Akut rinofaryngit (förkylning): handläggning

Sammanfattning

Akut rinofaryngit, förkylning, är en självbegränsande virusinfektion i näsa och svalg. Rhinovirus orsakar en stor andel av fallen, men många andra luftvägsvirus kan ge samma kliniska syndrom. Vuxna har vanligen två till fyra episoder per år, yngre barn ofta sex till åtta. Typiska symtom är halsirritation, nästäppa, rinorré, nysningar och hosta. Allmänpåverkan och feber är oftast lindriga hos vuxna. Symtomen kulminerar vanligen efter två till tre dygn och förbättras inom 7 till 10 dagar, men hos barn kan förkylningssymtom finnas kvar i 15 dagar och hosta i upp till 25 dagar [1,2].

Diagnosen är klinisk. Mikrobiologisk provtagning, CRP, svalgodling och radiologisk diagnostik behövs inte vid ett typiskt, okomplicerat förlopp. Provtagning för SARS-CoV-2, influensa eller andra virus övervägs när resultatet påverkar smittskydd, antiviral behandling, isolering eller handläggning av en riskpatient. Färgad snuva är vanligt även vid virusinfektion och är inte i sig ett tecken på bakteriell infektion [3].

Handläggningen består främst av information om förväntat förlopp, vätska efter törst och vid behov symtomlindring. Paracetamol eller ibuprofen kan användas mot feber och smärta. Avsvällande nässpray kan ge en liten kortvarig effekt mot nästäppa hos vuxna, men ska användas under högst 7 till 10 dagar. Nasalt ipratropium kan minska uttalad rinorré men inte nästäppa. Koksalt kan prövas och har få biverkningar, även om behandlingseffekten är osäker. Honung kan lindra nattlig hosta hos barn över ett års ålder. Antibiotika, intranasala kortikosteroider och receptfria kombinerade host- och förkylningsmedel till små barn ska inte användas vid okomplicerad förkylning [4-9].

Omvärdera diagnosen vid andningspåverkan, uttalad allmänpåverkan, dehydrering, neurologiska symtom, periorbital svullnad, hög eller ihållande feber, uttalad ensidig ansiktssmärta, försämring efter initial förbättring eller symtom som inte börjat avta efter cirka 10 dagar.

Bakgrund och epidemiologi

Akut rinofaryngit är ett kliniskt syndrom med akut inflammation i näsans och svalgets slemhinnor. Begreppen förkylning, viral övre luftvägsinfektion och viral akut rinosinuit överlappar. I europeisk terminologi brukar viral akut rinosinuit, alltså förkylning, avse symtom som varar högst 10 dagar. Symtom som kvarstår längre än 10 dagar eller tydligt förvärras efter ungefär 5 dagar klassificeras ofta som postviral akut rinosinuit [3].

Förkylning är en av de vanligaste infektionssjukdomarna. Vuxna drabbas i genomsnitt av två till fyra episoder per år och yngre barn av omkring sex till åtta episoder. Barn i förskolemiljö kan ha ännu fler infektioner, särskilt under de första åren med många nya kontakter. Täta men avgränsade infektioner hos ett i övrigt välmående förskolebarn innebär därför inte i sig immunbrist [4].

Rhinovirus är den vanligaste identifierade orsaken och svarar i flera material för omkring hälften av förkylningsliknande sjukdom. Andra orsaker är säsongsbundna coronavirus, respiratoriskt syncytialvirus, adenovirus, parainfluensavirus, enterovirus, humant metapneumovirus, influensavirus och SARS-CoV-2. Samma virus kan ge allt från lindrig rinofaryngit till nedre luftvägsinfektion, beroende på ålder, immunitet och samsjuklighet [1,10].

Incidensen är högst under höst och vinter i tempererade klimat. Säsongsvariationen beror på en kombination av virusens stabilitet och transmission vid olika temperatur och luftfuktighet, förändringar i slemhinnornas lokala försvar samt att människor vistas tätare inomhus [11]. Rhinovirus förekommer dock under hela året och har ofta toppar även under vår och tidig höst.

Smitta sker genom luftburna respiratoriska partiklar och genom direkt eller indirekt kontakt med sekret, följt av inokulation i näsa, ögon eller mun. Smittsamheten är vanligen störst tidigt i förloppet, men virusutsöndringen varierar mellan virus och individer. Små barn och personer med nedsatt immunförsvar kan utsöndra virus längre.

