Kontakteksem: utredning och behandling

Sammanfattning

Kontakteksem är en inflammatorisk hudreaktion utlöst av yttre exponering. Irritativt kontakteksem orsakas av direkt barriärskada och är vanligast. Allergiskt kontakteksem är en fördröjd T-cellsmedierad reaktion hos en sensibiliserad person. Former kan samexistera, särskilt vid handeksem. Diagnosen bygger på morfologi, lokalisation och en detaljerad exponeringsanamnes från arbete, hem, fritid, hudvård, läkemedel och medicintekniska produkter. Kliniken kan inte säkert skilja irritativt från allergiskt kontakteksem [1].

Epikutantest är referensmetod vid misstänkt allergiskt kontakteksem. Testning bör göras vid kroniskt eller recidiverande eksem, handeksem, terapiresistent eksem, atypisk lokalisation, misstänkt yrkesorsak eller försämring av hudvårdsprodukter och lokala läkemedel. Testet ska omfatta svensk eller europeisk basserie samt exponeringsanpassade tilläggsserier och, när det kan göras säkert, patientens egna produkter. En positiv reaktion visar kontaktallergi men är diagnostisk för allergiskt kontakteksem först när exponeringen är kliniskt relevant [2].

Behandlingen består av identifiering och minskning av exponeringen, mjukgörande behandling och lokal antiinflammatorisk behandling. Potent lokal glukokortikoid behövs ofta på händer, medan ansikte, ögonlock och hudveck behandlas med mildare preparat eller kalcineurinhämmare. Svårt kroniskt handeksem bör handläggas av dermatolog och kan motivera fototerapi eller systemisk behandling. Arbetsrelaterat eksem kräver tidig arbetsmedicinsk bedömning, eftersom medicinsk behandling utan förändrad exponering sällan ger varaktig kontroll [3].

flowchart TD
A["Eksem med möjlig<br>yttre utlösare"] --> B["Kartlägg morfologi,<br>lokalisation och exponering"]
B --> C["Behandla inflammation<br>och återställ hudbarriären"]
B --> D["Akut avgränsad episod<br>med uppenbar irritant"]
D -->|"Ja"| E["Eliminera irritanten<br>och följ kliniskt"]
D -->|"Nej"| F["Kroniskt, recidiverande,<br>atypiskt eller arbetsrelaterat"]
F --> G["Remiss för epikutantest<br>med relevanta tilläggsserier"]
G --> H["Bedöm varje positiv reaktions<br>aktuella och tidigare relevans"]
H --> I["Individuell substitutionsplan<br>och exponeringskontroll"]
C --> J["Otillräcklig effekt eller<br>svårt handeksem"]
J --> K["Dermatologisk bedömning<br>för fototerapi eller systembehandling"]

Bakgrund och epidemiologi

Kontakteksem omfattar främst irritativt kontakteksem och allergiskt kontakteksem. Därtill finns fototoxiskt och fotoallergiskt kontakteksem samt proteinkontakteksem. Kontakturtikaria är en omedelbar reaktion och inte ett eksem, men kan ge efterföljande eksematisering och måste övervägas vid arbetsrelaterade handbesvär [4].

Irritativt kontakteksem uppskattas utgöra omkring 80 procent av kontakteksemen. Upprepade lågdosexponeringar för vatten, rengöringsmedel, tvål, lösningsmedel, friktion, kyla och ocklusion är vanligare orsaker än en enstaka frätande exponering. Allergiskt kontakteksem står för en mindre andel men är särskilt viktigt att identifiera eftersom specifik allergenelimination kan förändra sjukdomsförloppet [5].

Kontaktallergi, det vill säga positivt epikutantest oberoende av aktuellt eksem, förekommer hos omkring 20 procent av befolkningen i europeiska studier. Kontaktallergi ska inte likställas med kliniskt allergiskt kontakteksem. Sensibilisering kan ha uppkommit tidigare i livet och sakna relevans för den aktuella hudsjukdomen [6].

