Kostbehandling i klimakteriet: råd och evidens

Sammanfattning

Klimakteriet kräver ingen särskild standarddiet. Kostbehandlingen bör i stället individualiseras efter symtom, viktutveckling, muskelmassa, frakturrisk och kardiometabol risk. En medelhavslik eller nordisk kost med mycket grönsaker, frukt, baljväxter, fullkorn, nötter, fisk och omättade fetter ger bäst samlat stöd för långsiktig hälsa. Begränsa charkprodukter, rött kött, söta drycker, raffinerade spannmålsprodukter, alkohol och annan energität, näringsfattig mat [1].

Viktökning under medelåldern beror främst på åldrande, minskad energiförbrukning, lägre fysisk aktivitet och sömnstörning. Menopausens hormonförändringar bidrar särskilt till ökad visceral fettmassa och minskad fettfri massa [2]. Vid övervikt behövs ett måttligt energiunderskott, tillräckligt protein och samtidig styrketräning. Målet bör vara förbättrad midjeomkrets, metabol hälsa och fysisk funktion, inte en orealistisk återgång till tidigare kroppsvikt.

Kostförändringar kan förbättra vikt, blodfetter, blodtryck och diabetesrisk, men är inte en tillförlitlig behandling av vallningar. Varken generell kostomläggning, undvikande av påstådda utlösande livsmedel, sojamat eller kosttillskott rekommenderas som primär behandling av måttliga eller svåra vasomotoriska symtom [3]. Regelbunden sojamat kan ingå som ett näringsrikt livsmedel, men effekten på vallningar är liten och varierande. Högdoserade isoflavontillskott bör inte likställas med sojamat.

Kalcium bör i första hand komma från kosten. Vitamin D-tillskott kan behövas vid lågt intag, begränsad solexponering, hög ålder, malabsorption eller konstaterad brist. Rutinmässiga höga doser av kalcium, vitamin D, omega-3, fytoöstrogener eller örtpreparat förebygger inte generellt klimakteriebesvär, hjärt-kärlsjukdom eller frakturer hos friska kvinnor. Osteoporos, uttalad obesitas, diabetes, järnbrist, celiaki, ätstörning och svåra klimakteriebesvär ska handläggas som egna medicinska tillstånd.

Bakgrund och avgränsning

Menopaus definieras retrospektivt efter 12 månaders amenorré utan annan förklaring. Perimenopausen omfattar åren med tilltagande cykelvariation och de första 12 månaderna efter den sista menstruationen. Under denna period förändras ovariefunktionen, östrogennivåerna fluktuerar och sjunker, och många kvinnor utvecklar vallningar, nattsvettningar, sömnstörning och förändrad kroppssammansättning. På längre sikt ökar betydelsen av osteoporos, central obesitas, hypertoni, dyslipidemi och typ 2-diabetes [1].

Kostbehandling i klimakteriet har fyra huvudsakliga mål:

1. att upprätthålla en näringstät kost när energibehovet minskar
2. att förebygga eller behandla viktuppgång och metabol sjukdom
3. att stödja skelett och muskelmassa
4. att undvika ineffektiva eller potentiellt skadliga tillskott

Kostbehandling ska inte presenteras som ett alternativ till effektiv behandling av svåra vallningar, depression, osteoporos eller annan sjukdom. Internationella riktlinjer framhåller menopausen som ett lämpligt tillfälle för samlad bedömning av levnadsvanor, kardiovaskulär risk, frakturrisk och cancerspecifika riskfaktorer [4].

Förändrad kroppssammansättning och metabolism

Vad beror viktuppgången på?

Många kvinnor upplever att vikten blir svårare att kontrollera under perimenopausen. Det är viktigt att skilja förändringar som främst beror på åldrande från sådana som är närmare kopplade till menopausen.

Åldrandet medför ofta lägre fysisk aktivitet, mindre muskelmassa och lägre total energiförbrukning. Sömnbrist, stress, ledsmärta, alkohol och oregelbundna måltider kan bidra ytterligare. Menopausens hormonförändringar förefaller framför allt påverka fettets fördelning, med mer bukfetma och visceral fettvävnad även när kroppsvikten förändras måttligt [2].

