Trombocyter (TPK, trombocytpartikelkoncentration) mäter antalet blodplättar i cirkulationen och är en central del av utredning av blödningsbenägenhet, trombocytopeni och trombocytos samt en rutinmässig del av blodstatus.
Indikation
Trombocyter ingår i standardblodstatus och beställs vid utredning av blödningssymtom (petekier, blåmärken, slemhinneblödning), oklar anemi eller leukocytpåverkan, inför kirurgiska ingrepp och invasiva procedurer, samt vid monitorering av benmärgstoxisk behandling (cytostatika, strålbehandling). Provet används vidare för att följa trombocytutveckling vid hematologisk sjukdom, vid misstanke om heparininducerad trombocytopeni (HIT), disseminerad intravasal koagulation (DIC), trombotisk trombocytopen purpura (TTP) och immunologisk trombocytopeni (ITP), samt för att bedöma risk och behov av trombocyttransfusion.
Fysiologisk bakgrund
Trombocyter bildas i benmärgen genom fragmentering av megakaryocyters cytoplasma, stimulerat av trombopoietin (huvudsakligen producerat i levern), och cirkulerar i blodet i cirka 7–10 dagar innan de avlägsnas, huvudsakligen i mjälten. Trombocyter är centrala för primär hemostas: vid kärlskada adhererar de till exponerat subendotelialt kollagen och von Willebrand-faktor, aktiveras och aggregerar för att bilda en trombocytplugg, samt bidrar med ett fosfolipidytskikt som accelererar koagulationskaskaden. Cirka en tredjedel av kroppens totala trombocytmängd finns normalt sekvestrerad i mjälten, vilket förklarar varför splenomegali ger trombocytopeni utan minskad produktion.
Provtagning och preanalys
Venöst blodprov i EDTA-rör (samma rör som övrigt blodstatus). Fasta krävs inte. Provet bör analyseras relativt snart efter provtagning för korrekt cellräkning. Kraftig venstas eller svår provtagning kan i sällsynta fall aktivera trombocyter och ge falskt avvikande resultat.
Referensintervall
Typiskt referensintervall för vuxna är cirka 145–387 x 10⁹/L, men intervallet är metod- och laboratoriespecifikt och kan variera något mellan analysinstrument och laboratorier. Barn kan ha ett något annorlunda referensintervall. Använd alltid det lokala laboratoriets angivna referensintervall.
Tolkning
Förhöjda värden (trombocytos)
Reaktiv (sekundär) trombocytos är vanligast och ses vid infektion, inflammation, järnbrist, blödning, malignitet, efter splenektomi och postoperativt, samt vid återhämtning efter benmärgssuppression (rebound-trombocytos). Primär trombocytos ses vid myeloproliferativa neoplasmer, särskilt essentiell trombocytemi och polycytemia vera, samt vid kronisk myeloisk leukemi, och kännetecknas ofta av mer uttalad stegring (>1000 x 10⁹/L) med ökad risk för både trombos och paradoxal blödning vid mycket höga nivåer.
Sänkta värden (trombocytopeni)
Trombocytopeni orsakas av minskad produktion (benmärgssvikt, aplastisk anemi, cytostatika, alkohol, B12-/folatbrist, infiltrativ benmärgssjukdom som leukemi eller myelom, virusinfektioner), ökad destruktion (immunologisk trombocytopeni/ITP, heparininducerad trombocytopeni/HIT, trombotisk trombocytopen purpura/TTP-HUS, disseminerad intravasal koagulation/DIC, läkemedelsutlöst trombocytopeni) samt ökad sekvestrering vid splenomegali (portahypertension, levercirros, lymfom). Pseudotrombocytopeni orsakad av EDTA-inducerad trombocytaggregation in vitro är en viktig och vanlig felkälla som måste uteslutas innan klinisk åtgärd vidtas.
Felkällor och interferens
Pseudotrombocytopeni på grund av EDTA-inducerad in vitro-agglutination av trombocyter är den viktigaste felkällan och ger ett falskt lågt automatiskt räknat värde — misstänks vid oväntad trombocytopeni utan blödningssymtom och bekräftas genom manuell granskning av utstryk eller omtagning i citratrör. Stora trombocyter (t.ex. vid ökad omsättning) kan i vissa analysatorer felaktigt räknas som erytrocyter eller missas, vilket ger falskt låga värden. Lipemi och kraftig leukocytos kan i sällsynta fall störa den automatiska räkningen. Vid diskrepans mellan kliniskt intryck och uppmätt TPK bör alltid manuellt utstryk granskas.
Vidare utredning
Vid oväntad trombocytopeni bör pseudotrombocytopeni först uteslutas genom granskning av perifert utstryk eller omtagning i citratrör. Vid bekräftad trombocytopeni riktas utredningen mot misstänkt mekanism: koagulationsstatus och fibrinogen vid misstanke om DIC, HIT-antikroppar vid nyligen insatt heparin, ADAMTS13-aktivitet vid misstänkt TTP, samt benmärgsundersökning vid misstanke om primär benmärgssjukdom. Vid trombocytos bör JAK2-mutationsanalys och övriga markörer för myeloproliferativ sjukdom övervägas om reaktiv orsak inte kan förklara fyndet.
Sammanfattning
Trombocyträkning är ett centralt och lättillgängligt test för att bedöma blödnings- och trombosrisk. Pseudotrombocytopeni är en vanlig och viktig felkälla att utesluta innan onödig utredning eller åtgärd, och vid avvikande värden bör mekanismen (produktion, destruktion eller sekvestrering) alltid klargöras.
Källor
- Izak M, Bussel JB. Management of thrombocytopenia. F1000Prime Rep. 2014. PMID: 25580248
- Gauer RL, Braun MM. Thrombocytopenia. Am Fam Physician. 2012. PMID: 22463916
- Schafer AI. Thrombocytosis. N Engl J Med. 2004. PMID: 15329427
- Lippi G, Plebani M. EDTA-dependent pseudothrombocytopenia: a clinical and laboratory challenge. Clin Chem Lab Med. 2012. PMID: 22850571
