Riktlinjer för behandling av STEMI (ST-höjningsinfarkt)

En sammanfattning av aktuella (2023) riktlinjer för behandling av STEMI enligt European Society for Cardiology (ESC) följer nedan.

Initial diagnos av STEMI

EKG	Registrering och tolkning av EKG med tolv ledningar anges så snart som möjligt vid punkten för fiskerikontroll, med en maximal målfördröjning på 10 min.	I	B
EKG	EKG-övervakning med defibrillatorkapacitet indikeras så snart som möjligt hos alla patienter med misstänkt STEMI.	I	B
EKG	Användning av ytterligare bakre bröstkorgsledningar (V7-V9) hos patienter med hög misstanke om bakre hjärtinfarkt (cirkumflexocklusion) bör övervägas.	IIa	B
EKG	Användning av ytterligare rätt precordiala leads (V3R och V4R) hos patienter med sämre hjärtinfarkt bör övervägas för att identifiera samtidig RV infarkt.	IIa	B
Blodprover	Rutinmässig blodprovtagning för serummarkörer (troponin) är indikerat så snart som möjligt i den akuta fasen men bör inte fördröja reperfusion (PCI, fibrinolys).	I	C

Behandling av hypoxi och smärta

Hypoxi	Syre är indicerat hos patienter med hypoxemi (SaO2 < 90% eller PaO2 < 60 mmHg).	I	C
Hypoxi	Rutinmässigt syre rekommenderas inte till patienter med SaO2 90% .	III	B
Smärta	Titrerade i.v. opioider bör övervägas för att lindra smärta.	IIa	C
Ångest	Ett milt lugnande medel (vanligtvis en bensodiazepin) bör övervägas hos mycket oroliga patienter.	IIa	C

Hjärtstopp i samband med STEMI

En primär PCI-strategi rekommenderas för patienter med återupplivat hjärtstillestånd och ett EKG som överensstämmer med STEMI.	I	B
Riktad temperaturhanteringc är indi- cated tidigt efter återupplivning av hjärtstilleståndspatienter som inte svarar.	I	B
Det indikeras att hälso- och sjukvårdssystemen tillämpar strategier för att underlätta överföring av alla patienter i vilka en MI misstänks direkt till sjukhuset som erbjuder 24/7 PCI-medierad reperfusionsterapi via en specialiserad EMS.	I	C
Det indikeras att all medicinsk och paramedi- kal personal som tar hand om patienter med sus- pected MI har tillgång till defibrilleringsutrustning och utbildas i grundläggande hjärtlivsstöd.	I	C
Brådskande angiografi (och PCI om indicerat) bör övervägas hos patienter med resusciterat hjärtstillestånd utan diagnostisk ST- höjning men med hög misstanke om pågående myokardiell ischemi.	Iia	C
Pre-hospital kylning med en snabb infusion av stora volymer kall i.v. vätska omedelbart efter återkomst av spontan cirkulation rekommenderas inte.	III	B

Pre-hospital logistik

Det rekommenderas att försjukhushanteringen av STEMI-patienter baseras på reginala nätverk som är utformade för att leverera reperfusionsterapi snabbt och effektivt, med ansträngningar som görs för att göra primär PCI tillgänglig för så många patienter som möjligt.	I	B
Det rekommenderas att primära PCI-kapabla centra levererar en 24/7 service och kan utföra primär PCI utan dröjsmål.	I	B
Det rekommenderas att patienter som överförs till ett PCI-kapabelt centrum för primär PCI kringgå akutmottagningen och CCU/ICCU och överförs direkt till kateteriseringslaboratoriet.	I	B
Det rekommenderas att ambulansteam utbildas och utrustas för att identifiera STEMI (med användning av EKG-inspelare och telemetri vid behov) och administrera initial behandling, inklusive fibrinolys när så är tillämpligt.	i	C
Det rekommenderas att alla sjukhus och EMS som deltar i vården av patienter med STEMI registrerar och granskar förseningstider och arbetar för att uppnå och upprätthålla kvalitetsmålet.	I	C
Det rekommenderas att EMS överför STEMI-patienter till ett PCI-kapabelt centrum och kringgår icke-PCI-centra.	I	C
Det rekommenderas att EMS, akutavdelningar och CCU/ICCU har ett skriftligt uppdaterat STEMI-hanteringsprotokoll, helst delat inom geografiska nätverk.	I	C