Händerna är den vanligaste lokalisationen. Handeksem har ofta multifaktoriell genes med samtidiga irritativa, allergiska och atopiska komponenter. Upp till två tredjedelar av personer med handeksem kan utveckla ett kroniskt förlopp. Tidigare eller pågående atopiskt eksem samt långvarig exponering för irritanter eller allergen är centrala riskfaktorer [7].

Yrkesrelaterat kontakteksem

Kontakteksem utgör majoriteten av yrkesrelaterade hudsjukdomar. Våtarbete är den vanligaste orsaken till yrkesrelaterat irritativt handeksem. Särskilt utsatta yrken är:

• hälso- och sjukvårdspersonal
• frisörer och kosmetologer
• lokalvårdare
• livsmedelsarbetare, kockar och bagare
• byggnadsarbetare
• metallarbetare och maskinoperatörer
• tandvårdspersonal
• målare
• djurvårdare

Bland hälso- och sjukvårdspersonal har den sammanvägda livstidsprevalensen av självrapporterat handeksem beräknats till 33,4 procent, ettårsprevalensen till 27,4 procent och punktprevalensen till 13,5 procent. Den viktigaste exponeringen är frekvent handtvätt, desinfektion och långvarig användning av handskar [8].

Atopiskt eksem ökar risken för yrkesrelaterat handeksem. I en metaanalys var oddskvoten för ettårsprevalens 4,31 hos personer med atopiskt eksem jämfört med personer utan atopiskt eksem. Barriärskadan underlättar penetration av både irritanter och allergen [3].

Patofysiologi

Irritativt kontakteksem

Irritativt kontakteksem uppstår när en kemisk eller fysisk exponering skadar hornlagret och epidermala celler. Barriärförlust, förändrade epidermala lipider och aktivering av keratinocyter leder till frisättning av proinflammatoriska mediatorer och aktivering av det medfödda immunsystemet. Reaktionen kräver ingen föregående sensibilisering.

Risken bestäms av ämnets inneboende irritativa egenskaper, koncentration, kontakttid och exponeringsfrekvens. Ocklusion, svettning, friktion, låg luftfuktighet och skadad hud ökar effekten. Upprepade exponeringar kan få kumulativ effekt även när varje enskild exponering tolereras.

Allergiskt kontakteksem

Allergiskt kontakteksem är en fördröjd typ IV-reaktion. Under sensibiliseringsfasen penetrerar ett lågmolekylärt ämne huden och binder till kroppsegna proteiner. Komplexet tas upp av antigenpresenterande celler som aktiverar allergenspecifika T-lymfocyter. Efter sensibilisering kan en ny exponering utlösa inflammation inom vanligen 24 till 72 timmar. Olika allergen aktiverar delvis olika inflammatoriska signalvägar, vilket kan bidra till varierande klinisk bild och behandlingssvar [9].

Sensibilisering betraktas i praktiken som långvarig. Eksem uppkommer dock endast när exponeringen överstiger individens reaktionströskel. Minskad dos, kortare kontakttid eller förbättrad barriär kan därför räcka för klinisk förbättring även när fullständig elimination inte är möjlig.

Klinisk bild

Akut och kroniskt eksem

Akut kontakteksem ger erytem, ödem, papler, vesikler, vätskning och krustor. Klåda talar något mer för allergiskt eksem, medan sveda, ömhet och smärta är vanligare vid irritativt eksem. Skillnaden är inte diagnostiskt säker.

Kroniskt eksem kännetecknas av torrhet, fjällning, fissurer, lichenifiering och hyperkeratos. Fissurer kan vara smärtsamma och ge nedsatt handstyrka och finmotorik. Sekundär bakteriell infektion kan tillstöta men kolonisation ska inte förväxlas med behandlingskrävande infektion.

