Hudreaktioner av CGM och insulinpump: förebyggande och behandling

Sammanfattning

Hudreaktioner vid kontinuerlig glukosmätning (CGM) och insulinpump är vanliga, särskilt hos barn och personer som använder flera hudburna enheter. De flesta reaktioner orsakas av ocklusion, fukt, friktion, upprepad avrivning eller hudpenetration. Allergiskt kontakteksem ska misstänkas vid välavgränsat, kraftigt kliande eksem som återkommer under samma produkt, tilltar vid upprepad exponering eller uppstår snabbt efter byte till en annan enhet. Akrylater, framför allt isobornylakrylat (IBOA), samt kolofoniumderivat är viktiga allergen, men produkternas innehåll kan ändras mellan modeller och tillverkningsserier [1,2].

Förebyggande handläggning bygger på systematisk platsrotation, applicering på helt frisk och torr hud, varsam borttagning, undvikande av onödiga hudprodukter och regelbunden inspektion av alla sensor- och infusionsställen. Pumpkanyl ska inte placeras i lipohypertrofi, ärr, infekterad hud eller aktivt eksem. Vid en hudreaktion avlägsnas enheten och hudförändringen dokumenteras. Mild irritativ reaktion behandlas med exponeringstidens slut, mjukgörare och förbättrad applicerings- och borttagningsteknik. Eksem behandlas vanligen med en kort kur lokal kortikosteroid. Pustler, tilltagande smärta, värmeökning, sekretion eller feber talar för infektion och kräver separat bedömning.

Vid återkommande eller kraftigt eksem bör patienten remitteras till dermatolog för epikutantestning. Testningen bör omfatta basserie, medicinteknisk serie, akrylatserie, plast- och limserie samt om möjligt material från den använda enheten. Avläsning efter sju dagar är viktig eftersom reaktioner mot flera akrylater kan vara sena [3]. Verifierad kontaktallergi behandlas i första hand genom byte till en enhet utan det aktuella allergenet. Barriärfilm, hydrocolloid- eller silikonförband och lokal kortikosteroid före applicering kan ibland möjliggöra fortsatt användning, men evidensen är begränsad och barriärmaterial kan själva orsaka eksem, försämrad vidhäftning, felaktig sensorplacering eller störd insulinleverans [2,4].

Bakgrund och epidemiologi

CGM-sensorer sitter vanligen fast på huden under cirka 7 till 14 dagar. Konventionella pumpinfusionsset och slanglösa patchpumpar byts vanligen efter 2 till 3 dagar, om inte en specifik produkt är godkänd för annan användningstid. Kombinationen av lång kontakttid, starka häftämnen, ocklusion, svett, fysisk aktivitet och upprepad penetration av huden skapar förutsättningar för flera olika hudkomplikationer.

En systematisk översikt av 54 studier om CGM och intermittent skannad CGM fann ungefär en rapporterad hudhändelse per åtta veckors användning. Endast 1,5 procent klassificerades som svåra. Erytem, klåda och induration var vanligast. Kliniska prövningar rapporterade betydligt färre problem än observationsstudier, vilket talar för underrapportering när huden inte undersöks systematiskt [5].

Frågeformulärsstudier visar en större sjukdomsbörda. I en pediatrisk undersökning rapporterade 51,1 procent hudreaktioner av patchpump eller glukossensor, oftast av glukosmätaren [6]. I en systematisk översikt av pediatriska studier var kontakteksem den vanligaste specifika komplikationen. Även lipohypertrofi, lipoatrofi, infektioner, inflammatoriska noduli, smärta och blödning förekom [7]. Skillnaderna mellan studier beror bland annat på varierande definitioner, självrapportering, olika produkter, skilda observationstider och selektion av patienter till hudklinik.

Allergiskt kontakteksem är mindre vanligt än allmänna hudbesvär, men har större klinisk betydelse eftersom allergin kvarstår och kan försvåra användning av flera framtida produkter. I en belgisk kohort med 1 036 användare av en äldre FreeStyle Libre-produkt verifierades IBOA-allergi hos minst 3,8 procent. Siffran bedöms vara en underskattning eftersom alla med symtom inte testades och testningen inte alltid inkluderade sena avläsningar eller högre testkoncentrationer [2].