Reperfusion

Reperfusionsbehandling är indicerad hos alla patienter med symtom på ischemi på <= 12 timmar och ihållande ST-seg- ment- höjning.	I	A
En primär PCI-strategi rekommenderas över fibrinolys inom angivna tidsramar	I	A
Om tidig primär PCI inte kan utföras efter STEMI-diagnos, rekommenderas fibrinolytisk behandling inom 12 timmar efter symtomdebut hos patienter utan kontraindikationer.	I	A
I avsaknad av ST-höjning är en primär PCI-strategi indicerad hos patienter med misstänkt pågående ischemisk symp- toms som tyder på hjärtinfarkt och minst ett av följande kriterier: – hemodynamisk instabilitet eller kardiogen chock – återkommande eller pågående brytning av bröstsmärta till medicinsk behandling – livshotande arytmier eller hjärtstillestånd – mekaniska komplikationer av MI – akut hjärtsvikt – återkommande dynamiskt ST-segment eller T- våg förändringar, särskilt med intermit- tält ST-segmenthöjd.	I	C
Tidig angiografi (inom 24 timmar) repareras om symtomen är fullständigt lindrade och ST-segmenthöjningen normaliseras spontant eller efter administrering av nitroglycerin (förutsatt att det inte förekommer några återkommande symtom eller ST-seg- ment- höjning).	I	C
Hos patienter med tiden från symtomdebut >12 timmar indikeras en primär PCI-strategi i närvaro av pågående symtom som tyder på ischemi, hemodynamisk instabilitet eller livshotande arytmier.	I	C
En rutinmässig primär PCI-strategi bör övervägas hos patienter som uppvisar sent (12—48 timmar) efter symtomdebut.	IIa	B
Hos asymptomatiska patienter är rutinmässig PCI för en ockluderad IRA >48 timmar efter debut av STEMI inte indicerat.	III	A

Strategi för primär PCI

IRA (infarktrelaterad artär) strategi	Primär PCI för IRA indikeras.	I	A
IRA (infarktrelaterad artär) strategi	Ny koronarangiografi med PCI, om indicerat, rekommenderas hos patienter med symtom eller tecken på återkommande eller kvarvarande ischemi efter primär PCI.	I	C
IRA (infarktrelaterad artär) teknik	Stentning rekommenderas (över ballongangioplastik) för primär PCI.	I	A
IRA (infarktrelaterad artär) teknik	Stenting med ny generation DES är recom- lagad över BMS för primär PCI.	I	A
IRA (infarktrelaterad artär) teknik	Radiell åtkomst rekommenderas över femoral åtkomst om den utförs av en erfaren radiell operatör.	I	A
IRA (infarktrelaterad artär) teknik	Rutinmässig användning av trombaspiration rekommenderas inte.	III	A
IRA (infarktrelaterad artär) teknik	Rutinmässig användning av uppskjuten stenting rekommenderas inte.	III	B
Icke-IRA (infarktrelaterad artär) strategi	Rutinmässig revaskularisering av icke-IRA-lesioner bör övervägas hos STEMI-patienter med multivesselsjukdom före utskrivning på sjukhus.	IIa	A
Icke-IRA (infarktrelaterad artär) strategi	Icke-IRA PCI under indexproceduren bör övervägas hos patienter med kardiogen chock.	IIa	C
Icke-IRA (infarktrelaterad artär) strategi	CABG bör övervägas hos patienter med pågående ischemi och stora områden med äventyrat myokardium om PCI av IRA inte kan utföras.	IIa	C

