Sammanfattning
Perikardit är en inflammation i hjärtsäcken. Vanligaste symtomet är en skarp, andnings- och lägesberoende bröstsmärta som hos mer än 80 procent beskrivs som pleuritisk eller positionell [1]. ESC:s riktlinje om perikardsjukdomar från 2015 [2] har ersatts av en ny riktlinje om myokardit och perikardit från hösten 2025, som har nya diagnoskriterier och ger interleukin-1-hämmare en tydligare plats vid recidiverande sjukdom [1].
Enligt ESC 2025 ställs diagnosen på en förenlig klinisk bild (typisk bröstsmärta) tillsammans med mer än ett tilläggskriterium för säker perikardit och ett tilläggskriterium för möjlig perikardit. Tilläggskriterierna är perikardiellt gnidningsljud, PR-sänkning eller utbredd ST-höjning, förhöjt CRP, ny eller tilltagande perikardvätska samt perikardödem eller sen gadoliniumuppladdning på hjärt-MR [1]. Äldre material anger i stället minst två av fyra kriterier (bröstsmärta, gnidningsljud, EKG, vätska) [2]. Utredningen omfattar 12-avlednings-EKG, CRP, troponin och ekokardiografi, och akut koronart syndrom, aortadissektion och lungemboli ska vara övervägda innan perikardit ställs som diagnos.
Patienter med riskmarkörer (feber över 38 °C, subakut debut, stor perikardvätska, tamponad eller utebliven effekt av acetylsalicylsyra eller NSAID efter minst en vecka) läggs in. Övriga kan handläggas polikliniskt med tät uppföljning inom 1 till 2 veckor [1,3]. Första linjens behandling är acetylsalicylsyra eller NSAID i full dos var 8:e timme tillsammans med kolkicin i minst 3 månader, med protonpumpshämmare som magskydd. Kolkicin minskar recidivrisken ungefär till hälften [6]. Kortikosteroider är sista val och ges i låg till måttlig dos eftersom de ökar risken för recidiv.
Recidiv drabbar 20 till 30 procent av dem som inte får kolkicin [1]. Vid kolkicinresistent, kortikosteroidberoende recidiverande perikardit med förhöjt CRP finns interleukin-1-hämmare (anakinra, rilonacept) med stark effekt i randomiserade studier [12,14]. I Sverige är kolkicin och anakinra inte godkända för perikardit (off-label), och rilonacept saknar godkännande i EU för indikationen [18,19,20].
Samtidig myokardpåverkan (perimyokardit), hjärttamponad och senare konstriktiv perikardit är de komplikationer som styr vårdnivå och uppföljning.
Definition, terminologi och förlopp
Definition och benämningar
Perikardit är ett inflammatoriskt tillstånd i perikardiet, med eller utan perikardvätska. Skada eller annan aktivering av perikardiet utlöser ett inflammatoriskt svar där NLRP3-inflammasomen och interleukin-1 spelar en central roll, samtidigt som prostaglandiner och tromboxaner bildas via arakidonsyravägen. Den lokala inflammationen ger smärta, ödem och vätskeansamling i perikardrummet. Idiopatisk perikardit betyder att ingen specifik orsak hittats och anger ingen särskild mekanism. Synonymer är akut perikardit, hjärtsäcksinflammation och engelskans pericarditis; vid samtidig påverkan av hjärtmuskeln används myoperikardit eller perimyokardit.
Indelning efter förlopp
| Benämning | Definition enligt ESC |
|---|---|
| Akut perikardit | Inflammatoriskt perikardsyndrom med debut för högst 4 veckor sedan [1] |
| Subakut perikardit | Symtom som kvarstår i mer än 1 månad men mindre än 3 månader [1] |
| Kronisk perikardit | Sjukdom som varat mer än 3 månader [1] |
| Ihållande (incessant) perikardit | Symtom utan symtomfritt intervall på mer än 4 veckor trots full antiinflammatorisk behandling (inklusive kortikosteroider), eller tidigt återfall under nedtrappning [1] |
| Recidiverande perikardit | Nya symtom eller ny sjukdomsaktivitet efter klinisk remission [1]. ESC 2015 angav ett symtomfritt intervall på minst 4 till 6 veckor [2] |
Förlopp och komplikationer
Akut idiopatisk perikardit är oftast självbegränsande, men komplikationer är inte ovanliga. I en prospektiv kohort om 453 patienter fick 21 procent någon komplikation under i genomsnitt 31 månaders uppföljning: recidiv hos 18,3 procent, tamponad hos 3,1 procent och konstriktion hos 1,5 procent [3]. ESC 2025 anger att cirka 25 procent av patienterna har minst en prognostisk riskmarkör, att recidiv drabbar 20 till 30 procent av dem som inte behandlas med kolkicin och att cirka 10 procent får ihållande symtom utan remission [1]. Tamponad är ovanlig vid akut perikardit (under 1 procent) [1].