Hudproblem kan leda till avbruten behandling, sömnstörning, skolfrånvaro och begränsad fysisk aktivitet. I en pediatrisk kohort med etablerat kontakteksem behövde 38,1 procent avsluta pumpbehandling, CGM eller båda, och endast 52,4 procent uppnådde definitiv symtomkontroll med använda åtgärder [8]. Samtidigt är nyttan av diabetesteknik stor. Målet är därför att bevara en säker och fungerande behandling, inte att rutinmässigt avråda från CGM eller pump.

Mekanismer och riskfaktorer

Irritativt kontakteksem och häftämnesrelaterad hudskada

Irritativt kontakteksem beror på direkt skada av hudbarriären. Bidragande faktorer är:

• ocklusion och ansamling av svett
• friktion eller rörelse mellan enheten och huden
• upprepad huddesinfektion eller användning av lösningsmedel
• rester av tvål, hudkräm eller alkohol under häftytan
• kraftig spänning i häftmaterialet
• traumatisk borttagning av häftan
• täta byten på samma hudområde
• applicering på redan inflammerad eller skadad hud
• läckage av insulin eller annan vätska vid infusionsstället

Medicinskt häftämnesrelaterad hudskada omfattar även epidermal avrivning, erosion, blåsa, maceration och hudspricka. Felaktig applicering och borttagning är etablerade riskfaktorer, även om specifika studier av diabetesenheter är få [9].

Irritativt eksem och mekanisk hudskada försämrar hudbarriären och kan därmed öka penetration av allergen. Irritativt och allergiskt kontakteksem kan därför förekomma samtidigt.

Allergiskt kontakteksem

Allergiskt kontakteksem är en fördröjd T-cellsmedierad överkänslighetsreaktion. En patient kan använda samma enhet i månader eller år innan sensibilisering ger kliniska symtom. I sammanställda fall har reaktionen ofta debuterat efter ungefär 5 till 7 månaders användning. Efter sensibilisering uppkommer eksemet vanligen inom ett till några dygn efter ny exponering och tenderar att komma snabbare och bli kraftigare vid fortsatta appliceringar [2].

IBOA har orsakat flest publicerade fall. Ämnet kan finnas i häftan, men kan också migrera från sensorns eller pumpens plasthölje eller limfogar till det hudnära materialet. Fyra patienter med eksem av Omnipod hade positivt epikutantest för IBOA, och kemisk analys visade högst koncentration i själva pumpen snarare än i häftan [10]. IBOA har även påvisats i vissa äldre sensorer och infusionsset, vilket förklarar varför byte mellan produkter inte alltid löser problemet [11].

Andra dokumenterade allergen är bland annat:

• N,N-dimetylakrylamid, DMAA
• dipropylenglykoldiakrylat, DPGDA
• MBPA, 2,2'-metylenbis(6-tert-butyl-4-metylfenol) monoakrylat
• etylcyanoakrylat och andra cyanoakrylater
• butylakrylat och andra akrylater
• kolofonium och modifierade kolofoniumderivat
• epoxiharts
• isocyanater
• äldre metallnålar med nickel

I en serie med Dexcom G6 efter en förändring av häftmaterialet reagerade samtliga fem undersökta patienter på MBPA men inte på IBOA [12]. DPGDA har verifierats som allergen i vissa tillverkningsserier av Omnipod. Analys av äldre pumpar visade en annan kemisk sammansättning, vilket illustrerar att produktnamnet i sig inte är en säker vägledning om allergeninnehåll [13].

Kolofonium är ett komplext harts från barrträd som förekommer i vissa häftämnen och barriärprodukter. I en pediatrisk fallserie med hudreaktioner hade 66,7 procent minst ett positivt epikutantest och kolofonium var det vanligaste fyndet [14].

Tillverkarna redovisar inte alltid fullständig kemisk sammansättning för häfta, hölje och limfogar. Dessutom kan innehållet ändras utan att produktnamnet ändras. En produkt som tidigare analyserats utan ett visst allergen kan därför inte betraktas som permanent allergenfri.

Infusionsrelaterad inflammation och lipodystrofi

Pumpbehandling kan ge lokala inflammatoriska förändringar även utan kontakteksem. Kanylen orsakar ett penetrerande trauma, och kontinuerlig insulintillförsel kan bidra till induration, noduli, inflammation och lipohypertrofi. En böjd, delvis utdragen eller ockluderad kanyl kan ge insulinläckage, hyperglykemi och lokal irritation.

