Reumatoid faktor (RF) är en autoantikropp riktad mot Fc-delen av IgG och ingår i klassifikationskriterierna för reumatoid artrit, men provet har begränsad specificitet och måste tolkas tillsammans med klinisk bild och andra serologiska markörer.
Indikation
RF beställs vid utredning av misstänkt reumatoid artrit hos patienter med symmetrisk polyartrit, morgonstelhet och ledsvullnad, som ett av flera kriterier i ACR/EULAR:s klassifikationskriterier för reumatoid artrit (tillsammans med anti-CCP, akutfasreaktanter och antal engagerade leder). Provet används även vid differentialdiagnostik av andra reumatiska sjukdomar med ledengagemang samt vid utredning av Sjögrens syndrom, där RF ofta är positivt. RF har begränsat värde som prognostisk markör vid etablerad RA, där hög titer associeras med mer aggressiv sjukdom och extraartikulära manifestationer.
Fysiologisk bakgrund
RF är en autoantikropp, oftast av IgM-klass men kan även vara IgA eller IgG, riktad mot Fc-fragmentet av humant IgG. Antikroppen bildas som en del av en bredare B-cellsdysreglering vid autoimmuna och kroniskt inflammatoriska tillstånd, samt vid kroniska infektioner där långvarig antigenstimulering ger polyklonal B-cellsaktivering. Vid reumatoid artrit bidrar RF-innehållande immunkomplex till komplementaktivering och lokal ledinflammation, men RF är varken nödvändigt eller tillräckligt för sjukdomen — cirka 20–30 % av RA-patienter är seronegativa (RF-negativa), särskilt tidigt i sjukdomsförloppet.
Provtagning och preanalys
Venöst blodprov, serum. Fasta krävs inte. Provet är stabilt vid kylförvaring. RF kan vara negativt tidigt i sjukdomsförloppet och bör därför vid stark klinisk misstanke om RA omprövas efter några månader tillsammans med anti-CCP, som har högre specificitet.
Referensintervall
RF anges vanligen som negativt/positivt utifrån ett metodberoende gränsvärde, ofta kring <20 IE/mL, alternativt kvantitativt i IE/mL där högre titer generellt associeras med starkare koppling till reumatoid artrit och sämre prognos. Referens- och beslutsgränser är metod- och laboratoriespecifika — använd alltid det lokala laboratoriets angivna gränsvärde.
Tolkning
Positivt fynd
Positiv RF ses hos cirka 60–80 % av patienter med reumatoid artrit, men även vid Sjögrens syndrom (hög prevalens, ofta hög titer), systemisk lupus erythematosus, systemisk skleros, blandad bindvävssjukdom, kroniska infektioner (hepatit C, endokardit, tuberkulos, kronisk osteomyelit), kryoglobulinemi och sarkoidos. RF förekommer även hos 5–10 % av friska individer, med ökande prevalens hos äldre (upp till 20–25 % hos personer över 70 år) utan koppling till reumatisk sjukdom, vilket avsevärt begränsar testets specificitet, särskilt vid låg klinisk sannolikhet. Hög titer och samtidig positiv anti-CCP stärker avsevärt den diagnostiska specificiteten för RA.
Negativt fynd
Ett negativt RF utesluter inte reumatoid artrit — cirka 20–30 % av RA-patienter är seronegativa (så kallad seronegativ RA), särskilt i tidigt skede. Vid stark klinisk misstanke om RA trots negativ RF bör anti-CCP kontrolleras, eftersom denna kan vara positiv även hos RF-negativa patienter och har högre specificitet för RA.
Felkällor och interferens
Åldersrelaterad ökning av RF-positivitet hos friska äldre är en viktig felkälla att beakta vid tolkning hos denna grupp. Kroniska infektioner och andra autoimmuna sjukdomar ger betydande överlapp och gör isolerad RF-positivitet otillräcklig för RA-diagnos. Kryoglobuliner kan interferera med vissa RF-analysmetoder. RF-titer korrelerar inte alltid med sjukdomsaktivitet över tid hos den enskilda patienten och lämpar sig därför mindre väl som uppföljningsmarkör jämfört med kliniska aktivitetsmått och akutfasreaktanter (CRP, SR).
Vidare utredning
Vid positiv RF och klinisk misstanke om RA bör anti-CCP (anti-citrullinerat protein-antikroppar), CRP, SR och ledröntgen/ultraljud kompletteras för att stödja diagnos och bedöma erosiv sjukdom, i linje med ACR/EULAR-klassifikationskriterierna. Vid negativ RF men fortsatt stark klinisk misstanke bör anti-CCP testas och patienten följas kliniskt, eventuellt med förnyad serologi. Vid RF-positivitet utan ledsymtom bör andra orsaker (Sjögrens syndrom, kronisk infektion, hög ålder) övervägas innan reumatologremiss.
Sammanfattning
RF är en känslig men lågspecifik markör för reumatoid artrit som förekommer vid en rad andra autoimmuna och infektiösa tillstånd samt hos friska äldre. Diagnosen reumatoid artrit vilar aldrig på RF ensamt utan kräver sammanvägning med klinisk bild, anti-CCP och bilddiagnostiska fynd.
Källor
- Aletaha D m.fl. 2010 Rheumatoid arthritis classification criteria: an American College of Rheumatology/European League Against Rheumatism collaborative initiative. Arthritis Rheum. 2010. PMID: 20872595
- Shmerling RH, Delbanco TL. The rheumatoid factor: an analysis of clinical utility. Am J Med. 1991. PMID: 1951419
- Nishimura K m.fl. Meta-analysis: diagnostic accuracy of anti-cyclic citrullinated peptide antibody and rheumatoid factor for rheumatoid arthritis. Ann Intern Med. 2007. PMID: 17548411
- Ingegnoli F m.fl. Rheumatoid factors: clinical applications. Dis Markers. 2013. PMID: 24255228
