Campylobacter-, shigella- och yersiniainfektion: diagnostik och behandling

Sammanfattning

Campylobacter, Shigella och enteropatogena Yersinia orsakar akut enterokolit med överlappande symtom. Campylobacter sprids främst via otillräckligt tillagad kyckling, opastöriserad mjölk, förorenat vatten och djurkontakt. Shigella har mycket låg infektionsdos och sprids lätt mellan människor, inklusive genom sexuell kontakt med fekal exponering. Yersinia enterocolitica förknippas särskilt med griskött, medan Y. pseudotuberculosis även kan spridas via grönsaker och vatten. Inkubationstid, exposition och symtombild kan vägleda, men säker etiologisk diagnos kräver mikrobiologisk undersökning.

Avföringsprov bör framför allt tas vid blodig eller slemmig diarré, feber, svår buksmärta, sepsismisstanke, immunsuppression, utbrottsmisstanke, relevant yrke eller när antibiotikabehandling övervägs. Multiplex-PCR ger snabb och känslig diagnostik, men ett positivt resultat visar inte alltid att levande bakterier finns eller att fyndet förklarar symtomen. Vid positivt fynd av Shigella, Yersinia eller behandlingskrävande Campylobacter bör odling och resistensbestämning eftersträvas. Detta är särskilt viktigt för Shigella, där resistens mot ciprofloxacin, azitromycin och tredje generationens cefalosporiner ökar.

Rehydrering är basbehandlingen. Antibiotika är vanligen inte indicerat vid okomplicerad Campylobacter- eller Yersinia-enterit. Campylobacter behandlas främst vid svår eller långdragen sjukdom, dysenteri, bakteriemi eller ökad risk för invasiv infektion, i första hand med azitromycin. Shigellos behandlas oftare eftersom antibiotika kan förkorta sjukdom och bakterieutsöndring, men behandling av en lindrig, snabbt förbättrad infektion hos en immunfrisk patient kan ibland avstås. Preparatvalet måste styras av odling och resistensbestämning. Svår eller extraintestinal yersinios behandlas efter resistensbesked, vanligen med tredje generationens cefalosporin, trimetoprim-sulfametoxazol eller fluorokinolon. Antibiotika förebygger inte säkert reaktiv artrit, Guillain-Barrés syndrom eller postinfektiöst irritabel tarm-syndrom.

Bakgrund och epidemiologi

Campylobacter

Campylobacter jejuni och C. coli är mikroaerofila, böjda gramnegativa stavar. C. jejuni dominerar bland humanfallen, medan C. coli står för en mindre men kliniskt betydelsefull andel. Campylobacter hör till de vanligaste orsakerna till bakteriell gastroenterit i Europa. Sjukdomen är vanligast hos små barn och unga vuxna och uppvisar ofta en säsongstopp under den varma delen av året [1].

Den viktigaste reservoaren är fjäderfä. Smitta sker främst genom otillräckligt tillagad kyckling, korskontamination från rått kött, opastöriserad mjölk, obehandlat vatten eller kontakt med infekterade djur. Person till person-smitta förekommer men spelar mindre roll än vid shigellos. Campylobacter kan även överföras sexuellt, särskilt vid oral-anal kontakt. En systematisk översikt av infektion hos män som har sex med män fann associationer med hiv, HIV-PrEP, tidigare sexuellt överförbara infektioner, flera sexualpartner och oral-anal sex [2].

Shigella

Shigella är en humananpassad enterobakterie. Fyra arter orsakar sjukdom: S. sonnei, S. flexneri, S. boydii och S. dysenteriae. S. sonnei dominerar i många höginkomstländer, medan S. flexneri har större betydelse i låg- och medelinkomstländer. S. dysenteriae typ 1 kan producera Shiga-toxin och orsaka särskilt svår dysenteri.

