Huvudlöss: diagnostik och behandling

Sammanfattning

Huvudlöss orsakas av den humananpassade ektoparasiten Pediculus humanus capitis. Tillståndet är vanligt bland förskolebarn och yngre skolbarn men kan förekomma i alla åldrar. Smitta sker nästan alltid genom direkt kontakt mellan hår och hår. Huvudlöss kan varken hoppa eller flyga, sprids inte av husdjur och är inte ett tecken på bristande hygien. Infestationen orsakar främst klåda, sömnstörning, oro och social stigmatisering. Allvarliga komplikationer är ovanliga [1,2].

Aktiv infestation ska diagnostiseras genom att levande lus eller nymf påvisas. Enbart lusägg eller tomma äggskal räcker inte för säker diagnos, eftersom de kan sitta kvar länge efter att infestationen upphört. Systematisk luskamning, helst i vått hår med balsam, är betydligt känsligare än enbart visuell inspektion [3].

Behandla endast personer med påvisade levande löss. I svensk och övrig europeisk praxis är en medicinteknisk produkt med dimetikon eller annan dokumenterad fysikalisk verkningsmekanism ett rimligt förstahandsval. Produkten måste appliceras så att hela hårbotten och allt hår täcks. Behandlingsschema, verkningstid och behov av upprepad behandling är formuleringens specifika och ska följas exakt. För produkter utan tillräcklig äggdödande effekt krävs vanligen en andra behandling efter 7 till 10 dagar [4]. Pyretroider som permetrin har utbredd resistens och bör inte väljas rutinmässigt när ett effektivt fysikaliskt alternativ finns [5].

Undersök alla hushållsmedlemmar och andra nära kontakter samma dag. Behandla dem som har levande löss samtidigt. Sanering av bostaden, insektsmedel i miljön och omfattande tvätt är inte motiverat. Kammar och hårborstar kan rengöras, och nyligen använda örngott, mössor och liknande kan tvättas, men huvudåtgärden är att hitta och behandla levande löss. Barn kan återgå till förskola eller skola när första korrekta behandlingen har genomförts. Ett krav på fullständig borttagning av alla lusägg saknar medicinsk grund.

Bakgrund och epidemiologi

Orsak och livscykel

Huvudlusen är en vinglös, blodsugande insekt som endast lever på människa. Den vuxna lusen är ungefär 2 till 3 mm lång och har tre benpar med klor anpassade för att gripa om hårstrån. Den kan krypa snabbt men inte hoppa eller flyga. Lössen håller sig vanligen nära hårbotten, särskilt bakom öronen och i nackregionen, där temperatur och luftfuktighet är gynnsamma [1].

Den vuxna honan lägger vanligen flera ägg per dygn. Äggen är omkring 1 mm långa och fästs hårt vid hårstrået med ett sekret som inte löses upp av vanlig hårtvätt. Äggen placeras nära hårbotten. De kläcks oftast efter 6 till 10 dagar, men kläckningen kan i vissa fall dröja längre. Nymfen genomgår tre utvecklingsstadier och blir vuxen efter ytterligare omkring 9 till 15 dagar. En vuxen hona kan leva i ungefär en månad på värden [1].

Huvudlusen behöver regelbundna blodmål. Överlevnaden utanför människans hårbotten är därför kort, vanligen högst ett till två dygn under normala förhållanden. Ägg som har lossnat från huvudet har liten praktisk betydelse för smittspridningen eftersom kläckning och fortsatt överlevnad kräver lämplig temperatur, luftfuktighet och snabb tillgång till en mänsklig värd.

Förekomst och riskgrupper

Huvudlöss förekommer globalt och i alla socioekonomiska grupper. Högst förekomst ses hos barn i förskoleålder och yngre skolålder, ungefär 3 till 12 år. Rapporterad prevalens varierar kraftigt beroende på population, årstid, geografiskt område och diagnostisk metod. Studier som endast använder visuell inspektion underskattar förekomsten av aktiv infestation [1,3].

Flickor rapporteras ofta vara drabbade oftare än pojkar. Skillnaden förklaras sannolikt främst av kontaktmönster och hårkontakt, inte av biologisk mottaglighet. Långt eller tjockt hår orsakar inte i sig huvudlöss men kan underlätta långvarig hårkontakt och göra både diagnostik och behandling mer arbetskrävande. Vanlig hårtvätt, borstning och allmän hygien skyddar inte mot infestation [1,2].