Orsaker och riskfaktorer
Orsaksmönstret skiljer sig mellan världsdelar. I höginkomstländer är perikardit idiopatisk eller virusrelaterad i 50 procent av fallen bland inneliggande och i mer än 80 procent bland polikliniska patienter. Tuberkulos svarar för omkring 70 procent av fallen i endemiska områden, medan systemsjukdom och cancer är vanliga orsaker i väst [1]. I Imazios prospektiva material hittades en specifik orsak hos 16,8 procent: autoimmun sjukdom 7,3 procent, neoplasi 5,1 procent, tuberkulos 3,8 procent och purulent perikardit 0,7 procent [3].
| Etiologisk grupp | Kommentar |
|---|---|
| Idiopatisk eller virusrelaterad | Vanligast. Virusserologi är inte rutin, men hepatit C, HIV och borrelios kan övervägas [2] |
| Efter hjärtskada | Post-infarkt, postperikardiotomi och iatrogen skada efter intervention (se eget avsnitt) |
| Autoimmun | Till exempel SLE, reumatoid artrit, systemisk skleros och polyarteritis nodosa. Läkemedelsutlöst lupus (hydralazin, prokainamid) ska övervägas [2] |
| Neoplastisk | Känd cancer, stor eller återkommande vätska, tamponad |
| Tuberkulos | Se tuberkulos. Dominerar globalt |
| Bakteriell (purulent) | Feber, sepsis eller fokus i lunga, pleura eller klaff. Risken för konstriktion är hög [1] |
| Uremisk och dialysassocierad | Gnidningsljud men ofta liten eller ingen smärta [2] |
| Strålningsutlöst | Tidigare mediastinal strålbehandling, akut eller sent som konstriktion [2] |
| Immunkontrollpunktshämmare | Ska övervägas vid pågående cancerbehandling |
| COVID-19 och vaccination | Främst i form av myoperikardit |
| Autoinflammatoriskt | Hos 5 till 15 procent av dem med recidiv finns genetiska varianter, främst vid familjär medelhavsfeber och TRAPS [1] |
Riskfaktorer för recidiv och komplikationer
Utebliven eller för kort kolkicinbehandling, kortikosteroidbehandling, kvinnligt kön, autoimmun orsak och för snabb nedtrappning av antiinflammatorisk behandling är de viktigaste faktorerna för recidiv [1,3,11,15]. I COPE-studien var kortikosteroidanvändning vid första episoden en oberoende riskfaktor för recidiv (OR 4,30) [7]. Hos patienter med recidiverande perikardit hade hög dos prednison (1 mg/kg) mer biverkningar, recidiv och sjukhusinläggningar än låg dos (HR 3,61) [10]. Vid perikardit med myokardengagemang var både kortikosteroider (HR 2,27) och kvinnligt kön (HR 1,97) oberoende riskfaktorer för recidiv, medan kolkicin gav färre recidiv [15]. Riskmarkörer för specifik orsak och komplikationer beskrivs i avsnittet om riskbedömning.
Symtom och kliniska fynd
Typisk presentation
Typiskt är en skarp bröstsmärta som förvärras av djupandning, hosta och liggande och som lindras av att sitta framåtlutad. Smärtan kan stråla mot vänster trapeziuskrista, vilket är nära nog specifikt för perikardiell retning. Många har en föregående luftvägs- eller magtarminfektion eller feber. Perikardiellt gnidningsljud hörs hos upp till en tredjedel [1]. Ljudet kan saknas när perikardvätskan är riklig. Andfåddhet, trötthet, yrsel och palpitationer förekommer. Svullna ben och ascites talar för venös stas vid perikardvätska eller konstriktion.
Vid bröstsmärta är perikardit alltid en diagnos som ställs efter att farligare orsaker övervägts.
Hemodynamisk påverkan
Status ska inriktas på cirkulatorisk påverkan: puls, blodtryck, halsvener, perifer stas och allmäntillstånd. Takykardi, hypotoni och halsvenstas talar starkt för tamponad, men den fullständiga triaden saknas hos många och ska inte avfärda misstanken. Chock och hjärtstopp är de yttersta uttrycken för tamponad. Nytillkommen eller förvärrad dyspné, yrsel eller bröstsmärta under pågående sjukdom ska leda till förnyad bedömning och vanligen ekokardiografi.
Särskilda grupper
- Uremisk perikardit ger ofta gnidningsljud med liten eller ingen smärta.
- Hos yngre män med föregående infektion är samtidig myokardpåverkan vanligare (se perimyokardit nedan) [4].
- Vid känd cancer ska neoplastisk genes och behandlingsrelaterad perikardit övervägas.
- Barn behandlas enligt samma principer, men acetylsalicylsyra undviks under 12 år på grund av risken för Reyes syndrom [16].
Diagnostiska kriterier
ESC 2025 har ersatt det äldre kravet på minst två av fyra kriterier med ett system som liknar det för endokardit: en klinisk presentation plus tilläggskriterier [1].
| Kategori | Krav enligt ESC 2025 [1] |
|---|---|
| Säker perikardit | Klinisk presentation (typisk bröstsmärta) och mer än ett tilläggskriterium |
| Möjlig perikardit | Klinisk presentation och ett tilläggskriterium |
Tilläggskriterier:
- Perikardiellt gnidningsljud
- EKG: PR-sänkning eller utbredd ST-höjning
- Biomarkör: förhöjt CRP
- Bilddiagnostik: ny eller tilltagande perikardvätska, perikardödem eller sen gadoliniumuppladdning på hjärt-MR
Kriterierna ska bedömas tillsammans. Perikardvätska, typiska EKG-förändringar och gnidningsljud behöver inte finnas hos alla, och ett normalt ekokardiogram utesluter inte perikardit. Om kriterierna inte uppfylls ska andra förklaringar till symtomen sökas. Varje ställningstagande bör ange om fynden stöder perikardit, om vätska finns, om hemodynamisk påverkan föreligger och om myokardit är påvisad eller behöver uteslutas.