Infektionsdosen är mycket låg, ungefär 10 till 100 bakterier. Smitta sker därför lätt mellan människor i hushåll, förskolor, institutioner och miljöer med bristande sanitet. Förorenat livsmedel och vatten är andra smittvägar. Sexuellt överförd shigellos har blivit epidemiologiskt viktig, framför allt bland män som har sex med män. I denna grupp cirkulerar både multiresistenta och extensivt resistenta stammar [3].

Antimikrobiell resistens förändrar handläggningen. I en asiatisk metaanalys var 68,7 procent av Shigella-isolaten multiresistenta och 23,9 procent ESBL-producerande. Resistens mot ciprofloxacin, azitromycin och ceftriaxon var cirka 30, 29 respektive 24 procent, med stor geografisk heterogenitet [4]. Dessa siffror kan inte direkt överföras till Sverige, men illustrerar varför resmål, sexuell exposition, tidigare antibiotika och lokala resistensdata måste vägas in.

Yersinia

Artikeln omfattar enteropatogena Y. enterocolitica och Y. pseudotuberculosis, inte Y. pestis. Y. enterocolitica orsakar nästan alla rapporterade enteriska yersinioser i Europa. Y. pseudotuberculosis är ovanligare men kan orsaka utbrott och uttalad mesenteriell lymfadenit.

Yersinia kan föröka sig vid kylskåpstemperatur. Den viktigaste reservoaren för Y. enterocolitica är gris, särskilt tonsill- och tarmvävnad. Smitta är därför förknippad med rått eller otillräckligt tillagat griskött, inälvor och korskontamination vid matlagning. Opastöriserad mjölk och obehandlat vatten är andra källor. Y. pseudotuberculosis har ett bredare djurreservoir och har orsakat utbrott via bland annat morötter, sallat, tomater och mjölk. I EU orsakas omkring 99 procent av rapporterade yersiniosfall av Y. enterocolitica [5].

Allvarlig yersinios ses främst hos äldre, immunsupprimerade och personer med diabetes, leversjukdom, alkoholöverkonsumtion eller järnöverskott. Yersinia är siderofil och invasiv infektion är särskilt förknippad med hemokromatos, talassemi och behandling med deferoxamin.

Klinisk bild

Gemensamma drag

Alla tre infektionerna kan ge akut diarré, feber, buksmärta, illamående och kräkning. Blod eller slem i avföringen talar för inflammatorisk kolit men kan förekomma vid samtliga. Kliniken räcker inte för säker etiologisk diagnostik.

Campylobacterinfektion

Sjukdomen börjar ofta med feber, sjukdomskänsla och huvudvärk, följt av krampartad buksmärta och diarré. Avföringen kan bli blodig eller slemmig. Buksmärtan kan vara uttalad och ibland dominera över diarrén, vilket kan efterlikna appendicit eller inflammatorisk tarmsjukdom. Den mest intensiva fasen varar ofta några dygn, men diarré och trötthet kan kvarstå längre.

Bakteriemi är ovanlig i befolkningen men betydligt vanligare bland sjukhusvårdade riskpatienter. I en australisk sjukhuskohort var hög ålder, leversjukdom och hematologisk vård starkt associerade med Campylobacter-bakteriemi [6]. C. fetus har större benägenhet än C. jejuni att orsaka bakteriemi, endovaskulär infektion och andra extraintestinala manifestationer.

Recidiverande eller långvarig campylobacterios bör väcka misstanke om humoral immunbrist. Återkommande infektion har särskilt beskrivits vid variabel immunbrist, X-bunden agammaglobulinemi, Good-syndrom och sekundär hypogammaglobulinemi efter hematologisk malignitet och B-cellsdepleterande behandling [7].

Shigellainfektion

Shigellos varierar från kortvarig vattnig diarré till klassisk bacillär dysenteri. Dysenteri kännetecknas av feber, kolikartad buksmärta, tenesmer och täta små avföringar med blod och slem. Rektit kan dominera efter sexuell smitta och sammanfalla med andra sexuellt överförbara infektioner.

