Badhusfötter: diagnostik och behandling

Sammanfattning

Badhusfötter är en akut, godartad friktionsdermatit på fotsulorna som uppkommer när vattenmjukad hud upprepade gånger gnids mot en sträv, halkskyddad yta i en bassäng eller på ett bassänggolv. Tillståndet motsvarar det engelska begreppet pool toes. Det drabbar framför allt barn som springer, leker eller skjuter ifrån mot botten i grunda bassänger. Typiska fynd är symmetrisk ömhet och välavgränsat erytem på tåpulpor, framfot och ibland hälar. Ytliga erosioner eller blåsor kan förekomma, medan fotvalvet vanligen är opåverkat. Debut under eller inom timmar efter bad, tydlig överensstämmelse med belastningsytorna och snabb förbättring när exponeringen upphör talar starkt för diagnosen [1,2].

Diagnosen är klinisk. Provtagning behövs inte vid ett typiskt akut förlopp. Svampmikroskopi eller svampodling är motiverad vid fjällning, klåda, interdigital maceration, asymmetri eller kvarstående besvär. Bakterieodling övervägs vid pustler, vätskande erosioner, uttalad svullnad eller misstänkt utbrott efter bassängbad. Särskilt viktig differentialdiagnos är Pseudomonas-associerat hot-foot-syndrom, som ger mycket smärtsamma plantar noduli efter kontakt med kontaminerat vatten.

Behandlingen består främst av uppehåll från den utlösande aktiviteten, avkylning, skyddande förband vid erosioner och återfuktande barriärbehandling. Intakta blåsor bör i regel lämnas kvar. En medelstark lokal kortikosteroid kan övervägas kortvarigt vid tydlig kvarstående inflammation, men underlaget specifikt för badhusfötter är begränsat till fallrapporter. Antibiotika och antimykotika ska inte ges rutinmässigt. Tillståndet läker vanligen inom några dagar och senast inom en till två veckor. Badskor med halksäker sula och undvikande av den utlösande bassängytan förebygger återfall.

Bakgrund och epidemiologi

Terminologi och avgränsning

I denna artikel avser badhusfötter den friktionsutlösta plantar dermatit som i engelskspråkig litteratur kallas pool toes. Benämningen är något missvisande eftersom förändringarna inte behöver vara begränsade till tårna. Framfot, trampdynor och hälar kan också engageras. Motsvarande förändringar på händerna kallas pool palms [2,3].

Begreppet bör skiljas från:

• Pool feet, som i delar av den engelska litteraturen avser en termisk brännskada efter kontakt med solupphettad betong eller sten runt en utomhusbassäng.
• Juvenil plantar dermatos, även kallad sweaty sock dermatitis, som är ett mer långdraget eksem med blank rodnad, hyperkeratos, fjällning och fissurer på belastade delar av framfoten.
• Kemiskt irritativ eller allergisk kontaktdermatit orsakad av bassängkemikalier, gummimaterial eller badskor.
• Pseudomonas-associerat hot-foot-syndrom, som är en vattenrelaterad bakteriell infektion eller inflammatorisk reaktion med ömmande plantar noduli.

Den publicerade litteraturen om badhusfötter består huvudsakligen av fallrapporter, korta fallserier och narrativa översikter. Tillförlitliga incidensdata saknas. Tillståndet anses sannolikt vara underrapporterat eftersom det ofta går över utan vårdkontakt och kan feldiagnostiseras som eksem, brännskada, svampinfektion eller allergisk reaktion [1,2].

Vem drabbas?

De flesta rapporterade patienterna är barn. Barns epidermis är känsligare för kombinationen av långvarig vattenexponering och mekanisk nötning. Barn vistas dessutom ofta stående i grunda bassänger och springer, hoppar eller skjuter ifrån med fötterna mot botten. De halkskyddade ytor som ska förebygga fall kan samtidigt ge hög friktion mot huden [1,2].