Utredning
Basal utredning enligt ESC 2025 består av anamnes och status, EKG, markörer för myokardskada (hs-troponin), inflammationsmarkörer (CRP, SR, vita blodkroppar) och ekokardiografi. Utvidgad utredning är hjärt-MR och, när det behövs för differentialdiagnostiken, utvärdering av kranskärlen [1].
Laboratorieprover
| Prov | Användning |
|---|---|
| CRP | Stödjer diagnosen, följer inflammationen och styr nedtrappning. Ensamt varken bekräftar eller utesluter det perikardit |
| Blodstatus med differentialräkning | Leukocytos, hematologisk avvikelse |
| Elektrolyter, kreatinin, leverstatus | Metabolisk bakgrund, njurfunktion inför NSAID och kolkicin |
| Hs-troponin | Samtidig myokardskada. Förhöjt värde ger misstanke om myoperikardit |
I en prospektiv studie hade 32,2 procent av patienterna med viral eller idiopatisk perikardit en troponin I-stegring och 7,6 procent hade värden över infarktgränsen. Stegringen var vanligare hos yngre, män, patienter med ST-höjning och patienter med perikardvätska, men innebar ingen sämre prognos [5]. Tolka troponin tillsammans med EKG och ekokardiografi.
Riktade prover tas vid klinisk misstanke. ANA kan analyseras vid misstänkt SLE, men låga titrar förekommer även vid idiopatisk recidiverande perikardit och har osäker betydelse. Rutinmässig virusserologi rekommenderas inte, med undantag för hepatit C, HIV och borrelia [2]. Vid recidiverande inflammatoriskt myoperikardiellt syndrom bör familjeanamnes inhämtas.
EKG
Registrera ett 12-avlednings-EKG. Utbredd ST-höjning (20 till 60 procent) och PR-sänkning, ett klassiskt tidigt fynd, stödjer diagnosen [1]. Klassiskt beskrivs ett förlopp med ST-höjning och PR-sänkning först, sedan normalisering och därefter diskret T-vågsavflackning eller T-vågsinversion som normaliseras inom några veckor. ST-höjning och T-vågsinversion förekommer sällan samtidigt vid perikardit, till skillnad från infarkt.

Typiska drag är konkav ST-höjning (ofta med en puckel i J-punkten, som vid tidig repolarisation), PR-sänkning i de flesta avledningar med PR-höjning och ST-sänkning i aVR och ofta V1, normal QT-tid och frånvaro av Q-vågor. Ibland ses lokaliserad ST-höjning, vilket gör differentialdiagnostiken mot STEMI svårare. Förändringarna är relativt statiska och normaliseras över dagar till veckor, medan de vid ischemi är dynamiska över timmar. Jämför med tidigare EKG. Uppmärksamma arytmier, överledningsrubbningar och tecken på myokardskada. Vid tamponad kan elektrisk alternans ses.
Bilddiagnostik
Ekokardiografi är förstahandsundersökning för perikardvätska, hemodynamisk påverkan, kammarfunktion och andra förklaringar till symtomen. Perikardvätskans mängd klassificeras efter maximal enddiastolisk diameter: liten under 10 mm, måttlig 10 till 20 mm och stor över 20 mm [1]. Lungröntgen ingår i den initiala bedömningen för pleuropulmonella fynd. Hjärt-MR rekommenderas när diagnosen inte kan fastställas kliniskt, vid misstänkt myokardit och vid behov av att bedöma kvarstående inflammation. Metoden kan visa perikardförtjockning, perikardödem och sen gadoliniumuppladdning och kan, tillsammans med CRP, styra behandlingstidens längd [1]. DT används för perikardiets anatomi, förkalkning, tumörmisstänkta förändringar och avgränsade vätskeansamlingar. Om akut koronart syndrom fortfarande misstänks utesluts obstruktiv kranskärlssjukdom med koronarangiografi eller kranskärls-DT. Arbetsprov ska inte göras vid akut perikardit eller myoperikardit.
Perikardiocentes och vätskeanalys
Perikardiocentes är både diagnostisk och terapeutisk och görs bildstyrt (eko, DT eller genomlysning). Provtagning av vätska är särskilt aktuell vid misstänkt bakteriell, tuberkulös eller neoplastisk perikardit. Vid misstänkt purulent perikardit krävs skyndsam perikardiocentes eller kirurgiskt dränage, vid neoplastisk perikardit cytologi [2].
Perikardit vid cancerbehandling
Vid misstänkt perikardit orsakad av immunkontrollpunktshämmare görs EKG, hjärtmarkörer, ekokardiografi och hjärt-MR (med eller utan DT) för att bekräfta perikarditen, bedöma hemodynamiken och utesluta myokardit. Måttlig till stor perikardvätska är en viktig beslutspunkt för den fortsatta onkologiska behandlingen, och bedömningen bör vara multidisciplinär.
Differentialdiagnoser
Perikardit saknar ett specifikt test och är en delvis uteslutningsdiagnos. Akut hjärtinfarkt, aortadissektion och lungemboli kommer först.