I longitudinella data har fettmassan under menopausövergången ökat med omkring 1,7 procent per år, samtidigt som den fettfria massan minskat med omkring 0,5 procent per år. Dessa gruppmedelvärden ska inte användas för att förutsäga en enskild kvinnas utveckling, men de motiverar tidig uppmärksamhet på midjeomkrets, kost, fysisk aktivitet och muskelstyrka [1].

Övervikt kan dessutom förstärka vallningar, sömnstörning, artrosbesvär och nedsatt fysisk funktion. Sambandet är dubbelriktat, eftersom nattsvettningar, trötthet och psykisk belastning i sin tur kan göra kostförändring och fysisk aktivitet svårare [5].

Klinisk bedömning

Bedömningen bör omfatta mer än BMI. Registrera:

• vikt och viktförändring under de senaste 1 till 5 åren
• längd och BMI
• midjeomkrets
• blodtryck
• fysisk aktivitet och styrketräning
• sömn, alkohol och rökning
• typiska måltider, mellanmål och drycker
• tidigare bantningsförsök och tecken på hetsätning eller restriktivt ätande
• läkemedel som kan påverka vikt, aptit eller skelett
• diabetes, dyslipidemi, hypertoni, fettlever och sömnapné
• frakturer, hereditet för osteoporos och risk för låg muskelmassa

Vid central obesitas, snabb viktuppgång eller annan metabol risk bör fasteglukos eller HbA1c och blodfetter kontrolleras. TSH analyseras vid klinisk misstanke om tyreoideasjukdom, inte rutinmässigt enbart på grund av viktuppgång.

Kostmönster för långsiktig hälsa

Medelhavslik eller nordisk kost som grund

Det bäst underbyggda rådet är ett kostmönster med hög näringstäthet och låg andel ultraprocessade livsmedel. En medelhavslik kost karakteriseras av:

• rikligt med grönsaker, frukt och baljväxter
• fullkornsprodukter
• nötter och frön
• olivolja, rapsolja och andra omättade fetter
• fisk och skaldjur regelbundet
• måttliga mängder mejeriprodukter och ägg
• mindre mängder rött kött
• låg konsumtion av charkprodukter, söta drycker och raffinerade spannmålsprodukter

En nordisk tillämpning kan använda rotfrukter, kål, baljväxter, havre, råg, bär, rapsolja, nötter och fet fisk. Det är kostens sammansättning som är central, inte dess geografiska namn.

Hos kvinnor har hög följsamhet till medelhavskost i prospektiva kohorter varit associerad med 24 procent lägre incidens av hjärt-kärlsjukdom, 23 procent lägre total mortalitet och 25 procent lägre incidens av kranskärlssjukdom jämfört med låg följsamhet. Resultaten är observationsdata och bevisar inte hela den uppskattade effekten, men de stöder kostmönstret som grund för prevention [6].

Studier specifikt på postmenopausala kvinnor visar framför allt små förbättringar av blodtryck, blodfetter, fettmassa och midjeomkrets. Evidensen för hårda menopausspecifika utfall, såsom fraktur eller hjärtinfarkt, är betydligt svagare [1].

Praktisk tallriksmodell

En användbar måltidsstruktur är:

• ungefär halva tallriken grönsaker, rotfrukter eller kål
• ungefär en fjärdedel baljväxter, fisk, ägg, fågel, tofu eller annan proteinrik mat
• ungefär en fjärdedel potatis, fullkornsris, mathavre, fullkornspasta eller grovt bröd
• en mindre mängd omättat fett, exempelvis rapsolja, olivolja, nötter eller frön

Vid låg vikt, undervikt eller ofrivillig viktnedgång ska andelen energigivande livsmedel ökas. Vid obesitas kan mängden stärkelserik mat och fett behöva anpassas, men proteinrika livsmedel och grönsaker bör bibehållas.

