.
Referensintervall
- Normal: < 3 mg/mmol (< 30 mg/g)
- Måttligt förhöjd (mikroalbuminuri, KDIGO A2): 3–30 mg/mmol (30–300 mg/g)
- Kraftigt förhöjd (makroalbuminuri, KDIGO A3): > 30 mg/mmol (> 300 mg/g)
Referensintervallen är metod- och laboratoriespecifika, och det lokala laboratoriets angivna intervall ska alltid användas. Vissa laboratorier anger resultatet i mg/mmol, andra i mg/g — omräkningsfaktorn är ungefär 1 mg/mmol ≈ 8,8 mg/g.
Tolkning
Förhöjda värden
Diabetesnefropati är den vanligaste orsaken globalt och karakteriseras av en gradvis stegring av albuminuri som ofta föregår sänkning av eGFR. Andra orsaker till förhöjd kvot inkluderar hypertensiv nefroskleros, glomerulonefriter (IgA-nefropati, membranös nefropati, fokal segmentell glomeruloskleros), preeklampsi, hjärtsvikt och övergående orsaker som feber, ansträngning och UVI. Kvoten korrelerar med kardiovaskulär risk och progresshastighet av njursvikt oavsett bakomliggande orsak.
Sänkta värden
Sänkta eller omätbart låga värden saknar klinisk betydelse och representerar normal glomerulär funktion.
Felkällor och interferens
Övergående albuminuri orsakad av feber, kraftig fysisk ansträngning, UVI, hjärtsvikt med dekompensation eller uttalad hyperglykemi kan ge falskt förhöjda resultat och bör uteslutas innan diagnos ställs. Låg muskelmassa ger lägre kreatininutsöndring, vilket kan överskatta kvoten, medan hög muskelmassa kan underskatta den — detta är särskilt relevant hos äldre, kraftigt av- eller överviktiga patienter. Alkalisk eller mycket utspädd urin kan påverka analysen. Ortostatisk proteinuri hos unga individer ger förhöjd albuminuri i stående prov men normalt värde i morgonurin.
Vidare utredning
Vid bekräftad, persisterande albuminuri bör eGFR följas, blodtryck optimeras och renin-angiotensin-aldosteronsystem-blockad (ACE-hämmare eller ARB) övervägas, samt SGLT2-hämmare vid diabetes eller CKD enligt aktuella riktlinjer. Vid snabbt progredierande eller kraftig albuminuri utan uppenbar diabetes- eller hypertoniorsak bör nefrologremiss övervägas för vidare utredning med bland annat urinsediment, komplementfaktorer, elfores av urin- och serumproteiner samt eventuell njurbiopsi.
Sammanfattning
Albumin/kreatinin-kvot i urin är ett enkelt stickprov som kvantifierar albuminuri och är hörnstenen i screening och uppföljning av diabetesnefropati och kronisk njursjukdom. Ett förhöjt värde ska bekräftas vid upprepad mätning innan det tolkas som persisterande, och resultatet bör alltid vägas samman med eGFR för fullständig riskstratifiering.
Källor
- KDIGO 2024 Clinical Practice Guideline for the Evaluation and Management of Chronic Kidney Disease. Kidney Int 2024.
- American Diabetes Association. Standards of Care in Diabetes. Diabetes Care 2024.
- Levey AS m.fl. Chronic kidney disease. Lancet 2012. PMID: 22617274
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
- Miller WG m.fl. Current issues in measurement and reporting of urinary albumin excretion. Clin Chem 2009. PMID: 19246618