Svår sjukdom kan ge dehydrering, elektrolytrubbningar, toxisk kolondilatation, tarmperforation, encefalopati eller bakteriemi. Shigella-bakteriemi är sällsynt och ses främst hos små barn, svårt undernärda och immunsupprimerade. S. dysenteriae typ 1 kan utlösa hemolytiskt uremiskt syndrom genom Shiga-toxin.

Ett positivt Shigella-PCR-resultat kan i vissa analyser också representera enteroinvasiv Escherichia coli, eftersom målsekvensen är gemensam. Laboratoriets metod och svarets formulering måste därför beaktas.

Yersiniainfektion

Hos små barn dominerar feber, diarré, buksmärta och ibland kräkning. Hos äldre barn och vuxna är terminal ileit och mesenteriell lymfadenit vanligare. Smärtan lokaliseras ofta till höger fossa och kan efterlikna appendicit. Diarré kan saknas. Y. pseudotuberculosis ger särskilt ofta en pseudappendicitbild.

Allvarlig infektion kan orsaka bakteriemi, lever- eller mjältabscess, endokardit, infektiöst aneurysm eller andra fokala infektioner. Denna bild är ovanlig hos immunfriska men ska övervägas vid sepsis hos en patient med järnöverskott, leversjukdom, diabetes, hög ålder eller immunsuppression [5].

Sena komplikationer

Reaktiv artrit kan uppstå inom ungefär fyra veckor efter samtliga tre infektioner. Den är typiskt asymmetrisk och drabbar stora leder i nedre extremiteterna, men entesit, daktylit, konjunktivit och uretrit kan förekomma. En metaanalys uppskattade andelen reaktiv artrit till 3 procent efter Campylobacter, 1 procent efter Shigella och 5 procent efter Yersinia. Heterogeniteten mellan studierna var mycket stor, vilket gör uppskattningarna osäkra [8]. HLA-B27 ökar risken för långdragen eller svår reaktiv artrit men behövs inte för diagnos.

Campylobacter är en viktig utlösare av Guillain-Barrés syndrom genom molekylär mimik mellan bakteriens lipooligosackarider och perifera nervgangliosider. Neurologiska symtom debuterar vanligen 1 till 3 veckor efter enteriten. En systematisk översikt uppskattade att omkring 31 procent av undersökta fall med Guillain-Barrés syndrom var associerade med föregående Campylobacterinfektion [9]. Den absoluta risken efter en enskild enterit är dock låg.

Postinfektiöst irritabel tarm-syndrom kan följa bakteriell enterit. I en patogenspecifik metaanalys var prevalensen cirka 12 procent efter Campylobacter och 11 procent efter Shigella [10]. Ett internationellt konsensusarbete uppskattade den samlade risken efter infektiös enterit till omkring 10 procent. Svår akut sjukdom, lång symtomduration, yngre ålder, kvinnligt kön och psykologisk belastning var associerade med högre risk [11].

Utredning och diagnostik

Initial bedömning

Bedöm först sjukdomsgrad och behov av akut stabilisering:

• cirkulation, medvetandegrad och temperatur
• dehydrering, oliguri och ortostatism
• antal avföringar, blod och slem
• bukstatus, inklusive peritonit och fokal höger fossa-ömhet
• immunbrist, graviditet, hög ålder och betydande samsjuklighet
• läkemedel, särskilt immunsuppressiva läkemedel, antibiotika och syrahämmande behandling
• epidemiologi: resa, måltidsexposition, rått kött, opastöriserad mjölk, vatten, djur, sjuka kontakter, förskola, vårdinrättning och sexuell exposition
• yrke eller aktivitet där smittspridning får särskilda konsekvenser

