Urinsticka är ett patientnära snabbtest där en reagensremsa doppas i urinprov för att kemiskt screena för blod, protein, leukocyter, nitrit, glukos, ketoner, pH och specifik vikt. Testet ger ett snabbt översiktligt svar och styr ofta behovet av vidare utredning.
Indikation
Urinsticka används vid misstänkt urinvägsinfektion (dysuri, trängningar, flanksmärta, feber), som del av utredning av njursjukdom och proteinuriscreening, vid graviditetskontroller för att upptäcka proteinuri och glukosuri, vid utredning av oklar buksmärta eller flanksmärta där njursten eller pyelonefrit misstänks, som screening vid hälsokontroll och inför operation, samt vid utredning av misstänkt diabetes eller diabetisk ketoacidos.
Fysiologisk bakgrund
Reagensremsan innehåller flera separata testfält där varje analyt reagerar med en färgförändring vid förekomst av respektive substans, avläst visuellt eller med automatisk stickavläsare. Blod och protein i urinen speglar normalt sett intakt glomerulär barriär och tubulär funktion; läckage tyder på glomerulär skada, tubulär patologi eller blödning någonstans i urinvägarna. Leukocyter och nitrit speglar infektion respektive bakteriell nitratreduktas-aktivitet (framför allt hos gramnegativa bakterier som E. coli). Glukos och ketoner speglar kolhydrat- respektive fettmetabolism och tubulär reabsorptionskapacitet.
Provtagning och preanalys
Urinprov bör vara ett mittstråleprov taget efter att den yttre genitalia rengjorts, för att minimera kontamination. Provet bör analyseras färskt, helst inom en timme, då bakterietillväxt, cellsönderfall och förändrat pH i rumstemperatur kan ge missvisande resultat vid fördröjd analys. Kraftigt utspädd urin (hög vätskeintag) kan maskera lindrig proteinuri eller hematuri, medan koncentrerad morgonurin generellt ger mest tillförlitligt resultat för proteinscreening.
Referensintervall
Testet är kvalitativt eller semikvantitativt och anges normalt som negativt för blod, protein, leukocyter, nitrit, glukos och ketoner. Spårmängder av protein kan förekomma fysiologiskt, särskilt efter fysisk ansträngning. Positivt utslag vid något av fälten ska alltid tolkas i sitt kliniska sammanhang snarare än som ett absolut normal/patologiskt-svar.
Tolkning
Positivt fynd
Positivt blod (hematuri) kan bero på urinvägsinfektion, njursten, glomerulär sjukdom, tumör i urinvägarna, trauma eller menstruationskontamination hos kvinnor och kräver alltid uppföljning, särskilt vid makroskopisk eller ihållande mikroskopisk hematuri hos vuxna, där malignitet i urinvägarna ska uteslutas. Positivt protein talar för glomerulär eller tubulär njurskada, till exempel vid diabetesnefropati, glomerulonefrit eller preeklampsi hos gravida, men kan även vara ortostatiskt (benignt) hos unga individer. Positiva leukocyter och/eller nitrit talar för urinvägsinfektion; nitrit har hög specificitet men lägre sensitivitet, då inte alla uropatogener (till exempel enterokocker och stafylokocker) reducerar nitrat. Glukosuri talar för hyperglykemi som överskrider njurtröskeln eller, mer sällan, renal glukosuri. Ketonuri ses vid svält, kraftig kolhydratrestriktion eller diabetisk ketoacidos.
Negativt fynd
Negativ urinsticka minskar sannolikheten för urinvägsinfektion och signifikant njurpåverkan men utesluter inte diagnosen med fullständig säkerhet, särskilt vid låggradig bakteriuri, tidig infektion eller intermittent hematuri/proteinuri. Vid stark klinisk misstanke, till exempel typiska symtom på cystit trots negativ sticka, bör urinodling ändå övervägas.
Felkällor och interferens
Kontaminerad provtagning (icke mittstråleprov, menstruationsblod, vaginal flytning) kan ge falskt positivt utslag för blod och leukocyter. Höggradigt utspädd urin kan maskera lindrig proteinuri och hematuri, medan mycket koncentrerad eller starkt sur urin kan ge falskt positivt proteinutslag. Höga doser vitamin C kan ge falskt negativt utslag för blod, glukos och nitrit genom att interferera med testremsans oxidationsreaktion. Fördröjd analys av provet i rumstemperatur kan ge falskt förhöjt pH och falskt positivt nitrit på grund av bakterietillväxt i provet efter provtagning. Vissa läkemedel och kraftigt färgad urin (rödbetor, vissa läkemedel som fenazopyridin) kan störa den visuella avläsningen.
Vidare utredning
Vid positivt nitrit och/eller leukocyter med kliniska symtom på urinvägsinfektion bör urinodling med resistensbestämning tas, särskilt vid recidiverande infektion, graviditet, män eller komplicerande faktorer. Vid hematuri utan uppenbar infektionsorsak, särskilt hos vuxna över 40 år eller vid riskfaktorer för urotelial cancer (rökning), bör vidare utredning med urincytologi och bilddiagnostik/cystoskopi övervägas. Vid signifikant proteinuri bör albumin-kreatininkvot i urin, kreatinin/eGFR och eventuellt njurbiopsi övervägas för att fastställa grad och orsak till njurpåverkan. Vid ketonuri hos patient med känd diabetes ska blodsocker och syra-basstatus kontrolleras akut för att utesluta diabetisk ketoacidos.
Sammanfattning
Urinsticka är ett snabbt och tillgängligt screeninginstrument som ger viktig vägledning vid misstänkt urinvägsinfektion, njursjukdom och metabola rubbningar, men ett negativt resultat utesluter inte alltid signifikant patologi, och positiva fynd kräver ofta kompletterande odling, kvantifiering eller bilddiagnostik för säker diagnos.
Källor
- Simerville JA m.fl. Urinalysis: a comprehensive review. Am Fam Physician 2005. PMID: 15884781
- Gupta K m.fl. International Clinical Practice Guidelines for the Treatment of Acute Uncomplicated Cystitis and Pyelonephritis. Clin Infect Dis 2011. PMID: 21292654
- KDIGO Clinical Practice Guideline for the Evaluation and Management of Chronic Kidney Disease. Kidney Int Suppl 2013.
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
