Perifer arteriell sjukdom

Sammanfattning

Perifer arteriell sjukdom (PAD), på svenska perifer artärsjukdom, innebär stenoser eller ocklusioner i benens artärer och orsakas hos vuxna nästan alltid av ateroskleros. Det typiska symtomet är claudicatio intermittens (fönstertittarsjuka), muskelsmärta vid gång som går över inom några minuter i vila. De flesta som har sjukdomen har dock inga typiska besvär. I en svensk befolkningsstudie hade 18 procent av 60- till 90-åringarna ankel-armindex (ABI) under 0,90, och bara 7 procent hade claudicatio [15]. PAD är samtidigt en markör för generell aterosklerotisk sjukdom: vid ABI ≤0,90 är tioårsrisken för kardiovaskulär död ungefär fyrdubblad [16].

Diagnosen ställs med anamnes, pulspalpation och ABI, som kan göras i primärvård, se ankeltrycksindex (ABI). ABI ≤0,90 bekräftar PAD. Vid ABI över 1,40 (icke komprimerbara, förkalkade kärl) mäts tåtryck och tå-armindex (TBI) i stället [1,2]. Duplexultraljud, CT- eller MR-angiografi behövs först när revaskularisering övervägs. Akut ischemi (plötsligt kallt, blekt, smärtsamt ben, ofta med känsel- eller motorikbortfall) remitteras akut. Vilosmärta, sår som inte läkt på två veckor eller gangrän är kronisk extremitetshotande ischemi (CLTI) och kräver skyndsam bedömning av kärlkirurg, se CLTI: utredning och behandling [1,4].

Alla med symtomgivande PAD ska ha rökstopp, högintensiv statin med LDL-mål under 1,4 mmol/l och minst 50 procents sänkning, blodtryckskontroll, trombocythämmare och, vid typ 2-diabetes, SGLT2-hämmare eller GLP-1-agonist med visad kardiovaskulär nytta [1,2]. Rivaroxaban 2,5 mg två gånger dagligen tillsammans med ASA minskar hjärt-kärlhändelser och benhändelser jämfört med enbart ASA men ger fler blödningar. Kombinationen övervägs vid hög ischemisk risk och inte hög blödningsrisk, särskilt efter revaskularisering [1,5,6].

Vid claudicatio är övervakad gångträning förstahandsbehandling [1,2,7]. Revaskularisering övervägs när besvären är livsstilsbegränsande trots tre månaders träning och optimal medicinsk behandling, aldrig för att förebygga progress och inte vid asymtomatisk PAD [1,3]. Cilostazol ger blygsam effekt på gångsträckan och har snäva kontraindikationer [8,19].

Bakgrund och epidemiologi

Terminologi och avgränsning

Perifer arteriell sjukdom, perifer artärsjukdom, engelska peripheral arterial (artery) disease (PAD) eller lower extremity artery disease (LEAD), avser här aterosklerotisk sjukdom i benens artärer. Claudicatio intermittens kallas i dagligt tal fönstertittarsjuka. Termen kritisk ischemi har ersatts av kronisk extremitetshotande ischemi (chronic limb-threatening ischaemia, CLTI), eftersom det är den kliniska bilden och inte ett tröskelvärde för perfusion som definierar tillståndet [4]. Riktlinjerna delar in PAD i fyra kliniska former: asymtomatisk PAD, kronisk symtomatisk PAD (claudicatio), CLTI och akut extremitetsischemi [3].

Icke aterosklerotiska orsaker (emboli, trombos, vaskulit som Takayasus arterit, fibromuskulär dysplasi, kärlinklämning, trauma) bör misstänkas vid låg ålder, atypisk lokalisation eller avsaknad av riskfaktorer för ateroskleros.

Förekomst

Globalt levde 202 miljoner människor med PAD år 2010 [13], och uppskattningen för 2015 var 236,6 miljoner. Prevalensen bland personer över 25 år var 5,6 procent, 7,4 procent i höginkomstländer, och i höginkomstländer 21 procent vid 80 till 84 års ålder [14]. I höginkomstländer är prevalensen ungefär lika hög hos kvinnor och män, och något högre hos kvinnor upp till 75 års ålder [13,14].

Den svenska populationsstudien av 5 080 personer mellan 60 och 90 år fann att 18 procent hade PAD (ABI <0,90), 11 procent var asymtomatiska, 7 procent hade claudicatio och 1,2 procent hade svår ischemi. Prevalensen steg från 7,9 procent vid 60 till 65 år till 47 procent vid 85 till 90 år, och när diagnosen bygger på enbart ABI var PAD vanligare hos kvinnor [15]. Mätmetoden påverkar siffran. I en tysk populationsstudie med 10 000 deltagare var prevalensen 24 procent med gränsen ABI ≤0,9 [2].

Diabetes finns hos cirka 30 procent av dem med claudicatio och hos 50 till 70 procent av dem med CLTI. Av alla med diabetes har 20 till 30 procent PAD, men bara hälften har symtom, delvis på grund av neuropati [1].