Fiber och kolhydratkvalitet

Fullkorn, baljväxter, grönsaker, frukt, bär, nötter och frön bidrar med fiber, mikronäringsämnen och mättnad. Ett praktiskt mål är minst omkring 25 g fiber per dag, med gradvis ökning vid lågt utgångsintag och tillräckligt vätskeintag.

Det finns inte stöd för att alla kvinnor i klimakteriet bör äta lågkolhydratkost. Lågkolhydratkost är inte entydigt överlägsen annan energireducerad kost för fettförlust. Kolhydraternas kvalitet är viktigare än att generellt minimera mängden. Byt i första hand:

• vitt bröd mot fullkornsbröd
• sötade flingor mot havregryn eller osötad müsli
• söta drycker och juice mot vatten
• bakverk och godis mot frukt, bär eller ett planerat mellanmål
• stora portioner raffinerade spannmål mot baljväxter, fullkorn och grönsaker

Mycket restriktiva ketogena upplägg kan ge kortsiktig viktminskning men har ingen etablerad särskild fördel i klimakteriet. De kan minska fiberintaget och vara svåra att förena med långsiktig följsamhet.

Fettkvalitet

Fett bör främst komma från fisk, nötter, frön, avokado och vegetabiliska oljor. Minska mängden smör, feta charkprodukter, bakverk, kokosfett och andra källor till mycket mättat fett, särskilt vid förhöjt LDL-kolesterol.

Fet fisk bidrar med protein, vitamin D och långkedjiga omega-3-fettsyror. Detta är inte liktydigt med att fiskoljekapslar rutinmässigt förebygger hjärt-kärlsjukdom. En omfattande Cochraneöversikt fann liten eller ingen effekt av ökat intag av långkedjigt omega-3 på total mortalitet, stroke eller samlade kardiovaskulära händelser. Triglycerider minskade med omkring 15 procent, medan eventuella effekter på koronara händelser var små [7].

Alkohol

Alkohol bör inte rekommenderas som en del av medelhavskost. Även små mängder bidrar med energi, kan försämra sömn och kan hos vissa utlösa eller förstärka vallningar. Alkohol ökar dessutom risken för bland annat bröstcancer. Den som inte dricker alkohol bör inte börja av hälsoskäl.

Vid vallningar eller sömnstörning kan en alkoholfri period under några veckor användas som ett individuellt test. Effekten ska bedömas systematiskt, inte antas på förhand.

Kost och klimakteriesymtom

Vallningar och nattsvettningar

Kostens effekt på vasomotoriska symtom är väsentligt svagare dokumenterad än effekten på vikt och kardiometabol risk. Observationsstudier har associerat högre intag av grönsaker, fullkorn och mindre processad mat med lindrigare symtom, medan hög konsumtion av socker, mättat fett och processad mat har associerats med mer symtom. Underlaget är heterogent och kan påverkas av vikt, fysisk aktivitet, rökning och socioekonomiska faktorer [8].

The Menopause Society rekommenderar inte generell kostmodifiering, sojamat, sojaextrakt, kosttillskott eller rutinmässigt undvikande av påstådda utlösande faktorer som behandling av vallningar. Viktminskning kan däremot övervägas hos kvinnor med övervikt, eftersom den har visst stöd för att minska vasomotoriska symtom [3].

Praktiskt bör kvinnan föra symtomdagbok under 2 till 4 veckor om hon misstänker en specifik utlösare. Registrera tidpunkt för vallningar samt alkohol, koffein, stark mat, stora måltider och rumstemperatur. Eliminera därefter endast den faktor som uppvisar ett reproducerbart samband. Breda förbudslistor riskerar att försämra kostkvalitet och livskvalitet utan säker effekt.

Soja och fytoöstrogener

Sojabönor, tofu, tempeh, edamame och osötad sojadryck är näringsrika livsmedel med protein, omättat fett och varierande mängd isoflavoner. De kan ingå i en hälsosam kost oavsett om de påverkar vallningar.