Smittvägar

Direkt hårkontakt är den dominerande smittvägen. Smittan sprids därför särskilt vid lek, kramar, gemensam vila, nära fotografering och andra situationer där hår ligger mot hår. Kortvarig närvaro i samma klassrum utan huvudkontakt innebär låg risk.

Indirekt smitta via mössor, hjälmar, hårborstar, kammar, hörlurar, sängkläder eller stoppade möbler är möjlig men har liten betydelse jämfört med direkt kontakt. Huvudlöss lämnar ogärna en lämplig värd, och löss som har fallit av är ofta skadade, uttorkade eller nära döden. Husdjur deltar inte i smittspridningen.

Huvudlöss ska skiljas från kroppslöss. Kroppslöss lever huvudsakligen i kläder och kan överföra infektioner. Huvudlöss betraktas däremot inte som en etablerad kliniskt betydelsefull smittvektor [1,2].

Klinisk bild

Symtom

Klåda i hårbotten är det vanligaste symtomet men saknas hos en del personer, särskilt tidigt i förloppet. Klådan orsakas av en överkänslighetsreaktion mot saliv och andra ämnen från lusen. Vid en första infestation kan sensibiliseringen ta 2 till 6 veckor. Vid återinfestation kan klådan uppkomma inom ett till två dygn [1].

Vanliga symtom och fynd är:

• Klåda, särskilt i nacke, bakom öronen och i tinningregionerna.
• Rivmärken, erytem och små krustor.
• Irritabilitet eller sömnsvårigheter.
• Synliga levande löss eller nymfer.
• Ägg och tomma äggskal fastsittande på hårstrån.
• Occipital eller bakre cervikal lymfkörtelförstoring vid uttalad inflammation eller sekundär infektion.
• Små mörka prickar på hårbotten eller kläder, vilka kan utgöras av lusavföring.

Klåda kan kvarstå i flera dagar efter framgångsrik behandling. Kvarstående klåda ska därför inte ensam tolkas som behandlingssvikt. Upprepade lusmedel kan dessutom orsaka irritativ dermatit som i sin tur förlänger klådan.

Komplikationer

Exkoriationer kan sekundärinfekteras med stafylokocker eller streptokocker och ge impetigo, follikulit eller mer sällan cellulit. Kraftig och långvarig infestation kan ge eksematisering och uttalad regional lymfadenopati. Anemi har rapporterats vid extremt omfattande, kronisk infestation men är mycket ovanlig i svensk klinisk miljö [1].

Den största sjukdomsbördan är ofta psykosocial. Barn kan utsättas för skam, mobbning och omotiverad frånvaro från skola eller fritidsverksamhet. Familjer kan lägga betydande tid på upprepade behandlingar och onödig rengöring. Saklig information är därför en central del av handläggningen [2].

Utredning och diagnostik

Diagnostiskt kriterium

Säker aktiv infestation föreligger när en levande lus eller nymf påvisas. Ett ägg som tydligt innehåller ett levande embryo nära hårbotten talar också starkt för aktiv infestation, men bedömningen är svårare och mindre tillförlitlig än påvisande av en rörlig lus.

Enbart fastsittande vita eller brunaktiga strukturer på hårstrån ska inte automatiskt leda till behandling. Tomma äggskal kan finnas kvar i veckor eller månader. När håret växer flyttas de gradvis längre från hårbotten.

Undersökning med luskam

Använd en särskild fintandad luskam med omkring 0,2 till 0,3 mm mellan tänderna. Metallkam är ofta hållbar och lätt att rengöra, men även en väl utformad plastkam kan fungera. Kammens tänder ska nå ned till hårbotten.

Våt luskamning utförs på följande sätt:

1. Fukta håret och fördela rikligt med vanligt hårbalsam. Balsamet minskar friktionen och gör lössen långsammare.
2. Red ut håret med en vanlig kam.
3. Dela upp håret i sektioner.
4. För luskammen från hårbotten ut till hårtopparna.
5. Undersök kammen efter varje drag, helst mot vitt papper eller en ljus handduk.
6. Torka eller skölj kammen mellan dragen.
7. Undersök hela hårbotten, med särskild noggrannhet bakom öronen och i nacken.