Antitrombotisk behandling vid primär PCI

Antiplatelet therapy	En potent P2Y12-hämmare (prasugrel eller tikagrelor), eller klopidogrel om dessa inte är tillgängliga eller är kontraindicerade, rekommenderas före (eller senast vid tidpunkten för) PCI och upprätthålls under 12 månader, såvida det inte finns kontraindikationer såsom överdriven blödningsrisk.	I	A
Antiplatelet therapy	Aspirin (oral eller i.v. om det inte går att svälja) rekommenderas så snart som möjligt för alla patienter utan kontraindikationer.	I	B
Antiplatelet therapy	GP IIb/IIIa-hämmare bör övervägas för räddningsaktion om det finns tecken på no-reflow eller trombotisk komplikation.	IIa	C
Antiplatelet therapy	Kangrelor kan övervägas hos patienter som inte har fått P2Y12-receptorhämmare.	IIb	A
Anticoagulant therapy	Antikoagulation rekommenderas för alla patienter som tillägg till trombocytaggregationshämmande behandling under primär PCI.	I	C
Anticoagulant therapy	Rutinmässig användning av UFH rekommenderas.	I	C
Anticoagulant therapy	Hos patienter med heparininducerad trombocytopeni rekommenderas bivalirudin som antikoagulant vid primär PCI.	I	C
Anticoagulant therapy	Rutinmässig användning av enoxaparin i.v. bör övervägas.	IIa	A
Anticoagulant therapy	Rutinmässig användning av bivalirudin bör övervägas.	IIa	A
Anticoagulant therapy	Fondaparinux rekommenderas inte för pri- mary PCI.	III	B

Fibrinolys

När fibrinolys är reperfusionsstrategin, rekommenderas att denna behandling påbörjas så snart som möjligt efter STEMI-diagnos, helst i pre-hospital miljö.	I	A
Ett fibrinspecifikt medel (dvs. tenecteplas, alteplas eller reteplas) rekommenderas.	I	B
En halv dos tenecteplas bör övervägas hos patienter >75 år.	IIa	B
Oral eller i.v. aspirin indikeras.	I	B
Clopidogrel är indicerat förutom aspirin.	I	A
DAPT (i form av aspirin plus en P2Y12-hämmare) är indicerat i upp till 1 år hos patienter som genomgår fibrinolys och efterföljande PCI.	I	C
Överföring till ett PCI-kapabelt centrum efter fibrinolys är indicerat för alla patienter omedelbart efter fibrinolys.	I	A
Akutangiografi och PCI om indicerat rekommenderas för patienter med hjärtsvikt/chock.	I	A
Rescue PCI indikeras omedelbart när fibrinolys har misslyckats (< 50% av ST-segmentets upplösning vid 60—90 min) eller när som helst i närvaro av hemodynamisk eller elektrisk instabilitet eller förvärrad ischemi.1	I	A
Angiografi och PCI för IRA, om det anges, rekommenderas mellan 2 och 24 h efter framgångsrik fibrinolys.	I	A
Nödangiografi och PCI om detta är indicerat vid återkommande ischemi eller tecken på återocklusion efter initial lyckad fibrinolys.	I	B

Inneliggande vård

Det indikeras att alla sjukhus som deltar i vården av STEMI-patienter har en CCU/ICCU utrustad för att tillhandahålla alla aspekter av vården för STEMI-patienter, inklusive behandling av ischemi, svår hjärtsvikt, arytmier och vanliga comorbiditeter.	I	C
Överföring samma dag bör övervägas som lämplig hos utvalda patienter efter framgångsrik primär PCI, dvs. de utan pågående myokardiell ischemi, arytmi eller hemodynamisk instabilitet, som inte kräver vasoaktivt eller mekaniskt stöd och som inte behöver ytterligare tidig revaskularisering.	IIa	C
Det indikeras att alla STEMI-patienter har EKG-övervakning i minst 24 timmar.	I	C
Det indikeras att patienter med framgångsrik reperfu- sionsterapi och ett okomplicerat kliniskt förlopp hålls i CCU/ICCU i minst 24 timmar när det är möjligt, varefter de kan flyttas till en nedövervakad säng under en extra- tional 24—48 h.	I	C
Tidig urladdning (inom 48-72 timmar) bör anses lämpligt hos utvalda lågriskpatienter om tidig rehabiliering och adekvat uppföljning ordnas.	IIa	A

Hyperglykemi

Det rekommenderas att glykemisk status mäts vid den första utvärderingen hos alla patienter och regelbundet övervakas hos patienter med känd diabetes eller hyperglykemi (definierade som glukosnivåer 11,1 mmol/l eller 200 mg/dl)	I	C
Hos patienter som behandlas med metformin och/eller SGLT2-hämmare ska njurfunktionen övervakas noggrant i minst 3 dagar efter koronar angiografi/PCI.c.	I	C
Glukossänkande behandling bör övervägas hos ACS-patienter med glukosnivåer >10 mmol/l (>180 mg/dl), medan episoder av hypoglykemi (definierade som glukosnivåer <_3,9 mmol/l eller <_ 70 mg/dl) bör undvikas.	IIa	C
Mindre strikt glukoskontroll bör övervägas i den akuta fasen hos patienter med mer avancerad hjärt-kärlsjukdom, äldre ålder, längre diabetesvaraktighet och fler comorbiditeter.	IIa	C