Riskfaktorer

Rökning är den starkaste påverkbara faktorn (odds ratio 2,7 i höginkomstländer), följt av diabetes (1,9), hypertoni (1,6) och hyperkolesterolemi (1,2) [13]. Ålder är den tyngsta icke påverkbara faktorn. Kronisk njursjukdom och diabetes ger dessutom ofta mediaskleros, som gör ABI missvisande. Hos personer med känd ateroskleros i kranskärl, halsartärer eller njurartärer ska PAD aktivt övervägas även om ingen uppger bensymtom. Hereditet för PAD, och inte bara för hjärtinfarkt och stroke, bör efterfrågas. Se även kronisk njursjukdom och diabetes och kardiovaskulär prevention.

Patofysiologi

Ateroskleros ger segmentella stenoser och ocklusioner i stora och medelstora artärer, framför allt där kärlen förgrenar sig. Den kliniska bilden avgörs av stenosgraden, vilken artärsträcka som är drabbad, hur väl kollateraler hunnit utvecklas och vävnadens behov. Vid måttlig flödesbegränsning räcker perfusionen i vila men inte under muskelarbete, vilket ger claudicatio. När flödet inte längre täcker vilobehovet uppstår vilosmärta, ofta värst på natten, och därefter sår, nekros och gangrän, vanligen på tår och framfot [1].

Hos personer med diabetes samverkar kärlsjukdomen med neuropati och infektion. Känselnedsättningen gör att smärtan inte motsvarar graden av ischemi, och skador upptäcks sent. Alla med diabetes och fotsår ska därför bedömas avseende både PAD och neuropati, se diabetesfot och diabetesneuropati.

Akut extremitetsischemi orsakas av emboli, oftast från hjärtat vid förmaksflimmer, eller av trombos på en tidigare förändrad artär, ett aneurysm eller en graft. Vid emboli i en frisk artär saknas kollateraler, vilket ger ett snabbt förlopp med svår ischemi [18].

Klinisk bild

Asymtomatisk och atypisk PAD

Frånvaro av klassisk claudicatio utesluter inte sjukdom. I Edinburgh Artery Study hade 84 procent av dem med ABI <0,90 inga ansträngningssymtom i benen [2]. ESC beskriver "maskerad PAD": benen är ischemiska men gångförmågan begränsas av annan sjukdom eller så är smärtkänslan nedsatt [1]. Hos kvinnor är claudicatio ovanligare och atypiska besvär vanligare [1]. Atypiska symtom är gångutlöst bentrötthet, tyngd eller domning utan skarp lokalisation, och de kan vara det enda tecknet.

Claudicatio intermittens

Claudicatio är ansträngningsutlöst smärta, kramp eller trötthet i en muskelgrupp distalt om den förträngda artären. Besvären kommer efter en reproducerbar gångsträcka och försvinner inom några minuter när patienten stannar, utan att behöva sätta sig. Sitter besvären i skinkan eller låret talar det för aortoiliakal sjukdom, sitter de i vaden för femoropoplitealt förlopp. Fråga efter gångsträcka, om den är konstant, hur snabbt symtomen går över och hur de begränsar vardagen, eftersom det styr behandlingsvalet. Frågeformulär som Edinburgh Claudication Questionnaire kan stödja anamnesen, men har låg sensitivitet i befolkningsstudier [2].

Kronisk extremitetshotande ischemi

CLTI föreligger vid PAD tillsammans med ischemisk vilosmärta, gangrän eller ett sår på ben eller fot som funnits i mer än två veckor [1,4]. Vilosmärtan sitter i framfoten, förvärras i liggande och lindras när benet hängs ned. Sår och nekros ses främst på tår och framfot (figur 1). Hos personer med diabetes och neuropati kan smärtan vara svag. Svårläkta fotsår ska alltid väcka misstanke om PAD, och alla sår på ben och fötter behöver bedömas arteriellt innan kompression påbörjas, se bensår och kompressionsbehandling.

Litet, rundat sår med rödorange sårbotten på fotryggen, omgivet av torr, åldrad hud. En handskklädd hand håller en kompress mot såret.
Figur 1. Arteriellt sår på fotryggen hos en 71-årig man med diabetes, rökning och svår perifer artärsjukdom; såret hade varit öppet i nästan två år. Foto: Jonathan Moore, DPM, CC BY 3.0. Källa: Wikimedia Commons och Foot and Ankle Online Journal 2008.

Hemodynamiska tecken som talar för CLTI är ankeltryck <50 mm Hg, tåtryck <30 mm Hg eller transkutant pO₂ <30 mm Hg, men GVG betonar att dessa gränser ska användas med försiktighet och att diagnosen i första hand är klinisk [1,4]. Risken för amputation bedöms med WIfI-klassifikationen (sår, ischemi och fotinfektion), som bör övervägas vid kroniska sår hos patienter med PAD [1,4]. Se CLTI: utredning och behandling.

Fontaine och Rutherford

Klinisk presentation Rutherford Fontaine Fynd
Asymtomatisk 0 I Inga ischemiska symtom
Lindrig claudicatio 1 IIa Icke funktionsbegränsande
Måttlig claudicatio 2 IIb Funktionsbegränsande
Svår claudicatio 3 IIb Uttalat begränsad gångförmåga
Ischemisk vilosmärta 4 III CLTI
Mindre vävnadsförlust 5 IV Sår eller gangrän på tår, CLTI
Större vävnadsförlust 6 IV Vävnadsförlust proximalt om tårna, CLTI

Klassifikationerna enligt ESC [1] ska kompletteras med en konkret beskrivning av gångsträcka, smärtlokalisation och sårstatus.