Akut hjärtinfarkt och andra orsaker till ST-höjning
| Fynd | Perikardit | Transmural ischemi |
|---|---|---|
| ST-höjning | Utbredd, ofta i alla avledningar utom aVR och ibland V1, konkav | Regional enligt kärlområde, ofta rak eller konvex |
| Reciproka ST-sänkningar | Inte framträdande (förutom aVR och V1) | Ofta tydliga |
| PR-sänkning | Vanlig, kan vara tidigaste eller enda fyndet | Inte typiskt |
| Q-vågor | Utvecklas inte | Kan utvecklas |
| QT-tid | Normal | Ofta förlängd |
| Dynamik | Statisk över dagar | Förändras över timmar |
| Troponin | Kan vara förhöjt vid myoperikardit | Förhöjt |
Perikardit kan ibland ge lokaliserade förändringar och efterlikna infarkt, och tidig repolarisation kan likna perikardit. Vid kvarstående misstanke om akut koronart syndrom görs koronarangiografi eller kranskärls-DT efter klinisk sannolikhet. Se även ST-höjning och differentialdiagnoser och STEMI.
Övriga tillstånd
- Aortadissektion och lungemboli övervägs när anamnes och fynd inte tydligt stödjer perikardit. DT kan klara ut både perikardiet och dessa diagnoser.
- Pneumoni och pleurit kan ge liknande smärta, och pleuravätska eller atelektas ses även vid perikardit.
- Myokardit och myoperikardit (se nedan).
- Specifika orsaker som purulent, autoimmun, uremisk, neoplastisk och strålningsutlöst perikardit enligt tabellen om orsaker.
Riskbedömning och vårdnivå
Riskbedömningen identifierar patienter som behöver inneliggande vård, snabb åtgärd eller utvidgad etiologisk utredning. Markörerna kommer från Imazios prospektiva material, där de var förknippade med specifik orsak eller komplikation [3], och finns i ESC 2025:s riskstratifiering [1].
| Risknivå | Fynd |
|---|---|
| Stora riskmarkörer | Feber över 38 °C (HR 3,56 för specifik orsak), subakut debut (HR 3,97), stor perikardvätska över 20 mm (HR 2,15), tamponad (HR 2,15), utebliven effekt av acetylsalicylsyra eller NSAID efter minst 1 veckas behandling (HR 2,50) |
| Mindre riskmarkörer | Samtidig myokardit, immunsuppression, trauma, pågående peroral antikoagulantiabehandling |
Kvinnligt kön och utebliven NSAID-effekt (HR 5,50) var också förknippade med komplikationer i den ursprungliga studien [3].
ESC 2025 rekommenderar inläggning vid högrisk och poliklinisk handläggning med tät uppföljning inom 1 till 2 veckor för övriga [1]. ESC 2015 lade in patienter med minst en stor eller liten riskmarkör eller misstänkt specifik orsak [2]. Troponinstegring, ny kammardysfunktion eller arytmi talar för myoperikardit och motiverar inläggning. Vid högrisk eller komplicerat inflammatoriskt myoperikardiellt syndrom rekommenderas multidisciplinär diskussion på ett centrum med relevant kompetens.
När invasiv eller kirurgisk åtgärd krävs
Perikardiocentes rekommenderas vid hjärttamponad, misstänkt bakteriell eller neoplastisk perikardit, symtomgivande måttlig till stor vätska trots medicinsk behandling och misstänkt tuberkulös perikardit där icke-invasiv utredning inte gett diagnos [2]. ESC 2025 har en poängbaserad triage för brådskande perikardiocentes där mer än 6 poäng från minst två kategorier talar för omedelbar tappning [1]. Kirurgiskt dränage rekommenderas när perkutan teknik inte är möjlig eller vätskan är purulent, så att dräneringen blir fullständig och organisation av vätskan förhindras [1]. Vid återkommande vätska trots medicinsk behandling rekommenderas pleuroperikardiellt fönster [2].
Behandling
Vårdnivå och fysisk aktivitet
Patienter med högrisk eller misstänkt specifik orsak läggs in för övervakning och utredning [1,2]. Vid identifierad orsak (bakteriell infektion, tuberkulos, systemsjukdom, malignitet) behandlas grundsjukdomen.
Fysisk aktivitet utöver stillasittande aktivitet ska begränsas tills symtomen försvunnit och inflammationsmarkörerna normaliserats. Klinisk remission tar minst 1 månad och kan ta längre tid [1]. ESC 2015 angav att tävlingsidrottare ska avstå minst 3 månader efter insjuknandet, och 6 månader vid misstänkt myokardengagemang [2]. ESC 2025 individualiserar restriktionen efter sjukdomens stadium och risk. Vid vilopuls över 75 slag per minut och kvarstående symtom trots antiinflammatorisk behandling kan betablockerare (eller ivabradin) minska hjärtfrekvensen och därmed friktionen [1].