Lipohypertrofi innebär förtjockad subkutan fettväv och kan vara svår att se men lättare att känna som en fast eller gummiartad förändring. Insulinabsorptionen blir mer variabel om infusion eller injektion fortsätter i området. I en studie av barn och vuxna hade 39 procent av barnen och 32 procent av de vuxna lipohypertrofi. Frånvaro av lipohypertrofi var associerad med lägre HbA1c, och hos barn fanns samband med bristande platsrotation [15].

Lipoatrofi är ovanligare och ger en tydlig förlust av subkutan fettväv. Även ärr, kronisk inflammation, granulom och panniculit har rapporterats, men dessa tillstånd är sällsynta och bör bedömas dermatologiskt.

Riskfaktorer

Risken för hudproblem ökar sannolikt vid:

• atopiskt eksem eller annan nedsatt hudbarriär
• tidigare kontaktallergi mot häftämnen, akrylater eller kolofonium
• tidigare sensibilisering av en annan diabetesenhet
• samtidig användning av både CGM och pump
• långvarig användning och begränsad tillgänglig hudyta
• otillräcklig platsrotation
• kraftig svettning, vattenexponering eller kontaktsport
• applicering på eksem, lipohypertrofi, ärr eller hårbevuxen hud
• upprepade försök att förstärka vidhäftningen med ytterligare häftprodukter
• traumatisk borttagning
• mycket ung ålder, eftersom den tillgängliga hudytan är liten och livstidsexponeringen lång.

Rutinmässig epikutantestning av symtomfria patienter rekommenderas inte. Testning kan i sig ge sensibilisering, produkternas innehåll är ofullständigt känt och ett negativt test förutsäger inte framtida tolerans [1].

Klinisk bild

Kontakteksem

Typiskt kontakteksem ger klåda, erytem och fjällning som följer häftans form. Vid kraftigare reaktion ses ödem, vesikler, vätskning, erosioner och ibland blödning. Efter läkning kan postinflammatorisk hyperpigmentering eller hypopigmentering kvarstå.

Den kliniska bilden kan inte säkert skilja allergiskt från irritativt kontakteksem. Följande omständigheter stärker dock misstanken om allergi:

• intensiv klåda
• skarpt avgränsat eksem i exakt form av häftytan
• reaktion vid varje ny applicering av samma produkt
• successivt kortare tid från applicering till symtom
• tilltagande svårighetsgrad
• kvarstående eksem flera dagar efter att enheten tagits bort
• reaktion mot flera produkter som kan innehålla samma allergen
• vesikler, vätskning eller spridning utanför kontaktområdet
• känt positivt epikutantest.

Irritativ reaktion är mer sannolik vid lätt erytem, sveda eller maceration som varierar mellan appliceringsställena, särskilt efter svettning, bad, stark rengöring eller traumatisk borttagning. En negativ epikutantestning utesluter dock inte allergi, eftersom det relevanta ämnet kan saknas i testserien.

Infektion

Infektion ska misstänkas vid:

• tilltagande smärta eller ömhet
• värmeökning och expanderande erytem
• purulent sekretion eller pustler
• fluktuation eller abscess
• feber eller allmänpåverkan
• kvarstående inflammation efter borttagning av kanylen
• oväntad hyperglykemi, särskilt tillsammans med lokala fynd.

Ytlig follikulit kan vara begränsad till hårfolliklar. Cellulit och abscess kräver annan handläggning. Infektion under en CGM-sensor är mindre vanlig än irritation, men en penetrerande sensortråd innebär att djupare infektion måste beaktas.

Andra lokala reaktioner

Kortvarig punktblödning, mindre blåmärke och övergående smärta efter insättning är vanligen ofarligt. Enheten bör bytas om blödningen fortsätter, om sensorn ger orimliga värden, om kanylen gör ont eller om insulinleveransen verkar opålitlig.

Urtikariella kvaddlar som uppstår inom minuter till timmar talar inte för klassiskt allergiskt kontakteksem. Differentialdiagnoser är tryckurtikaria, kontakturtikaria, fysisk retning och mer sällan omedelbar överkänslighet.

Lipohypertrofi ger en mjuk till fast, ibland lobulerad förtjockning. Lipoatrofi ger en synlig eller palpabel grop. Djupa, smärtsamma eller persisterande noduli ska inte betraktas som vanligt kontakteksem.