Patofysiologi med betydelse för handläggningen

Förkylningssymtomen orsakas till stor del av värdens inflammatoriska svar, inte av omfattande destruktion av slemhinneepitelet. Virusinfektionen aktiverar medfödda immunsvar och frisättning av bland annat cytokiner, kininer och andra inflammatoriska mediatorer. Detta leder till vasodilatation, ökad kärlpermeabilitet, slemhinnesvullnad och ökad sekretion.

Nästäppa beror främst på svullnad i nässlemhinnan, medan rinorré orsakas av körtelsekretion och plasmaexsudation. Hostan kan utlösas av irritation i övre luftvägarna, sekret i svalget och övergående ökad retbarhet i hostreflexen. Färgen på nässekretet påverkas bland annat av neutrofila granulocyter och sekretets koncentration. Gult eller grönt sekret kan därför förekomma under ett normalt virusförlopp och ska inte ensamt leda till antibiotikabehandling [3].

Slemhinnesvullnad kan försämra ventilation och dränage från bihålor och mellanöra. Detta förklarar varför akut otitis media och akut rinosinuit kan uppträda i anslutning till en förkylning. Rhinovirus kan även utlösa exacerbationer av astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom samt orsaka allvarligare nedre luftvägsinfektion hos spädbarn, äldre och immunsupprimerade personer [10,12].

Klinisk bild

Typiskt förlopp

Inkubationstiden är ofta ett till tre dygn, men varierar med virus. Förloppet börjar inte sällan med skavkänsla eller smärta i svalget. Därefter tillkommer nästäppa, klar rinorré, nysningar och hosta. Sekretet blir ofta tjockare och färgat efter några dagar utan att detta innebär bakteriell infektion.

Vanliga symtom är:

• halsirritation eller lindrig halsont
• nästäppa
• anterior eller posterior rinorré
• nysningar
• hosta
• heshet
• huvudvärk eller tryckkänslighet i ansiktet
• lindrig muskelvärk, trötthet och sjukdomskänsla
• nedsatt lukt och smak sekundärt till nästäppa
• feber, framför allt hos barn

Hos vuxna är hög feber och uttalad allmänpåverkan mindre typiskt. Hos små barn kan feber vara det första symtomet. Spädbarn kan i stället uppvisa irritabilitet, matningssvårigheter, orolig sömn och nästäppa som försvårar amning eller flaskmatning.

Symtomen är ofta mest uttalade dag två till tre. De flesta vuxna förbättras inom 7 till 10 dagar, men hosta och nästäppa kan kvarstå längre. I en systematisk översikt av barn hade förkylningssymtomen gått över hos cirka hälften efter 10 dagar och hos omkring 90 procent efter 15 dagar. Akut hosta hade gått över hos cirka hälften efter 10 dagar och hos 90 procent först efter 25 dagar [2]. Kvarvarande hosta hos ett i övrigt förbättrat och feberfritt barn är därför inte i sig ett tecken på bakteriell komplikation.

Klinisk undersökning

Vid ett typiskt lindrigt förlopp, särskilt vid telefon- eller digital rådgivning, behövs inte alltid fysisk undersökning. Vid läkarbesök bör undersökningen styras av ålder, symtom och riskfaktorer.

Bedöm särskilt:

• allmäntillstånd, kontaktbarhet och cirkulation
• andningsfrekvens, andningsarbete och syremättnad när nedre luftvägspåverkan misstänks
• temperatur och hydreringsgrad
• munhåla och svalg
• halsens lymfkörtlar
• lungor vid hosta, dyspné, takypné eller underliggande lungsjukdom
• öron hos barn med öronvärk, irritabilitet eller långdragen feber
• ansikte och ögon vid ansiktssmärta, svullnad eller misstänkt rinosinuit

Svalget är ofta lätt eller måttligt rodnat. Små cervikala lymfkörtlar kan vara palpabla. Tonsillexsudat, uttalad tonsillsvullnad, petechier i gommen eller ömma främre cervikala lymfkörtlar ökar misstanken om streptokocktonsillit, men fynden är inte diagnostiska utan måste vägas samman med frånvaro av hosta och övrig klinik [13].

