Diagnosen hypertoni ställs inte på ett enskilt värde. Den kräver upprepade mätningar vid minst två tillfällen, och helst bekräftelse med hemmamätning eller 24-timmarsregistrering — gränserna för dessa är lägre än för mottagningsmätning.
Klassificering av mottagningsblodtryck
| Kategori | Systoliskt | Diastoliskt | |
|---|---|---|---|
| Optimalt | < 120 | och | < 80 |
| Normalt | 120–129 | och/eller | 80–84 |
| Högt normalt | 130–139 | och/eller | 85–89 |
| Hypertoni grad 1 | 140–159 | och/eller | 90–99 |
| Hypertoni grad 2 | 160–179 | och/eller | 100–109 |
| Hypertoni grad 3 | ≥ 180 | och/eller | ≥ 110 |
| Isolerad systolisk hypertoni | ≥ 140 | och | < 90 |
Gränser för olika mätmetoder
Mätteknik
Fel i mättekniken är den vanligaste orsaken till felaktig klassificering.
- Fem minuters vila sittande, rygg- och armstöd, ben okorsade, ingen konversation
- Manschettbredd ≥ 40 % av överarmens omkrets — för smal manschett ger falskt högt tryck
- Manschetten i hjärthöjd
- Mät i båda armarna vid första besöket; skillnad > 15 mmHg talar för kärlsjukdom och den högre armen används fortsättningsvis
- Två till tre mätningar med en minuts mellanrum, medelvärde av de två sista
- Ortostatiskt prov efter 1 och 3 minuters stående hos äldre, diabetiker och alla med yrsel
Definitioner
Vitrockshypertoni: förhöjt mottagningstryck men normalt hemma eller vid 24-timmarsregistrering. Maskerad hypertoni: normalt på mottagningen men förhöjt utanför — förknippad med samma risk som manifest hypertoni. Non-dipping: nattligt tryckfall < 10 % av dagvärdet; oberoende riskmarkör.
Behandlingsmål
| Grupp | Systoliskt mål | Diastoliskt |
|---|---|---|
| Vuxna 18–64 år | 120–130 | 70–79 |
| ≥ 65 år | 130–139, om tolererat | 70–79 |
| Diabetes | 120–130 | 70–79 |
| Kronisk njursjukdom | 130–139 | 70–79 |
Undvik systoliskt tryck < 120 mmHg och diastoliskt < 70 mmHg vid behandling — nyttan planar ut och biverkningarna ökar.
Hypertensiv kris
Hypertensiv urgency: kraftigt förhöjt tryck utan organpåverkan — sänk peroralt under dagar. Hypertensiv emergency: förhöjt tryck med akut organskada (encefalopati, lungödem, aortadissektion, akut njursvikt, preeklampsi) — intravenös behandling med kontrollerad sänkning, i regel högst 25 % under första timmen. Undantaget är aortadissektion, där systoliskt tryck under 120 mmHg och puls under 60 eftersträvas omgående.