Utredning och diagnostik

Anamnes

Dokumentera:

1. Exakt produkt, modell, lotnummer och datum då enheten applicerades.
2. Vilken del som låg mot huden, inklusive överhäfta, barriärfilm, hudlim, häftborttagare och desinfektionsmedel.
3. Tid från applicering till första symtom.
4. Tidigare användning av samma produkt och eventuell förändring över tid.
5. Reaktionens varaktighet efter borttagning.
6. Klåda, sveda, smärta, vesikler, vätskning, blödning och sekretion.
7. Tidigare reaktioner mot sensorer, pumpar, plåster, sårförband, konstnaglar, lim eller skyddsutrustning.
8. Atopiskt eksem, psoriasis, kronisk urtikaria och känd kontaktallergi.
9. Appliceringsrutin, rengöring, rakning, torktid, svettning, bad och borttagningsteknik.
10. Om insulinleverans eller sensordata samtidigt försämrats.

Fotografera reaktionen medan enheten fortfarande sitter kvar om detta kan göras utan att fördröja nödvändig borttagning. Fotografera också direkt efter borttagning och efter ett till två dygn. Formen på reaktionen kan visa om den motsvarar enhetens häfta, överhäftan, kanylen eller en barriärprodukt.

Status

Inspektera och palpera samtliga tillgängliga appliceringsområden, inte bara den aktuella lesionen. Bedöm:

• eksemets utbredning och relation till häftans geometri
• erosion, vätskning, krustor och tecken till infektion
• ärr och pigmentförändringar
• lipohypertrofi och lipoatrofi
• subkutana noduli eller fluktuation
• hudens torrhet och tecken på atopiskt eksem
• tillgänglig frisk hudyta för fortsatt behandling.

Odling är inte rutinmässigt indicerad vid eksem. Bakterieodling övervägs vid pus, abscess, recidiverande infektion, terapisvikt eller misstanke om resistenta bakterier. Biopsi behövs sällan men kan vara relevant vid persisterande noduli, panniculit, granulomatös reaktion, vaskulitmisstanke eller oklar ulceration.

Epikutantestning

Remiss till dermatolog med kontaktallergologisk kompetens är indicerad vid:

• återkommande eksem av samma enhet
• måttligt eller svårt eksem
• vesikler, vätskning eller erosion
• reaktion mot flera produkter
• behov av fortsatt användning trots misstänkt allergi
• oklar reaktion som inte förbättras med optimerad hudvård
• tidigare kontaktallergi som komplicerar val av enhet.

Föreslagen testning omfattar basserie, medicinteknisk serie, akrylat- och metakrylatserie, plast- och limserie samt vid behov isocyanatserie. Material från enheten kan testas i lämplig form av specialiserad enhet. Direkt testning med en bit av häftan har begränsad sensitivitet, bland annat eftersom allergenet kan finnas i mycket låg koncentration eller ha migrerat från en annan del av enheten [2].

Vid misstänkt IBOA-allergi har 0,3 procent i vaselin identifierat patienter som varit negativa vid 0,1 procent. I en svensk serie med 15 vuxna var två IBOA-reaktioner och en DMAA-reaktion positiva först vid 0,3 procent och avläsning dag 7 [3]. Sådan testning ska göras av erfaren kontaktallergolog, inte genom egenapplicering av råkemikalier eller komponenter.

Avläsning efter ungefär 48 timmar, dag 3 eller 4 och dag 7 rekommenderas enligt lokalt protokoll. Sen avläsning är särskilt viktig för akrylater och isocyanater.

Ett negativt test kan bero på:

• irritativt eksem utan allergi
• att rätt allergen inte testades
• för låg testkoncentration
• utebliven sen avläsning
• låg allergenhalt i testat produktmaterial
• ändrad produktsammansättning
• samtidig mekanisk hudskada som dominerar bilden.