Badhusfötter kan förekomma redan vid första besöket i en viss bassäng. Risken tycks vara störst vid:

• långvarig vattenexponering
• lek, löpning eller vattengymnastik med upprepade frånskjut
• sträva halkskyddade bassänggolv
• nyligen anlagda eller slitna bassängytor
• tidigare oskadad, icke acklimatiserad plantar hud
• samtidig xerosis, atopiskt eksem eller annan barriärstörning
• barfotagång på grova ytor runt bassängen

Idrottare kan också drabbas, särskilt vid vattengymnastik eller aktiviteter där deltagarna står på botten. Tävlingssimmare har sannolikt lägre risk eftersom de sällan belastar bassängbotten under själva simningen. Bassänger för tävlingssimning har dessutom ofta slätare botten än grunda lekbassänger [2].

Närliggande friktionsdermatoser

Pool palms beskrevs som symmetriska erytematösa förändringar över handflatornas och fingrarnas konvexa kontaktytor efter att barn upprepade gånger gnidit händerna mot en grov bassängvägg. Förändringarna försvann spontant när aktiviteten upphörde [3]. Senare fallbeskrivningar stödjer att pool palms och badhusfötter är anatomiska varianter av samma mekaniska process [21].

Juvenil plantar dermatos är också relaterad till friktion och ocklusion, men förloppet är mer kroniskt. I en äldre serie omfattande 189 patienter beskrevs tillståndet som en friktionsrelaterad kontaktdermatit på framfoten, vanligare vid atopi men även förekommande hos barn utan atopisk läggning [5]. I en sammanställning av 180 fall var typiska fynd blank rodnad, hyperkeratos, lamellär fjällning och smärtsamma fissurer på viktbärande delar av sulor och tår [6].

Patofysiologi

Badhusfötter uppkommer genom en kombination av vatteninducerad barriärförändring och upprepad mekanisk skjuvning. När stratum corneum hydreras sväller hornlagret och dess mekaniska egenskaper förändras. Fuktig hud kan under vissa förhållanden få högre friktionskoefficient än torr hud. Upprepade sidokrafter mot en sträv yta skadar därefter epidermis, framför allt på områden där huden är tjock och fixerad mot underlaget, såsom tåpulpor och trampdynor [4].

Vid tillräcklig belastning separeras epidermala cellager. Detta kan ge:

1. ytlig irritation med erytem och sveda
2. intraepidermal vävnadsskada med ömhet
3. erosion när hornlagret lossnar
4. vätskefylld blåsa när en epidermal spalt fylls med vätska

Experimentella studier av friktionsblåsor visar att risken bestäms av både friktionskraftens storlek och antalet upprepade friktionscykler. Ju högre kraft, desto färre upprepningar behövs för att framkalla en blåsa. Nybildning av epidermis börjar tidigt efter skadan, med hög mitotisk aktivitet efter ungefär ett dygn och gradvis återbildning av de yttre epidermala lagren under de följande dagarna [4].

Tillståndet är därför främst en mekanisk irritationsskada, inte en allergi mot klor och inte en infektion. Den skadade hudbarriären kan dock underlätta sekundär bakteriekolonisation. Erosioner kan även innebära en inkörsport för virus eller svamp, även om kliniskt betydelsefull sekundär infektion förefaller ovanlig vid okomplicerade fall [2].

Klinisk bild

Anamnes

Den diagnostiskt viktigaste uppgiften är ett nära tidssamband mellan bassängaktivitet och symtom. Besvären debuterar vanligen under badet eller inom de närmaste timmarna. Patienten eller vårdnadshavaren beskriver ofta att barnet:

• vistats länge i en grund bassäng
• sprungit, hoppat eller lekt stående på botten
• badat i en ny eller ovanligt sträv bassäng
• fått ont redan innan badet avslutats
• haft svårt att gå efter badet
• inte får motsvarande reaktion i andra bassänger

Smärta, sveda och ömhet dominerar. Klåda kan förekomma men är mindre typisk. Uttalad klåda bör väcka misstanke om eksem, tinea pedis eller allergisk kontaktdermatit [1].