Akut extremitetsischemi

Akut extremitetsischemi är en plötslig försämring av benets perfusion med symtomduration under två veckor, och en medicinsk nödsituation. Muskulatur och nerver tål total ischemi i ungefär 4 till 6 timmar [1]. Klassiskt beskrivs de sex P:na: smärta (pain), blekhet (pallor), pulsbortfall, parestesier, paralys och kyla (poikilotermi) [18]. Känselbortfall utöver tårna eller motorisk svaghet är tecken på hotat ben som kräver akut avbildning och revaskularisering [1]. Emboli ger plötslig, ofta tidsbestämd debut hos patient utan claudicatio, medan trombos på en stenos oftare ger ett mer diffust förlopp hos någon med känd PAD [18].

Rutherford Kategori Känsel Motorik
I Livskraftig Ingen påverkan Ingen påverkan
IIa Marginellt hotad Ingen eller minimal (tår) Ingen
IIb Omedelbart hotad Mer än tårna Lätt till måttlig
III Irreversibel Uttalad anestesi Uttalad paralys
Schematisk översikt av bukaorta, bäckenartärer och benets artärer med markerade platser där emboli fastnar och ett ischemiskt ben
Figur 2. Schematisk översikt av bukaorta och artärerna i benet. Emboli fastnar typiskt där kärlen delar sig eller blir smalare, och benet nedströms (blågrått) blir ischemiskt.

Initialt ges smärtlindring och intravenöst ofraktionerat heparin (bolus 5 000 E eller 70 till 100 E/kg) samtidigt som kärlkirurg kontaktas [1]. Vidare handläggning, inklusive trombolys, embolektomi, reperfusionsskada och fasciotomi, beskrivs i akut arteriell extremitetsischemi och akut kompartmentsyndrom.

Utredning och diagnostik

Anamnes och status

Fråga om gångutlösta bensymtom, vilosmärta, sår, rökning, diabetes, lipider, blodtryck och hereditet. Undersök båda benen och dokumentera sida och nivå: hudfärg och temperatur, sår, nekros, kapillär återfyllnad samt pulsar i femoralis, poplitea, tibialis posterior och dorsalis pedis. Blåsljud över ljumsk eller nedre buk ökar sannolikheten för PAD (likelihood ratio 5,6) [2]. Palpera bukaortan och mät blodtrycket i båda armarna. Armskillnad på 15 mm Hg eller mer ska väcka misstanke om subklaviastenos [2]. Hos patienter med PAD bör man tänka på samtidigt bukaortaaneurysm (opportunistisk duplexscreening, klass IIa) och karotisstenos [1]. Detaljer om status finns i perifer ocklusiv artärsjukdom: anamnes, status och utredning.

Ankel-armindex

ABI är förstahandstest för att fastställa PAD (klass I) [1,2]. Patienten vilar liggande 5 till 10 minuter. Manschettbredden ska vara minst 40 procent av benets omkrets och sitta strax ovanför fotknölarna. Dopplerprob (8 till 10 MHz) hålls 45 till 60 grader mot huden över tibialis posterior och dorsalis pedis, och manschetten pumpas 20 mm Hg över den punkt där signalen försvinner [2].

Nämnaren är högsta systoliska armtrycket. Vid diagnostik av symtomatisk PAD och vid uppföljning efter revaskularisering används det högsta ankeltrycket per ben. Används ABI som riskmarkör för hjärt-kärlhändelser rekommenderar ESVS det lägsta ankeltrycket, eftersom sensitiviteten då blir högre [2]. ABI ≤0,90 bekräftar PAD, med sensitivitet 69 till 89 procent och specificitet 69 till 99 procent mot bilddiagnostik [2]. Sensitiviteten är lägre vid diabetes [3].

Två delbilder av samma fot där en blodtrycksmanschett sitter ovanför fotknölarna och en dopplerprob hålls snett mot huden bakom mediala malleolen respektive på fotryggen
Figur 3. Mätuppställningen. Patienten ligger plant på rygg med benet i hjärthöjd och manschettens nedre kant cirka 2 cm ovanför malleolspetsen. Till vänster söks a. tibialis posterior i rännan bakom den mediala fotknölen, till höger a. dorsalis pedis på fotryggen strax lateralt om senan till extensor hallucis longus. Proben hålls i 45–60° mot huden och riktas proximalt, mot blodflödets riktning: hålls den vinkelrätt mot huden blir dopplersignalen svag eller uteblir, vilket är den vanligaste orsaken till att kärlet felaktigt bedöms som ockluderat.

Ett ABI över 1,40 betyder icke komprimerbara kärl och går inte att tolka som PAD-utslag, men är i sig förknippat med ökad risk för hjärt-kärlhändelser och död [2]. Vid misstänkt PAD med normalt ABI görs gångbelastning: ett fall i ABI på 20 procent eller ett fall i ankeltryck på mer än 30 mm Hg efter löpbandstest bekräftar diagnosen (klass IIb) [2]. Sexminuters gångtest används för att kvantifiera claudicatios svårighetsgrad [2]. Normalt vilo-ABI utesluter alltså inte belastningsutlöst ischemi.