Praktisk diagnostisk algoritm

flowchart TD
A["Hudreaktion under CGM<br>eller insulinpump"] --> B["Avlägsna enheten<br>och dokumentera huden"]
B --> C["Bedöm infektion,<br>insulinleverans och glukos"]
C -->|"Infektion eller allmänpåverkan"| D["Odling vid behov<br>och infektionsbehandling"]
C -->|"Ingen infektion"| E["Bedöm eksem,<br>hudskada och lipodystrofi"]
E -->|"Mild och enstaka reaktion"| F["Optimera hudvård,<br>rotation och borttagning"]
E -->|"Återkommande eller svårt eksem"| G["Behandla eksemet<br>och remittera för epikutantest"]
G --> H["Identifierat allergen<br>eller stark klinisk misstanke"]
H --> I["Byt enhet om möjligt<br>och undvik allergenet"]
I --> J["Om byte inte är möjligt:<br>kontrollerat barriärförsök"]
J --> K["Följ hud, mätvärden<br>och insulinleverans"]

Differentialdiagnoser

Förebyggande åtgärder

Platsval och rotation

Inspektera och palpera huden före varje applicering. Välj intakt hud utan eksem, sår, infektion, ärr, lipohypertrofi eller lipoatrofi. Följ respektive produkts godkända anatomiska placering och åldersanpassade instruktioner.

Använd en skriftlig eller digital rotationsplan. Dela exempelvis buk, överarmar, säte och lår i separata zoner där produkten tillåter detta. Undvik att återanvända exakt samma punkt tills huden är helt återställd. För barn med liten tillgänglig hudyta bör diabetesteamet regelbundet inventera vilka områden som är användbara.

Infusionsställen bör granskas vid varje diabetesbesök. I en studie hade pumpanvändare med hudkomplikationer bland annat noduli, allergimärken och hyperpigmentering, och korrekt rotation var kopplad till bättre hudhälsa och glukoskontroll [15]. En annan pediatrisk studie fann att lipohypertrofi var associerad med högre insulindos och mer frekvent hypoglykemi [16].

Förberedelse av huden

1. Tvätta händerna.
2. Rengör huden med mild tvål och vatten om den är smutsig eller fet.
3. Skölj bort tvålrester.
4. Låt huden torka fullständigt.
5. Klipp hår kort vid behov. Undvik nära rakning omedelbart före applicering eftersom mikroskador kan öka irritation.
6. Undvik hudkräm, olja och parfym under häftytan.
7. Använd alkoholbaserad rengöring endast när detta krävs av produktinstruktion eller klinisk situation. Låt alkoholen avdunsta helt.
8. Applicera enheten utan att sträcka huden eller häftan.

Klorhexidin bör inte användas rutinmässigt av alla patienter om vanlig ren teknik är tillräcklig. Upprepad exponering kan irritera huden och klorhexidin kan själv orsaka allergiska reaktioner. Vid återkommande infektioner behöver hygienrutinen däremot analyseras individuellt.

Borttagning

Lossa häftan långsamt, nära och parallellt med hudytan samtidigt som huden hålls emot. Undvik att rycka uppåt. Dusch, varmt vatten eller en kompatibel häftborttagare kan underlätta. Oljebaserade produkter får inte lämnas kvar där nästa enhet ska fästa. Var uppmärksam på att även häftborttagare och barriärservetter kan innehålla parfym, akrylater eller kolofoniumderivat.

Efter borttagning tvättas eventuella limrester varsamt bort. Mjukgörande kräm kan användas på vilande hudområden, men inte omedelbart under nästa häftyta.

Extra vidhäftning

Extra häfta ska inte användas slentrianmässigt på hela kontaktytan. Om enheten lossnar vid svettning eller idrott kan en överhäfta som fäster runt enhetens kanter vara bättre än flera lager under enheten. Använd minsta möjliga mängd produkt och dokumentera namnet, eftersom även tillbehöret kan bli den verkliga orsaken till eksem.

Pumpinfusionsset

Följ produktens rekommenderade bytestid. Ett vanligt standardset byts vanligen efter 2 till 3 dagar, medan särskilda set kan vara godkända för längre användning. Byt omedelbart vid smärta, läckage, blod i kanylen, misstänkt ocklusion, lokalt erytem som tilltar eller oförklarad hyperglykemi.

Efter ett setbyte bör oväntad hyperglykemi väcka misstanke om felaktig insättning eller tidigt kateterfel. I en prospektiv studie förekom tidiga fel hos 8,9 procent med deltagarnas tidigare katetrar och 3,1 procent med en nyare katetermodell, vilket visar att tekniska problem inte är ovanliga [17].

Behandling

Akut hudreaktion

Avlägsna enheten om:

• eksemet är måttligt eller svårt
• huden vätskar eller har vesikler
• erosion, infektion eller uttalad smärta föreligger
• insulinleverans eller sensorfunktion är osäker.