Evidensen för symtomlindring är motsägelsefull. En Cochraneöversikt med 43 randomiserade studier och mer än 4 000 deltagare fann inte tillräckligt stöd för att fytoöstrogener generellt minskar frekvens eller svårighetsgrad av vallningar. Studierna använde olika produkter och doser, många var små och placeboeffekten var betydande [9]. En annan metaanalys fann en minskning med knappt en vallning per dag, men ingen säker förbättring av det samlade Kuppermanindexet. Även där var heterogenitet och möjlig publikationsbias betydande [10].

Kliniskt innebär detta:

• sojamat kan användas som livsmedel och proteinkälla
• utlovad effekt mot vallningar ska beskrivas som osäker och vanligen liten
• effekten bör utvärderas efter 8 till 12 veckor
• behandlingen ska avslutas om ingen tydlig nytta märks
• koncentrerade isoflavontillskott bör inte rutinmässigt rekommenderas
• rödklöver har inte övertygande dokumentation

För kvinnor med tidigare bröstcancer talar human observationsdata för att traditionella mängder sojamat är säkra och möjligen associerade med lägre recidiv och mortalitet. En systematisk översikt fann inte ökad risk vid 2 till 3 portioner sojamat per dag, motsvarande ungefär 25 till 50 mg isoflavoner. Underlaget motiverar däremot inte högdoserade isoflavontillskott, särskilt inte doser på 100 mg eller mer, utan diskussion med behandlande onkolog [11].

Koffein och stark mat

Koffein kan hos vissa kvinnor förstärka hjärtklappning, oro och sömnsvårigheter. Sambandet med vallningar är inkonsekvent. Generellt koffeinförbud är därför inte motiverat.

Vid sömnproblem kan följande prövas:

• undvik kaffe, energidryck och större mängder te efter tidig eftermiddag
• kontrollera total mängd, inte bara antal koppar
• trappa ned gradvis för att undvika huvudvärk
• utvärdera sömn och vallningar efter 2 till 3 veckor

Stark mat kan utlösa värmekänsla hos vissa, men det finns inte stöd för att alla kvinnor behöver undvika chili eller kryddor.

Nedstämdhet och oro

En metaanalys av nutritionsinterventioner fann små förbättringar av depressiva symtom och ångestsymtom, men studierna undersökte mycket olika dieter och tillskott och hade betydande heterogenitet och risk för bias [12]. Ingen enskild diet eller mikronäringsprodukt kan därför rekommenderas som behandling av depression.

Kost kan stödja sömn, energi och allmän hälsa, men misstänkt egentlig depression, suicidtankar, uttalad ångest eller funktionsnedsättning kräver sedvanlig psykiatrisk bedömning och behandling.

Viktbehandling

När energiunderskott behövs

Viktminskning är inte ett generellt mål för alla kvinnor. Den är relevant vid obesitas, central fettansamling eller viktrelaterad metabol sjukdom. Hos en kvinna med normal vikt och ökande bukomfång kan fokus i stället ligga på styrketräning, kostkvalitet och viktstabilitet.

Ett måttligt energiunderskott på ungefär 500 till 750 kcal per dag kan användas vid strukturerad obesitasbehandling. Internationella riktlinjer anger ofta ett totalt energiintag omkring 1 200 till 1 500 kcal per dag för många kvinnor, men en fast energinivå är inte lämplig för alla och bör anpassas till kroppsstorlek, aktivitet, sjukdomar och tidigare ätbeteende [1]. Mycket lågkalorikost ska genomföras inom ett medicinskt strukturerat program.

Ett initialt mål på 5 till 10 procents viktnedgång är ofta kliniskt meningsfullt. Även mindre viktminskning kan förbättra blodtryck, triglycerider, glukoskontroll och leverförfettning.

Systematiska data specifikt från menopausövergången är begränsade. En större studie med kombinerad kostförändring, energiunderskott och fysisk aktivitet minskade viktuppgång och bukfetma under flera års uppföljning, medan underlaget för enskilda kostkomponenter var svagt [13].