Tabellen beskriver typiska mönster. Betydande överlappning förekommer och båda formerna kan finnas samtidigt [10].

Lokalisation som vägledning

• Händer: våtarbete, rengöringsmedel, handskar, hårvårdsprodukter, metaller, skärvätskor, livsmedel, akrylater och lokala läkemedel.
• Ögonlock och ansikte: kosmetika, doftämnen, konserveringsmedel, hårfärg, nagelprodukter som överförs med händerna, ögondroppar och luftburna allergen.
• Hårbotten, öron och nacke: hårfärg, schampo, balsam, parfym och konserveringsmedel.
• Axiller: deodorant, doftämnen, konserveringsmedel och textilfärger.
• Fötter: gummikemikalier, lim, kromgarvat läder och färgämnen i skor.
• Underben: lokala läkemedel, sårprodukter, kompressionsmaterial och konserveringsmedel, särskilt vid staseksem.
• Perianalt eller genitalt: hygienprodukter, våtservetter, lokalanestetika, konserveringsmedel, läkemedel och gummi.
• Runt medicinteknisk utrustning: akrylater i glukossensorer, insulinpumpar, häftor, stomimaterial och elektroder.

Allergiskt eksem av kosmetika orsakas framför allt av doftämnen, konserveringsmedel och hårfärgsämnen. Även ingredienser som marknadsförs som naturliga kan vara potenta allergen [11].

Viktiga allergengrupper

Methylisothiazolinone, MI, orsakade en omfattande sensibiliseringsepidemi. EU-reglering av användningen i kosmetika har följts av sjunkande frekvens, men exponering kvarstår i bland annat färg, lim, rengöringsmedel och industriprodukter. Nymålade rum kan ge luftburet eksem hos kraftigt sensibiliserade personer [12].

Skyddshandskar kan orsaka allergiskt kontakteksem genom vulkaniseringsacceleratorer som tiuramer, ditiokarbamater, tiazoler, guanidiner och tiourea. Även nitrilhandskar kan innehålla acceleratorer. Ett positivt test mot en gummikemikalie måste därför följas av granskning av den faktiska handskens innehåll och val av acceleratorfri eller kemiskt lämplig ersättningshandske [13].

Luftburet och fotoinducerat kontakteksem

Luftburet kontakteksem drabbar vanligen ansikte, ögonlock, hals, övre bröst, underarmar och händer. Exponeringen kan komma från växter, damm, aerosoler, färg eller flyktiga konserveringsmedel. Hud bakom öronen och under hakan kan drabbas, till skillnad från många fotodermatoser.

Fotoallergiskt kontakteksem kräver både ett ämne och ultraviolett strålning. Eksemet sitter huvudsakligen på ljusexponerad hud med relativt sparade områden under hakan, bakom öronen och under kläder. Solskyddsfilter och lokala NSAID-preparat är viktiga orsaker. Misstanken utreds med fotolapptest vid specialiserad enhet [14].

Kontakturtikaria och proteinkontakteksem

Kontakturtikaria ger klåda, rodnad och kvaddlar inom minuter till ungefär en timme efter exponering och går vanligen tillbaka inom 24 timmar. Immunologisk kontakturtikaria kan ge generaliserad urtikaria, rinokonjunktivit, astma eller anafylaxi.

Proteinkontakteksem ses framför allt hos personer som hanterar livsmedel, mjöl, fisk, skaldjur, kött eller djur. Patienten beskriver ofta omedelbar klåda eller kvaddlar följt av kroniskt fingertopps- eller handeksem. Pricktest eller prick-pricktest är mer känsligt än epikutantest för denna mekanism [15].

Utredning och diagnostik

Anamnes

Utredningen bör rekonstruera hudens samtliga exponeringar, inte bara fråga om känd allergi.