Tå-armindex och tåtryck

TBI är tåtrycket delat med högsta armtrycket. Digitalartärerna förkalkas sällan, och ett TBI ≤0,70 är patologiskt och bekräftar PAD även när ABI är över 1,40 [3]. ESC rekommenderar att tåtryck eller TBI mäts vid ABI >1,40 och hos patienter med diabetes eller njursvikt när vilo-ABI är normalt [1]. Tåtryck under 30 mm Hg återspeglar svår ischemi och är förenat med större amputation och sämre sårläkning [3]. Vid CLTI kan ABI ligga mellan 0,90 och 1,40 hos nästan en fjärdedel av patienterna, och endast 58 procent av dem med patologiskt tåtryck har patologiskt ABI [3]. Transkutan syrgasmätning (TcPO₂ >30 mm Hg) eller hudperfusionstryck (>40 mm Hg) förutsäger sårläkning [3].

Duplexultraljud

Duplexultraljud är förstahandsmetod för att bekräfta lesioner i benartärerna (klass I) [1,2]. Metoden har sensitivitet 88 procent och specificitet 96 procent för artärlesioner, är operatörsberoende, mindre träffsäker under knäet och ger ingen strålning eller kontrastbelastning [2]. Duplex används också vid uppföljning efter intervention.

CT- och MR-angiografi

Bilddiagnostik behövs inte för att diagnostisera eller konservativt behandla claudicatio, eftersom diagnosen ställs kliniskt och med ABI (klass III för rutinmässig avbildning) [2]. Före planerad revaskularisering rekommenderas avbildning av lesionernas läge och utbredning, och duplex, MR- eller CT-angiografi är likvärdiga förstahandsval (klass I) [2]. CT-angiografi och MR-angiografi har båda sensitivitet och specificitet över 90 procent. CT innebär strålning och kontrastmedelsbelastning, och kraftig förkalkning kan försvåra tolkningen. MR med gadolinium är olämplig vid svår njursvikt på grund av risk för nefrogen systemisk fibros [2,3]. Vid avancerad njursjukdom kan diagnostisk kateterangiografi i anslutning till behandlingen vara att föredra [3]. Utan planerad intervention behöver benens kärlanatomi inte kartläggas.

Screening och laboratorieprov

Screening med ABI rekommenderas inte i befolkningen utan ökad kardiovaskulär risk (klass III) [2]. ESC anger att screening med ABI eller TBI bör övervägas vid ålder över 65 år med riskfaktorer [1]. Provtagning vid PAD omfattar glukos eller HbA1c, lipidstatus, kreatinin och eGFR, eftersom diabetes och njursjukdom ändrar både behandling och bedömning [1,2].

Differentialdiagnoser

Tillstånd Särskiljande drag
Spinal stenos (neurogen claudicatio) Smärta, svaghet och domning, ofta bilateralt. Utlöses av stående och gång, lättar vid ryggflexion och ofta vid sittande, och går över långsammare i vila än vaskulär claudicatio [2]. Pulsar och ABI normala. Se ryggsmärta
Venös claudicatio (kronisk iliofemoral venobstruktion) Svår smärta och spänningskänsla i lårets hela omfång vid kraftig ansträngning, ödem, lättar långsamt och bättre med elevation av benet [2]
Artros i knä eller höft Belastningssmärta med varierande gångsträcka, lättar inte lika snabbt i vila [2]. Se knäledsartros
Perifer neuropati, inklusive diabetesneuropati Brännande, stickande eller domnande besvär i fötterna, inte kopplade till en fast gångsträcka, med känselnedsättning vid undersökning. Kan samexistera med PAD, särskilt vid diabetes
Bakers cysta, djup ventrombos Svullnad bakom knäet eller i benet. Vid ruptur ömhet och vadsmärta [2]. Se djup ventrombos
Tromboangiit obliterans (Buergers sjukdom) Unga rökare, smärta oftast i foten [2]

Vid sår med normal perfusion enligt tåtryck, TBI eller TcPO₂ ska andra orsaker övervägas, till exempel venös insufficiens och neuropati [3].

Behandling

Riskreduktion för alla med PAD

Åtgärd Rekommendation
Rökstopp Beteendestöd och läkemedel erbjuds samtidigt. Vareniklin, ensamt eller med nikotinersättning, är förstahandsläkemedel. Uppföljningskontakt inom två till fyra veckor [2]
Lipider Högintensiv statin till alla med PAD (minst 40 mg atorvastatin eller 20 mg rosuvastatin), mål LDL-kolesterol <1,4 mmol/l och minst 50 procents sänkning. Ezetimib tillägg vid utebliven måluppfyllelse. PCSK9-hämmare om målet inte nås på maximalt tolererad statin plus ezetimib. Bempedoinsyra vid statinintolerans [1,2]
Blodtryck Systoliskt mål 120–129 mm Hg om det tolereras (klass I, nivå A). ACE-hämmare eller ARB bör övervägas som förstahandsmedel. Mindre sträng gräns, till exempel <140/90, vid ålder över 85 år, institutionsboende eller symtomatisk ortostatism [1,2]
Diabetes HbA1c <53 mmol/mol (7 procent) för att minska mikrovaskulära komplikationer, med undvikande av hypoglykemi och individualiserat mål. SGLT2-hämmare och GLP-1-agonister med visad kardiovaskulär nytta rekommenderas vid typ 2-diabetes (klass I, nivå A) [1,2]
Fysisk aktivitet 150–300 minuter per vecka måttlig intensitet, eller 75–150 minuter hög intensitet, för alla med PAD [2]
Vaccination Årlig influensavaccination [2]