Fråga särskilt om flera personer som badat på samma plats har utvecklat liknande symtom. Ett kluster kan bero på en mycket abrasiv yta, men smärtsamma noduli hos flera badande ska också leda till misstanke om Pseudomonas-kontamination.

Hudstatus

Typiska förändringar är:

• symmetriskt plantar erytem
• ömhet vid palpation och belastning
• lokalisering till distala tåpulpor, metatarsalhuvuden och framfot
• ibland engagemang av hälarna
• skarp överensstämmelse med kontaktytorna mot bassängbotten
• sparat medialt fotvalv
• vid kraftigare exponering, ytlig avlossning, erosioner eller blåsor

Det akuta erytemet kan vara omgivet av ett blekt eller vitaktigt, vattenmacererat hornlager. I ett rapporterat fall hade ett sjuårigt barn ömma erytematösa områden med begynnande blåsbildning över tåpulpor, metatarsalregioner och hälar, medan fotvalven var helt opåverkade [2].

Bilateralitet är vanligt men inte ett absolut krav. Fördelningen beror på hur barnet har belastat fötterna. Ett barn som skjutit ifrån huvudsakligen med ena foten kan få asymmetriska förändringar.

Samtidiga likartade förändringar på handflator eller fingertoppar stärker misstanken om bassängrelaterad friktionsdermatit [3,21].

Fynd som talar emot okomplicerade badhusfötter

Följande fynd bör föranleda omprövning:

• uttalad klåda snarare än smärta
• interdigital maceration eller fjällning
• kroniskt förlopp med fissurer och hyperkeratos
• djupt sittande vesikler på fotvalv eller fotsulor
• distinkta, kraftigt ömmande noduli eller pustler
• var, tilltagande värmeökning eller spridande erytem
• feber eller allmänpåverkan
• purpuriska, blå eller nekrotiska förändringar
• kvarstående besvär längre än två veckor trots eliminerad exponering
• återkommande besvär även utan bassängkontakt

Utredning och diagnostik

Klinisk diagnos

Vid typisk anamnes och morfologi ställs diagnosen kliniskt. Det finns inga validerade diagnoskriterier, men följande kombination är starkt vägledande:

En detaljerad exponeringsanamnes är viktigare än omfattande laboratorieutredning. Fråga om bassängens typ, golvets struktur, badets längd, aktivitet i vattnet, badskor, nya skor och kemiska hudprodukter. Kontaktdermatit kan efterlikna många andra dermatoser, och identifiering av exponering är central i diagnostiken [12].

När behövs provtagning?

Ingen provtagning behövs vid ett första, typiskt och snabbt förbättrande fall.

Svampdiagnostik

Ta hudskrap från aktiv fjällande kant, interdigitalt område eller blåstak för direktmikroskopi med kaliumhydroxid när:

• utslaget kliar eller fjällar
• tåmellanrummen är engagerade
• besvären är asymmetriska eller ensidiga
• patienten har samtidig nagelsvamp
• utslaget kvarstår efter exponeringsstopp
• lokal kortikosteroid övervägs men tinea inte säkert kan uteslutas

Den kliniska träffsäkerheten för tinea pedis är begränsad. I en sammanställning var sensitiviteten för klinisk diagnos endast 47 procent på fotsulan och 37 procent interdigitalt. Direktmikroskopi hade i en poolad analys sensitivitet 73,3 procent men låg specificitet. Ett negativt prov utesluter därför inte tinea vid hög klinisk misstanke. Svampodling används vid fortsatt diagnostisk osäkerhet, utbredd sjukdom eller terapisvikt [9].