En pumpanvändare måste samtidigt ha en säker plan för fortsatt insulintillförsel. Vid avbrott i pumpbehandling krävs reservbehandling enligt patientens individuella diabetesplan, eftersom avsaknad av långverkande insulin vid pumpbehandling medför risk för snabb ketosutveckling.

Milt erytem utan klåda eller epidermal skada kan observeras efter planerad borttagning. Undvik ny applicering på området tills huden normaliserats.

Eksembehandling

Lokal kortikosteroid är förstahandsbehandling vid aktivt kontakteksem. Val av preparat och styrka anpassas efter ålder, lokalisation, hudtjocklek och svårighetsgrad. På bål och extremiteter används vanligen en kort kur med medelstark lokal kortikosteroid. Ansikte och hudveck kräver svagare preparat eller särskild dermatologisk ordination. Preparatet appliceras på eksemet efter att enheten tagits bort, inte under en aktiv pumpkanyl eller sensor.

Mjukgörande behandling används mellan exponeringarna för att återställa hudbarriären. Lokal kalcineurinhämmare kan övervägas vid recidiverande eksem när upprepade kortikosteroidkurer är olämpliga, men detta ersätter inte allergenundvikande [1].

Lokala antihistaminer rekommenderas inte rutinmässigt eftersom effekten vid kontakteksem är svag och vissa preparat kan sensibilisera. Peroralt antihistamin kan ibland lindra klåda eller förbättra nattsömn, men behandlar inte själva ekseminflammationen.

Kombination av lokal kortikosteroid och antibiotika bör inte användas utan tecken på bakteriell infektion. Onödig lokal antibiotikabehandling kan ge kontaktallergi.

Förebehandling med flutikason

I en liten fallserie fick tolv barn med lokala hudreaktioner två sprayningar flutikasonpropionat i nässprayberedning på huden före applicering av CGM. Tio fortsatte behandlingen under cirka sex månader utan återkommande irritation eller dermatit [18]. Metoden är inte standardbehandling, är användning utanför godkänd indikation och har inte prövats i randomiserade studier. Den bör därför reserveras för noggrant utvalda patienter efter medicinsk bedömning.

Profylaktisk steroidanvändning under lång tid kan ge hudatrofi, telangiektasier, striae och maskerad infektion. Regelbunden uppföljning krävs.

Barriärfilm

Filmformande barriärmedel kan minska friktion och kontakt med häftan hos vissa patienter. Applicera ett tunt, jämnt lager och låt det torka helt innan enheten sätts fast. Barriärfilmen får inte läggas där sensorn eller pumpkanylen penetrerar huden om produkten eller tillverkaren avråder från detta.

Effekten vid verifierad allergi är osäker. En barriärfilm skyddar ofta bara under en del av sensorns användningstid, och akrylater kan penetrera vissa barriärmaterial. I en sammanställning förbättrades endast en minoritet tydligt av en vanligt använd barriärspray, och produkten kan själv orsaka irritativt eller allergiskt eksem [2].

Hydrocolloid- och silikonförband

Ett tunt förband mellan hud och enhet kan prövas när produktbyte inte är möjligt. I en fallserie kunde åtta patienter med känd IBOA-allergi fortsätta använda sin sensor med hydrocolloidförband under enheten [19]. Resultatet ska tolkas försiktigt eftersom studien var liten och saknade kontrollgrupp.

Praktiska begränsningar är:

• sensorn eller kanylen måste penetrera förbandet korrekt
• förbandet kan förändra insättningsdjup eller vinkel
• extra lager kan minska vidhäftningen
• fukt och ocklusion kan öka
• förbandet kan innehålla egna allergen
• pumpkanylen kan böjas eller insulinleveransen störas
• tillverkaren kan sakna validering för sådan användning.

Gör inte stora hål som exponerar den allergenbärande häftan direkt mot huden. Kontrollera sensorvärden mot kapillärt glukos om värdena inte stämmer med symtomen. Vid pumpanvändning ska glukos och ketoner kontrolleras frikostigt vid oväntad hyperglykemi.

Produktbyte

Vid verifierad allergi är byte till en enhet utan det aktuella allergenet den föredragna lösningen. Valet bör göras gemensamt av diabetolog, diabetessjuksköterska, dermatolog och patient. Begär aktuell innehållsinformation från tillverkaren och ange exakt modell och tillverkningsserie.

