NT-proBNP är en inaktiv peptidfragment som frisätts tillsammans med det aktiva hormonet BNP från hjärtats kammare vid ökad väggspänning, och provet används framför allt för att utesluta eller stödja diagnosen hjärtsvikt vid akut och kronisk dyspné.
Indikation
NT-proBNP beställs vid akut andfåddhet på akutmottagningen för att skilja hjärtsvikt från andra orsaker till dyspné (t.ex. KOL-exacerbation, pneumoni, lungemboli), vid utredning av misstänkt kronisk hjärtsvikt i primärvården, för att bedöma svårighetsgrad och prognos vid känd hjärtsvikt, samt för att monitorera behandlingssvar. Provet har högt negativt prediktivt värde och används därför särskilt för att utesluta hjärtsvikt vid lågt värde, vilket kan spara onödig ekokardiografi. Det används även som prognostisk markör vid andra kardiovaskulära tillstånd, inklusive efter hjärtinfarkt och vid förmaksflimmer.
Fysiologisk bakgrund
Pro-BNP syntetiseras och lagras i kardiomyocyter, huvudsakligen i kammarmyokardiet, och frisätts vid ökad väggspänning orsakad av volym- eller tryckbelastning. Vid frisättning klyvs pro-BNP till det biologiskt aktiva BNP, som medierar natriures, diures och vasodilatation samt hämmar renin-angiotensin-aldosteronsystemet, och den biologiskt inaktiva N-terminala fragmenten NT-proBNP, som saknar hormonell aktivitet men är stabilare i blodet och har längre halveringstid, vilket gör den till en robust analyt. NT-proBNP elimineras huvudsakligen renalt, till skillnad från BNP som även clearas via receptormedierad nedbrytning, vilket förklarar varför NT-proBNP är mer njurfunktionskänsligt.
Provtagning och preanalys
Venöst blodprov, plasma (EDTA) eller serum beroende på lokal metod. Fasta krävs inte. Provet är stabilt vid rumstemperatur under några dagar, vilket underlättar hantering jämfört med aktivt BNP som är mindre stabilt. Kroppsläge och recent fysisk ansträngning har begränsad påverkan jämfört med den kliniska signalen vid hjärtsvikt.
Referensintervall
Referensintervallet är starkt ålders- och könsberoende och stiger normalt med ålder samt är högre hos kvinnor. Vanligt använda beslutsgränser för att utesluta akut hjärtsvikt är <300 ng/L (alla åldrar), medan åldersanpassade gränser för att stödja diagnosen används vid utredning: >450 ng/L under 50 år, >900 ng/L 50–75 år, och >1800 ng/L över 75 år. Vid kronisk (icke-akut) utredning i primärvården används ofta en lägre gräns, till exempel <125 ng/L för att göra hjärtsvikt osannolik. Intervallen är metodberoende — använd alltid det lokala laboratoriets angivna gränsvärden.
Tolkning
Förhöjda värden
Förhöjt NT-proBNP ses vid hjärtsvikt (såväl med nedsatt som bevarad ejektionsfraktion), men även vid en rad andra tillstånd med ökad väggspänning eller nedsatt clearance: förmaksflimmer, klaffsjukdom, lungemboli, pulmonell hypertension, akut koronart syndrom, njursvikt (nedsatt renal elimination), sepsis och kritisk sjukdom, samt fysiologiskt vid stigande ålder. Nivån korrelerar generellt med svårighetsgrad och har starkt prognostiskt värde vid hjärtsvikt.
Sänkta/normala värden
Ett lågt värde under den ålders- och situationsanpassade utesluter-gränsen gör hjärtsvikt som förklaring till aktuella symtom mycket osannolik och har högt negativt prediktivt värde, särskilt vid akut dyspné. Falskt lågt (eller oväntat lågt trots hjärtsvikt) NT-proBNP kan ses vid uttalad fetma, där hormonproduktionen och/eller clearance är förändrad, samt hos vissa patienter med flash-lungödem där insättandet är för snabbt för att peptidnivån hunnit stiga fullt ut.
Felkällor och interferens
Njurfunktion är den viktigaste konfundern — NT-proBNP stiger vid nedsatt GFR oberoende av hjärtstatus, vilket kräver högre beslutsgränser eller kompletterande tolkning hos njursjuka patienter. Fetma sänker NT-proBNP-nivån på ett sätt som inte fullt ut är klarlagt, vilket kan ge falskt normala värden hos överviktiga patienter med faktisk hjärtsvikt. Ålder ger fysiologisk stegring som kräver åldersanpassade gränser. Sacubitril/valsartan-behandling (ARNI) påverkar inte NT-proBNP på samma sätt som aktivt BNP, vilket gör NT-proBNP att föredra som monitoreringsmarkör hos dessa patienter.
Vidare utredning
Vid förhöjt NT-proBNP och klinisk misstanke om hjärtsvikt bör ekokardiografi utföras för att bedöma ejektionsfraktion, klaffunktion och diastolisk funktion samt fastställa hjärtsviktstyp. EKG, lungröntgen och relevanta blodprover (elektrolyter, kreatinin, TSH, blodstatus) bör kompletteras för att identifiera utlösande orsaker och differentialdiagnoser. Vid lågt värde och osannolik hjärtsvikt bör andra orsaker till dyspné utredas riktat (lungfunktion, DT-thorax vid misstänkt lungemboli).
Sammanfattning
NT-proBNP är en känslig markör med särskilt starkt negativt prediktivt värde för att utesluta hjärtsvikt vid dyspné. Tolkningen kräver hänsyn till ålder, njurfunktion och kroppsvikt, och ett förhöjt värde måste alltid följas upp med ekokardiografi för att fastställa bakomliggande orsak.
Källor
- McDonagh TA m.fl. 2021 ESC Guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure. Eur Heart J. 2021. PMID: 34447992
- Mueller C m.fl. Heart Failure Association of the ESC practical guidance on the use of natriuretic peptide concentrations. Eur J Heart Fail. 2019. PMID: 31129923
- Roberts E m.fl. The diagnostic accuracy of the natriuretic peptides in heart failure: systematic review and diagnostic meta-analysis. BMJ. 2015. PMID: 26198715
- Januzzi JL m.fl. NT-proBNP testing for diagnosis and short-term prognosis in acute destabilized heart failure. JAMA. 2005. PMID: 15784872