Bakterieodling

Odla från pustel, vätskande erosion eller purulent sår vid:

• distinkta smärtsamma plantar noduli
• pustler eller abscessmisstanke
• tilltagande rodnad efter den första skadan
• feber eller allmänpåverkan
• immunsuppression
• flera samtidiga fall efter besök i samma anläggning

Vid misstänkt bassängrelaterat utbrott bör den kommunala miljöförvaltningen eller motsvarande smittskyddsfunktion kontaktas. Provtagning av bassängvatten och utrustning är en miljömedicinsk åtgärd och ersätter inte klinisk provtagning från representativa hudlesioner.

Epikutantest

Epikutantest är inte indicerat vid ett enstaka typiskt fall. Det bör övervägas vid recidiverande eller kronisk fotdermatit, särskilt om förändringarna följer badskor, simfenor eller andra material. I en liten studie av 17 barn med plantar dermatit hade 7 positiva reaktioner mot ett eller flera kontaktallergen [13]. Relevanta allergen kan finnas i gummi, lim, läder, färgämnen, metaller och lokala hudläkemedel [14].

Hudbiopsi

Hudbiopsi är sällan motiverad vid misstänkta badhusfötter. Den kan övervägas vid kroniska, terapiresistenta eller morfologiskt atypiska förändringar när psoriasis, inflammatorisk dermatos, vaskulit eller annan specifik sjukdom behöver särskiljas. Klinisk diagnostik av kroniska fotdermatoser har begränsad precision, och histopatologi kan ibland ändra den preliminära diagnosen [15].

Praktisk handläggningsalgoritm

flowchart TD
A["Akut plantar rodnad eller smärta<br>efter bassängbad"] --> B["Bedöm exponering, morfologi<br>och allmäntillstånd"]
B --> C["Ytligt erytem eller blåsa på<br>belastningsytor, fotvalv sparat"]
C -->|"Ja"| D["Sannolika badhusfötter<br>ingen rutinprovtagning"]
D --> E["Exponeringsstopp, avkylning,<br>hudskydd och återfuktning"]
E --> F["Kontroll vid försämring eller<br>utebliven läkning inom 1 till 2 veckor"]
C -->|"Nej"| G["Sök tecken på svamp,<br>eksem, psoriasis eller infektion"]
G --> H["Fjällning, klåda eller<br>interdigital maceration"]
H -->|"Ja"| I["Svampmikroskopi<br>och vid behov odling"]
G --> J["Mycket smärtsamma noduli,<br>pustler eller flera fall"]
J -->|"Ja"| K["Misstänk Pseudomonas<br>odla och utred badkällan"]
G --> L["Kroniskt eller recidiverande<br>eksem i materialmönster"]
L -->|"Ja"| M["Överväg epikutantest<br>och dermatologbedömning"]

Differentialdiagnoser

Juvenil plantar dermatos

Juvenil plantar dermatos drabbar vanligen barn mellan 3 och 14 år. Tillståndet ger blankt erytem, torrhet, hyperkeratos, lamellär fjällning och smärtsamma fissurer på viktbärande delar av framfoten och stortårna. Tåmellanrummen är ofta sparade. Ocklusiva skor, svettning, snabb övergång mellan fuktig och torr miljö samt friktion anses bidra [5,6].

Till skillnad från badhusfötter är förloppet långdraget eller recidiverande, och förändringarna försvinner inte inom några dagar efter ett enstaka bad. Atopiskt eksem kan förekomma samtidigt men är inte nödvändigt. Lokal takrolimus har rapporterats hjälpa i enstaka behandlingsresistenta fall, men underlaget är otillräckligt för rutinmässig användning [19].

Tinea pedis

Tinea pedis orsakas oftast av Trichophyton rubrum eller Trichophyton interdigitale. Infektionen är mindre vanlig före puberteten än hos ungdomar och vuxna. Interdigital tinea ger klåda, fjällning, maceration och fissurer, oftast mellan fjärde och femte tån. Mokasintypen ger diffus plantar hyperkeratos och fjällning. Vesikulobullös tinea ger kliande eller smärtsamma vesikler, ofta i fotvalvet eller på mediala fotsulan [9].