Statinbehandling är underförskriven vid PAD jämfört med kranskärlssjukdom [1,3]. Se lipidsänkande läkemedel, hyperkolesterolemi, hypertoni, hypertoni vid diabetes och rökavvänjning.

Vid typ 2-diabetes och PAD är GLP-1-agonister (liraglutid, semaglutid) och SGLT2-hämmare (empagliflozin, dapagliflozin, kanagliflozin) rekommenderade oavsett HbA1c-nivå [1,2]. Kanagliflozin gav fler amputationer i CANVAS (6,3 mot 3,4 per 1 000 patientår), men fyndet återfanns inte i CREDENCE eller i en metaanalys av 30 studier, och FDA tog bort varningsrutan 2020 [3]. I STRIDE ökade semaglutid 1,0 mg en gång i veckan maximal gångsträcka på löpband med 13 procent jämfört med placebo efter 52 veckor hos patienter med typ 2-diabetes och claudicatio [12]. Se förstahandsbehandling av typ 2-diabetes.

Trombocythämning och dual pathway-behandling

Alla med symtomgivande PAD ska ha en trombocythämmare: ASA 75–160 mg eller klopidogrel 75 mg dagligen (klass I, nivå A) [1]. Klopidogrel ensamt kan övervägas framför ASA (klass IIb) [1]. Vid asymtomatisk PAD utan annan kliniskt relevant ateroskleros avråder ESC och ESVS från rutinmässig behandling med trombocythämmare, eftersom blödningsrisken bedöms överstiga nyttan, medan AHA/ACC anser enkel trombocythämning rimlig [1,2,3]. Långvarig dubbel trombocythämning, ticagrelor som rutin och antikoagulantia i monoterapi (om det inte finns annan indikation) rekommenderas inte [1]. Efter revaskularisering kan dubbel trombocythämning i en till sex månader övervägas när blödningsrisken inte är hög [1,2]. Se antikoagulantia och trombocythämmare.

COMPASS och VOYAGER PAD. I PAD-delen av COMPASS randomiserades 7 470 patienter (PAD i benen eller halsartärerna, eller kranskärlssjukdom med ABI <0,90) till rivaroxaban 2,5 mg två gånger dagligen plus ASA 100 mg, enbart rivaroxaban 5 mg två gånger dagligen eller enbart ASA [5]. Kombinationen minskade kardiovaskulär död, hjärtinfarkt och stroke (HR 0,72) och allvarliga benhändelser inklusive större amputation (HR 0,54) jämfört med enbart ASA, med fler större blödningar (HR 1,61), mest gastrointestinala. Fatala blödningar och blödning i kritiskt organ ökade inte. Mediantiden på behandling var 21 månader [5].

I VOYAGER PAD fick 6 564 patienter inom tio dagar efter revaskularisering rivaroxaban 2,5 mg två gånger dagligen plus ASA eller placebo plus ASA [3,6]. Det sammansatta utfallet (akut benischemi, större amputation av kärlorsak, hjärtinfarkt, ischemisk stroke eller kardiovaskulär död) inträffade hos 17,3 mot 19,9 procent efter tre år (HR 0,85), främst genom färre fall av akut benischemi. TIMI-större blödning ökade inte signifikant (2,65 mot 1,87 procent), men ISTH-större blödning ökade (5,94 mot 4,06 procent) [6].

ESC ger klass IIa-rekommendation för rivaroxaban 2,5 mg två gånger dagligen plus ASA 100 mg till patienter med PAD, hög ischemisk risk och inte hög blödningsrisk (nivå A), och efter revaskularisering av benen vid inte hög blödningsrisk (nivå B). Hög ischemisk risk definieras som tidigare amputation, CLTI, tidigare revaskularisering, hjärtsvikt, diabetes, sjukdom i två eller fler kärlbäddar eller eGFR <60 ml/min/1,73 m². Hög blödningsrisk är dialys eller eGFR <15, akut kranskärlssyndrom för mindre än 30 dagar sedan, tidigare intrakraniell blödning, stroke eller TIA, eller aktiv blödning [1]. ESVS rekommenderar att kombinationen övervägs efter infrainguinal endovaskulär eller öppen kirurgi och att klopidogrel i tillägg inte ges längre än 30 dagar [2]. Före start ska nytta och blödningsrisk vägas individuellt [2].