Akut perikardit, första episoden
Grundbehandlingen är acetylsalicylsyra eller NSAID i full antiinflammatorisk dos med regelbundna intervall (vanligen var 8:e timme) plus kolkicin för att minska risken för recidiv [1]. Ge protonpumpshämmare som magskydd. Välj preparat efter kontraindikationer, tidigare effekt och samsjuklighet. Acetylsalicylsyra föredras vid ischemisk hjärtsjukdom, efter hjärtinfarkt eller vid pågående behov av trombocythämning [2,11].
| Läkemedel | Dos | Behandlingstid | Nedtrappning |
|---|---|---|---|
| Acetylsalicylsyra | 750–1 000 mg var 8:e timme | Vanligen 1 till 2 veckor | Minska med 250–500 mg var 1 till 2 vecka |
| Ibuprofen | 600 mg, högst 800 mg, var 8:e timme | Vanligen 1 till 2 veckor | Minska med 200–400 mg var 1 till 2 vecka |
| Kolkicin, kroppsvikt under cirka 70 kg | 0,5 mg en gång dagligen | Minst 3 månader | Inte obligatorisk |
| Kolkicin, kroppsvikt cirka 70 kg eller mer | 0,5 mg två gånger dagligen | Minst 3 månader | Inte obligatorisk; kan minskas till en dos dagligen under 1 till 2 månader [11] |
Doserna för acetylsalicylsyra och ibuprofen avser ESC:s riktlinje och återges i aktuella översikter [2,11,16]. ESC 2025 anger att behandlingstiden ska styras av symtom och CRP snarare än av en fast tid, och att nedtrappning ska göras först när patienten är symtomfri och CRP normalt [1,11]. Förtida nedtrappning eller utsättning före fullständig inflammationskontroll är en vanlig och undvikbar orsak till behandlingssvikt [11]. Vid recidiv är det rimligt att välja det NSAID som fungerade tidigare och ge det i full dos i 2 till 4 veckor [11].
Kolkicin ges i minst 3 månader vid första episoden och i minst 6 månader vid ihållande eller recidiverande sjukdom, och är det läkemedel som sätts ut sist efter stabil remission [1]. I den randomiserade ICAP-studien (240 patienter, kolkicin utan laddningsdos) minskade tillägg av kolkicin andelen med ihållande eller recidiverande perikardit från 37,5 till 16,7 procent, och fler var i remission efter en vecka (85,0 mot 58,3 procent) [6,11]. Kolkicin ges inte som ensamt läkemedel eftersom effekten studerats i kombination med NSAID eller kortikosteroider [11].
Kolkicin i Sverige
I Sverige finns kolkicin som 0,5 mg-tablett (till exempel Colrefuz och Kolkicin Tiofarma). Produktresumén anger akut gikt, giktprofylax och familjär medelhavsfeber som indikationer, inte perikardit, så användning vid perikardit är off-label [18]. I internationell litteratur anges doserna ofta som 0,5 eller 0,6 mg beroende på vilken tablettstyrka som finns [11]. Det är kontraindicerat vid kraftigt nedsatt njur- eller leverfunktion, och klaritromycin, erytromycin, statiner och andra CYP3A4- och P-gp-hämmare ger interaktionsrisk (toxicitet respektive myopati). Vid eGFR 35 till 49 ml/min föreslås en tablett om dagen och vid eGFR 10 till 34 ml/min en tablett varannan till var tredje dag, med noggrann kontroll [11]. Vanligaste biverkningen är diarré och buksmärta, som oftast går tillbaka vid dosreduktion. Muskelsmärta ska följas upp, särskilt vid statinbehandling.
Kortikosteroider
Kortikosteroider är sista val. De ges vid kontraindikation mot eller utebliven effekt av NSAID och kolkicin, och ökar risken för kroniskt förlopp och läkemedelsberoende [1,7,10]. Indikationer är bland annat verklig allergi, nyligen genomgången ulcus eller gastrointestinal blödning, måttlig till svår njursvikt, behov av antikoagulantia, graviditet efter vecka 20, systemisk autoimmun sjukdom, perikardit efter vaccination och immunkontrollpunktshämmarassocierad perikardit [11]. Infektion, särskilt bakteriell och tuberkulös perikardit, ska vara utesluten.
Ge låg till måttlig dos, motsvarande prednisolon 0,2 till 0,5 mg/kg och dygn, tillsammans med kolkicin [1,10,11]. Dosen behålls tills symtomen gått över och CRP normaliserats och trappas därefter ned långsamt. Hög dos (1 mg/kg) och snabb nedtrappning ger fler recidiv [10]. Varje dossänkning görs bara när patienten är symtomfri och CRP normalt, särskilt vid doser under 25 mg per dygn [1]. Ge kalcium (1 200 till 1 500 mg dagligen från kost och tillskott) och D-vitamin (800 till 1 000 IE dagligen) till alla som får kortikosteroider [1]. Benskyddande behandling övervägs hos män från 50 år och postmenopausala kvinnor som startar långtidsbehandling med minst 5 mg prednison-ekvivalent [11]. Se även kortikosteroider.