Det tidsmässiga sambandet med ett enstaka bad och den snabba regress som kännetecknar badhusfötter saknas. Svampinfektion bör bekräftas med direktmikroskopi när morfologin inte är entydig.

Pseudomonas hot-foot-syndrom

Detta är den viktigaste infektiösa differentialdiagnosen. Tillståndet uppkommer efter exponering för vatten med hög koncentration av Pseudomonas aeruginosa, ofta i lekbassäng, bubbelpool eller badanläggning. Inom timmar till ett par dygn uppkommer mycket smärtsamma erytematösa noduli på mekaniskt belastade delar av fotsulorna.

I ett utbrott med 40 barn i åldrarna 2 till 15 år utvecklades lesionerna inom 40 timmar efter bad i en grund bassäng med abrasiv botten. P. aeruginosa med samma genetiska mönster påvisades i en pustel och i bassängvattnet. Samtliga barn tillfrisknade inom 14 dagar, huvudsakligen med symtomatisk behandling [10].

Ett svenskt utbrott omfattade minst 20 barn som fick plantar hidradenit inom ett dygn efter besök i ett äventyrsbad. Kraftig växt av P. aeruginosa påvisades i vattenfyllda leksaker och vid en skadad bassängyta. När området stängdes och föremålen avlägsnades upphörde fallen [11].

Irritativ kontaktdermatit

Klor, bromföreningar, rengöringsmedel och andra kemikalier kan irritera huden, särskilt efter långvarig exponering eller vid redan skadad hudbarriär. Irritativ kontaktdermatit är ofta mer diffus än badhusfötter och begränsas inte lika tydligt till belastningspunkter. Sveda är vanligare än klåda. Diagnosen bygger på exponering, distribution och förbättring efter att irritanten eliminerats [12].

Allergisk kontaktdermatit

Allergisk kontaktdermatit uppkommer efter sensibilisering och ger vanligen klåda, erytem, vesikler och senare fjällning. Bassängkemikalier kan i sällsynta fall utlösa allergi, men oftare härrör allergenet från simfenor, badskor eller annan utrustning. Fördelningen följer då kontaktytan mot materialet, även på fotrygg eller sidor av foten. Relevanta allergen omfattar gummiacceleratorer, gummiantioxidanter, krom i läder, lim och färgämnen [14].

Pitted keratolysis

Pitted keratolysis är en ytlig bakteriell infektion i stratum corneum som gynnas av hyperhidros, värme och ocklusiva skor. Typiska fynd är multipla små gropar eller ringformade erosioner på viktbärande fotsula, ofta med uttalad dålig lukt. Förloppet är mer kroniskt än vid badhusfötter. Evidensen för behandling är begränsad, men lokala antibiotika i kombination med fuktreduktion och behandling av hyperhidros förefaller mest effektivt [16].

Dyshidrotiskt eksem

Dyshidrotiskt eksem ger recidiverande, djupt sittande och intensivt kliande vesikler på fotsulor, tåsidor och ibland handflator. Vesiklerna uppkommer inte enbart på mekaniska kontaktytor. Skov kan utlösas av värme, svettning och stress. Tinea bör uteslutas före behandling med lokal kortikosteroid.

Palmoplantar psoriasis

Psoriasis ger välavgränsade symmetriska erytematösa och hyperkeratotiska plack, ofta med smärtsamma fissurer. Nagelgropar, onykolys eller psoriasis på andra lokaler stärker diagnosen. Plantar psoriasis kan vara svår att skilja från kroniskt eksem både kliniskt och histologiskt [15]. Ett akut förlopp direkt efter bassängbad talar emot psoriasis.

Friktionsblåsa av annan orsak

Nya skor, intensiv gång, löpning eller annan idrott kan ge identiska epidermala friktionsskador. Skillnaden är främst exponeringsanamnesen. Inspektera både skor och strumpor och fråga om aktivitet före och efter badet.