Varningssymtom

Följande fynd talar mot en okomplicerad förkylning och motiverar skyndsam bedömning:

• cyanos, stridor, uttalad dyspné, indragningar eller låg syremättnad
• apnéer eller matningssvårigheter hos spädbarn
• påverkat medvetande, nackstyvhet eller fokalneurologiska symtom
• tecken på sepsis eller uttalad allmänpåverkan
• klinisk dehydrering
• svår huvudvärk, frontal svullnad eller ihållande kräkningar
• periorbital rodnad eller svullnad, proptos, dubbelseende, ögonmotorikstörning eller synpåverkan
• svår ensidig ansikts- eller tandvärk
• trismus, grötigt tal, dregling eller svårighet att svälja saliv
• ny eller snabbt tilltagande feber efter initial förbättring
• bröstsmärta, hemoptys eller tecken på pneumoni

Tröskeln för fysisk bedömning ska vara lägre hos spädbarn, sköra äldre, gravida, immunsupprimerade och personer med svår hjärt- eller lungsjukdom.

Utredning och diagnostik

Klinisk diagnos

Akut rinofaryngit diagnostiseras på kombinationen av akut insättande rinorré eller nästäppa, halsbesvär och ofta hosta, tillsammans med ett lindrigt eller måttligt allmäntillstånd. Det finns inget enskilt symtom, fynd eller laboratorieprov som bekräftar förkylning.

Vid typisk klinik och förväntat förlopp behövs inte:

• CRP eller blodstatus
• svalgodling eller snabbtest för grupp A-streptokocker
• nasofarynxodling
• bred luftvägs-PCR
• lungröntgen
• bihåleröntgen eller DT
• ultraljud av bihålor

Röntgenförändringar och slemhinneförtjockning i bihålorna kan förekomma även vid okomplicerad virusinfektion och skiljer inte säkert viral från bakteriell rinosinuit [3].

När mikrobiologisk provtagning är motiverad

Riktad virusdiagnostik är aktuell när svaret kan ändra handläggningen. Exempel är:

• misstänkt influensa hos en patient som kan ha nytta av antiviral behandling
• misstänkt covid-19 när provsvaret påverkar smittskydd, arbete eller vård
• svårt sjuk eller inneliggande patient
• immunsupprimerad patient
• misstänkt vårdrelaterat utbrott
• spädbarn där påvisat RSV eller annat virus påverkar övervakning och kohortvård

Ett positivt virusprov utesluter inte bakteriell komplikation. Ett brett luftvägspanelprov hos en stabil öppenvårdspatient med typisk förkylning ger däremot sällan klinisk nytta.

Bedömning av bakteriell rinosinuit

Bakteriell akut rinosinuit är ovanlig efter förkylning. Klassiska uppskattningar anger att omkring 0,5 till 2 procent av virala episoder kompliceras av bakteriell infektion [3].

Misstanken ökar vid:

1. symtom utan förbättring i mer än 10 dagar
2. tydlig försämring efter en initial förbättring, så kallat dubbelt insjuknande
3. uttalad symtomdebut med hög feber och purulent snuva eller ansiktssmärta under minst tre till fyra dygn
4. ensidig uttalad ansikts- eller tandvärk
5. ensidigt dominerande varig sekretion

Europeiska kriterier anger att bakteriell genes blir mer sannolik när minst tre av följande föreligger: feber minst 38 °C, svår lokal smärta, dubbelt insjuknande, ensidigt missfärgat sekret och förhöjt CRP eller sänkningsreaktion [3]. CRP har begränsad sensitivitet och ska endast tas om resultatet förväntas påverka beslutet.

Handläggningsalgoritm

flowchart TD
A["Akuta symtom från<br>näsa och svalg"] --> B["Bedöm allmäntillstånd,<br>andning och riskfaktorer"]
B -->|"Varningssymtom"| C["Akut fysisk bedömning<br>och riktad utredning"]
B -->|"Stabil patient"| D["Typisk förkylning med<br>symtom högst 10 dagar"]
D -->|"Ja"| E["Klinisk diagnos<br>Ingen rutinprovtagning"]
E --> F["Information och<br>symtomlindring"]
F --> G["Säkerhetsnät och<br>egenvård hemma"]
D -->|"Nej"| H["Ompröva diagnosen"]
H --> I["Influensa, covid-19,<br>tonsillit, otit, pneumoni<br>eller rinosinuit"]
I --> J["Riktad provtagning och<br>behandling vid indikation"]

Differentialdiagnoser

Centorkriterier eller modifierade kliniska poängsystem är avsedda för patienter där halsont dominerar, inte för patienter med typisk snuva och hosta. Vid 0 till 2 Centorkriterier är streptokockinfektion mindre sannolik och antibiotikabehandling rekommenderas inte [13].