Bildgivande undersökningar efter STEMI

At presentation	Akut ekokardiografi är indicerad hos patienter med kardiogen chock och/eller hemodi- namisk instabilitet eller misstänkta mekaniska komplementkatjoner utan fördröjning av angiografi.	I	C
At presentation	Ekokardiografi före koronarangiografi bör övervägas om diagnosen är osäker.	IIa	C
At presentation	Rutinmässig ekokardiografi som försenar akut angiografi rekommenderas inte.	III	C
At presentation	Koronar CT-angiografi rekommenderas inte	III	C
During hospital stay (after primary PCI)	Rutinmässig ekokardiografi för att bedöma vilande LV- och RV-funktion, upptäcka tidiga mekaniska komplikationer efter MI, och utesluta LV-trombus är rec- ommended hos alla patienter.	I	B
During hospital stay (after primary PCI)	Akut ekokardiografi är indicerad hos hae- modynamiskt instabila patienter.	I	C
During hospital stay (after primary PCI)	När ekokardiografi är suboptimal/inconclu- sive, bör en alternativ avbildningsmetod (CMR prefera-bly) övervägas.	IIa	C
During hospital stay (after primary PCI)	Antingen stresseko, CMR, SPECT eller PET kan användas för att bedöma myokardiell ischemi och livskraft, inklusive i multivessel CAD.	IIb	C
After discharge	Hos patienter med pre-urladdning LVEF <_ 40%, upprepad ekokardiografi 6—12 veckor efter MI, och efter fullständig revaskularisering och optimal medicinsk behandling, rekommenderas för att bedöma det potentiella behovet av primär förebyggande ICD-implantation.	I	C
After discharge	När eko är suboptimalt eller ofullständigt, bör förändrade avbildningsmetoder (CMR helst) övervägas för att bedöma LV-funktionen.	IIa	C

Livsstilsaspekter efter STEMI

Det rekommenderas att identifiera rökare och ge upprepade råd om att stoppa, med erbjudanden för att hjälpa till med uppföljningsstöd, nikotinersättningsterapier, vareniklin, och bupropion individuellt eller i kombination.	I	A
Deltagande i ett hjärtrehabiliteringsprogram rekommenderas.	I	A
Ett protokoll för rökavvänjning anges för varje sjukhus som deltar i vården av STEMI-patienter.	I	C
Användning av polypill och kombinationsterapi för att öka vidhäftningen till läkemedelsbehandling kan övervägas.	IIb	B

Antitrombotisk behandling efter STEMI

Trombocytaggregationshämmande behandling med lågdos aspirin (75—100 mg) indikeras.	I	A
DAPT i form av acetylsalicylsyra plus ticagrelor och prasugrel (eller klopidogrel om ticagrelor eller prasugrel inte är tillgängligt eller är kontraindicerat) rekommenderas för 12 månader efter PCI, såvida det inte finns kontraindikationer såsom överdriven risk för blödning.	I	A
En PPI i kombination med DAPT rekommenderas till patienter med hög risk för gastrointestinal blödningc.	I	B
Hos patienter med indikation på oral antikoagulation indikeras orala antikoagulantia utöver trombocytaggregationshämmande behandling.	I	C
Hos patienter som löper hög risk för allvarliga blödningskomplikationer bör utsättning av behandling med P2Y12-hämmare efter 6 månader övervägas.	IIa	B
Hos STEMI-patienter med stentimplantation och en indikation på oral antikoagulering bör trippelterapi övervägas i 1—6 månader (enligt en balans mellan den uppskattade risken för återkommande koronarhändelser och blödning).	IIa	C
DAPT i 12 månader hos patienter som inte genomgått PCI bör övervägas om det inte finns kontraindikationer såsom överdriven blödningsrisk.	IIa	C
Hos patienter med LV-tromb ska antikoagulering administreras i upp till 6 månader med hjälp av upprepad avbildning.	IIa	C
Hos patienter med hög ischemisk risk som tolererat DAPT utan blödningskomplikation kan behandling med DAPT i form av tikagrelor 60 mg två gånger dagligen ovanpå acetylsalicylsyra under längre tid än 12 månader övervägas i upp till 3 år.	IIb	B
Hos patienter med låg blödningsrisk som får acetylsalicylsyra och klopidogrel kan lågdos rivaroxaban (2,5 mg två gånger dagligen) övervägas.	IIb	B
Användning av tikagrelor eller prasugrel rekommenderas inte som en del av trippel antitrombotisk behandling med acetylsalicylsyra och oral antikoagulation.	III	C