Praktiska åtgärder

Prioritera förändringar som ger stort energiutfall utan att sänka näringstätheten:

1. Ta bort eller minska söta drycker, alkohol och kaloririka kaffedrycker.
2. Planera 2 till 3 huvudmåltider och vid behov 1 till 2 mellanmål.
3. Inkludera protein och fiberrik mat i varje huvudmåltid.
4. Minska portionsstorleken av energitäta tillbehör, snacks och efterrätter.
5. Ät sittande och utan skärm när det är möjligt.
6. Planera mat för kvällar med trötthet eller vallningsrelaterad sömnbrist.
7. Väg eller mät midjan regelbundet, men inte så ofta att beteendet blir tvångsmässigt.

Det finns inte stöd för att periodisk fasta är särskilt effektiv i klimakteriet. Den kan vara ett sätt att organisera energiintaget för vissa, men bör undvikas vid ätstörning, hög risk för hypoglykemi, skörhet eller svårigheter att få i sig tillräckligt protein.

Handläggningsalgoritm

flowchart TD
A["Bedöm kost, viktutveckling,<br>midja, symtom och riskfaktorer"] --> B["Identifiera huvudmål:<br>symtom, vikt, skelett eller metabol risk"]
B --> C["Alla:<br>näringstät medelhavslik<br>eller nordisk kost"]
B --> D["Övervikt eller obesitas:<br>måttligt energiunderskott"]
B --> E["Frakturrisk eller låg vikt:<br>säkra energi, protein,<br>kalcium och vitamin D"]
B --> F["Besvärande vallningar:<br>erbjud evidensbaserad<br>medicinsk behandling"]
D --> G["Kombinera med styrketräning<br>och följ vikt samt midja"]
E --> H["Utred osteoporos,<br>malabsorption och brist"]
F --> I["Kostdagbok endast vid<br>misstänkt individuell utlösare"]
G --> J["Utvärdera efter<br>8 till 12 veckor"]
H --> J
I --> J

Protein och muskelmassa

Muskelmassa och muskelstyrka minskar med åldern och kan påverkas negativt av menopausövergången, fysisk inaktivitet och energiunderskott. Proteinintaget behöver därför uppmärksammas särskilt vid viktminskning, låg aptit, hög ålder, sarkopeni eller regelbunden styrketräning.

För en frisk medelålders kvinna är minst omkring 0,8 g protein per kg kroppsvikt och dag en grundnivå. Vid högre ålder, sarkopeni, sjukdom eller energiunderskott används ofta omkring 1,0 till 1,2 g/kg per dag, ibland mer efter individuell bedömning. Vid obesitas bör beräkningen inte okritiskt baseras på aktuell kroppsvikt, eftersom det kan ge ett orimligt högt mål.

Fördela proteinet över dagen. Varje huvudmåltid bör innehålla en tydlig proteinkälla, exempelvis:

• fisk, ägg eller fågel
• bönor, linser eller ärter
• tofu, tempeh eller andra sojaprodukter
• mjölk, yoghurt, kvarg eller ost
• proteinberikade vegetabiliska alternativ
• kött i begränsad mängd, helst oprocessat

Proteinpulver behövs inte om behovet täcks med vanlig mat. En metaanalys av vassleprotein hos postmenopausala kvinnor fann ingen säker effekt på vikt eller fettmassa. Vassleprotein gav viss ökning av muskelmassa i benen och styrka i armbågsflexion när det kombinerades med styrketräning, men inte utan träning [14]. Tillskott kan därför vara praktiskt vid låg aptit eller otillräckligt intag, men kan inte ersätta styrketräning.

Det finns inte stöd för att animaliskt protein generellt skadar skelettet eller att sojaprotein är överlägset animaliskt protein. En systematisk översikt fann inga relevanta skillnader i bentäthet mellan isoflavonrikt sojaprotein och animaliskt protein [15].

Skelett, kalcium och vitamin D

Kostens roll

Benförlusten accelererar omkring den sista menstruationen och är ofta störst under de första postmenopausala åren. Kost är en del av preventionen, men kan inte ensam behandla osteoporos. Frakturrisk påverkas också av ålder, tidigare fraktur, ärftlighet, kroppsvikt, glukokortikoider, rökning, alkohol, fallrisk och fysisk aktivitet.