I en observatörsblindad studie av 304 skolbarn hade våt luskamning 90,5 procents sensitivitet för aktiv infestation, jämfört med 28,6 procent för visuell inspektion. Den diagnostiska träffsäkerheten var 99,3 procent för våt luskamning [3]. Torr luskamning kan vara praktisk vid screening och uppföljning men är mindre känslig än noggrant utförd våt luskamning.

Bedömning av ägg och äggskal

Nylagda ägg sitter vanligen inom omkring 6 mm från hårbotten. De kan vara genomskinliga, gulaktiga eller brunaktiga. Efter kläckning blir äggskalet ofta vitt eller gråvitt. Fynd längre än 1 cm från hårbotten är vanligen gamla eller tomma, men avståndet påverkas av hårets tillväxthastighet och äggets ursprungliga placering [1].

Dermoskopi kan hjälpa till att skilja ägg med innehåll från tomma skal och från så kallade pseudognetter. Mikroskopi behövs sällan men kan användas när diagnosen förblir osäker.

När behövs läkarkontakt?

De flesta fall kan diagnostiseras och behandlas i hemmet. Medicinsk bedömning är lämplig vid:

• Upprepad behandlingssvikt trots dokumenterat korrekt använd produkt.
• Osäker diagnos.
• Utbredd dermatit, impetigo, vätskande sår eller misstänkt cellulit.
• Spädbarn eller mycket små barn där produktens åldersgräns är oklar.
• Graviditet eller amning när läkemedelsbaserad behandling övervägs.
• Övervägande av oral ivermektinbehandling.
• Misstänkt toxicitet eller allergisk reaktion efter lusmedel.
• Löss i ögonfransar eller annan atypisk lokalisation.

Differentialdiagnoser

Ett vanligt diagnostiskt fel är att behandla mjäll eller tomma äggskal. Fastsittande ägg är svåra att dra av hårstrået, men även detta fynd har begränsat positivt prediktivt värde om ingen levande lus hittas.

Behandling

Behandlingsprinciper

Behandlingens mål är att döda levande löss och bryta livscykeln innan kvarvarande ägg hinner ge upphov till könsmogna löss. Behandla endast vid aktiv infestation. Profylaktisk behandling av asymtomatiska personer utan påvisade löss rekommenderas inte rutinmässigt.

Valet ska ta hänsyn till:

• Dokumenterad effekt för den specifika formuleringen.
• Fysikalisk eller neurotoxisk verkningsmekanism.
• Lokal resistenssituation.
• Ålder, graviditet och amning.
• Hårmängd och möjlighet att mätta hela håret.
• Produktens brandfarlighet och övriga säkerhetsanvisningar.
• Förmåga att följa verkningstid och upprepad behandling.

Ett centralt praktiskt problem är otillräcklig mängd. Långt, tjockt eller lockigt hår kan kräva betydligt mer än en standardförpackning. Om någon del av hårbotten eller håret förblir obehandlad kan levande löss överleva.

flowchart TD
A["Klåda eller misstänkt exponering"] --> B["Systematisk luskamning"]
B -->|"Ingen levande lus"| C["Ingen behandling<br>upprepa kontroll vid fortsatt misstanke"]
B -->|"Levande lus"| D["Undersök hushåll och nära kontakter"]
D --> E["Behandla samtidigt<br>dem med levande löss"]
E --> F["Dimetikon eller annat dokumenterat<br>fysikaliskt lusmedel"]
F --> G["Följ exakt verkningstid<br>och eventuell upprepning"]
G --> H["Kontrollkamma efter behandlingen<br>och efter cirka 14 dagar"]
H -->|"Lössfri"| I["Avsluta<br>fortsatt kontroll vid nya fall"]
H -->|"Levande löss kvar"| J["Kontrollera diagnos, mängd,<br>teknik och återsmitta"]
J --> K["Byt till annan verkningsmekanism<br>eller överväg specialistbedömning"]

Dimetikon och andra fysikaliskt verkande produkter

Dimetikon är en silikonolja som sprider sig över lusen och tränger in i dess andningsöppningar och luftvägssystem. Vattenbalansen störs och lusen immobiliseras och dör. Eftersom effekten är fysikalisk är korsresistens med pyretroider inte väntad [4].