Akut vattnig diarré utan feber, blod, uttalad buksmärta eller riskfaktorer behöver vanligen inte etiologisk diagnostik. Avföringsprov rekommenderas däremot vid feber, blodig eller slemmig avföring, uttalade bukkramper eller ömhet, sepsistecken eller immunsuppression [12]. Provtagning är också motiverad vid utbrottsmisstanke, efter relevant utlandsresa, inför antibiotikabehandling och när resultatet påverkar smittskyddsåtgärder.

flowchart TD
A["Akut diarré"] --> B["Bedöm dehydrering,<br>sepsis och bukstatus"]
B --> C["Rehydrera och ta<br>relevanta blodprover"]
C --> D["Feber, blod eller slem,<br>svår buksmärta, riskpatient<br>eller utbrottsmisstanke"]
D -->|"Nej"| E["Symtomatisk behandling<br>utan rutinmässigt avföringsprov"]
D -->|"Ja"| F["Avförings-PCR eller odling<br>före antibiotika"]
F --> G["Shigella, Yersinia eller<br>behandlingskrävande Campylobacter"]
G --> H["Säkerställ odling och<br>resistensbestämning"]
H --> I["Bedöm riktad antibiotika<br>och smittskyddsåtgärder"]

Mikrobiologisk diagnostik

Multiplex-PCR

Multiplex-PCR ger snabbare svar och högre analytisk känslighet än konventionell odling. I en öppenvårdsstudie påvisades ett agens i 20 procent av proven, men resultatet ledde till tydligt indicerad antibiotikabehandling hos endast 2,9 procent och till någon klinisk handläggningsförändring hos 5,2 procent [13]. Testning bör därför riktas till situationer där fyndet kan förändra behandling, isolering eller smittspårning.

Ett PCR-fynd ska värderas mot kliniken eftersom:

• nukleinsyra kan finnas kvar efter att levande bakterier försvunnit
• flera agens kan detekteras samtidigt
• vissa mål skiljer inte Shigella från enteroinvasiv E. coli
• PCR ger inte rutinmässigt fenotypisk resistensbestämning
• ett lågt pretestvärde ökar risken att ett fynd saknar klinisk relevans

Snabb multiplexdiagnostik kan samtidigt minska onödig isolering och förkorta tid till riktad handläggning. I en nederländsk sjukhusstudie ökade det diagnostiska utbytet från 28,6 till 39,6 procent och svarstiden minskade från median 53 till 16 timmar [14].

Odling

Odling är mindre känslig än PCR men behövs för resistensbestämning, epidemiologisk typning och utbrottsutredning. Prov bör tas före antibiotika. Färsk diarréavföring är att föredra, men rektalpinne i lämpligt transportmedium kan användas.

Informera laboratoriet vid särskild misstanke om Yersinia. Organismen växer långsammare än många andra tarmbakterier och kan kräva selektivt medium och lägre inkubationstemperatur. CIN-agar vid cirka 28 °C används ofta för Y. enterocolitica. Ett standardupplägg för fecesodling fångar inte alltid Yersinia [5].

Vid positiv PCR för Shigella bör reflexodling eftersträvas. Detsamma gäller Campylobacter eller Yersinia om antibiotika planeras, behandlingen sviktar, patienten är svårt sjuk eller smittskyddsskäl föreligger.

Blododling och annan provtagning

Ta blododling före antibiotika vid sepsis, hög eller ihållande feber med allmänpåverkan, misstänkt extraintestinal infektion eller uttalad immunsuppression. Tröskeln bör vara låg vid hematologisk malignitet, leversjukdom, järnöverskott och misstänkt C. fetus- eller Yersinia-bakteriemi.

Odling eller PCR kan vid fokal infektion utföras från lymfkörtel, abscess, ledvätska, likvor, kärlvävnad eller annat relevant material. Vid reaktiv artrit är ledvätskan vanligen steril. Septisk artrit måste ändå uteslutas vid akut monoartrit.