I Sverige är Xarelto 2,5 mg godkänt i kombination med ASA för att förebygga aterotrombotiska händelser hos vuxna med kranskärlssjukdom eller symtomatisk perifer kärlsjukdom med hög risk för ischemiska händelser. Dosen är 2,5 mg två gånger dagligen och ASA 75–100 mg dagligen. Efter revaskularisering startas behandlingen först när hemostas uppnåtts. Samtidig behandling med ASA är kontraindicerad vid tidigare hemorragisk eller lakunär stroke eller stroke senaste månaden [20]. Fullt doserad warfarin eller DOAK ensamt har inte visat nytta vid PAD och ger fler blödningar, och ska användas bara vid annan indikation som förmaksflimmer [3]. Se perorala antikoagulantia.

Gångträning vid claudicatio

Övervakad gångträning (supervised exercise therapy, SET) är förstahandsbehandling (klass I, nivå A) både som enda behandling och som tillägg efter endovaskulär revaskularisering [1,2]. Enligt Cochraneöversikten (21 studier, 1 400 patienter) ger SET efter tre månader ungefär 210 meter längre maximal gångsträcka än enbart gångråd (hög evidensgrad) och ungefär 120 meter längre än hembaserad träning (måttlig evidensgrad). Hembaserad träning gav ingen tydlig skillnad mot gångråd. Programmen bestod vanligen av tre pass i veckan, och följsamheten var cirka 80 procent [7].

ESC föreslår minst tre pass i veckan, minst 30 minuter per pass och minst 12 veckor (klass IIa). Intensiv gångträning kan övervägas, och träning till måttlig till hög claudicatiosmärta kan förbättra gångsträckan, men förbättring ses även vid mildare smärta [1]. När övervakad träning inte kan erbjudas bör strukturerad och följd hemträning med loggbok, stegräknare eller digitalt stöd övervägas (klass IIa, nivå A), och alternativa träningsformer som cykling, styrketräning eller armergometri är möjliga [1,2]. Oorganiserat råd att "gå mer" har inte visat effekt [3]. Träning är inte aktuell vid CLTI med sår [1]. Övervakad träning är underutnyttjad [2,3], och remiss till fysioterapeut bör övervägas tidigt. Funktion och livskvalitet värderas efter tre månader [1,2].

Läkemedel mot claudicatio

Cilostazol. Cochraneöversikten (16 dubbelblinda studier, 3 972 patienter) visade att cilostazol förlängde initial gångsträcka med 26 meter (95 procents konfidensintervall 19 till 34) och maximal gångsträcka med 40 meter, med låg respektive mycket låg evidensgrad. Huvudvärk var vanligare (OR 2,8). Effekten på amputation, revaskularisering och kardiovaskulära händelser är inte klarlagd [8]. EMA begränsade 2013 användningen: cilostazol ska bara ges när livsstilsåtgärder inte räckt, av erfaren läkare, och effekten ska utvärderas efter tre månader. Det ska inte ges vid instabil angina, hjärtinfarkt eller kranskärlsintervention senaste sex månaderna, svår takyarytmi, eller samtidig behandling med flera trombocythämmare eller antikoagulantia, och dosen ska sänkas vid starka CYP3A4- eller CYP2C19-hämmare [19]. Produktresumén anger kontraindikation vid hjärtsvikt av alla grader [3]. I uppföljningsstudien CASTLE gavs 100 mg två gånger dagligen [19]. Pentoxifyllin och kelationsbehandling har inte visat nytta [3].

ESVS anger att cilostazol eller naftidrofuryl kan övervägas vid livsstilsbegränsande claudicatio trots träning och optimal medicinsk behandling (klass IIa, nivå A), med utsättning efter tre till sex månader om effekt saknas. Prostanoider rekommenderas inte för claudicatio (klass III) [2].

I Sverige har flera cilostazolpreparat avregistrerats: Pletal 2019, Cilostazol EQL Pharma 2019, Cilostazol Evolan 2023 och Cilostazol Elpen 2024. Ett parallellimporterat preparat (Cilostazol Ebb) finns i FASS, men tillgången är begränsad och bör kontrolleras innan behandling planeras [21]. Nyttan av läkemedelsbehandling är liten jämfört med träning och riskreduktion.

Revaskularisering vid livsstilsbegränsande claudicatio

Beslutet ska vara individualiserat och fattas tillsammans med patienten. Det förutsätter att riskfaktorbehandling och träning getts i minst tre månader (klass I för bedömning av funktion och livskvalitet, klass IIb för revaskularisering vid kvarstående nedsättning). Revaskularisering ska inte göras bara för att förebygga progress till CLTI, och inte vid asymtomatisk PAD (klass III) [1,2]. Kombinationen av revaskularisering och träning ger bäst funktion. Övervakad träning gav likvärdig effekt som endovaskulär behandling i CLEVER (aortoiliakal sjukdom, 18 månader) och i en sjuårsstudie vid iliakal eller femoropoplitealt sjukdom [3].