Dimetikon ska ses som en produktgrupp, inte som ett enhetligt läkemedel. Koncentration, viskositet, hjälpämnen, äggdödande effekt och verkningstid varierar betydligt mellan formuleringar. Ett behandlingsschema från en viss studie kan därför inte överföras till alla dimetikonprodukter.

Två appliceringar av 4 procent dimetikon med sju dagars intervall gav omkring 70 procents behandlingsframgång och mindre irritation än fenotrin i en randomiserad studie [6]. I en annan studie var två appliceringar av 4 procent dimetikon effektivare än 0,5 procent malation, med framgång hos 69,8 respektive 33,3 procent i en konservativ intention-to-treat-analys [7]. En formulering med 92 procent dimetikon gav 97,2 procents utläkning efter två behandlingar, jämfört med 67,6 procent för permetrin [8].

Vissa högviskösa 4-procentsgeler är avsedda för en enda applicering under 15 minuter. En sådan specifik formulering gav 69,8 procents behandlingsframgång efter en applicering, jämfört med 14,9 procent efter två appliceringar av permetrin i den studerade populationen [9]. En annan dimetikonbaserad produkt med 10 minuters verkningstid gav 98 procent lusfrihet efter första behandlingen och 100 procent efter två behandlingar, men även permetringruppen nådde 100 procent efter två noggrant utförda behandlingar [10].

Studier från Turkiet och Iran har visat höga utläkningsfrekvenser, 92 till 100 procent, när hela grupper undersökts, behandlingen applicerats under kontrollerade former och samtidiga fall behandlats [11,12]. Resultaten illustrerar betydelsen av fullständig applicering och minskad återsmitta. Många studier av fysikaliska produkter har dock varit små och industrifinansierade, vilket begränsar säkerheten i jämförelser mellan enskilda varumärken [4].

Praktiskt råd:

• Välj en produkt med tydlig bruksanvisning och publicerad klinisk dokumentation.
• Applicera i torrt eller vått hår enligt produktens anvisning.
• Mätta hela hårbotten och allt hår, särskilt bakom öronen och i nacken.
• Dela långt eller tjockt hår i sektioner.
• Följ verkningstiden exakt.
• Upprepa behandlingen om produktens anvisning kräver det.
• Undvik ögonkontakt.
• Flera silikonbaserade produkter är brandfarliga. Håll behandlat hår borta från öppen låga, cigaretter, hårtork och andra värmekällor tills produkten är helt urtvättad.

Mekanisk behandling med våtkamning

Våtkamning kan användas när lusmedel inte önskas eller är olämpliga, exempelvis hos mycket små barn, under graviditet eller vid omfattande sår i hårbotten. Metoden kräver hög följsamhet.

Kamma hela håret noggrant var tredje till var fjärde dag under minst två veckor och fortsätt tills två på varandra följande noggranna kontroller är negativa. Varje behandling kan ta 30 minuter eller längre.

Som ensam behandling är våtkamning i genomsnitt mindre effektiv än ett välfungerande lusmedel. I en pragmatisk randomiserad studie var utläkningen 38 procent med mekanisk behandling var tredje till var fjärde dag under två veckor och 78 procent med två behandlingar av malation [13]. Resultatet påverkas dock starkt av kammens kvalitet, metod, hårtyp och familjens uthållighet.

Våtkamning är också användbar som diagnostik och för att minska mängden löss efter behandling, men borttagning av samtliga ägg är inte nödvändig för att en effektiv äggdödande produkt ska fungera.

Permetrin och pyretriner

Permetrin och pyretriner påverkar lusens nervsystem via spänningsberoende natriumkanaler. Historiskt hade permetrin mycket hög effekt. En systematisk översikt från 1995 fann då bäst dokumentation för 1 procent permetrin [14]. Denna äldre evidens speglar emellertid inte dagens resistenssituation.

En senare metaanalys av 24 studier uppskattade den genomsnittliga frekvensen av genetiska markörer för pyretroidresistens till 76,9 procent, med stor geografisk variation [5]. En resistensmarkör är inte identisk med klinisk behandlingssvikt, men den höga förekomsten och moderna studiers varierande resultat gör pyretroider mindre tillförlitliga.