Påståenden om att en produkt är fri från exempelvis IBOA måste tolkas med försiktighet. IBOA har tidigare inte kunnat påvisas i vissa nyare sensorer, men analysresultat varierar med metod och produktsammansättningen kan ändras [20]. I svensk klinisk praxis kan upphandlat sortiment och regionala förskrivningsregler begränsa möjligheten till snabbt produktbyte. Detta måste lösas individuellt och får inte leda till osäkert avbrott i insulinbehandling.

Infektion

Avlägsna sensor eller infusionsset från infekterad hud. Sätt inte en ny enhet i närheten. Begränsad ytlig follikulit kan ibland hanteras med rengöring och observation, medan cellulit, abscess eller allmänpåverkan kräver medicinsk bedömning. Abscess kan behöva dräneras. Antibiotikaval följer lokal infektionspraxis och bör inte baseras enbart på att patienten har diabetes.

Vid infektion kring en pumpkanyl ska insulinleveransen flyttas omedelbart till ett friskt område. Kontrollera glukos och ketoner och följ patientens reservplan för pumpfel.

Lipohypertrofi och noduli

Undvik infusion och injektion i lipohypertrofisk vävnad tills förändringen gått tillbaka. Markera området i rotationsschemat. När insulin flyttas från lipohypertrofi till normal vävnad kan absorptionen bli snabbare och mer förutsägbar, vilket kan kräva tätare glukoskontroller och ibland dosjustering.

Persisterande noduli, ulceration eller lipoatrofi bör bedömas av dermatolog. Histologisk diagnostik kan behövas vid misstänkt granulom, panniculit eller främmandekroppsreaktion.

Uppföljning och prognos

Följ upp kliniskt inom några veckor efter en måttlig eller svår reaktion, tidigare vid infektion eller problem med insulinleverans. Bedöm:

• om huden läkt efter att den misstänkta produkten avlägsnats
• om reaktionen återkommit med ny produkt eller barriär
• behandlingsföljsamhet och biverkningar av lokal behandling
• antal tillgängliga friska appliceringsområden
• sensorernas användningstid och datakvalitet
• pumpavbrott, hyperglykemi, ketoner och hypoglykemier
• påverkan på sömn, skola, arbete, fysisk aktivitet och livskvalitet.

Vid varje diabeteskontroll bör huden inspekteras och palpation göras för lipohypertrofi. Fråga aktivt om klåda och sveda eftersom patienten annars kan betrakta hudproblem som en oundviklig del av behandlingen.

Irritativt kontakteksem läker vanligen när huden får vila och rutinerna förbättras. Allergiskt kontakteksem avtar oftast inom ungefär en vecka efter att exponeringen upphört, men kontaktallergin kvarstår. Fortsatt exponering kan ge snabbare och kraftigare återfall, erosioner, infektion, ärr och pigmentförändringar [2].

Prognosen för fortsatt användning av diabetesteknik varierar. Barriäråtgärder hjälper vissa men långt ifrån alla. I en studie kunde bara 14 av 63 patienter med allergiskt eksem fortsätta med den utlösande sensorn, och samtliga hade kvarstående lindriga symtom trots barriär [2]. Målet bör därför vara en långsiktigt tolererad enhet snarare än upprepade försök att dämpa reaktionen mot ett känt allergen.

Misstänkta produktreaktioner bör rapporteras enligt gällande system för medicintekniska avvikelser och till tillverkaren. Ange produktnamn, modell, lotnummer, reaktionens tidsförlopp, fotografier och eventuella epikutantestresultat. Systematisk rapportering är viktig eftersom en förändring i häftmaterial eller produktion kan skapa nya reaktionsmönster.