Serologi har ingen etablerad roll vid akut Campylobacter- eller Shigella-enterit. Yersinia-serologi kan ibland stödja utredningen av sent debuterande reaktiv artrit när odling och PCR blivit negativa, men specificiteten begränsas av korsreaktioner. Ett positivt antikroppstest bevisar inte pågående infektion och ska inte ensamt föranleda antibiotika.

Blodprover och bilddiagnostik

Vid måttlig eller svår sjukdom tas blodstatus, CRP, elektrolyter, kreatinin och leverprover. Blodgas och laktat är motiverade vid cirkulatorisk påverkan. Vid blodig diarré med misstanke om Shiga-toxin bör Hb, trombocyter, kreatinin, LD och hemolysmarkörer följas, eftersom HUS kan utvecklas efter den initiala diarréfasen.

Ultraljud eller datortomografi är inte rutinundersökningar vid okomplicerad enterit. De används vid peritonit, misstänkt appendicit, ileus, abscess, toxisk kolondilatation, tarmischemi eller annan kirurgisk komplikation. Yersinia kan ge terminal ileit och förstorade mesenteriella lymfkörtlar. Bildfynden är inte patognomona, och klinisk appendicit får inte avfärdas enbart på grund av positiv Yersinia-PCR.

Endoskopi behövs sällan under akut infektion. Den kan övervägas vid långvarig eller återkommande blodig diarré, negativ mikrobiologi, misstänkt inflammatorisk tarmsjukdom, ischemisk kolit, malignitet eller opportunistisk infektion.

Differentialdiagnoser

STEC är den viktigaste behandlingsmässiga differentialdiagnosen vid blodig diarré. Empirisk antibiotika bör om möjligt avvaktas tills Shiga-toxin uteslutits hos en hemodynamiskt stabil patient, eftersom antibiotika kan vara olämpligt vid toxinmedierad sjukdom.

Behandling

Rehydrering och understödjande behandling

Oral rehydrering är förstahandsbehandling vid mild till måttlig dehydrering. Ge små, täta mängder oral rehydreringslösning med lämplig glukos- och elektrolytsammansättning. Intravenös balanserad kristalloid behövs vid chock, uttalad dehydrering, medvetandepåverkan, svåra kräkningar eller misslyckad oral rehydrering.

Fortsatt åldersadekvat nutrition rekommenderas. Fasta förkortar inte sjukdomen. Korrigera hypokalemi, hypoglykemi och annan elektrolytrubbning. Antiemetikum kan användas selektivt när kräkningar hindrar oral rehydrering.

Loperamid och andra motilitetshämmare ska undvikas vid blodig diarré, hög feber, misstänkt inflammatorisk kolit, toxisk kolondilatation och hos små barn. De kan övervägas kortvarigt hos immunfriska vuxna med okomplicerad vattnig diarré, men ersätter inte rehydrering. Probiotika rekommenderas inte rutinmässigt för dessa specifika bakterieinfektioner. Evidensen vid akut infektiös diarré är heterogen och preparatberoende [15].

Principer för antibiotikabehandling

Ta mikrobiologiskt prov före första dos när detta inte fördröjer behandling av sepsis. Vid svår sjukdom kan empirisk behandling startas efter provtagning. Om STEC är en rimlig differentialdiagnos bör man, hos en stabil patient, invänta Shiga-toxinanalys.

Doserna nedan är vanliga internationella regimer för okomplicerad enterit och förutsätter normal njur- och leverfunktion. Svensk preparatrekommendation och tillgänglighet kan avvika. Kontrollera alltid regionala rekommendationer, interaktioner, graviditet, ålder och aktuellt resistensbesked. Invasiv eller fokal infektion kräver infektionsspecialist, högre behandlingsintensitet och vanligen längre behandling.

Campylobacter

De flesta patienter ska inte ha antibiotika. Metaanalys av elva randomiserade studier visade att antibiotika förkortade tarmsymtomen med i genomsnitt 1,32 dygn, men den begränsade nyttan och resistensproblematiken motiverar restriktiv behandling [17].