Rutinbehandlingar i akut, subakut och långsiktig fas

Beta-blockerare	Oral behandling med betablockerare är indicerad för patienter med hjärtsvikt och/eller LVEF < 40% om inte kontraindicerat.	I	A
Beta-blockerare	Intravenösa betablockerare bör övervägas vid tidpunkten för presentationen hos patienter som genomgår primär PCI utan kontraindikationer, utan några tecken på akut hjärtsvikt och med en SBP > 120 mmHg.	IIa	A
Beta-blockerare	Rutinmässig oral behandling med betablockerare bör övervägas under sjukhusvistelse och därefter fortsätta hos alla patienter utan kontraindikationer.	IIa	B
Beta-blockers	Intravenösa betablockerare måste undvikas hos patienter med hypotoni, akut hjärtsvikt eller AV-block, eller svår bradykardi.	III	B
Lipidsänkande behandling	Det rekommenderas att starta högintensiv statinbehandling så tidigt som möjligt, såvida det inte är kontraindicerat, och behålla den på lång sikt.	I	A
Lipidsänkande behandling	Ett LDL-C-mål på <1,8 mmol/L (70 mg/dL) eller en minskning på minst 50% om utgångsvärdet LDL-C är mellan 1,8—3,5 mmol/L (70-135 mg/dL) rekommenderas.	I	B
Lipidsänkande behandling	Det rekommenderas att få en lipidprofil hos alla STEMI-patienter så snart som möjligt efter presentationen.	I	C
Lipidsänkande behandling	n patienter med LDL-C >1,8 mmol/l (>70 mg/dl) trots en maximalt tolererad statindos som fortfarande löper hög risk, bör ytterligare behandling för att minska LDL-C övervägas.	IIa	A
ACE hämmare / ARB	ACE-hämmare rekommenderas, med början inom de första 24 timmarna av STEMI hos patienter med tecken på hjärtsvikt, systolisk dysfunktion i LV, diabetes eller en främre infarkt.	I	A
ACE hämmare / ARB	En ARB, företrädesvis valsartan, är ett alternativ till ACE- hämmare hos patienter med hjärtsvikt och/eller systolisk dysfunktion i LV, särskilt de som är intoleranta mot ACE-hämmare.	I	B
ACE hämmare / ARB	ACE-hämmare bör övervägas hos alla patienter i avsaknad av kontraindikationer.	IIa	A
MRAs	MRA rekommenderas till patienter med LVEF < 40% och hjärtsvikt eller diabetes, som redan får en ACE- hämmare och en betablockerare, förutsatt att det inte finns någon njursvikt eller hyperkalemi.	I	B