1. Debut och tidsförlopp: akut eller smygande debut, episodernas längd och relation till veckodagar, ledighet, semester, årstid eller förändrade arbetsuppgifter.
2. Arbete: yrke, konkreta arbetsmoment, våtarbete, handtvätt, handskar, kemikalier, härdplaster, skärvätskor, rengöringsmedel, damm och säkerhetsdatablad.
3. Hem och fritid: städning, disk, matlagning, trädgårdsarbete, renovering, målning, hobbylim, keramik, träarbete och djurkontakt.
4. Hudnära produkter: tvål, schampo, kosmetika, parfym, rakprodukter, våtservetter, solskydd och nagelprodukter.
5. Läkemedel och medicinteknik: salvor, ögondroppar, sårprodukter, plåster, sensorer, stomibandage och ortoser.
6. Atopi: eget och familjärt atopiskt eksem, astma och allergisk rinokonjunktivit.
7. Omedelbara symtom: kvaddlar, klåda inom minuter, rinit, astma eller systemreaktion.
8. Tidigare utredning: tidigare epikutantest, pricktest, sjukskrivning och effekten av exponeringsuppehåll.

För arbetsrelaterad genes talar debut efter att arbetet påbörjats, försämring under arbetsperioder, förbättring vid ledighet, motsvarande hudsjukdom hos kollegor och känd relevant exponering. Förbättring under helg eller semester är stödjande men varken nödvändig eller tillräcklig för diagnos. Allergiskt och irritativt eksem kan kvarstå långt efter att exponeringen har upphört [16].

Status och dokumentation

Dokumentera utbredning, symmetri, skarpa kontaktgränser, vesikler, vätskning, fjällning, hyperkeratos, fissurer, nagelförändringar och infektionstecken. Fotografering är värdefull eftersom eksemet kan ha förbättrats när testning utförs.

Vid handeksem kan Hand Eczema Severity Index, HECSI, användas för uppföljning. Bedöm även funktion, smärta, sömn, arbetsförmåga och livskvalitet. Vid misstänkt yrkessjukdom bör diagnos, exponeringar och arbetsanpassningar dokumenteras noggrant.

Epikutantest

Epikutantest efterliknar den fördröjda reaktionens utlösningsfas. Standardiserade allergen appliceras i testkammare på övre ryggen, vanligen under 48 timmars ocklusion. Avläsning görs efter att kamrarna avlägsnats och på nytt efter ytterligare ett eller flera dygn. En sen avläsning omkring dag 7 kan behövas för exempelvis glukokortikoider och aminoglykosider. Enbart avläsning efter 48 timmar missar sena reaktioner [2].

Testningen bör planeras av en enhet med erfarenhet av kontaktallergi. Den ska omfatta:

• svensk eller europeisk basserie
• yrkes- och exponeringsanpassad tilläggsserie
• relevanta ingredienser från kosmetika, läkemedel, handskar eller medicinteknik
• patientens egna produkter, när lämplig koncentration och testmetod kan fastställas
• vid behov fotolapptest eller testning av särskilda material

Produkter ska inte appliceras outspädda på ryggen utan toxikologisk bedömning. Rengöringsmedel, lösningsmedel, hårfärg, härdare, industrikemikalier och starkt alkaliska eller sura produkter kan ge frätskada och falskt positiva irritativa reaktioner.

Testning bör skjutas upp vid utbrett aktivt eksem, uttalat eksem på ryggen, nylig intensiv UV-exponering eller behandling som påtagligt hämmar testreaktionen. Lokal glukokortikoid på testområdet bör vanligen undvikas minst en vecka före testning. Systemisk immunhämmande behandling kan ge falskt negativa resultat. I en översikt anges prednisolondoser över 10 mg dagligen som en viktig felkälla, men bedömningen måste individualiseras och nödvändig behandling ska inte avbrytas utan medicinsk plan [5].