Överväg behandling vid:

• hög feber och uttalad allmänpåverkan
• blodig diarré eller mycket frekventa avföringar
• progressiv eller långdragen sjukdom, särskilt över cirka sju dygn
• graviditet
• hög ålder eller betydande samsjuklighet
• immunsuppression eller hypogammaglobulinemi
• bakteriemi eller annan extraintestinal infektion
• smittspridningssituation efter samråd med smittskydd

Azitromycin är förstahandsval eftersom fluorokinolonresistens är vanlig, särskilt efter resa i Asien. Makrolidresistens är generellt lägre men förekommer. Ciprofloxacin ska inte väljas empiriskt vid reseassocierad infektion om inte lokal epidemiologi eller resistensbesked talar för känslighet.

Vid Campylobacter-bakteriemi ska artbestämning och resistensbestämning eftersträvas. C. fetus kan kräva betalaktam eller karbapenem beroende på fokus och resistens. Misstänkt endovaskulär infektion ska utredas med ekokardiografi och kärlavbildning. Behandlingstiden styrs av fokus och kan vara flera veckor.

Återkommande Campylobacter-enterit motiverar analys av IgG, IgA och IgM samt vid behov B-cellsfenotypning. Antibiotikakurer utan utredning riskerar att selektera resistens och ge kortvarig effekt [7].

Shigella

Antibiotika kan förkorta symtom och bakterieutsöndring. En Cochraneöversikt av 16 studier med 1 748 deltagare fann att antibiotika minskade diarréns varaktighet, men underlaget var otillräckligt för att utse en generellt överlägsen antibiotikaklass [18].

Behandling rekommenderas särskilt vid:

• dysenteri, hög feber eller uttalad allmänpåverkan
• sjukhuskrävande sjukdom
• immunsuppression, svår undernäring eller annan risk för komplikationer
• bakteriemi eller extraintestinal infektion
• pågående utbrott
• verksamhet med hög risk för vidare smitta
• behov av att förkorta utsöndringen efter smittskyddsbedömning

En lindrig, snabbt förbättrad shigellos hos en immunfrisk patient kan ibland handläggas utan antibiotika, särskilt om resistensläget är ogynnsamt och patienten kan följas. Beslutet måste väga individuell nytta mot smittspridning.

Empiriskt preparatval är svårt. Azitromycin, ciprofloxacin och ceftriaxon har länge varit standardalternativ, men resistens mot alla tre förekommer. Ampicillin och trimetoprim-sulfametoxazol ska endast användas efter visad känslighet. I en amerikansk kohort var 55 procent av testade isolat resistenta mot azitromycin, 23 procent mot fluorokinoloner, 70 procent mot ampicillin och 83 procent mot trimetoprim-sulfametoxazol [19]. Siffrorna speglar en särskild riskpopulation och ska inte användas som svensk prevalens, men visar att empirisk terapi kan misslyckas.

Vid Shigella hos män som har sex med män, personer med hiv, nylig sexuellt överförbar infektion eller upprepade antibiotikaexponeringar ska resistensmisstanken vara hög. Nedsatt azitromycinkänslighet har varit starkt associerad med sådana nätverk [20]. Ta sexualanamnes utan värdering och erbjud prov för hiv, syfilis, gonorré och klamydia när expositionen motiverar detta.

Utebliven tydlig förbättring inom 48 till 72 timmar bör föranleda kontroll av följsamhet, resistens, komplikationer och alternativ diagnos. Byt inte blint mellan antibiotika. Säkerställ odling och diskutera extensivt resistent isolat med infektionsspecialist och klinisk mikrobiolog.

Yersinia

Okomplicerad diarré och buksmärta behandlas med vätska och symtomlindring. Antibiotika har inte visats förkorta en okomplicerad yersinios på ett kliniskt betydelsefullt sätt och förebygger inte reaktiv artrit.