Behandling av vänsterkammardysfunktion och akut hjärtsvikt under och efter STEMI

Behandling med ACE- hämmare (eller om den inte tolereras, ARB) är indicerad så snart hemodynamiskt stabil för alla patienter med tecken på LVEF < 40% och/eller hjärtsvikt för att minska risken för sjukhusvistelse och dödsfall.	I	A
Betablockerarbehandling rekommenderas hos patienter med LVEF < 40% och/eller hjärtsvikt efter stabilisering, för att minska risken för dödsfall, återkommande hjärtinfarkt och sjukhusvistelse för hjärtsvikt.	I	A
MRA rekommenderas för patienter med hjärtsvikt och LVEF < 40% utan svår njursvikt eller hyperkalemi för att minska risken för kardiovaskulär sjukhusvistelse och dödsfall.	I	B
Loopdiuretika rekommenderas hos patienter med akut hjärtsvikt med symtom/tecken på vätskeöverbelastning för att förbättra symtomen.	I	C
Nitrater rekommenderas hos patienter med symtomatisk hjärtsvikt med SBP >90 mmHg för att förbättra symtomen och minska trängseln.	I	C
Syre är indicerat hos patienter med lungödem med SaO2 < 90% to maintain a saturation > 95%.	I	C
Patientintubation är indicerat hos patienter med andningssvikt eller utmattning, vilket leder till hypoxemi, hyperkapni eller acidos, och om icke-invasiv ventilation inte tolereras.	I	C
Icke-invasiv ventilation med positivt tryck (kontinuerligt positivt luftvägstryck, bifasiskt positivt luftvägstryck) bör övervägas hos patienter med andnöd (repiratorisk frekvens >25 andetag/min, SaO2 < 90%) utan hypotoni.	IIa	B
Intravenösa nitrater eller natriumnitroprussid bör övervägas hos patienter med hjärtsvikt och förhöjd SBP för att kontrollera blodtrycket och förbättra symtomen.	IIa	C
Opiater kan övervägas för att lindra dyspné och ångest hos patienter med lungödem och svår dyspné. Andningen bör övervakas.	IIb	B
Inotropa medel kan övervägas hos patienter med svår hjärtsvikt med hypotoni refraktär mot standardmedicinsk behandling.	IIb	C

Kardiogen chock vid STEMI

Omedelbar PCI är indicerat för patienter med kardiogen chock om koronar anatomi är lämplig. Om koronar anatomi inte är lämplig för PCI, eller PCI har misslyckats, rekommenderas akut CABG.	I	B
Invasiv blodtrycksövervakning med en arteriell linje rekommenderas.	I	C
Omedelbar Doppler-ekokardiografi indikeras för att bedöma ventrikulära och klafffunktioner, belastningsförhållanden och för att upptäcka mekaniska komplikationer.	I	C
Det indikeras att mekaniska komplikationer behandlas så tidigt som möjligt efter diskus- sion av Heart Team.	I	C
Syre/mekaniskt andningsstöd indikeras enligt blodgaser.	I	C
Fibrinolys bör övervägas hos patienter med kardiogen chock om en pri- mary PCI-strategi inte finns tillgänglig inom 120 min från STEMI diagnos och mekaniska komplikationer har uteslutits.	IIa	C
Fullständig revaskularisering under indexproceduren bör övervägas hos patienter som uppvisar kardiogen chock.	IIa	C
Intra-aorta ballongpumpning bör behandlas hos patienter med hemodynamisk instabilitet/kardiogen chock på grund av mekaniska komplikationer.	IIa	C
Hemodynamisk bedömning med lungartärkateter kan övervägas för konstramande diagnos eller vägledande behandling.	IIb	B
Ultrafiltrering kan övervägas för patienter med refraktär trängsel, som inte svarade på diuretikabaserade strategier.	IIb	B
Inotropiska/vasopressormedel kan användas för hemodynamisk stabilisering.	IIb	C
Kortsiktigt mekaniskt stöd kan övervägas hos patienter med refraktär chock.	IIb	C
Rutinmässig intra-aorta ballongpumpning är inte indicerad.	III	B

Förmaksflimmer vid STEMI

Acute rate control of AF	Intravenösa betablockerare är indicerade för hastighetskontroll vid behov och det finns inga kliniska tecken på akut hjärtsvikt eller hypotoni.	I	C
Acute rate control of AF	Intravenöst amiodaron är indicerat för hastighetskontroll vid behov i närvaro av samtidig akut hjärtsvikt och ingen hypotoni.	I	C
Acute rate control of AF	Intravenös digitalis bör övervägas för hastighetskontroll vid behov vid samtidig akut hjärtsvikt och hypotoni.	IIa	B
Cardioversion	Omedelbar elektrisk elkonvertering är indi- cated när adekvat hastighetskontroll inte kan uppnås omedelbart med farmakologiska medel hos patienter med AF och pågående ischemi, svår hemodynamisk kompro- mise eller hjärtsvikt.	I	C
Cardioversion	Intravenöst amiodaron är indicerat för pro- mote elektrisk elkonvertering och/eller minskad risk för tidig återfall av AF efter elektrisk elkonvertering hos instabila patienter med nyligen debuterad AF.	I	C
Cardioversion	Hos patienter med dokumenterad de novo AF under den akuta fasen av STEMI bör långvarig oral antikoagulation övervägas beroende på CHA2DS2-Vasc score och med samtidig antitrombotisk behandling i beaktande.	IIa	C
Cardioversion	Digoxin är ineffektivt när det gäller att konvertera nyligen startad AF till sinusrytm och är inte indi-cated för rytmkontroll.	III	A
Cardioversion	Kalciumkanalblockerare och betablockerare inklusive sotalol är ineffektiva när det gäller att konvertera nyligen startad AF till sinusrytm.	III	B
Cardioversion	Profylaktisk behandling med antiarytmiska läkemedel för att förhindra AF är inte indicerat.	III	B