Permetrin bör därför inte upprepas flera gånger vid utebliven effekt. Efter en korrekt genomförd behandlingsomgång ska man i stället kontrollera diagnos, applicering och återsmitta och därefter byta till en produkt med annan verkningsmekanism.

Internationella läkemedelsalternativ

Flera läkemedel används internationellt vid behandlingssvikt, men tillgänglighet och godkända åldersgränser varierar. De är inte självklara rutinval i Sverige. Aktuell produktresumé, FASS och lokala rekommendationer måste kontrolleras innan förskrivning.

Spinosad 0,9 procent är både lusdödande och i hög grad äggdödande. I två randomiserade fas 3-studier var 84,6 respektive 86,7 procent lusfria efter spinosad, jämfört med 44,9 respektive 42,9 procent efter permetrin. De flesta behövde bara en spinosadbehandling [15]. Preparatet kan ge lokal irritation och är inte allmänt tillgängligt i Sverige.

Topikal ivermektin 0,5 procent används som engångsbehandling under 10 minuter. I två randomiserade studier var 73,8 procent lusfria dag 15, jämfört med 17,6 procent efter vehikel [16]. I en tidigare dosstudie gav koncentrationen 0,5 procent bäst effekt och 73,7 procent var lusfria dag 15 [17]. Topikal ivermektin är inte äggdödande, men kvarvarande läkemedel påverkar nykläckta nymfers förmåga att äta.

Bensylalkohol 5 procent kväver levande löss men dödar inte äggen. Två 10-minutersbehandlingar krävs, vanligen med omkring nio dagars intervall. Effektstudier betonar att håret måste mättas fullständigt [18]. Preparatet kan irritera hud och ögon.

Malation 0,5 procent är en organofosfatbaserad acetylkolinesterashämmare. Det har både lusdödande och delvis äggdödande effekt, men resistens och säkerhetsproblem begränsar användningen. Alkoholbaserade formuleringar är starkt brandfarliga. Malation ska inte användas nära öppen låga, cigaretter eller elektriska värmekällor. Produkten är inte ett rutinmässigt svenskt förstahandsval.

Oral ivermektin är ett reservalternativ vid säkerställd, svårbehandlad infestation. I en stor klusterrandomiserad studie av personer som inte blivit fria från löss efter topikal insekticidbehandling gav ivermektin 400 mikrogram/kg dag 1 och dag 8 lusfrihet hos 95,2 procent dag 15. Motsvarande resultat med malation var 85,0 procent [19]. I en mindre studie gav ivermektin 200 mikrogram/kg en lägre utläkning efter första dosen men likartad slutlig effekt som malation efter upprepad behandling [20].

Oral ivermektin ska inte användas rutinmässigt, inte ges till barn under 15 kg och undvikas under graviditet och amning. Neurologiska och andra sällsynta allvarliga biverkningar måste vägas mot att huvudlöss är ett ofarligt och behandlingsbart tillstånd.

Behandlingsscheman

Tabellen visar studerade eller internationellt rekommenderade scheman. För dimetikon och andra medicintekniska produkter gäller alltid den specifika produktens anvisning, eftersom samma koncentration kan förekomma i formuleringar med olika verkningstid.

Lindane ska inte användas. Det har otillräcklig effekt, utbredd resistens och risk för neurotoxicitet och benmärgspåverkan [1].

Trimetoprim-sulfametoxazol har studerats mot huvudlöss men ska inte användas för detta ändamål i normal svensk praxis. Den osäkra nyttan mot en godartad infestation motiverar inte riskerna för allvarliga läkemedelsreaktioner och antibiotikaresistens.

Växtoljor och huskurer

Eteriska oljor, exempelvis tea tree-olja, eukalyptusolja och lavendelolja, har varierande sammansättning och otillräckligt dokumenterad klinisk effekt. De kan orsaka hudirritation, kontaktallergi och toxicitet vid förtäring. Majonnäs, olivolja, vaselin, vinäger, alkohol, fotogen och liknande huskurer rekommenderas inte. Brandfarliga eller toxiska hushållskemikalier ska aldrig appliceras på hår eller hårbotten [1,4].