Recidiverande perikardit
Recidiv drabbar 15 till 30 procent efter första episoden, 25 till 50 procent efter ett första recidiv och 20 till 40 procent efter två eller fler [11]. Recidiv följer ofta på för snabb nedtrappning eller utsättning [11]. Kontrollera därför först att den tidigare behandlingen varit adekvat i dos och tid.
| Steg | Behandling |
|---|---|
| 1 | Acetylsalicylsyra eller NSAID i full dos, ofta längre och med långsammare nedtrappning än vid första episoden, plus kolkicin i viktjusterad dos i minst 6 månader [1,8,9] |
| 2 | Vid ofullständigt svar: låg till måttlig dos kortikosteroid till NSAID och kolkicin som trippelbehandling. Vid recidiv under nedtrappning av kortikosteroid fortsätter kolkicin och NSAID läggs till i stället för att höja kortikosteroiddosen [1] |
| 3 | Vid kolkicinresistent, kortikosteroidberoende sjukdom med förhöjt CRP: interleukin-1-hämmare (anakinra, rilonacept) [1,12,14] |
| 4 | Azatioprin, hydroxiklorokin och intravenöst immunglobulin är alternativ med svagare evidens. Azatioprin är mer lämpligt som kortikosteroidsparande än mot akut smärta [1] |
| 5 | Perikardiektomi kan övervägas vid refraktär sjukdom med bestående smärta trots bästa medicinska behandling, vid ett högvolymcentrum [11] |
I CORP och CORP-2 minskade kolkicin recidivfrekvensen vid första recidiv (24 mot 55 procent) respektive vid flera recidiv (21,6 mot 42,5 procent) [8,9]. Vilken behandling som trappas ned först beror på ålder, njurfunktion, blödningsrisk och behov av antikoagulantia [1].
Interleukin-1-hämmare
ESC 2025 stöder anakinra och rilonacept vid kolkicinresistent och kortikosteroidberoende recidiverande perikardit med förhöjt CRP. Fördelarna är snabb effekt och möjlighet att snabbt sätta ut kortikosteroider [1].
- Anakinra (Kineret) ges som 100 mg subkutant en gång dagligen. I AIRTRIP (21 patienter med minst tre recidiv) fick 2 av 11 som fortsatte med anakinra recidiv jämfört med 9 av 10 som bytte till placebo [12]. I registret IRAP (224 patienter) minskade recidiven från 2,33 till 0,39 per patient och år och kortikosteroidanvändningen från 80 till 27 procent [13]. Full dos i mer än 3 månader följd av nedtrappning i mer än 3 månader var förknippat med lägst recidivrisk [13]. Lokala hudreaktioner är mycket vanliga (20 av 21 patienter i AIRTRIP), och transaminasstegring kan ses [12].
- Rilonacept gavs i RHAPSODY som 320 mg subkutant som laddningsdos och därefter 160 mg varje vecka [11,14]. Av 61 randomiserade fick 2 av 30 på rilonacept recidiv mot 23 av 31 på placebo (HR 0,04), och under inkörningsperioden gick smärtan över på median 5 dagar och CRP normaliserades på median 7 dagar [14]. Vanligast var lokala reaktioner och övre luftvägsinfektion.
Utsättning av interleukin-1-hämmare ger ofta recidiv, så trappa långsamt och överväg att fortsätta kolkicin under nedtrappningen [11]. Innan start ska pågående infektion uteslutas och latent tuberkulos utredas (Quantiferon) hos riskpatienter [11].
Tillgång i Sverige: anakinra är EU-godkänt för reumatoid artrit, CAPS, familjär medelhavsfeber, Stills sjukdom och COVID-19 men inte för perikardit [19]. Användning vid perikardit är därför off-label och bör beslutas av specialist. Rilonacept godkändes av FDA 2021 för recidiverande perikardit [11], men i Europa har bara ett tidigare godkännande för CAPS funnits, och det drogs tillbaka 2012 utan att läkemedlet nått marknaden [20]. Goflikicept har visat effekt i en fas II/III-studie men är inte godkänt [11].
Perimyokardit och myoperikardit
Perikardit och myokardit förekommer ofta samtidigt. Terminologin varierar. Myoperikardit avser vanligen perikardit med troponinstegring utan påverkad kammarfunktion, och perimyokardit avser myokardit med perikardiell påverkan. Inflammationen uppkommer oftast av virus, förlöper som regel benignt och drabbar ofta unga män med föregående infektion. Perimyokardit orsakar differentialdiagnostiska problem mot hjärtinfarkt eftersom bröstsmärta, ST-höjning och troponinläckage alla förekommer.
I en prospektiv kohort hade 14,6 procent av patienterna med viral eller idiopatisk perikardit myoperikardit. Faktorer som var oberoende förknippade med myoperikardit var arytmier (OR 17,6), manligt kön (OR 6,4), ålder under 40 år (OR 6,1), ST-höjning (OR 5,4) och nyligen genomgången feber (OR 2,8) [4]. Efter 12 månader hade ejektionsfraktionen normaliserats och EKG, ekokardiografi och arbetsprov var normala hos 98 procent [4]. Palpitationer och dyspné är vanliga.
Handläggning:
- Patienter med troponinstegring, nedsatt kammarfunktion eller arytmi läggs in med rytmövervakning. Misstänkt myokardit utreds med troponin, ekokardiografi och hjärt-MR (se akut myokardit).
- Behandlas med NSAID och kolkicin enligt ovan. I en retrospektiv kohort om 175 patienter med perikardit och myokardengagemang minskade kolkicin recidiven (19,2 mot 43,8 procent), och kortikosteroidanvändning var en riskfaktor [15].
- Arbetsprov ska inte göras i akutskedet, och fysisk ansträngning begränsas i minst 6 månader vid påvisat myokardengagemang [2].