Reaktionerna graderas efter erytem, infiltration, papler, vesikler och blåsor. Varje positiv reaktion ska därefter klassificeras:

• Aktuellt relevant: exponeringen förklarar det pågående eksemet.
• Tidigare relevant: allergenet förklarar ett tidigare eksem men inte det aktuella.
• Okänd relevans: exponering eller kliniskt samband kan inte fastställas.
• Korsreaktion eller samreaktion: reaktionen kan bero på kemiskt besläktade ämnen.
• Irritativ eller tveksam: morfologin ger inte säkert stöd för allergi.

En positiv testreaktion utan relevant exponering ska inte leda till omfattande och ospecifika restriktioner.

Öppen applikationstestning

Repeated open application test, ROAT, kan användas när ett färdigt hudvårds- eller kosmetikpreparats kliniska relevans är oklar trots epikutantest. Produkten appliceras upprepat på ett begränsat område, vanligen underarmen, enligt instruktion från testande enhet. Metoden är inte lämplig för frätande produkter, hårfärg, reaktiva monomerer eller produkter som normalt ska spädas eller sköljas bort.

Övriga undersökningar

• Svampdiagnostik: direktmikroskopi, odling eller PCR vid ensidigt handeksem, samtidig fotsvamp eller perifer aktiv fjällkant.
• Bakterieodling: vid purulent sekretion, snabbt ökande smärta, pustler eller utebliven effekt trots adekvat antiinflammatorisk behandling.
• Pricktest eller specifikt IgE: vid omedelbara symtom eller misstänkt proteinkontakteksem.
• Hudbiopsi: vid atypisk, terapiresistent eller infiltrerad dermatit, misstänkt psoriasis, kutant lymfom eller autoimmun blåssjukdom.
• Fotolapptest: vid eksem som kräver kombinationen av ämneskontakt och UV-exponering.

Epikutantest kan utföras även på barn när indikation finns. Kontaktallergi förekommer i alla åldrar. Nickel, kobolt, doftämnen, lanolin och neomycin har varit vanliga fynd i pediatriska studier, men resultatens kliniska relevans måste alltid värderas [17].

Differentialdiagnoser

Atopiskt eksem utesluter inte kontaktallergi. Epikutantest bör särskilt övervägas när eksemet börjar i vuxen ålder, ändrar morfologi eller lokalisation, huvudsakligen sitter på händer, ansikte eller ögonlock, eller försämras av ordinerad lokalbehandling. Lanolin, neomycin, formaldehydavgivare, doftämnen och ingredienser i mjukgörare är relevanta möjligheter [18].

Behandling

Eliminera eller minska exponeringen

Allergen- eller irritantkontroll är den enda åtgärd som angriper orsaken. Patienten behöver en konkret plan, inte enbart en lista med kemiska namn.

Planen bör ange:

1. vilka testreaktioner som är relevanta
2. i vilka egna produkter eller arbetsmaterial ämnet finns
3. synonymer och deklarationsnamn
4. möjliga korsreagerande ämnen
5. säkra ersättningsprodukter
6. hur skyddsutrustning ska användas
7. när effekten ska utvärderas

Vid kosmetikaallergi bör ingrediensförteckningar granskas varje gång en ny förpackning köps, eftersom formuleringar kan ändras. Produkter märkta som hypoallergena, naturliga eller dermatologiskt testade är inte garanterat fria från relevanta allergen.

Vid nickelallergi kan ett dimetylglyoximtest användas för att identifiera föremål som avger nickel. Vid allergi mot gummikemikalier krävs information om acceleratorer, inte bara om handsken är gjord av latex eller nitril.

Hudskydd och arbetsanpassning

Substitution och tekniska åtgärder är bättre än att enbart lägga till handskar. Arbetsgivare och företagshälsovård bör överväga slutna system, verktyg i stället för direkt handkontakt, ändrad arbetsfördelning och mindre skadliga produkter.