Behandling

Information och delat beslut

Den viktigaste behandlingen är att förklara att tillståndet är virusorsakat, att antibiotika saknar effekt och att symtomen kan vara mer långvariga än patienten förväntar sig. Ett konkret tidsförlopp och tydliga instruktioner om när ny bedömning behövs minskar osäkerhet och onödig antibiotikaanvändning.

Råd kan omfatta:

• vila efter behov, men sängläge är inte nödvändigt
• normal aktivitet när allmäntillståndet tillåter
• dryck efter törst, med tätare små mängder vid feber eller matningssvårigheter
• rökfri miljö
• nässug efter koksaltdroppar hos spädbarn med matningsproblem
• höjd huvudända hos större barn och vuxna om nästäppan stör nattsömnen
• undvik samtidig användning av flera kombinationspreparat med samma aktiva substans

Feber, huvudvärk och halsont

Paracetamol eller ibuprofen kan ges när feber, huvudvärk, muskelvärk eller halsont orsakar besvär. Målet är förbättrad komfort, inte normalisering av kroppstemperaturen. Evidensen för att paracetamol påverkar själva förkylningsförloppet är otillräcklig [14]. NSAID lindrar huvudvärk, muskelvärk och annan smärta men minskar inte förkylningens duration och har ingen tydlig effekt på hosta eller rinorré [15].

Ibuprofen bör undvikas eller användas med försiktighet vid dehydrering, njursjukdom, aktiv ulkussjukdom, pågående gastrointestinal blödning, antikoagulantiabehandling, svår hjärtsvikt och tidigare NSAID-utlöst astma. Paracetamoldosen ska reduceras vid låg kroppsvikt, leversjukdom, hög alkoholkonsumtion eller långvarig undernäring.

Nästäppa

Lokala avsvällande alfa-adrenerga läkemedel, exempelvis xylometazolin eller oxymetazolin, kan användas kortvarigt av vuxna med uttalad nästäppa. Systematiskt sammanställda studier visar högst en liten förbättring av subjektiv nästäppa, och kunskapen om effekt och säkerhet hos barn är otillräcklig [5].

Använd lägsta effektiva styrka och följ produktens åldersgräns. Behandlingen bör begränsas till högst 7 till 10 dagar eftersom längre användning kan ge rebound-nästäppa och rhinitis medicamentosa. Försiktighet krävs vid svår hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom, hypertyreos, trångvinkelglaukom och samtidig behandling med vissa monoaminoxidashämmare.

Oralt pseudoefedrin ingår i vissa internationella förkylningspreparat men har en ogynnsammare systemisk biverkningsprofil med bland annat hjärtklappning, blodtrycksstegring, oro och sömnlöshet. Tillgänglighet och godkända indikationer skiljer sig mellan länder. I svensk klinisk praxis bör lokala produktresuméer och apotekssortiment kontrolleras.

Rinorré

Nasalt ipratropium kan övervägas hos vuxna och äldre barn när vattnig rinorré är det dominerande och särskilt besvärande symtomet. Behandlingen minskar rinorré men inte nästäppa. Biverkningar är främst nästorrhet, blodtillblandat sekret och näsblödning. I en systematisk översikt var biverkningar ungefär dubbelt så vanliga som med placebo [6].

Första generationens sederande antihistaminer har endast en liten, kortvarig effekt på vissa symtom och kan ge trötthet, muntorrhet, urinretention och kognitiv påverkan. Icke-sederande antihistaminer har ingen kliniskt betydelsefull effekt vid infektiös rinofaryngit. Antihistaminer bör därför inte användas rutinmässigt, om inte samtidig allergisk rinit föreligger. Studier på barn visar ingen säker nytta [16].