Valet av metod beror på läge och morfologi [1,2]:

Segment Förstahandsval
Iliakal Ballongvidgning med selektiv stent vid stenos, primär stent vid ocklusion. Öppen kirurgi kan övervägas vid utbredd aortoiliakal sjukdom hos patienter med låg risk och lång förväntad livslängd [2]
Arteria femoralis communis Öppen kirurgi hos friska patienter med låg risk för ljumskkomplikation [2]
Femoropoplitealt Endovaskulär behandling (läkemedelsavgivande ballong eller stent), öppen bypass om autolog ven finns och operationsrisken är låg [1,2]
Under knäet Rekommenderas inte vid claudicatio på grund av risk för skada [2]

Revaskularisering är inte en bestående lösning. I Swedvasc-materialet krävde 261 av 775 patienter efter infrainguinal behandling för claudicatio nya kärlingrepp inom åtta år (7 till 13 procent per år), och 40 procent hade avlidit [2].

Kronisk extremitetshotande ischemi

CLTI hanteras av ett kärlteam, och revaskularisering ska genomföras så snart som möjligt (klass I) [1]. Se CLTI: utredning och behandling. Valet mellan endovaskulär behandling och öppen kirurgi vägs enligt PLAN (patientrisk, benhotets svårighetsgrad och anatomisk komplexitet) [4]. I BEST-CLI inträffade större benhändelse eller död hos 42,6 procent av de kirurgiskt behandlade och 57,4 procent av de endovaskulärt behandlade när patienten hade en användbar vena saphena magna (HR 0,68), men utan skillnad när annan bypassgraft behövdes [9]. I BASIL-2, med infrapoplitealt ingrepp, var amputationsfri överlevnad bättre med endovaskulär behandling först (större amputation eller död 53 mot 63 procent), främst genom färre dödsfall [10]. I BASIL-3 gav läkemedelsavgivande ballong eller stent ingen vinst över vanlig ballongangioplastik vid femoropoplitealt ingrepp [11]. Avlastning av såret och antibiotika vid infektion är klass I-rekommendationer, se diabetesfot och diabetesfotinfektion [1].

Uppföljning och prognos

Uppföljning

Alla med PAD bör följas upp minst en gång om året med bedömning av kliniskt och funktionellt status, läkemedelsföljsamhet, bensymtom och riskfaktorer, med duplex vid behov (klass I) [1]. Efter bypassoperation görs klinisk undersökning, ABI eller TBI och duplex efter 4 till 6 veckor och därefter efter 3, 6, 12 och 24 månader, eftersom ungefär 20 procent får graftstenos första året. Efter endovaskulär behandling varierar restenos och ocklusion från 5 procent i bäckenartärerna till över 50 procent i artärerna under knäet [1]. Fotkontroller är viktiga vid diabetes.

Prognos och amputationsrisk

PAD ger hög risk för hjärt-kärlhändelser. Tioårsdödligheten i hjärt-kärlsjukdom vid ABI ≤0,90 var 18,7 procent hos män (4,4 procent vid normalt ABI) och 12,6 procent hos kvinnor (4,1 procent) [16]. Femårsdödligheten vid PAD uppgavs i olika studier vara 13 till 50 procent [2]. ESC anger en femårsdödlighet i hjärt-kärlsjukdom på 9 procent vid asymtomatisk och 13 procent vid symtomatisk PAD [1].

Risken för progress är lägre än man tidigare trott. Enligt ESC går 7 procent av de asymtomatiska över till claudicatio och 21 procent av dem med claudicatio till CLTI på fem år [1]. I en nyare kohort av 1 107 patienter med claudicatio som fick medicinsk behandling var progressionen till CLTI bara 1,1 procent och större amputation 0,2 procent på fem år, med diabetes och hemodialys som prediktorer [2]. Cirka hälften av dem som får CLTI har ingen tidigare PAD-diagnos [4].

Obehandlad CLTI ger efter ett år dödlighet och amputationsfrekvens på cirka 22 procent vardera i en metaanalys [4]. Efter fyra år hade 12, 35 respektive 67 procent amputerats vid Rutherford 4, 5 och 6 [4]. Större amputation är vanligare vid CLTI än vid claudicatio (9 respektive 1 procent i försäkringsdata) [1]. Diabetes, sämre HbA1c, fotinfektion och falskt normalt ABI ökar risken [1,3].

Swedvasc och svenska förutsättningar

Swedvasc är det svenska kärlregistret. I en registerstudie av revaskularisering för CLTI 1994 till 2013 ökade 30-dagarsdödligheten över tid, särskilt hos kvinnor, och femårsöverlevnaden försämrades hos kvinnor men förbättrades hos män [17]. Xarelto 2,5 mg är godkänt för symtomatisk PAD med hög ischemirisk, och tillgången på cilostazol är begränsad [20,21].

Vanliga frågor

Utesluter ett normalt ABI perifer arteriell sjukdom?

Nej. Vid typisk claudicatio med normalt vilo-ABI kan ankeltrycket mätas efter gång (fall på 20 procent eller 30 mm Hg bekräftar PAD). Vid diabetes, njursvikt eller hög ålder kan kärlen vara icke komprimerbara och ABI falskt normalt eller högt, och då mäts tåtryck och TBI [1,2,3].

Vilken behandling hjälper bäst vid claudicatio?

Övervakad gångträning ger störst effekt på gångsträckan, ungefär 210 meter jämfört med enbart gångråd efter tre månader [7]. Cilostazol förlänger gångsträckan med omkring 26 till 40 meter och har viktiga begränsningar [8,19]. Revaskularisering övervägs om träning och medicinsk behandling inte räcker.