Praktiska råd vid handeksem:

• använd alkoholbaserad handdesinfektion i stället för tvål och vatten när händerna inte är synligt smutsiga och verksamhetens hygienrutiner tillåter det
• använd ljummet vatten och oparfymerad mild rengöring när tvätt behövs
• torka händerna noggrant, även mellan fingrarna
• använd lämplig skyddshandske under så kort tid som arbetsmomentet medger
• byt fuktiga eller skadade handskar
• använd bomullsunderhandske vid längre tids ocklusion när arbetsmomentet tillåter det
• bär inte ringar under våtarbete
• applicera mjukgörare efter arbete och före sänggående
• välj oparfymerade produkter med få ingredienser

Handskmaterialet måste anpassas till kemikalien. Tunn engångshandske ger inte universellt skydd mot lösningsmedel, akrylater eller härdplaster. Säkerhetsdatablad och leverantörens genombrottstider ska användas.

Evidensen för primärprevention är begränsad. I en Cochraneöversikt utvecklade 13 procent av personer som använde mjukgörare irritativt handeksem jämfört med 19 procent i kontrollgrupperna, relativ risk 0,71, men konfidensintervallet omfattade osäker effekt. Barriärkrämer hade mindre tydlig effekt och ska inte betraktas som osynliga handskar [19].

Mjukgörande behandling

Mjukgörare appliceras flera gånger dagligen och alltid efter handtvätt när det är praktiskt möjligt. Fet kräm eller salva är lämplig vid torrt, hyperkeratotiskt eksem. Mindre feta krämer kan vara lättare att använda under arbetsdagen. Salva innehåller färre potentiellt sensibiliserande konserveringsmedel men är opraktisk på vätskande hud.

Vid misstänkt kontaktallergi bör produkten vara oparfymerad och ha så få hjälpämnen som möjligt. Urea kan minska hyperkeratos men svider ofta i fissurer och akut inflammerad hud. Mjukgörare ersätter inte antiinflammatorisk behandling vid aktivt eksem.

Lokal glukokortikoid

Preparatets styrka anpassas till lokalisation, hudtjocklek och svårighetsgrad.

• Ansikte, ögonlock, genitalt och hudveck: mild glukokortikoid under kort tid, alternativt kalcineurinhämmare.
• Bål och extremiteter: medelstark till potent glukokortikoid.
• Händer, fotsulor och hyperkeratotiska plack: potent eller mycket potent glukokortikoid under begränsad behandlingsperiod.

Applicera ett tunt lager på aktivt eksem en gång dagligen. En initial kur på 1 till 2 veckor är ofta tillräcklig vid akut eksem. Kroniskt handeksem kan behöva 2 till 4 veckor, därefter nedtrappning eller intermittent behandling. Om behandlingen inte hjälper ska följsamhet, exponering, infektion, fel diagnos och allergi mot läkemedlet eller hjälpämnen omprövas.

Kortvarig korrekt användning har låg risk för atrofi. Risken ökar vid kontinuerlig långtidsbehandling, starka preparat, ocklusion och behandling av tunn hud. Evidensen för lokalbehandling kommer till stor del från andra eksemformer, eftersom många behandlingsstudier uttryckligen har exkluderat kontakteksem [20].

Kalcineurinhämmare

Takrolimus och pimekrolimus kan användas på känsliga områden eller som steroidbesparande underhållsbehandling, särskilt i ansikte, på ögonlock och i hudveck. Takrolimus 0,1 procent har också visat effekt vid handeksem i en liten studie. Övergående sveda är vanlig i början.

Kalcineurinhämmare är inte förstahandsval på kraftigt hyperkeratotiska handflator, där penetrationen är sämre. De ska inte appliceras på kliniskt infekterad hud.

Samlad dostabell

Doserna nedan är typiska vuxendoser. Val av produkt och behandlingstid måste anpassas efter lokalisation, ålder, graviditet, samsjuklighet och svensk produktinformation.

