Kreatinin är en nedbrytningsprodukt från muskulaturens kreatinmetabolism som filtreras fritt i glomerulus och utgör grunden för den vanligaste skattningen av njurfunktion i klinisk praxis, eGFR.
Indikation
Kreatinin ingår i praktiskt taget all utredning där njurfunktion behöver bedömas: rutinmässig hälsokontroll, inför kontrastmedelsundersökningar, inför dosering av njurutsöndrade läkemedel, vid misstänkt akut eller kronisk njursvikt, vid övervakning av kända njursjukdomar och som del av elektrolytstatus vid akut sjukdom. Provet är också centralt vid diagnostik av akut njurskada (AKI) enligt KDIGO-kriterierna, som baseras på stegring av kreatinin från utgångsvärde.
Fysiologisk bakgrund
Kreatinin bildas i skelettmuskulaturen genom icke-enzymatisk nedbrytning av kreatinfosfat, i en takt som är approximativt proportionell mot individens muskelmassa. Ämnet filtreras fritt genom glomerulus och utsöndras i princip inte genom tubulär reabsorption, men sekreteras i viss mån aktivt i proximala tubuli, vilket gör att kreatinin-baserad GFR-skattning systematiskt överskattar den sanna GFR något, särskilt vid låg GFR. Eftersom produktionen är kopplad till muskelmassa ger samma kreatininnivå olika GFR hos individer med olika kroppssammansättning, vilket är grunden för att eGFR-formler (t.ex. CKD-EPI) korrigerar för ålder, kön och i vissa fall etnicitet.
Provtagning och preanalys
Provet tas venöst utan krav på fasta, men bör inte tas direkt efter kraftig muskelansträngning eller stort köttintag, som båda kan ge tillfälligt förhöjt värde. Vid uppföljning av njurfunktion bör provtagning ske under stabila förhållanden, då akut dehydrering, förändrad muskelmassa (kosttillskott med kreatin) eller nyligen genomgången muskelskada kan påverka tolkningen.
Referensintervall
Typiskt referensintervall är cirka 60–105 µmol/L för vuxna män och 45–90 µmol/L för vuxna kvinnor, med betydande variation beroende på muskelmassa, ålder och analysmetod. Referensintervallet är mindre kliniskt relevant än den beräknade eGFR, som ska anges tillsammans med kreatininsvaret och alltid tolkas enligt det lokala laboratoriets metod och referensvärden.
Tolkning
Förhöjda värden
Stigande kreatinin ses vid akut njurskada (prerenal, till exempel hypovolemi och hjärtsvikt; renal, till exempel akut tubulär nekros och glomerulonefrit; postrenal, till exempel avflödeshinder) och vid kronisk njursjukdom av alla orsaker (diabetesnefropati, hypertensiv nefroskleros, glomerulonefriter, polycystisk njursjukdom). Falskt förhöjt kreatinin utan sänkt GFR kan ses vid hög muskelmassa, kreatintillskott och vissa läkemedel som hämmar tubulär kreatininsekretion (trimetoprim, cimetidin) utan att sann GFR påverkas.
Sänkta värden
Lågt kreatinin ses vid låg muskelmassa (kakexi, hög ålder, amputation, neuromuskulär sjukdom), graviditet (ökad GFR och plasmavolym) samt vid leversvikt med nedsatt kreatinsyntes. Lågt kreatinin har sällan egen klinisk betydelse men försvårar bedömningen av njurfunktion, då kreatininbaserad eGFR kan överskatta sann GFR hos dessa patienter.
Felkällor och interferens
Muskelmassa är den viktigaste confoundern — samma GFR ger olika kreatininvärden hos en bodybuilder jämfört med en kakektisk äldre patient, vilket gör cystatin C till ett värdefullt komplement i dessa situationer. Vissa läkemedel (trimetoprim, cimetidin, vissa proteashämmare) hämmar tubulär kreatininsekretion och höjer kreatinin utan sann GFR-påverkan. Kraftigt köttintag eller intensiv träning strax före provtagning kan ge tillfälligt förhöjt värde. Vid extremt hög bilirubin eller ketonemi kan vissa äldre analysmetoder (Jaffe-metoden) ge interferens; enzymatiska metoder är mindre känsliga för detta.
Vidare utredning
Vid stigande kreatinin bör man skilja akut från kronisk process genom anamnes och tidigare provsvar, samt bedöma pre-, renal och postrenal orsak med volymstatus, läkemedelsgenomgång, urinsticka, urinsediment och njurultraljud (för att utesluta avflödeshinder och bedöma njurstorlek). Cystatin C och kombinerad eGFR kan övervägas vid osäker tolkning på grund av extrem muskelmassa. Vid kronisk njursjukdom görs stadieindelning enligt KDIGO baserat på eGFR och albuminuri, med regelbunden uppföljning.
Sammanfattning
Kreatinin är hörnstenen i njurfunktionsbedömning men påverkas av muskelmassa, kost och vissa läkemedel utöver sann GFR. Provet ska alltid tolkas tillsammans med beräknad eGFR och, vid osäkerhet, kompletteras med cystatin C för en mer tillförlitlig bedömning.
Källor
- Levey AS m.fl. A New Equation to Estimate Glomerular Filtration Rate. Ann Intern Med 2009. PMID: 19414839
- Inker LA m.fl. New Creatinine- and Cystatin C-Based Equations to Estimate GFR without Race. N Engl J Med 2021. PMID: 34554658
- KDIGO Clinical Practice Guideline for Acute Kidney Injury. Kidney Int Suppl 2012.
- Perrone RD m.fl. Serum creatinine as an index of renal function: new insights into old concepts. Clin Chem 1992. PMID: 1424182
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