- Vid hög risk eller komplicerat förlopp rekommenderas multidisciplinär diskussion på ett centrum med relevant kompetens [1].
Postperikardiotomisyndrom och postinfarktsyndrom
Postperikardiotomisyndrom, postinfarktsyndrom (Dresslers syndrom) och posttraumatisk perikardit ingår i post-cardiac injury syndrome (PCIS). Gemensamt är en immunmedierad perikardit, ofta med pleurit, som debuterar dagar till veckor efter en hjärtskada, vanligen inom en månad. Dresslers syndrom har blivit ovanligt med modern reperfusion (under 1 procent), medan postperikardiotomisyndrom kan förekomma hos upp till 29 procent i prospektiva studier. Iatrogen perikardit efter ablation, PCI eller elektrodimplantation förekommer också [16]. Se även postinfarktsyndrom och postkardiotomisyndrom.

Diagnosen ställs som vid perikardit (klinisk bild plus tilläggskriterier) i ett förenligt tidssammanhang efter hjärtskadan, när infektion, ischemi, lungemboli och försämrad hjärtsvikt uteslutits [16]. Behandlingen är densamma som vid övrig perikardit: acetylsalicylsyra (föredras efter infarkt eller vid behov av trombocythämning) eller ibuprofen plus kolkicin i 3 månader, kortikosteroider i låg dos som andrahandsval och interleukin-1-hämning vid refraktär sjukdom [16]. Tamponad kräver omedelbart dränage. Perikardvätska och pleuravätska följs med eko. Att tidigt avgöra om vätskan är mekanisk efter operation eller inflammatorisk är en viktig del av bedömningen.
Förebyggande kolkicin kan övervägas före hjärtkirurgi. I COPPS-2 gavs kolkicin 48 till 72 timmar före operation och i en månad efter, vilket minskade postperikardiotomisyndrom från 29,4 till 19,4 procent (NNT 10). Däremot minskade inte postoperativt förmaksflimmer eller vätska, och biverkningar (främst gastrointestinala) var vanligare (20,0 mot 11,7 procent) [17]. ESC 2025 ger förebyggande kolkicin före hjärtkirurgi klass IIa [16]. Kortikosteroider rekommenderas inte som profylax [16].
Perikardvätska och hjärttamponad
Perikardvätska kan uppstå som en del av inflammationen. Storleken bedöms med eko (se ovan). Måttlig till stor vätska ska följas med eko, och ny eller förvärrad dyspné eller yrsel kräver förnyad bedömning. Hjärttamponad är en akut cirkulatorisk komplikation där vätskan ger hemodynamiska konsekvenser: takykardi, hypotoni, halsvenstas, ibland chock eller hjärtstopp. Typiska ekofynd är systolisk kollaps av höger förmak, diastolisk kollaps av höger kammare och vidgad vena cava inferior. Diagnosen bekräftas av det hemodynamiska svaret på tappning.
Tamponad kräver omedelbart bildstyrt dränage. Se akut hjärttamponad, perikardiocentes och perikardiell effusion. Indikationer för tappning vid perikardit finns i avsnittet om riskbedömning.
Konstriktiv perikardit
Risken för konstriktion beror på orsaken: låg efter viral eller idiopatisk perikardit, intermediär (2 till 5 procent) vid immunmedierad, post-kardiell skada och neoplastisk perikardit och hög (20 till 30 procent) vid bakteriell perikardit, särskilt purulent [1]. Symtomen är venös stas (bensvullnad, ascites, trötthet) och dyspné. Multimodal bilddiagnostik (eko, MR, DT) används för att fastställa diagnosen och kartlägga förtjockning, förkalkning och aktiv inflammation. Se konstriktiv perikardit.
Konstriktion är inte alltid permanent. Hemodynamiskt stabila patienter med ny eller övergående konstriktion och aktiv inflammation kan förbättras med antiinflammatorisk behandling [1]. Hos patienter med kolkicinresistent och kortikosteroidberoende sjukdom som utvecklat konstriktion gav anakinra fullständig regress hos 63 procent, medan resten krävde perikardiektomi [11]. Perikardiektomi är indicerad vid permanent konstriktion utan aktiv inflammation eller när antiinflammatorisk behandling inte lyckats; ESC 2015 angav att detta bedöms efter 3 till 6 månader [2].
Uppföljning och prognos
Okomplicerad akut perikardit följs upp med klinisk bedömning, EKG, CRP och ekokardiografi efter cirka 1 månad, 3 till 6 månader och 12 månader enligt ESC 2025, med hjärt-MR som tillval vid oklar kvarstående inflammation [1]. Patienter med ihållande eller recidiverande sjukdom och högriskfall följs långsiktigt och individuellt. Förnyad bilddiagnostik är motiverad vid försämring, ökande vätska eller misstänkt konstriktion.
Prognosen vid idiopatisk eller viral perikardit är god. De flesta tillfrisknar fullständigt, men en av tre kan få recidiv utan förebyggande behandling, och kolkicin ungefär halverar risken [6,11]. Kvarstående hjärt-MR-fynd (perikardödem, sen gadoliniumuppladdning) kan motivera fortsatt behandling trots symtomfrihet [16]. Graviditet kräver individuell bedömning: enligt en sammanfattning av ESC 2025 kan NSAID ges i höga doser fram till vecka 20, därefter bara lågdos acetylsalicylsyra, kolkicin anses kunna användas i alla trimestrar och kortikosteroider i lägsta effektiva dos [16].