Akut svårt kontakteksem

Vid kraftigt vätskande eksem kan svala våta omslag under korta perioder minska vätskning och obehag. Därefter används lokal glukokortikoid i lämplig styrka.

Systemisk glukokortikoid kan behövas vid akut utbrett allergiskt kontakteksem, uttalat ansiktsödem eller svår reaktion efter exempelvis växtexponering. Behandlingen ska ordineras individuellt. En alltför kort kur kan följas av rebound. Samtidigt måste fortsatt exponering stoppas och infektion uteslutas. Återkommande systemiska glukokortikoidkurer är inte lämplig behandling av kroniskt kontakteksem.

Infektion

Antibiotika ska inte ges enbart på grund av krustor eller positiv odling. Behandla om kliniska tecken talar för infektion, exempelvis snabbt tilltagande erytem, värmeökning, purulent sekretion, pustler, feber eller lymfangit. Lokala antibiotika bör användas restriktivt eftersom neomycin, aminoglykosider och vissa hjälpämnen kan sensibilisera.

Fototerapi och systemisk behandling

Svårt kroniskt handeksem som kvarstår trots exponeringskontroll, mjukgörare och potent lokalbehandling bör remitteras till dermatolog. Behandlingsalternativ är lokal PUVA eller smalbands-UVB, alitretinoin och i selekterade fall ciklosporin, metotrexat, azatioprin eller behandling riktad mot samtidig atopisk dermatit.

En Cochraneöversikt med 60 randomiserade studier fann att alitretinoin 30 mg dagligen förbättrade läkarbedömd kontroll jämfört med placebo, relativ risk 2,75 och NNT omkring 4. Doseringen 10 mg hade mindre effekt. Huvudvärk var tydligt vanligare med 30 mg [21]. Alitretinoin är starkt teratogent och kräver graviditetspreventionsprogram, graviditetstester samt kontroll av blodfetter och leverprover. Tillgänglighet och subvention i Sverige kan skilja sig från internationella riktlinjer och ska kontrolleras i aktuell svensk produktinformation.

Biologiska läkemedel och JAK-hämmare studeras vid kroniskt handeksem. Dupilumab kan vara effektivt vid samtidig atopisk dermatit och vissa former av handeksem, men effekten vid rent allergiskt kontakteksem är varierande och allergenelimination förblir central. Evidensen för avancerad behandling när exponeringen inte kan undvikas består fortfarande till stor del av små studier och fallserier [22].

Uppföljning och prognos

Följ upp efter 4 till 8 veckor vid måttligt eller svårt eksem, tidigare vid snabb försämring. Bedöm:

• eksemets utbredning och svårighetsgrad
• klåda, smärta, fissurer och sömnpåverkan
• följsamhet till lokalbehandlingen
• om relevanta produkter verkligen har eliminerats
• våtarbete och handskanvändning
• arbetsförmåga och behov av anpassning
• tecken på infektion eller annan diagnos

Efter epikutantest bör ett särskilt återbesök övervägas för att bedöma faktisk relevans. Patienten bör ta med aktuella produktförteckningar, arbetsmaterial och fotografier av innehållsdeklarationer. Klinisk förbättring efter elimination stärker relevansbedömningen. Utebliven förbättring kan bero på dold exponering, flera samtidiga orsaker, otillräcklig antiinflammatorisk behandling eller felaktig diagnos.

Irritativt kontakteksem kan läka helt om barriären återställs och exponeringen minskar. Vid etablerat kroniskt handeksem är recidiv vanliga. Allergisk sensibilisering kvarstår långvarigt, men kliniskt eksem kan förebyggas om exponeringen hålls under reaktionströskeln.

Yrkesrelaterat kontakteksem har sämre prognos om exponeringen fortsätter. Arbetsbyte kan förbättra eksemet men medför betydande sociala och ekonomiska konsekvenser. Förändrade arbetsmoment och substitution bör därför prövas före permanent yrkesbyte när det är medicinskt och säkerhetsmässigt möjligt. Tidig samverkan mellan patient, arbetsgivare, företagshälsovård, dermatolog och vid behov arbets- och miljömedicinsk klinik förbättrar möjligheten att behålla arbetsförmågan [3].