Kalcium bör i första hand komma från livsmedel:

• mjölk, yoghurt, fil och ost
• kalciumberikad växtdryck
• kalciumsatt tofu
• vissa gröna grönsaker och baljväxter
• fisk där benen äts

I svensk och nordisk praxis ligger rekommenderat intag för vuxna kvinnor omkring 950 mg kalcium per dag. Ett enkelt sätt att uppskatta intaget är att granska antalet dagliga portioner mejeriprodukter eller kalciumberikade alternativ och därefter resten av kosten. Växtdryck ska vara berikad och skakas före användning, eftersom kalcium kan sedimentera.

Mejeriprodukter är praktiska källor till kalcium och protein, men hög konsumtion har inte konsekvent visats förebygga höftfraktur. I en metaanalys var högt totalt mejeriintag inte säkert associerat med lägre risk för samtliga osteoporosfrakturer eller höftfraktur, även om risken för kotfraktur var något lägre [16]. En annan översikt fann att högre yoghurtintag var associerat med 24 procent lägre höftfrakturrisk, men resultatet byggde huvudsakligen på observationsstudier [17].

När tillskott är aktuellt

Kalciumtillskott kan övervägas om kostintaget förblir otillräckligt efter kostrådgivning. Tillskottet ska fylla gapet till rekommenderat totalintag, inte automatiskt ge 1 000 mg utöver kosten. Dela större doser, eftersom absorptionen per dos är begränsad. Beakta förstoppning, njursten, njursvikt och läkemedelsinteraktioner.

Vitamin D finns främst i fet fisk, berikade mejeriprodukter och berikade växtalternativ. I Sverige är tillskott särskilt relevant vid begränsad solexponering, täckande klädsel, mörk hud, hög ålder, institutionsboende, malabsorption eller dokumenterad brist. Dosering vid konstaterad brist är medicinsk behandling och ska styras av graden av brist och bakomliggande orsak.

Rutinmässiga tillskott förebygger inte säkert frakturer hos friska, hemmaboende vuxna. En metaanalys av 33 randomiserade studier med över 51 000 deltagare fann ingen minskning av höftfraktur, kotfraktur eller total frakturrisk med kalcium, vitamin D eller kombinationen [18]. En senare paraplyöversikt fann att kalcium och vitamin D tillsammans kan minska frakturrisk hos högriskgrupper, framför allt äldre institutionsboende med låg vitamin D-status, medan vitamin D ensamt inte skyddade mot fraktur [19].

Hos kvinnor med osteoporos eller läkemedelsbehandling mot osteoporos ska adekvat kalcium och vitamin D säkerställas, men detta ersätter inte specifik osteoporosbehandling [20].

Kosttillskott och örtpreparat

Grundprincip

Tillskott bör användas för en definierad indikation, exempelvis konstaterad brist, otillräckligt intag, malabsorption eller särskild medicinsk risk. Menopaus i sig är inte en indikation för multivitamin, järn, antioxidant, omega-3 eller örtpreparat.

Järnbehovet minskar vanligen när menstruationerna upphör. Järn ska därför inte tas rutinmässigt efter menopaus. Vid trötthet eller lågt hemoglobin ska orsaken utredas. Ny järnbrist efter menopaus kan signalera gastrointestinal blödning, celiaki eller annan sjukdom.

B12-brist bör övervägas vid vegankost, hög ålder, metforminbehandling, protonpumpshämmare, tidigare obesitaskirurgi eller annan malabsorption. Kvinnor som äter helt veganskt behöver en säker källa till vitamin B12 och bör särskilt uppmärksamma kalcium, vitamin D, jod, protein och omega-3 [21].