Köldskada, pernio och kärlreaktioner

Pernio ger ömmande eller kliande rödvioletta papler efter köldexponering och drabbar ofta tårnas dorsalsidor snarare än enbart plantar belastningsyta. Raynaudfenomen ger episodisk färgväxling men inte ytlig erosion. Erytromelalgi kännetecknas av brännande smärta, rodnad och värmeutlöst försämring, ofta utan epidermal skada.

Jämförelse av de viktigaste diagnoserna

Behandling

Eliminera den utlösande exponeringen

Den viktigaste åtgärden är att avbryta fortsatt nötning. Patienten bör avstå från den aktivitet och bassäng som utlöste besvären tills huden är smärtfri och epiteliserad. Vanlig dusch är inte skadlig, men långvarigt bad luckrar upp hornlagret och bör undvikas under läkningen.

Vid lindriga förändringar utan erosion kan aktivitet ofta återupptas efter några dagar. Vid blåsor eller smärta vid gång bör återgång vänta tills huden tål belastning utan smärta.

Akut symtomlindring

Kallvattenbad eller svala våta omslag kan minska smärta och sveda. Direktkontakt mellan is och huden ska undvikas. I rapporterade fall har kalla fotbad gett symtomlindring, med fullständig spontan läkning inom en vecka [2].

Vid behov kan paracetamol eller ibuprofen ges enligt patientens ålder, kroppsvikt, kontraindikationer och svensk produktinformation. Smärtans intensitet ska dock stämma med de ytliga hudfynden. Oproportionerligt svår smärta eller distinkta noduli bör leda till omprövning av diagnosen.

Hudbarriär och förband

Efter skonsam rengöring torkas fötterna genom försiktig baddning. Applicera därefter oparfymerad mjukgörare eller barriärsalva. En fet salva är lämplig på torr, sprucken hud, medan vätskande ytor kan behöva ett icke vidhäftande skyddsförband.

Principer för blåsbehandling:

• Lämna små och intakta blåsor orörda.
• Skydda blåsan mot fortsatt friktion.
• Om en stor spänd blåsa måste tömmas på grund av smärta, behåll om möjligt blåstaket som biologiskt förband.
• Tvätta öppna erosioner med vatten eller koksaltlösning och täck med icke vidhäftande förband.
• Hydrocolloidförband kan ge smärtlindring vid avlossat blåstak, men ska inte användas över kliniskt infekterade sår.

Översikter om friktionsblåsor talar för att bibehållet blåstak minskar obehaget och möjligen risken för sekundär infektion. Det finns däremot inget stöd för att profylaktiska antibiotika påskyndar läkningen [4].

Lokal kortikosteroid

En medelstark lokal kortikosteroid kan övervägas vid tydligt inflammatoriska, intakta hudförändringar som inte snabbt förbättras med exponeringsstopp, kyla och mjukgörare. Ett rapporterat barn med badhusfötter förbättrades efter behandling med medelstark lokal kortikosteroid och minskad bassängaktivitet [1]. Evidensen specifikt för badhusfötter är dock mycket låg, och spontan förbättring efter exponeringsstopp gör behandlingseffekten svårbedömd.

Preparatet bör appliceras tunt och kortvarigt enligt svensk produktinformation. Lokal kortikosteroid ska inte appliceras i öppna sår och bör undvikas tills tinea pedis är rimligt utesluten vid fjällande eller atypiska förändringar.

Indirekt stöd från eksemstudier visar att medelstarka och starka lokala kortikosteroider är effektivare än milda vid inflammatoriskt eksem. En applicering dagligen är sannolikt lika effektiv som flera appliceringar dagligen för starkare preparat [17]. Kortvarig, korrekt användning innebär låg risk för kliniskt relevant hudatrofi, men långtidsdata är begränsade [18]. Dessa resultat kan inte utan vidare överföras till badhusfötter, som i första hand är en mekanisk skada.