Källor

1. Scheinman PL m.fl. Contact dermatitis. Nature Reviews Disease Primers 2021. PMID: 34045488
2. Johansen JD m.fl. European Society of Contact Dermatitis guideline for diagnostic patch testing: recommendations on best practice. Contact Dermatitis 2015. PMID: 26179009
3. Karagounis TK, Cohen DE. Occupational Hand Dermatitis. Current Allergy and Asthma Reports 2023. PMID: 36749448
4. Dickel H m.fl. German S1 guideline: Contact dermatitis. Journal der Deutschen Dermatologischen Gesellschaft 2022. PMID: 35527339
5. Tramontana M m.fl. Advancing the understanding of allergic contact dermatitis: from pathophysiology to novel therapeutic approaches. Frontiers in Medicine 2023. PMID: 37283623
6. Uter W m.fl. Contact Allergy: Emerging Allergens and Public Health Impact. International Journal of Environmental Research and Public Health 2020. PMID: 32244763
7. Weidinger S, Novak N. Hand eczema. Lancet 2024. PMID: 39615508
8. Yüksel YT m.fl. Prevalence and incidence of hand eczema in healthcare workers: A systematic review and meta-analysis. Contact Dermatitis 2024. PMID: 38186085
9. Johansen JD m.fl. Novel insights into contact dermatitis. Journal of Allergy and Clinical Immunology 2022. PMID: 35183605
10. Pesqué D m.fl. Differential diagnosis of contact dermatitis: A practical-approach review by the EADV Task Force on contact dermatitis. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology 2024. PMID: 38713001
11. González-Muñoz P m.fl. Allergic contact dermatitis caused by cosmetic products. Actas Dermo-Sifiliográficas 2014. PMID: 24656778
12. Leiva-Salinas M m.fl. Update on allergic contact dermatitis due to methylchloroisothiazolinone/methylisothiazolinone and methylisothiazolinone. Actas Dermo-Sifiliográficas 2014. PMID: 24626102
13. Hansen A m.fl. Allergic contact dermatitis to rubber accelerators in protective gloves: Problems, challenges, and solutions for occupational skin protection. Allergologie Select 2021. PMID: 34734158
14. Gonçalo M m.fl. Photopatch testing: recommendations for a European photopatch test baseline series. Contact Dermatitis 2013. PMID: 23510344
15. Giménez-Arnau AM m.fl. Contact Urticaria Syndrome: a Comprehensive Review. Current Dermatology Reports 2022. PMID: 36415744
16. Adisesh A m.fl. U.K. standards of care for occupational contact dermatitis and occupational contact urticaria. British Journal of Dermatology 2013. PMID: 23374107
17. Rodrigues DF, Goulart EMA. Patch-test results in children and adolescents: systematic review of a 15-year period. Anais Brasileiros de Dermatologia 2016. PMID: 26982781
18. Owen JL m.fl. The Role and Diagnosis of Allergic Contact Dermatitis in Patients with Atopic Dermatitis. American Journal of Clinical Dermatology 2018. PMID: 29305764
19. Bauer A m.fl. Interventions for preventing occupational irritant hand dermatitis. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018. PMID: 29708265
20. Lax SJ m.fl. Topical anti-inflammatory treatments for eczema: network meta-analysis. Cochrane Database of Systematic Reviews 2024. PMID: 39105474
21. Christoffers WA m.fl. Interventions for hand eczema. Cochrane Database of Systematic Reviews 2019. PMID: 31025714
22. Yin L m.fl. Beyond Avoidance: Advanced Therapies for Contact Dermatitis. Journal of Allergy and Clinical Immunology: In Practice 2024. PMID: 38821440