Gå till index

Ekokardiografi

0% färdig
0/61 Steg
  1. Förord
  2. Introduktion till ultraljudsdiagnostik
    12 Kapitel
  3. Hemodynamik
    5 Kapitel
  4. Den ekokardiografiska undersökningen
    3 Kapitel
  5. Systolisk vänsterkammarfunktion
    9 Kapitel
  6. Diastolisk vänsterkammarfunktion
    3 Kapitel
  7. Kardiomyopati
    4 Kapitel
  8. Perikardsjukdomar
    2 Kapitel
  9. Klaffsjukdomar
    8 Kapitel
  10. Övriga tillstånd
    5 Kapitel
Avsnitt Progress
0% färdig

Metoder för bedömning av systolisk funktion (kontraktil funktion)

Flera olika undersökningar kan göras för att bedöma vänster kammares systoliska funktion. De metoder som står till förfogande belyser olika aspekter av den systoliska funktionen. Alla metoder har för- och nackdelar som är viktiga att känna till. Nedan följer en översikt över tillgängliga metoder. Därefter diskuteras varje enskild metod.

Slagvolym (SV, stroke volume)

Slagvolym är den blodvolym som vänster kammare pumpar ut varje kontraktion och är således ett mått på systolisk funktion. Slagvolymen beräknas genom att mäta VTI i aortaklaffen och multiplicera denna med LVOT area.  Detta illustreras i Figur 1.

Figur 1. Beräkning av slagvolym i LVOT.

Cardiac output (CO)

Cardiac output är helt enkelt produkten av slagvolym (SV) och hjärtfrekvens (HR, heart rate). Även detta har diskuterats i kapitelet Hemodynamiska beräkningar. Den svenska termen för CO är minutvolym.

CO = HR · SV

Cardiac Index (CI) 

Cardiac Index (CI) är cardiac output (CO) dividerat med kroppsytan (som estimeras utifrån vikt och längd). Cardiac index är således minutvolym normaliserat till kroppsyta.

CI = CO / BSA
BSA = Body Surface Area (m2)

Ejektionsfraktion (EF)

Ejektionsfraktion är fraktionen (andelen) av den slutdiastoliska volymen (blodvolymen som finns i kammaren i slutet av diastole) som pumpas ut under systole. Idag är 2D (tvådimensionell) mätning av ejektionsfraktion den dominerande metoden för att skatta vänsterkammarfunktion (systolisk funktion). Mätning av ejektionsfraktion med 3D (tredimensionellt) ultraljud ger stimmat som är jämförbara med magnetröntgen och kommer således bli den dominerande metoden framgent.

Ejektionsaccelerationstid

Med denna metod mäter man den systoliska maxhastigheten (m/sek) i LVOT och dividerar den med tid (sek) till maxhastigheten. Kvoten korrelerar väl med vänsterkammarfunktion.

Ejektionsaccelerationstid = vmax/tid

Fractional shortening (FS)

Fractional shortening är den procentuella förkortningen av vänster kammares diameter. Diametern mäts i M-mode. Fractional shortening är ett trubbigt mått som kräver att kammaren skall ha normal geometri och det får inte finnas regionala störningar i kontraktil funktion.

Vävnadsdoppler

Med vävnadsdoppler kan myokardiets hastighet och rörelseriktning bestämmas. Detta kräver att maskinen filtrerar bort signaler från blodflödet vilket görs genom att ignorera signaler med låg amplitud och hög hastighet. Ultraljud som reflekteras från myokardium har nämligen hög amplitud och låg hastighet. Utöver enskilda myokardregioners hastigheter så har även annulus mitralis systoliska hastighet visat sig korrelera väl med ejektionsfraktion och slagvolym.

Strain och strain rate

Vävnadsdoppler kan även användas för att analysera strain och strain rate. Med strain och strain rate mäter man hur mycket respektive hur fort myokardiet deformeras under hjärtcykeln. Detta kan göras med vävnadsdoppler eller med metoden speckle tracking, som diskuteras nedan.

dP/dt

Om det finns en mitralinsufficiens så kan vänster kammares kontraktilitet skattas genom att analysera läckaget i insufficiensen. Detta ger en fingervisning om tryckstegringen i vänster kammare (vilket skattar kammarens förmåga att bygga upp tryck) under systole och det har visat sig vara ett bra mått på global kontraktil funktion. Ju bättre kontraktil funktion, desto kraftigare tryckstegring i vänster kammare under systole.

Mätning av dP/dt görs med kontinuerlig doppler placerad i mitralinsufficiensens jetstråle, vars storlek och form är avhängig av tryckskillnaden mellan vänster förmak och kammare. Under den isovolumetriska kontraktionsfasen (IVCT, dvs perioden mellan mitralisklaffens stängning och aortaklaffens öppning) ändras inte trycket i vänster förmak, varför ändringen i mitralinsufficiensens hastighet användas för att skatta tryckstegringen i vänster kammare. Beräkningen görs genom att mäta tidsintervallet (s) från att jetstrålens hastighet ökar från 1 m/s till 3 m/s och därefter dividera 32 med tidsintervallet:

dP/dt = 32/t
t=tidsintervallet.

Mätningen är illustrerad i Figur 2. Kvoten dP/dt har enheten mm Hg/s. Normalt är dP/dt 1000–1200 mm Hg/s eller högre.

Figur 2. Mätning av dP/dt.
5/5 (2 Reviews)
error: Innehållet är skyddat.

Lär dig EKG-tolkning på riktigt

EKG Lathund fickhandbok pdf ladda ner

Gratis fickhandbok

Gå med i vårt nyhetsbrev och få vår fickhandbok för EKG-tolkning!