Preparat som inte bör rekommenderas rutinmässigt

Silverax har marknadsförts mot vallningar. En Cochraneöversikt av 16 randomiserade studier med 2 027 kvinnor fann ingen skillnad mot placebo i vallningsfrekvens eller samlade klimakteriesymtom. Säkerhetsrapporteringen var otillräcklig [22]. Internationella riktlinjer avråder generellt från örtpreparat och kosttillskott mot vasomotoriska symtom på grund av bristande effekt, produktvariation och begränsade säkerhetsdata [3].

Individualisering vid samsjuklighet

Diabetes och dyslipidemi

Utgå från samma kostmönster som vid annan kardiometabol prevention. Prioritera fullkorn, baljväxter, grönsaker, omättat fett och minskad mängd söta drycker och raffinerade kolhydrater. Vid höga triglycerider är minskad alkohol och förbättrad glukoskontroll särskilt viktig. Vid förhöjt LDL-kolesterol bör mättat fett ersättas med omättat fett, inte med raffinerade kolhydrater.

Kostbehandling ska kombineras med sedvanlig riskbedömning och läkemedelsbehandling när sådan är indicerad. Klimakteriet är inte ett skäl att acceptera högre LDL-kolesterol, blodtryck eller HbA1c.

Låg vikt, skörhet och sarkopeni

Vid BMI under normalområdet, ofrivillig viktnedgång eller låg muskelstyrka ska fokus vara att öka energi och protein, inte att begränsa fett eller portionsstorlek. Överväg:

• tre huvudmål och flera mellanmål
• energiberikning med olja, nötter, ost eller nötsmör
• proteinrik dryck eller näringsdryck vid behov
• dietistkontakt
• utredning av depression, malignitet, hypertyreos, malabsorption och annan systemsjukdom
• styrketräning anpassad till funktionsnivå

Tidigare bröstcancer

Ett allmänt hälsosamt kostmönster med viktkontroll, begränsad alkohol och regelbunden fysisk aktivitet är relevant. Normal konsumtion av sojamat behöver inte generellt undvikas och förefaller säker även tillsammans med tamoxifen i tillgängliga humanstudier [11]. Koncentrerade fytoöstrogenpreparat bör däremot diskuteras med behandlande onkolog, eftersom långtidsdata är begränsade och preparaten varierar.

Celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom och obesitaskirurgi

Dessa tillstånd ökar risken för specifika brister och osteoporos. Kostbehandlingen bör planeras tillsammans med dietist och utgå från klinisk och biokemisk uppföljning. Rutinråd för friska kvinnor är inte tillräckliga.

Uppföljning

Uppföljning efter 8 till 12 veckor är rimlig efter en större kostförändring. Bedöm:

• genomförbarhet och livskvalitet
• vikt och midjeomkrets när viktbehandling är ett mål
• hunger, mättnad och eventuellt hetsätningsbeteende
• proteinintag och styrketräning
• vallningsdagbok om en specifik kostfaktor har testats
• alkohol, sömn och fysisk aktivitet
• blodtryck och relevanta laboratorieprover

HbA1c och blodfetter kan vanligen utvärderas efter omkring 3 månader. Vid osteoporos följs bentäthet och behandling enligt osteoporosriktlinje, inte utifrån kortsiktiga kostförändringar.

Avsluta tillskott som saknar tydlig indikation eller mätbar nytta. Om flera preparat används bör doser, innehåll och möjliga interaktioner dokumenteras. Fråga aktivt efter naturläkemedel, eftersom många kvinnor inte spontant uppfattar dem som läkemedel.

Remiss till dietist bör övervägas vid:

• obesitas med samsjuklighet
• diabetes eller uttalad dyslipidemi
• sarkopeni, skörhet eller ofrivillig viktnedgång
• tidigare obesitaskirurgi
• celiaki eller annan malabsorption
• vegankost med osäker näringstäckning
• osteoporos tillsammans med lågt kalciumintag
• ätstörning eller upprepade restriktiva dieter
• behov av mycket lågkalorikost eller avancerad obesitasbehandling