Ska alla med PAD ha trombocythämmare och rivaroxaban?

Alla med symtomgivande PAD ska ha enkel trombocythämning. Rivaroxaban 2,5 mg två gånger dagligen plus ASA övervägs vid hög ischemisk risk och inte hög blödningsrisk, och efter revaskularisering [1,5,6]. Vid asymtomatisk PAD utan annan ateroskleros rekommenderas ingen rutinmässig trombocythämning av ESC och ESVS [1,2].

När ska en patient med PAD remitteras?

Akut till kärlkirurg vid akut ischemi med motoriska eller sensoriska bortfall. Skyndsamt vid vilosmärta, sår som inte läkt på två veckor eller gangrän, och särskilt vid diabetes eller tåtryck under 30 mm Hg [1,4]. Planerat vid livsstilsbegränsande claudicatio som kvarstår efter tre månaders träning och medicinsk behandling.

Källor

  1. Mazzolai L m.fl. 2024 ESC Guidelines for the management of peripheral arterial and aortic diseases. Eur Heart J 2024. PMID: 39210722
  2. Nordanstig J m.fl. European Society for Vascular Surgery (ESVS) 2024 Clinical Practice Guidelines on the Management of Asymptomatic Lower Limb Peripheral Arterial Disease and Intermittent Claudication. Eur J Vasc Endovasc Surg 2024. PMID: 37949800
  3. Gornik HL m.fl. 2024 ACC/AHA/AACVPR/APMA/ABC/SCAI/SVM/SVN/SVS/SIR/VESS Guideline for the Management of Lower Extremity Peripheral Artery Disease. J Am Coll Cardiol 2024. PMID: 38752899
  4. Conte MS m.fl. Global vascular guidelines on the management of chronic limb-threatening ischemia. Eur J Vasc Endovasc Surg 2019. PMID: 31182334
  5. Anand SS m.fl. Rivaroxaban with or without aspirin in patients with stable peripheral or carotid artery disease: an international, randomised, double-blind, placebo-controlled trial. Lancet 2018. PMID: 29132880
  6. Bonaca MP m.fl. Rivaroxaban in Peripheral Artery Disease after Revascularization. N Engl J Med 2020. PMID: 32222135
  7. Hageman D m.fl. Supervised exercise therapy versus home-based exercise therapy versus walking advice for intermittent claudication. Cochrane Database Syst Rev 2018. PMID: 29627967
  8. Brown T m.fl. Cilostazol for intermittent claudication. Cochrane Database Syst Rev 2021. PMID: 34192807
  9. Farber A m.fl. Surgery or Endovascular Therapy for Chronic Limb-Threatening Ischemia (BEST-CLI). N Engl J Med 2022. PMID: 36342173
  10. Bradbury AW m.fl. A vein bypass first versus a best endovascular treatment first revascularisation strategy for patients with chronic limb threatening ischaemia who required an infra-popliteal revascularisation procedure (BASIL-2). Lancet 2023. PMID: 37116524
  11. Bradbury AW m.fl. Plain versus drug balloon and stenting in severe ischaemia of the leg (BASIL-3). BMJ 2025. PMID: 39993822
  12. Bonaca MP m.fl. Semaglutide and walking capacity in people with symptomatic peripheral artery disease and type 2 diabetes (STRIDE). Lancet 2025. PMID: 40169145
  13. Fowkes FG m.fl. Comparison of global estimates of prevalence and risk factors for peripheral artery disease in 2000 and 2010: a systematic review and analysis. Lancet 2013. PMID: 23915883
  14. Song P m.fl. Global, regional, and national prevalence and risk factors for peripheral artery disease in 2015: an updated systematic review and analysis. Lancet Glob Health 2019. PMID: 31303293
  15. Sigvant B m.fl. A population-based study of peripheral arterial disease prevalence with special focus on critical limb ischemia and sex differences. J Vasc Surg 2007. PMID: 17543683
  16. Ankle Brachial Index Collaboration, Fowkes FG m.fl. Ankle brachial index combined with Framingham Risk Score to predict cardiovascular events and mortality: a meta-analysis. JAMA 2008. PMID: 18612117
  17. Skoog P m.fl. Changes in Sex Related Mortality after Revascularisation for Chronic Limb Threatening Ischaemia: A National Observational Study 1994–2018. Eur J Vasc Endovasc Surg 2025. PMID: 39237054
  18. Olinic DM m.fl. Acute Limb Ischemia: An Update on Diagnosis and Management. J Clin Med 2019. PMID: 31416204
  19. Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderar begränsning av användningen av läkemedel som innehåller cilostazol. EMA/423411/2013, 24 juni 2013.
  20. Läkemedelsverket och FASS. Xarelto 2,5 mg filmdragerade tabletter, produktresumé (reviderad 2024-06). FASS Vårdpersonal, läst 2026-11-04.
  21. FASS. Produktsidor för cilostazol (Pletal, Cilostazol EQL Pharma, Cilostazol Evolan, Cilostazol Elpen, Cilostazol Ebb). FASS Vårdpersonal, läst 2026-11-04.

Uppdaterad 4 november 2026