Vanliga frågor
Hur skiljer man perikardit från hjärtinfarkt?
Båda ger bröstsmärta och ST-förändringar. Vid perikardit är smärtan andnings- och lägesberoende, ST-höjningen utbredd och konkav utan reciproka sänkningar, PR-sänkning är vanlig och Q-vågor uteblir. Vid infarkt följer förändringarna ett kärlområde och förändras över timmar. Är misstanken om infarkt kvar görs koronarangiografi eller kranskärls-DT.
Behöver alla med perikardit läggas in?
Nej. ESC 2025 anger inläggning vid högrisk (feber över 38 °C, subakut debut, stor perikardvätska, tamponad, utebliven NSAID-effekt efter en vecka) och att övriga kan handläggas polikliniskt med återbesök inom 1 till 2 veckor [1]. Troponinstegring eller kammarpåverkan talar för myoperikardit och motiverar inläggning.
Hur länge ska man behandla med kolkicin?
Minst 3 månader vid första episoden och minst 6 månader vid ihållande eller recidiverande perikardit. Kolkicin sätts ut sist, efter stabil remission [1]. Dosen är 0,5 mg en gång dagligen under cirka 70 kg och 0,5 mg två gånger dagligen över, och minskas vid nedsatt njurfunktion [6,11].
Får man träna med perikardit?
Fysisk aktivitet utöver stillasittande aktivitet ska begränsas tills symtomen försvunnit och CRP normaliserats, vilket tar minst en månad [1]. Tävlingsidrottare behöver längre uppehåll, och vid myokardengagemang avråds från ansträngning i minst 6 månader enligt ESC 2015 [2].
Kan perikardit komma tillbaka?
Ja. Recidiv drabbar 20 till 30 procent av dem som inte får kolkicin [1]. Det är vanligast efter för snabb nedtrappning, efter kortikosteroider och vid autoimmun sjukdom. Vid upprepade recidiv trots kolkicin kan interleukin-1-hämmare användas efter specialistbedömning.
Källor
- Schulz-Menger J m.fl. 2025 ESC Guidelines for the management of myocarditis and pericarditis. European Heart Journal 2025. PMID: 40878297
- Adler Y m.fl. 2015 ESC Guidelines for the diagnosis and management of pericardial diseases. European Heart Journal 2015. PMID: 26320112
- Imazio M m.fl. Indicators of poor prognosis of acute pericarditis. Circulation 2007. PMID: 17502574
- Imazio M m.fl. Myopericarditis versus viral or idiopathic acute pericarditis. Heart 2008. PMID: 17575329
- Imazio M m.fl. Cardiac troponin I in acute pericarditis. Journal of the American College of Cardiology 2003. PMID: 14680742
- Imazio M m.fl. A randomized trial of colchicine for acute pericarditis. New England Journal of Medicine 2013. PMID: 23992557
- Imazio M m.fl. Colchicine in addition to conventional therapy for acute pericarditis: results of the COlchicine for acute PEricarditis (COPE) trial. Circulation 2005. PMID: 16186437
- Imazio M m.fl. Colchicine for recurrent pericarditis (CORP): a randomized trial. Annals of Internal Medicine 2011. PMID: 21873705
- Imazio M m.fl. Efficacy and safety of colchicine for treatment of multiple recurrences of pericarditis (CORP-2). Lancet 2014. PMID: 24694983
- Imazio M m.fl. Corticosteroids for recurrent pericarditis: high versus low doses: a nonrandomized observation. Circulation 2008. PMID: 18645054
- Bonaventura A m.fl. Current Drug Treatment for Acute and Recurrent Pericarditis. Drugs 2025. PMID: 40119189
- Brucato A m.fl. Effect of Anakinra on Recurrent Pericarditis Among Patients With Colchicine Resistance and Corticosteroid Dependence: The AIRTRIP Randomized Clinical Trial. JAMA 2016. PMID: 27825009
- Imazio M m.fl. Anakinra for corticosteroid-dependent and colchicine-resistant pericarditis: The IRAP study. European Journal of Preventive Cardiology 2020. PMID: 31610707
- Klein AL m.fl. Phase 3 Trial of Interleukin-1 Trap Rilonacept in Recurrent Pericarditis. New England Journal of Medicine 2021. PMID: 33200890
- Collini V m.fl. Efficacy and safety of colchicine for the treatment of myopericarditis. Heart 2024. PMID: 38238076
- Imazio M, Tomat M. Evaluation and Management of Post-Cardiotomy Syndrome. Methodist DeBakey Cardiovascular Journal 2026. PMID: 41835355
- Imazio M m.fl. Colchicine for prevention of postpericardiotomy syndrome and postoperative atrial fibrillation: the COPPS-2 randomized clinical trial. JAMA 2014. PMID: 25172965
- Colrefuz 500 mikrogram tabletter. Produktresumé. FASS. Hämtad 2026-11-04.
- Kineret (anakinra). European public assessment report, godkända indikationer. European Medicines Agency. Hämtad 2026-11-04.
- Rilonacept Regeneron (tidigare Arcalyst). European public assessment report, status återkallat. European Medicines Agency. Hämtad 2026-11-04.