Koksalt och luftfuktighet

Isoton koksaltspray eller näsdroppar kan prövas för att lösa sekret och underlätta näsandning. Nässköljning med större volym kan användas av vuxna och äldre barn som tolererar metoden. Evidensen talar för möjlig men liten symtomlindring och är av låg kvalitet. Biverkningarna begränsas vanligen till övergående sveda eller irritation [7].

Vid nässköljning ska sterilt vatten, destillerat vatten eller kokt och avsvalnat vatten användas. Utrustningen ska rengöras och torka mellan användningarna.

Inhalation av uppvärmd, fuktad luft har inte visat någon säker nytta. Ånginhalation över hett vatten bör avrådas, särskilt för barn, eftersom brännskador kan uppstå [17]. Normal luftfuktighet och varm dryck kan upplevas lindrande men ska inte presenteras som behandling som förkortar infektionen.

Hosta

Hostan behöver vanligen ingen läkemedelsbehandling. Informera om att hosta ofta kvarstår efter att övriga symtom har förbättrats.

Honung kan ges till barn över ett års ålder, exempelvis 2,5 till 5 ml till kvällen. Studier talar för minskad hostfrekvens och förbättrad nattsömn jämfört med placebo eller ingen behandling, men underlaget bygger främst på behandling under en till tre nätter [8]. Honung får inte ges till barn under ett år på grund av risken för spädbarnsbotulism.

Receptfria hostmedel har inte visat någon konsekvent kliniskt betydelsefull effekt vid akut hosta. Studier av dextrometorfan, guaifenesin, antihistaminer, avsvällande medel och kombinationspreparat är heterogena och motsägelsefulla [9]. Centralt verkande hostdämpande läkemedel och sederande kombinationspreparat ska undvikas till små barn. Opioider bör inte användas mot förkylningshosta hos barn och har ingen etablerad rutinmässig plats hos vuxna.

Bronkdilaterare ska inte ges enbart för hosta, men är indicerade om infektionen har utlöst verifierad eller tydligt misstänkt bronkobstruktion.

Läkemedelsdoser

Doserna nedan avser kortvarig symtomlindring hos patienter utan kontraindikationer. För barn ska dosen beräknas efter vikt och produktens godkända ålder. Lokala produktresuméer ska kontrolleras eftersom styrkor och åldersgränser varierar.

Kombinationspreparat

Kombinationer av antihistamin, avsvällande medel och analgetikum kan ge en liten förbättring av den samlade symtombilden hos vuxna och äldre barn, men effekten på enskilda symtom är ofta liten. Biverkningar är vanligare med vissa kombinationer. För antihistamin och avsvällande medel rapporterades minst en biverkning hos 31 procent jämfört med 13 procent i kontrollgrupperna. Det finns ingen visad nytta hos små barn [4].

Kombinationspreparat ökar också risken för oavsiktlig dubbelmedicinering, särskilt av paracetamol. Monopreparat riktade mot det mest besvärande symtomet är därför vanligen att föredra.

Behandlingar som inte rekommenderas rutinmässigt

Antibiotika

Antibiotika ska inte ges vid okomplicerad förkylning. Tillståndet orsakas av virus och antibiotika förkortar inte ett normalt förlopp. Behandlingen medför risk för diarré, utslag, allergiska reaktioner, påverkan på mikrobiota och selektion av resistenta bakterier. Internationella riktlinjer är entydiga om att antibiotika inte ska förskrivas mot förkylning [18].

Om osäkerheten gäller en möjlig tidig bakteriell luftvägsinfektion är aktiv exspektans med tydligt säkerhetsnät bättre än ett rutinmässigt recept. För luftvägsinfektioner minskar fördröjd förskrivning antibiotikaanvändningen jämfört med omedelbar förskrivning, men ingen förskrivning med råd om återkontakt ger lägst antibiotikaanvändning och likvärdiga kliniska resultat när läkaren bedömer detta som säkert [19].

Kortikosteroider

Intranasala kortikosteroider förkortar inte förkylning och har inte visat kliniskt relevant symtomlindring [20]. De ska inte sättas in för akut rinofaryngit. Patienter som redan behandlas för allergisk rinit eller kronisk rinosinuit kan fortsätta sin ordinarie behandling. Systemiska kortikosteroider saknar indikation vid okomplicerad förkylning.