Rakning av håret är medicinskt onödigt och kan vara psykiskt belastande. Vanlig hårfärg eller blekning är inte en säker behandling.

Handläggning av behandlingssvikt

Levande löss efter behandling innebär inte automatiskt resistens. Bedöm följande i tur och ordning:

1. Felaktig diagnos: Var det verkligen levande huvudlöss?
2. Otillräcklig mängd: Blev hela hårbotten och allt hår mättat?
3. Fel applicering: Applicerades produkten i torrt eller vått hår enligt anvisningen?
4. För kort verkningstid: Sköljdes produkten ur för tidigt?
5. Utebliven andra behandling: Krävde produkten upprepning?
6. Återsmitta: Har en obehandlad hushållsmedlem eller nära kontakt levande löss?
7. Resistens: Användes permetrin, pyretriner eller annat neurotoxiskt lusmedel?
8. Irritativ dermatit: Är kvarstående klåda feltolkad som fortsatt infestation?

Om levande löss ses inom ett dygn efter korrekt behandling med ett lusdödande medel talar det för bristande applicering eller otillräcklig produkteffekt. Enstaka små nymfer efter några dagar kan ha kläckts ur överlevande ägg och ska hanteras enligt produktens schema. Vuxna löss som återkommer efter en dokumenterat lusfri period talar mer för återsmitta.

Byt till annan verkningsmekanism i stället för att upprepa ett ineffektivt preparat. Oral ivermektin bör övervägas först efter att aktiv infestation, korrekt behandling och samtidiga kontaktåtgärder har verifierats.

Åtgärder för hushåll, förskola och skola

Kontakter

Undersök samma dag:

• Samtliga personer i hushållet.
• Personer som delar säng.
• Andra med regelbunden nära hårkontakt.
• Nära lekkamrater när smitta är sannolik.

Behandla dem som har levande löss samtidigt. En sängpartner kan ha hög smittrisk, men rutinmässig läkemedelsbehandling utan påvisade löss bör vägas mot risken för onödig exponering. Noggrann upprepad kamning är ett alternativ.

Informera relevanta nära kontakter utan skuldbeläggning. I en norsk enkätstudie uppgav över 90 procent att de informerade nära kontakter, medan en tredjedel höll barn hemma från skolan och många trodde att omfattande rengöring krävdes [21]. Sådana missuppfattningar ökar belastningen utan att förbättra kontrollen.

Miljöåtgärder

Omfattande sanering behövs inte. Rekommenderade begränsade åtgärder är:

• Rengör luskammar och hårborstar mekaniskt och med varmt vatten.
• Tvätta nyligen använda örngott, mössor, halsdukar och håraccessoarer om det är praktiskt.
• Föremål som inte kan tvättas kan läggas undan några dygn.
• Dammsugning av plats där den drabbade nyligen legat eller suttit kan göras, men är sällan avgörande.

Använd inte insektsmedel, rökbomber eller pesticidspray i bostaden. Kassera inte madrasser, möbler, leksaker eller kläder. Frysning, kokning och total städning av hemmet är inte nödvändigt.

Närvaro i förskola och skola

Barn med huvudlöss behöver inte skickas hem akut. Behandlingen kan genomföras samma dag efter skoldagens slut. Barnet kan återgå efter första korrekta behandlingen. Fortsatt kontroll och eventuell andra behandling ska genomföras hemma.

Policyer som kräver att alla lusägg är borttagna innan återgång saknar biologisk och medicinsk grund. Tomma äggskal är inte smittsamma och kan sitta kvar länge. Frånvaro riskerar att förstärka stigma och påverka utbildningen mer än infestationen i sig [1,2].

Uppföljning och prognos

Kontrollkamma håret ett till två dygn efter avslutad behandlingsomgång för att bedöma om levande löss finns kvar. Gör en ny noggrann kontroll omkring dag 14 räknat från första behandlingen, eller enligt produktens anvisning. Fortsätt gärna kontrollera en gång per vecka under ytterligare två till tre veckor om det finns pågående fall i familjen eller barngruppen.