Antibiotika

Antibiotika ska inte ges rutinmässigt. Varken erytem, ytlig blåsa eller ömhet direkt efter bad innebär i sig bakteriell infektion.

Antibiotikabehandling övervägs först vid kliniska tecken på sekundär infektion, såsom:

• progredierande erytem efter initial förbättring
• tilltagande värmeökning och svullnad
• purulent sekretion
• lymfangit
• feber
• positiv odling i förening med relevant klinisk bild

Även Pseudomonas hot-foot-syndrom är ofta självbegränsande hos i övrigt friska barn. I det klassiska utbrottet behandlades 37 av 40 barn enbart symtomatiskt, och samtliga tillfrisknade inom 14 dagar [10]. Systemiska antibiotika bör reserveras för svår sjukdom, allmänpåverkan, immunsuppression eller kliniskt etablerad mjukdelsinfektion och styras av odlingsresultat och lokal resistenssituation.

Antimykotika

Antimykotika saknar effekt vid badhusfötter. Behandla endast vid kliniskt och helst mykologiskt stöd för tinea pedis. Den vanligaste orsaken till onödig antimykotikabehandling i detta sammanhang är att allt plantart erytem efter badanläggningsbesök antas vara fotsvamp.

Förebyggande åtgärder

Effektiv prevention bygger på att minska friktionen:

• använd badskor med täckande, halksäker sula
• undvik att springa eller skjuta ifrån kraftigt mot en känd sträv botten
• begränsa långvarig lek stående i grunda bassänger
• byt bassäng eller aktivitet om besvären konsekvent återkommer på samma plats
• återfukta torr och eksembenägen hud efter bad
• behandla fissurer och aktivt eksem innan ny längre bassängexponering
• inspektera badskor och simfenor vid eksem i materialets kontaktmönster

Badskor måste sitta stadigt. Lösa skor kan själva skapa friktion eller öka halkrisken. Strumpor eller tunna tygskor ger osäkert skydd om materialet vattenmättas och glider mot huden.

Om flera barn får likartade förändringar bör badanläggningen informeras. En abrasiv eller skadad botten kan behöva åtgärdas. Vid nodulära eller pustulösa förändringar måste vattenkvalitet, leksaker och annan vattenfylld utrustning undersökas med avseende på P. aeruginosa [11].

Uppföljning och prognos

Okomplicerade badhusfötter har mycket god prognos. Smärtan avtar vanligen inom ett till tre dygn efter exponeringsstopp. Erytem, erosioner och ytliga blåsor läker normalt inom en vecka, ibland upp till två veckor [1,2]. Ärrbildning förväntas inte eftersom skadan huvudsakligen är epidermal.

Rutinmässigt återbesök behövs inte när diagnosen är tydlig och patienten förbättras. Patienten eller vårdnadshavaren bör söka på nytt vid:

• tilltagande smärta efter 24 till 48 timmar
• feber eller allmänpåverkan
• varbildning eller spridande rodnad
• nytillkomna noduli eller pustler
• svårighet att belasta foten
• utebliven tydlig förbättring inom en vecka
• kvarstående förändringar efter två veckor
• upprepade episoder trots badskor och anpassad aktivitet

Återfall är vanligt om samma exponeringssituation upprepas innan huden har läkt. Upprepade låggradiga friktionsbelastningar kan med tiden ge epidermal förtjockning och viss mekanisk anpassning, men avsiktlig fortsatt exponering rekommenderas inte som förebyggande strategi [4].

Vid recidiv i flera olika bassänger bör diagnosen omprövas. Juvenil plantar dermatos, atopiskt eksem, hyperhidros, kontaktallergi och tinea pedis är då mer sannolika. Kroniska eller svårklassificerade fall bör bedömas av dermatolog. Barn med plantar dermatit kan ha kontaktallergi, och riktad epikutantestning kan vara diagnostiskt värdefull [13]. Pediatriska fotdermatoser är ofta kliniskt överlappande, varför en låg tröskel för svampdiagnostik och specialistbedömning är rimlig vid avvikande förlopp [20].