Zink

Zink kan möjligen förkorta en pågående förkylning. En Cochraneöversikt från 2024 uppskattade en genomsnittlig minskning med cirka 2,4 dagar, men heterogeniteten var mycket stor och evidenssäkerheten låg. Zink ökade mindre allvarliga biverkningar, framför allt obehaglig smak och gastrointestinala besvär. Studierna använde mycket varierande beredningar och doser, ofta 45 till 276 mg zink per dygn [21].

Underlaget medger därför inte en allmän dosrekommendation. Intranasalt zink bör undvikas på grund av oro för luktpåverkan. Långvarig högdosbehandling kan orsaka kopparbrist och andra toxicitetsproblem.

Vitamin C

Regelbunden profylaktisk användning av minst 200 mg vitamin C per dag minskar inte risken för förkylning i normalbefolkningen. Den har i äldre studier förkortat förkylningar med i genomsnitt 8 procent hos vuxna och 14 procent hos barn. När vitamin C påbörjas först efter symtomdebut har ingen konsekvent effekt visats [22]. En senare metaanalys talar för att regelbundet intag om minst 1 g per dag kan minska svårighetsgraden, men den besvarar inte om behandlingsstart vid insjuknandet är effektiv [23].

Vitamin C bör inte rutinmässigt rekommenderas som akut behandling. Regelbundet profylaktiskt intag kan diskuteras individuellt hos personer som utsätts för kortvarig extrem fysisk belastning, där äldre studier har visat lägre förkylningsrisk.

Echinacea, vitlök och probiotika

Echinaceaprodukter varierar kraftigt i art, växtdel, extraktionsmetod och innehåll. Samlad evidens visar ingen säker kliniskt relevant behandlingseffekt [24]. Vitlök har studerats i endast en användbar randomiserad studie, vilket är otillräckligt för rekommendation [25].

Probiotika kan möjligen minska förekomsten av övre luftvägsinfektioner vid regelbundet långvarigt bruk, men resultaten är stam- och produktberoende och evidenssäkerheten är låg till måttlig. Detta är inte en behandling av en redan etablerad förkylning och underlaget medger inte rekommendation av en specifik produkt eller dos [26].

Uppföljning och prognos

Förväntad prognos

Prognosen är mycket god. De flesta tillfrisknar utan medicinsk behandling och allvarliga komplikationer är sällsynta. Antibiotika förebygger inte komplikationer vid en okomplicerad förkylning.

Patienten bör få besked om att återkontakt är motiverad vid:

• försämrat allmäntillstånd
• nytillkommen eller tilltagande andningspåverkan
• svårighet att få i sig vätska eller minskad urinmängd
• feber som är hög, långdragen eller återkommer efter förbättring
• öronvärk, särskilt hos små barn
• ensidig eller tilltagande ansikts- eller tandvärk
• symtom som tydligt förvärras efter fem till sex dagar
• utebliven förbättring efter omkring 10 dagar
• hosta med dyspné, bröstsmärta eller hemoptys
• hosta som kvarstår mer än tre till fyra veckor utan tydlig förbättring

Barnets ålder och allmäntillstånd väger tyngre än ett enskilt temperaturvärde. Spädbarn under tre månader med feber på minst 38,0 °C ska bedömas skyndsamt enligt rutiner för feber hos små spädbarn.

Komplikationer

Vanliga men oftast okomplicerade följdtillstånd är akut otitis media, postviral akut rinosinuit och långdragen postinfektiös hosta. Virusinfektionen kan också utlösa astma- eller KOL-exacerbation.

Orbitala och intrakraniella komplikationer till akut rinosinuit är mycket sällsynta men allvarliga. Periorbital svullnad, proptos, synpåverkan, ögonmotorikstörning, svår huvudvärk, frontal svullnad, neurologiska symtom eller sepsistecken kräver akut sjukhusbedömning och bilddiagnostik [3].

Smittförebyggande råd

God handhygien minskar sannolikt risken för akuta luftvägsinfektioner. I randomiserade studier gav handhygienprogram en relativ riskminskning på omkring 11 till 16 procent beroende på utfall [27].