Källor

1. Silva TR m.fl. Nutrition in Menopausal Women: A Narrative Review. Nutrients 2021. PMID: 34201460
2. Hurtado MD m.fl. Weight Gain in Midlife Women. Current Obesity Reports 2024. PMID: 38416337
3. The North American Menopause Society. The 2023 nonhormone therapy position statement of The North American Menopause Society. Menopause 2023. PMID: 37252752
4. Trémollieres FA m.fl. Management of postmenopausal women: CNGOF and GEMVi Clinical Practice Guidelines. Maturitas 2022. PMID: 35717745
5. Ranjan P m.fl. Evidence and consensus-based clinical practice guidelines for management of overweight and obesity in midlife women. Journal of Family Medicine and Primary Care 2022. PMID: 36994026
6. Pant A m.fl. Primary prevention of cardiovascular disease in women with a Mediterranean diet: systematic review and meta-analysis. Heart 2023. PMID: 36918266
7. Abdelhamid AS m.fl. Omega-3 fatty acids for the primary and secondary prevention of cardiovascular disease. Cochrane Database of Systematic Reviews 2020. PMID: 32114706
8. Noll PRES m.fl. Dietary intake and menopausal symptoms in postmenopausal women: a systematic review. Climacteric 2021. PMID: 33112163
9. Lethaby A m.fl. Phytoestrogens for menopausal vasomotor symptoms. Cochrane Database of Systematic Reviews 2013. PMID: 24323914
10. Chen MN m.fl. Efficacy of phytoestrogens for menopausal symptoms: a meta-analysis and systematic review. Climacteric 2015. PMID: 25263312
11. Fritz H m.fl. Soy, red clover, and isoflavones and breast cancer: a systematic review. PLoS One 2013. PMID: 24312387
12. Grigolon RB m.fl. Effects of nutritional interventions on the severity of depressive and anxiety symptoms of women in the menopausal transition and menopause: a systematic review, meta-analysis, and meta-regression. Menopause 2023. PMID: 36576445
13. Jull J m.fl. Lifestyle interventions targeting body weight changes during the menopause transition: a systematic review. Journal of Obesity 2014. PMID: 24971172
14. Kuo YY m.fl. Effect of Whey Protein Supplementation in Postmenopausal Women: A Systematic Review and Meta-Analysis. Nutrients 2022. PMID: 36235862
15. Shams-White MM m.fl. Animal versus plant protein and adult bone health: A systematic review and meta-analysis from the National Osteoporosis Foundation. PLoS One 2018. PMID: 29474360
16. Matía-Martín P m.fl. Effects of Milk and Dairy Products on the Prevention of Osteoporosis and Osteoporotic Fractures in Europeans and Non-Hispanic Whites from North America: A Systematic Review and Updated Meta-Analysis. Advances in Nutrition 2019. PMID: 31089740
17. Ong AM m.fl. Fermented Milk Products and Bone Health in Postmenopausal Women: A Systematic Review of Randomized Controlled Trials, Prospective Cohorts, and Case-Control Studies. Advances in Nutrition 2020. PMID: 31603185
18. Zhao JG m.fl. Association Between Calcium or Vitamin D Supplementation and Fracture Incidence in Community-Dwelling Older Adults: A Systematic Review and Meta-analysis. JAMA 2017. PMID: 29279934
19. Chakhtoura M m.fl. Vitamin D Supplementation and Fractures in Adults: A Systematic Umbrella Review of Meta-Analyses of Controlled Trials. Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism 2022. PMID: 34687206
20. ACOG Committee on Clinical Practice Guidelines-Gynecology. Management of Postmenopausal Osteoporosis: ACOG Clinical Practice Guideline No. 2. Obstetrics and Gynecology 2022. PMID: 35594133
21. Wylenzek F m.fl. A systematic review on the impact of nutrition and possible supplementation on the deficiency of vitamin complexes, iron, omega-3-fatty acids, and lycopene in relation to increased morbidity in women after menopause. Archives of Gynecology and Obstetrics 2024. PMID: 38935105
22. Leach MJ m.fl. Black cohosh for menopausal symptoms. Cochrane Database of Systematic Reviews 2012. PMID: 22972105