Källor

1. Cichoń M, Trzeciak M, Sokołowska-Wojdyło M m.fl. Contact Dermatitis to Diabetes Medical Devices. International Journal of Molecular Sciences 2023. PMID: 37445875
2. de Groot A, van Oers EM, Ipenburg NA m.fl. Allergic contact dermatitis caused by glucose sensors and insulin pumps: A full review. Part 2. Contact Dermatitis 2025. PMID: 39600134
3. Ulriksdotter J, Svedman C, Bruze M m.fl. Contact dermatitis caused by glucose sensors: 15 adult patients tested with a medical device patch test series. Contact Dermatitis 2020. PMID: 32608015
4. Messer LH, Berget C, Beatson C m.fl. Preserving Skin Integrity with Chronic Device Use in Diabetes. Diabetes Technology & Therapeutics 2018. PMID: 29916740
5. Asarani NAM, Reynolds AN, Boucher SE m.fl. Cutaneous Complications With Continuous or Flash Glucose Monitoring Use: Systematic Review of Trials and Observational Studies. Journal of Diabetes Science and Technology 2020. PMID: 31452386
6. Lombardo F, Passanisi S, Tinti D m.fl. High Frequency of Dermatological Complications in Children and Adolescents with Type 1 Diabetes: A Web-Based Survey. Journal of Diabetes Science and Technology 2021. PMID: 32757778
7. Podwojniak A, Flemming J, Tan IJ m.fl. Cutaneous Adverse Effects From Diabetes Devices in Pediatric Patients With Type 1 Diabetes Mellitus: Systematic Review. JMIR Dermatology 2024. PMID: 39622650
8. Passanisi S, Salzano G, Galletta F m.fl. Technologies for Type 1 Diabetes and Contact Dermatitis: Therapeutic Tools and Clinical Outcomes in a Cohort of Pediatric Patients. Frontiers in Endocrinology 2022. PMID: 35370980
9. McNichol L, Lund C, Rosen T m.fl. Medical adhesives and patient safety: state of the science: consensus statements for the assessment, prevention, and treatment of adhesive-related skin injuries. Journal of Wound, Ostomy, and Continence Nursing 2013. PMID: 23759927
10. Raison-Peyron N, Mowitz M, Bonardel N m.fl. Allergic contact dermatitis caused by isobornyl acrylate in OmniPod, an innovative tubeless insulin pump. Contact Dermatitis 2018. PMID: 29635853
11. Herman A, Baeck M, de Montjoye L m.fl. Allergic contact dermatitis caused by isobornyl acrylate in the Enlite glucose sensor and the Paradigm MiniMed Quick-set insulin infusion set. Contact Dermatitis 2019. PMID: 31385313
12. Oppel E, Högg C, Oschmann A m.fl. Contact allergy to the Dexcom G6 glucose monitoring system: Role of 2,2'-methylenebis(6-tert-butyl-4-methylphenol) monoacrylate in the new adhesive. Contact Dermatitis 2022. PMID: 35503433
13. Ulriksdotter J, Svedman C, Bruze M m.fl. Allergic contact dermatitis caused by dipropylene glycol diacrylate in the Omnipod insulin pump. British Journal of Dermatology 2022. PMID: 34510410
14. Lombardo F, Passanisi S, Caminiti L m.fl. High Prevalence of Skin Reactions Among Pediatric Patients with Type 1 Diabetes Using New Technologies: The Alarming Role of Colophonium. Diabetes Technology & Therapeutics 2020. PMID: 31464516
15. Deeb A, Abdelrahman L, Tomy M m.fl. Impact of Insulin Injection and Infusion Routines on Lipohypertrophy and Glycemic Control in Children and Adults with Diabetes. Diabetes Therapy 2019. PMID: 30617932
16. Demir G, Er E, Atik Altınok Y m.fl. Local complications of insulin administration sites and effect on diabetes management. Journal of Clinical Nursing 2022. PMID: 34622517
17. Renard E, Guerci B, Leguerrier AM m.fl. Lower rate of initial failures and reduced occurrence of adverse events with a new catheter model for continuous subcutaneous insulin infusion. Diabetes Technology & Therapeutics 2010. PMID: 20809682
18. Paret M, Barash G, Rachmiel M. "Out of the box" solution for skin problems due to glucose-monitoring technology in youth with type 1 diabetes: real-life experience with fluticasone spray. Acta Diabetologica 2020. PMID: 31705297
19. Kamann S, Heinemann L, Oppel E. Usage of Hydrocolloid-Based Plasters in Patients Who Have Developed Allergic Contact Dermatitis to Isobornyl Acrylate While Using Continuous Glucose Monitoring Systems. Journal of Diabetes Science and Technology 2020. PMID: 31538817
20. de Groot A, van Oers EM, Ipenburg NA m.fl. Allergic contact dermatitis caused by glucose sensors and insulin pumps: A full review. Part 1. Contact Dermatitis 2025. PMID: 39600106