Källor

1. Munshi M, Borradori L, Yawalkar N m.fl. Pool Toes: A Case Report. Case Reports in Dermatology 2023. PMID: 36747917
2. Cohen PR. Pool Toes: Case Report and Review of Pool-Associated Pedal Dermatoses. Cureus 2020. PMID: 33403185
3. Lacour JP. Juvenile palmar dermatitis acquired at swimming pools. Annales de Dermatologie et de Vénéréologie 1995. PMID: 8687057
4. Knapik JJ, Reynolds KL, Duplantis KL m.fl. Friction blisters. Pathophysiology, prevention and treatment. Sports Medicine 1995. PMID: 8570998
5. Verbov J. Juvenile plantar dermatosis (JPD). Acta Dermato-Venereologica Supplementum 1989. PMID: 2800901
6. Neering H, van Dijk E. Juvenile plantar dermatosis. Acta Dermato-Venereologica 1978. PMID: 83078
7. Tlougan BE, Podjasek JO, Adams BB. Aquatic sports dermatoses: part 1. In the water: freshwater dermatoses. International Journal of Dermatology 2010. PMID: 21128915
8. Rasner CJ, Kullberg SA, Pearson DR m.fl. Diagnosis and Management of Plantar Dermatoses. Journal of the American Board of Family Medicine 2022. PMID: 35379733
9. Leung AK, Barankin B, Lam JM m.fl. Tinea pedis: an updated review. Drugs in Context 2023. PMID: 37415917
10. Fiorillo L, Zucker M, Sawyer D m.fl. The pseudomonas hot-foot syndrome. New England Journal of Medicine 2001. PMID: 11484690
11. Sütterlin S, Myrelid Å, Nöjd J m.fl. Case Report of Pseudomonas Hot-Foot Syndrome in Uppsala, Sweden. Läkartidningen 2019. PMID: 31742652
12. Li Y, Li L. Contact Dermatitis: Classifications and Management. Clinical Reviews in Allergy and Immunology 2021. PMID: 34264448
13. Akkurt ZM, Uçmak D, Ayhan E m.fl. Results of patch testing in pediatric patients with plantar dermatitis and literature review. Turkish Journal of Pediatrics 2014. PMID: 24911850
14. Matthys E, Zahir A, Ehrlich A. Shoe allergic contact dermatitis. Dermatitis 2014. PMID: 25000234
15. Navas MM, Farisa PM, Rishad CMA m.fl. Inflammatory Foot Dermatoses: The Correlation Among Morphological Patterns, Histopathological Findings, and Patch Test Positivity. Cureus 2024. PMID: 39364469
16. Bristow IR, Lee YL. Pitted keratolysis: a clinical review. Journal of the American Podiatric Medical Association 2014. PMID: 24725039
17. Lax SJ, Harvey J, Axon E m.fl. Strategies for using topical corticosteroids in children and adults with eczema. Cochrane Database of Systematic Reviews 2022. PMID: 35275399
18. Axon E, Chalmers JR, Santer M m.fl. Safety of topical corticosteroids in atopic eczema: an umbrella review. BMJ Open 2021. PMID: 34233978
19. Shipley DR, Kennedy CT. Juvenile plantar dermatosis responding to topical tacrolimus ointment. Clinical and Experimental Dermatology 2006. PMID: 16681600
20. Vlahovic TC. Dermatologic Concerns of the Lower Extremity in the Pediatric Patient. Clinics in Podiatric Medicine and Surgery 2016. PMID: 27215157
21. Morgado-Carrasco D, Feola H, Vargas-Mora P. Pool Palms. Dermatology Practical and Conceptual 2020. PMID: 31921496