Gipsning och immobilisering

Ett gips ska hålla frakturen still och inget annat. De två sätt gipsningen skadar patienten på är att det sitter för hårt — svullnaden kommer efter skadan, inte före — och att en kant eller ett veck trycker på ett benutskott tills huden går sönder. Akut, färsk skada immobiliseras därför i skena eller i klyvt gips, aldrig i slutet cirkulärt gips, och patienten ska gå därifrån med tydlig information om vilka symtom som ska få hen att söka omedelbart.

Indikationer

• Odislocerad eller reponerad fraktur som ska behandlas konservativt.
• Immobilisering efter reposition av luxation.
• Immobilisering av ledbandsskada, senskada eller efter sutur över led.
• Smärtlindring och transportstabilisering av misstänkt fraktur.
• Klinisk misstanke om scaphoideumfraktur trots normal röntgen.

Kontraindikationer

• Öppen fraktur eller sår som behöver inspekteras — använd fönstrad skena eller extern fixation.
• Pågående eller hotande kompartmentsyndrom.
• Instabil fraktur som kräver operativ fixation.
• Cirkulärt gips vid färsk skada, före operation eller vid pågående svullnad.
• Var försiktig vid nedsatt sensibilitet (neuropati, ryggmärgsskada) — patienten känner inte trycksåret.

Förberedelser och utrustning

Dokumentera distalstatus före gipsningen: sensibilitet, motorik, puls och kapillär återfyllnad. Kontrollera huden, ta bort ringar och smycken distalt om skadan innan svullnaden kommer.

Genomförande

1. Placera leden i den ledvinkel behandlingen kräver innan gipset läggs, och håll läget tills gipset härdat.
2. Trä på trikåstrumpan så att den räcker några centimeter utanför gipsets planerade ändar.
3. Vaddera jämnt, 2–3 lager med cirka 50 procent överlappning, och lägg extra vaddering över benutskott, gipsändarna och där skenkanten ska ligga. Ojämn vaddering, veck och klumpar är den vanligaste orsaken till trycksår.
4. Doppa gipset i ljummet vatten och krama ur överskottet utan att vrida.
5. Lägg skenan på plats och modellera med hela handflatan, aldrig med fingertopparna — fingeravtryck i gipset blir tryckpunkter mot huden.
6. Vik in trikåstrumpans ändar över gipskanten och släta till kanterna.
7. Fäst med elastisk binda i jämna varv utan drag.
8. Kontrollera att skenan slutar där den ska: fingrarnas grundleder ska kunna böjas fritt, tummen ska vara fri om den inte ska immobiliseras, och armbågen ska kunna böjas om den ska vara fri.
9. Kontrollera distalstatus igen när gipset härdat, och dokumentera.
10. Lägg extremiteten i högläge och informera patienten.

Skena eller cirkulärt gips

• Dorsalskena eller annan halvskena vid färsk skada, akut svullnad, efter reposition och inför operation. Skenan tillåter volymökning.
• Cirkulärt gips ger bättre stabilitet men först när svullnaden lagt sig, ofta efter cirka en vecka. Ett cirkulärt gips som läggs akut ska klyvas genom hela sin tjocklek, inklusive vaddering och trikåstrumpa, ända ner till huden — ett gips som är klyvt i bara gipslagret avlastar inte.

Vanliga skenor och gips

Gipstider och belastningsregim varierar mellan regioner och kliniker och styrs av frakturtyp — följ lokalt vårdprogram och ortopedens ordination, inte en allmän tumregel.

Kompartmentsyndrom

Den fruktade komplikationen. Trycket i en muskelloge stiger tills perfusionen upphör, och muskelnekrosen är irreversibel inom timmar.

• Smärta som är oproportionerligt svår och tilltagande trots adekvat analgesi är det första och viktigaste tecknet.
• Smärta vid passiv sträckning av muskler i logen.
• Spänd, hård och öm muskelloge.
• Parestesier och domningar distalt.
• Bevarad puls och normal kapillär återfyllnad utesluter inte kompartmentsyndrom — pulslöshet är ett sent och opålitligt tecken.

Åtgärd vid misstanke: klyv gipset omedelbart genom alla lager ner till huden och vidga det, lägg extremiteten i hjärthöjd — inte högre, eftersom högläge sänker perfusionstrycket, och kontakta ortopedjour akut. Fasciotomi är den definitiva behandlingen.

Komplikationer

• Kompartmentsyndrom.
• Trycksår över benutskott. Vanliga ställen: hälen, fotknölarna, fibulahuvudet, olekranon, knogarna, radius styloid och tumbasen.
• Tryck på n. peroneus communis vid fibulahuvudet ger droppfot — kontrollera dorsalextension i foten vid varje underbensgips.
• Cirkulationspåverkan med cyanos, svullnad och kyla distalt.
• Brännskada vid för varmt vatten eller vid för många lager som härdar samtidigt.
• Ledstelhet och muskelatrofi vid för lång immobilisering.
• Venös tromboembolism vid immobilisering av nedre extremitet.
• Klåda, eksem och maceration under gipset, ofta efter fukt.

Eftervård och uppföljning

Patienten ska få både muntlig och skriftlig information. Sök omedelbart vid:

• Smärta som tilltar trots högläge och smärtstillande.
• Domningar, stickningar eller kraftlöshet distalt.
• Blå, vita, kalla eller kraftigt svullna fingrar eller tår.
• Gipset känns för trångt, eller tvärtom glappar.
• Vätskande fläck, lukt eller feber.
• Något har hamnat innanför gipset.

Övriga råd: högläge de första dygnen, rör fingrar och tår regelbundet, håll gipset torrt, stoppa aldrig in något för att klia, klipp eller såga aldrig i gipset själv.

Bokad kontroll enligt frakturtyp — röntgen efter cirka en vecka vid frakturer med dislokationsrisk, klinisk kontroll och gipsbyte när svullnaden lagt sig, och ny bedömning efter 10–14 dygn vid misstänkt scaphoideumfraktur.

Vanliga fallgropar

• Slutet cirkulärt gips vid färsk skada.
• Gips som klyvts bara i gipslagret, medan vaddering och trikåstrumpa fortfarande sluter runt om.
• Ojämn eller för tunn vaddering, eller vaddering med veck.
• Modellering med fingertopparna, vilket ger tryckpunkter.
• Skenan slutar för distalt och blockerar fingrarnas grundleder — leder till stelhet.
• Ingen dokumenterad distalstatus före och efter gipsningen.
• Högläge över hjärthöjd vid misstänkt kompartmentsyndrom, vilket försämrar perfusionen.
• Patienten går hem utan varningsinformation.