ANCA (antineutrofila cytoplasmatiska antikroppar) är autoantikroppar riktade mot proteiner i neutrofilers cytoplasmatiska granula. Analysen används framför allt vid misstänkt ANCA-associerad vaskulit (AAV) — granulomatos med polyangit (GPA), mikroskopisk polyangit (MPA) och eosinofil granulomatos med polyangit (EGPA) — där njure och lunga ofta engageras.
Indikation
ANCA beställs vid klinisk misstanke om småkärlsvaskulit, framför allt vid snabbt progredierande glomerulonefrit (RPGN), pulmonell-renalt syndrom, diffus alveolär blödning, multipla lungnoduli eller kaviteter, kronisk sinuit/otit med destruktiva förändringar, mononeuritis multiplex, samt vid oklar systemisk inflammation med konstitutionella symtom och multiorganengagemang. Provet är också relevant vid utredning av vissa läkemedelsinducerade vaskuliter (t.ex. hydralazin, propyltiouracil, kokain kontaminerat med levamisol).
Fysiologisk bakgrund
ANCA riktas huvudsakligen mot två målantigen: proteinas 3 (PR3), som ger ett cytoplasmatiskt fluorescensmönster (c-ANCA), och myeloperoxidas (MPO), som ger ett perinukleärt mönster (p-ANCA) vid indirekt immunfluorescens. Antikropparna aktiverar primade neutrofiler att degranulera och bilda reaktiva syreradikaler samt neutrofila extracellulära fällor (NET) i kärlväggen, vilket ger endotelskada och nekrotiserande vaskulit i småkärl (kapillärer, venoler, arterioler). PR3-ANCA associeras starkast med GPA, MPO-ANCA med MPA och EGPA, men överlapp förekommer.
Provtagning och preanalys
Serumprov utan särskilda fastekrav. Analysen görs i två steg: indirekt immunfluorescens (IIF) för mönster (c-ANCA/p-ANCA) och specifik enzymimmunologisk metod (ELISA eller liknande) för kvantifiering av PR3- och MPO-antikroppar. Många laboratorier har övergått till att använda antigenspecifik metod som primär screening enligt internationell konsensus (2017 International Consensus on ANCA testing), eftersom detta ger högre diagnostisk säkerhet än IIF ensamt.
Referensintervall
Negativt: PR3-ANCA och MPO-ANCA under respektive laboratoriums cut-off (ofta angivet som index eller IU/mL). Referensintervall och cut-off-nivåer är metod- och laboratoriespecifika, och det lokala laboratoriets angivna intervall ska alltid användas. Resultatet redovisas vanligen som negativt/positivt samt titer vid IIF.
Tolkning
Positivt fynd
PR3-ANCA (c-ANCA) talar starkt för GPA, särskilt vid samtidig övre luftvägsengagemang (destruktiv sinuit, sadelnäsa), lungnoduli/kaviteter och glomerulonefrit. MPO-ANCA (p-ANCA) associeras med MPA och EGPA, samt förekommer vid vissa fall av idiopatisk pauci-immun glomerulonefrit. Låg-titer eller isolerad p-ANCA-positivitet utan MPO-specificitet ses även vid inflammatorisk tarmsjukdom, autoimmun hepatit, primär skleroserande kolangit och vissa infektioner, och saknar då specifik koppling till vaskulit. Läkemedelsinducerad ANCA-vaskulit (ofta MPO-positiv, ibland med dubbelpositivitet för flera antigen) ska övervägas vid exponering för hydralazin, propyltiouracil eller levamisolkontaminerad kokain.
Negativt fynd
Ett negativt ANCA-test utesluter inte vaskulit — cirka 10 procent av patienter med GPA och en mindre andel med EGPA är ANCA-negativa, särskilt vid begränsad eller lokaliserad sjukdom. Diagnosen vilar därför alltid på en sammanvägning av klinik, histopatologi och serologi.
Felkällor och interferens
IIF-mönster kan feltolkas vid samtidig förekomst av antinukleära antikroppar (ANA), som kan ge ett falskt p-ANCA-liknande mönster — antigenspecifik metod bör alltid komplettera vid oklart mönster. Låga titrar kan förekomma vid infektioner (endokardit, tuberkulos) och andra autoimmuna sjukdomar utan att representera sann vaskulit. Titernivån korrelerar inte tillförlitligt med sjukdomsaktivitet över tid och bör inte ensamt styra behandlingsbeslut eller nedtrappning av immunsuppression.
Vidare utredning
Vid positivt ANCA med klinisk misstanke om vaskulit bör utredning kompletteras med kreatinin, urinsticka och urinsediment (dysmorfa erytrocyter, cylindrar), CRP/SR, lungröntgen eller CT thorax, samt vävnadsbiopsi (njure, lunga, hud eller näsa/bihålor beroende på engagemang) för histopatologisk konfirmation, eftersom biopsi är referensstandard för diagnos. Vid pulmonell-renalt syndrom bör även anti-GBM-antikroppar analyseras för att utesluta Goodpastures syndrom, som kan förekomma samtidigt med ANCA-positivitet.
Sammanfattning
ANCA är en central serologisk markör vid utredning av småkärlsvaskulit med njur- och lungengagemang, där PR3-ANCA respektive MPO-ANCA korrelerar med olika kliniska fenotyper. Ett negativt test utesluter inte sjukdom, och diagnosen kräver alltid sammanvägning med klinisk bild och i regel histopatologisk bekräftelse.
Källor
- Bossuyt X m.fl. Position paper: Revised 2017 International Consensus on Testing of ANCAs in Granulomatosis with Polyangiitis and Microscopic Polyangiitis. Nat Rev Rheumatol 2017. PMID: 28134298
- Jennette JC, Falk RJ. Antineutrophil cytoplasmic autoantibodies and associated diseases. J Am Soc Nephrol 2014. PMID: 24309190
- Kitching AR m.fl. ANCA-associated vasculitis. Nat Rev Dis Primers 2020. PMID: 32846387
- Harrison's Principles of Internal Medicine. Vasculitis Syndromes. McGraw-Hill.
- Radice A, Sinico RA. Antineutrophil cytoplasmic antibodies (ANCA). Autoimmunity 2005. PMID: 16040331