Efter framgångsrik behandling kan klåda, rivmärken och lokal irritation kvarstå i upp till en eller två veckor. Symtom utan påvisade levande löss ska behandlas som hudirritation snarare än med ytterligare lusmedel. Mjukgörande behandling kan användas. Kortvarig lokal steroid kan övervägas vid uttalat eksem efter individuell medicinsk bedömning. Sekundär impetigo behandlas enligt sedvanliga riktlinjer.

Prognosen är utmärkt. Infestationen ger inte immunitet och återinfestation är vanlig vid ny hårkontakt. Förebyggande bygger därför på tidig upptäckt, korrekt behandling och information till nära kontakter, inte på överdriven hygien. Regelbunden luskamning under perioder med kända fall kan förkorta tiden till diagnos och minska vidare smitta.

Källor

1. Leung AKC m.fl. Paediatrics: how to manage pediculosis capitis. Drugs in Context 2022. PMID: 35371269
2. Cummings C m.fl. Head lice infestations: A clinical update. Paediatrics & Child Health 2018. PMID: 29479286
3. Jahnke C m.fl. Accuracy of diagnosis of pediculosis capitis: visual inspection vs wet combing. Archives of Dermatology 2009. PMID: 19289764
4. Burgess IF, Silverston P. Head lice. BMJ Clinical Evidence 2015. PMID: 25587918
5. Mohammadi J m.fl. Frequency of pyrethroid resistance in human head louse treatment: systematic review and meta-analysis. Parasite 2021. PMID: 34935614
6. Burgess IF m.fl. Treatment of head louse infestation with 4% dimeticone lotion: randomised controlled equivalence trial. BMJ 2005. PMID: 15951310
7. Burgess IF m.fl. Randomised, controlled, assessor blind trial comparing 4% dimeticone lotion with 0.5% malathion liquid for head louse infestation. PLoS One 2007. PMID: 17987114
8. Heukelbach J m.fl. A highly efficacious pediculicide based on dimeticone: randomized observer blinded comparative trial. BMC Infectious Diseases 2008. PMID: 18783606
9. Burgess IF m.fl. Single application of 4% dimeticone liquid gel versus two applications of 1% permethrin creme rinse for treatment of head louse infestation: a randomised controlled trial. BMC Dermatology 2013. PMID: 23548062
10. Heukelbach J m.fl. High efficacy of a dimeticone-based pediculicide following a brief application: in vitro assays and randomized controlled investigator-blinded clinical trial. BMC Dermatology 2019. PMID: 31647007
11. Kurt O m.fl. Treatment of head lice with dimeticone 4% lotion: comparison of two formulations in a randomised controlled trial in rural Turkey. BMC Public Health 2009. PMID: 19951427
12. Kalari H m.fl. Comparative efficacy of three pediculicides to treat head lice infestation in primary school girls: a randomised controlled assessor blind trial in rural Iran. BMC Dermatology 2019. PMID: 31510998
13. Roberts RJ m.fl. Comparison of wet combing with malathion for treatment of head lice in the UK: a pragmatic randomised controlled trial. Lancet 2000. PMID: 10950230
14. Vander Stichele RH m.fl. Systematic review of clinical efficacy of topical treatments for head lice. BMJ 1995. PMID: 7545045
15. Stough D m.fl. Efficacy and safety of spinosad and permethrin creme rinses for pediculosis capitis. Pediatrics 2009. PMID: 19706558
16. Pariser DM m.fl. Topical 0.5% ivermectin lotion for treatment of head lice. New England Journal of Medicine 2012. PMID: 23113480
17. Meinking TL m.fl. Assessment of the safety and efficacy of three concentrations of topical ivermectin lotion as a treatment for head lice infestation. International Journal of Dermatology 2013. PMID: 23278618
18. Meinking TL m.fl. The clinical trials supporting benzyl alcohol lotion 5%: a safe and effective topical treatment for head lice. Pediatric Dermatology 2010. PMID: 20199404
19. Chosidow O m.fl. Oral ivermectin versus malathion lotion for difficult-to-treat head lice. New England Journal of Medicine 2010. PMID: 20220184
20. Nofal A. Oral ivermectin for head lice: a comparison with 0.5% topical malathion lotion. Journal der Deutschen Dermatologischen Gesellschaft 2010. PMID: 20718901
21. Rukke BA m.fl. Head lice in Norwegian households: actions taken, costs and knowledge. PLoS One 2012. PMID: 22393437