Ekokardiografi
-
Förord
-
Introduktion till ultraljudsdiagnostik12 Kapitel
-
Ultraljudets fysik
-
Ultraljudssändaren
-
Tekniska aspekter av ultraljudsbilden
-
Tvådimensionell (2D) ekokardiografi
-
Optimering av ultraljudsbilden
-
M-mode (Motion mode)
-
Doppler och Dopplerundersökningar
-
Pulsad Doppler
-
Kontinuerlig doppler
-
Färgdoppler
-
Vävnadsdoppler (tissue velocity imaging)
-
Störningar (artefakter) vid ultraljudsdiagnostik
-
Ultraljudets fysik
-
Hemodynamik5 Kapitel
-
Den ekokardiografiska undersökningen3 Kapitel
-
Systolisk vänsterkammarfunktion9 Kapitel
-
Vänster kammares funktion (vänsterkammarfunktion)
-
Myokardfibrillernas struktur & funktion
-
Tryck-volymkurvor, preload, afterload, slagvolym, wall stress & Frank-Starlings lag
-
Metoder för bedömning av systolisk kammarfunktion
-
Vänster kammares storlek och massa
-
Ejektionsfraktion (EF)
-
Fractional shortening (FS)
-
Deformation: strain, strain rate & speckle tracking
-
Regional kontraktil funktion
-
Vänster kammares funktion (vänsterkammarfunktion)
-
Diastolisk vänsterkammarfunktion3 Kapitel
-
Kardiomyopati4 Kapitel
-
Perikardsjukdomar2 Kapitel
-
Klaffsjukdomar8 Kapitel
-
Övriga tillstånd5 Kapitel
Vänster kammares funktion (vänsterkammarfunktion)
Hjärtats funktion är avhängigt av ett stort antal parametrar, vilka bland annat inkluderar förmaksfunktion, klaffunktion och kammarfunktion. Men hjärtfunktionen är också avhängig av faktorer utanför hjärtat. Bland dessa återfinns exempelvis blodtryck och venöst återflöde. Faktum är att hjärtfunktion är ett tämligen komplicerat ämne som kräver god förståelse för myokardmekanik. Merparten av diskussionen kretsar kring vänster kammare, vars anatomi och funktion har studerats mycket noggrant under flera decennier. Vänster kammares funktion (vänsterkammarfunktion) korrelerar mycket starkt med total och kardiovaskulär mortalitet. Exempelvis kan nämnas att bland patienter med kranskärlssjukdom är vänsterkammarfunktion en starkare prediktor för död än kranskärlssjukdomens omfattning. Bedömning av vänster kammares storlek, massa, geometri och funktion är således fundamentala för diagnostik och prognosticering av hjärtpatienter.
Under årens gång har ett stort antal parametrar introducerats för att bedöma vänsterkammarfunktion. Den metod som haft störst betydelse är ejektionsfraktion (EF). Braunwald och kollegor introducerade ejektionsfraktion år 1962 (Braunwald et al) och sedan dess har denna parameter dominerat landskapet. I dagsläget är vänsterkammarfunktion närmast ekvivalent med ejektionsfraktion. Ett uppenbart tillkortakommande i användning av ejektionsfraktion som mått på vänsterkammarfunktion är att parametern endast beaktar systolisk funktion. Det har nämligen visat sig att diastolisk vänsterkammarfunktion också är fundamental för global hjärtfunktion. I detta kapitel kommer vi att diskutera myokardmekanik, tryck-volymförhållanden, vänsterkammarfunktion samt betydelsen av vänster kammares storlek, geometri och massa.
Vänsterkammarfunktion (systolisk och diastolisk) bedöms effektivt med ekokardiografi. M-mode, 2D ekokardiografi och doppler är allt som behövs för att bedöma vänsterkammarfunktion. På senare år har 3D ekokardiografi blivit allt vanligare och metoden förefaller vara lika bra som MR (magnetresonanstomografi) för bedömning av ejektionsfraktion (EF).