Praktiska råd är:

• tvätta händerna med tvål och vatten, särskilt efter snytning och före måltid
• använd alkoholbaserat handdesinfektionsmedel när händerna inte är synligt smutsiga
• hosta och nys i armvecket eller i engångsnäsduk
• undvik att dela glas, bestick och handdukar under akut sjukdom
• vädra trånga rum och minska nära kontakt med sköra riskpersoner när symtomen är uttalade
• rengör ofta berörda ytor när flera i hushållet är sjuka
• stanna hemma när feber eller allmäntillstånd hindrar normala aktiviteter

Barn kan vanligen återgå till förskola eller skola när de är feberfria och orkar delta i verksamheten. Kvarvarande lindrig snuva eller hosta är inte i sig skäl att stanna hemma under hela symtomperioden, eftersom symtomen kan kvarstå i flera veckor.

Källor

1. Heikkinen T, Järvinen A. The common cold. Lancet 2003. PMID: 12517470
2. Thompson M m.fl. Duration of symptoms of respiratory tract infections in children: systematic review. BMJ 2013. PMID: 24335668
3. Jaume F m.fl. Common Cold and Acute Rhinosinusitis: Up-to-Date Management in 2020. Current Allergy and Asthma Reports 2020. PMID: 32495003
4. De Sutter AI m.fl. Oral antihistamine-decongestant-analgesic combinations for the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2022. PMID: 35060618
5. Deckx L m.fl. Nasal decongestants in monotherapy for the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2016. PMID: 27748955
6. AlBalawi ZH m.fl. Intranasal ipratropium bromide for the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2013. PMID: 23784858
7. King D m.fl. Saline nasal irrigation for acute upper respiratory tract infections. Cochrane Database of Systematic Reviews 2015. PMID: 25892369
8. Oduwole O m.fl. Honey for acute cough in children. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018. PMID: 29633783
9. Smith SM m.fl. Over-the-counter medications for acute cough in children and adults in community settings. Cochrane Database of Systematic Reviews 2014. PMID: 25420096
10. Jacobs SE m.fl. Human Rhinoviruses. Clinical Microbiology Reviews 2013. PMID: 23297263
11. Moriyama M m.fl. Seasonality of Respiratory Viral Infections. Annual Review of Virology 2020. PMID: 32196426
12. Winther B. Rhinovirus infections in the upper airway. Proceedings of the American Thoracic Society 2011. PMID: 21364225
13. Pelucchi C m.fl. Guideline for the management of acute sore throat. Clinical Microbiology and Infection 2012. PMID: 22432746
14. Li S m.fl. Acetaminophen for the common cold in adults. Cochrane Database of Systematic Reviews 2013. PMID: 23818046
15. Kim SY m.fl. Non-steroidal anti-inflammatory drugs for the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2015. PMID: 26387658
16. De Sutter AI m.fl. Antihistamines for the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2015. PMID: 26615034
17. Singh M m.fl. Heated, humidified air for the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2017. PMID: 28849871
18. Harris AM m.fl. Appropriate Antibiotic Use for Acute Respiratory Tract Infection in Adults. Annals of Internal Medicine 2016. PMID: 26785402
19. Spurling GK m.fl. Immediate versus delayed versus no antibiotics for respiratory infections. Cochrane Database of Systematic Reviews 2023. PMID: 37791590
20. Hayward G m.fl. Corticosteroids for the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2015. PMID: 26461493
21. Nault D m.fl. Zinc for prevention and treatment of the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2024. PMID: 38719213
22. Hemilä H, Chalker E. Vitamin C for preventing and treating the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2013. PMID: 23440782
23. Hemilä H, Chalker E. Vitamin C reduces the severity of common colds: a meta-analysis. BMC Public Health 2023. PMID: 38082300
24. Karsch-Völk M m.fl. Echinacea for preventing and treating the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2014. PMID: 24554461
25. Lissiman E m.fl. Garlic for the common cold. Cochrane Database of Systematic Reviews 2014. PMID: 25386977
26. Zhao Y m.fl. Probiotics for preventing acute upper respiratory tract infections. Cochrane Database of Systematic Reviews 2022. PMID: 36001877
27. Jefferson T m.fl. Physical interventions to interrupt or reduce the spread of respiratory viruses. Cochrane Database of Systematic Reviews 2020. PMID: 33215698