Akuta ventrikulära arytmier och ledningsstörningar

Intravenös betablockerbehandling är indicerad för patienter med polymorf VT och/eller VF om de inte är kontraindicerade.	I	B
Snabb och fullständig revaskularisering rekommenderas för behandling av myokardischemi som kan förekomma hos patienter med recidiverande VT och/eller VF.	I	C
Intravenös amiodaron rekommenderas för behandling av återkommande polymorf VT.	I	C
Korrigering av elektrolytobalanser (särskilt hypokalemi och hypomagnesemi) korrigeras hos patienter med VT och/eller VF.	I	C
I fall av sinusbradykardi med hemodynamisk intolerans eller hög grad AV-block utan stabil utrymningsrytm:	NA	NA
i.v. positiv kronotropisk medicinering (epinefrin, vasopressin och/eller atropin) indikeras	I	C
tillfällig stimulering indikeras i fall av underlåtenhet att svara på positiv kronotropisk medicinering	I	C
akut angiografi i syfte att revaskulariza- tion indikeras om patienten inte har fått pre- vious reperfusionsbehandling.	I	C
Intravenöst amiodaron bör övervägas för recidiverande VT med hemodynamisk intolerans trots upprepad elektrisk elkonvertering.	IIa	C
Transvenös katetertaktavslutning och/eller överväxartacing bör övervägas om VT inte kan kontrolleras genom upprepad elektrisk elkonvertering.	IIa	C
Radiofrekvenskateterablation vid ett specialiserat ablationscenter följt av ICD-implantation bör övervägas hos patienter med återkommande VT, VF, eller elektrisk storm trots fullständig revaskularisering och optimal medicinsk behandling.	IIa	C
Återkommande VT med hemodynamisk återverkan trots repetitiv elektrisk elkonvertering kan behandlas med lidokain om betablockerare, amiodar- en och overdrive stimulering inte är effektiva/tillämpliga.	IIb	C
Profylaktisk behandling med antiarytmiska läkemedel är inte indicerad och kan vara skadlig.	III	B
Asymptomatiska och hemodynamiskt irrelevanta ventrikulära arytmier ska inte behandlas med antiarytmiska läkemedel.	III	C

Långsiktig hantering av ventrikulära arytmier och risk för oväntat hjärtstillestånd

ICD-behandling rekommenderas för att minska plötslig hjärtdöd hos patienter med symtomatisk hjärtsvikt (NYHA klass II-III) och LVEF3 < 35% despite optimal medical therapy for > månader och >6 veckor efter MI, som förväntas överleva i minst 1 år med god funktionsstatus.	I	A
ICD-implantation eller tillfällig användning av en bärbar kardioverterdefibrillator kan övervägas48 <40 days after MI in selected patients (incomplete revascularization, pre-existing LVEF dysfunction, occurrence of arrhythmias > timmar efter STEMI-debut, polymorf VT eller VF).	IIb	C

Referenser

2017 ESC Guidelines for the management of acute myocardial infarction in patients presenting with ST-segment elevation: The Task Force for the management of acute myocardial infarction in patients presenting with ST-segment elevation of the European Society of Cardiology (ESC) Borja Ibanez, Stefan James, Stefan Agewall, Manuel J Antunes, Chiara Bucciarelli-Ducci, Héctor Bueno, Alida L P Caforio, Filippo Crea, John A Goudevenos, Sigrun Halvorsen et al. European Heart Journal, Volume 39, Issue 2, 07 January 2018, Pages 119–177, https://doi.org/10.1093/eurheartj/ehx393 Published: 26 August 2017