Antibiotika är indicerat vid:

• sepsis eller bakteriemi
• extraintestinal eller fokal infektion
• allvarlig enterokolit med systemisk påverkan
• immunsuppression
• järnöverskott, deferoxaminbehandling eller svår leversjukdom
• hög ålder med betydande samsjuklighet
• komplicerad terminal ileit, abscess eller vävnadsnekros

Y. enterocolitica är naturligt resistent mot flera äldre betalaktamer, särskilt ampicillin och första generationens cefalosporiner. Tredje generationens cefalosporin, trimetoprim-sulfametoxazol eller fluorokinolon används vanligen efter resistensbesked. Aminoglykosid kan ingå vid septisk chock. Fokal infektion kräver dränage eller kirurgi när detta är anatomiskt indicerat. Misstänkt infektiöst aneurysm är ett akut kärlkirurgiskt tillstånd.

Smittförebyggande åtgärder

Handtvätt med tvål och vatten är central. Den sjuke ska inte laga mat åt andra och bör undvika bad i gemensam bassäng under diarré. Vid Shigella bör sexuell aktivitet med risk för fekal kontakt undvikas under symtom och en tid efter tillfrisknandet. Barriärskydd, tvätt av händer, kropp och sexleksaker samt undvikande av sex när en partner nyligen haft diarré minskar risken.

Campylobacter och Yersinia förebyggs främst genom genomstekning av kött, separata redskap för rått och tillagat livsmedel, pastöriserad mjölk och säkert dricksvatten.

Svenska regler för anmälan, smittspårning, förhållningsregler och kontrollprov kan skilja sig mellan agens, yrken och patientgrupper. Följ gällande svensk smittskyddslagstiftning och regional smittskyddsvägledning. Den internationella litteraturen som ligger till grund för denna artikel ersätter inte sådana nationella föreskrifter.

Uppföljning och prognos

De flesta immunfriska patienter tillfrisknar fullständigt. Uppföljning behövs inte efter lindrig Campylobacter- eller Yersinia-enterit som gått i regress. Patienten ska söka på nytt vid kvarstående feber, ökande buksmärta, oliguri, nytillkommen blodig diarré, neurologiska symtom eller tecken på dehydrering.

Kontrollodling görs inte rutinmässigt enbart för att dokumentera utläkning, men kan behövas vid shigellos, utbrott, behandlingssvikt eller enligt smittskyddsregler för vissa yrken och verksamheter. PCR är olämpligt som generellt utläkningstest eftersom nukleinsyra kan kvarstå efter klinisk förbättring.

Efter Campylobacter ska nytillkommen symmetrisk svaghet, areflexi, parestesier, ansiktsförlamning eller andningspåverkan bedömas akut med misstanke om Guillain-Barrés syndrom. Antibiotika efter debut av neurologiska symtom påverkar inte den immunmedierade neuropatin.

Ledsvullnad eller uttalad ledsmärta inom några veckor efter infektionen bör föranleda bedömning av reaktiv artrit och uteslutande av septisk artrit. HLA-B27 behöver inte analyseras vid en lindrig första episod men kan vara relevant vid svår, axial eller långdragen sjukdom. Antibiotikabehandling av den utlösta enteriten har inte visats säkert förebygga eller behandla etablerad reaktiv artrit.

Kvarstående diarré eller buksmärta efter att infektionen läkt kan bero på postinfektiöst irritabel tarm-syndrom. Vid typisk bild utan alarmsymtom kan diagnosen ställas positivt efter begränsad utredning. Viktnedgång, nattliga symtom, gastrointestinal blödning, anemi, kvarstående feber eller förhöjda inflammationsmarkörer motiverar utredning för inflammatorisk tarmsjukdom, malignitet, kronisk infektion eller annan organisk sjukdom.

Källor

1. Veronese P, Dodi I. Campylobacter jejuni/coli Infection: Is It Still a Concern? Microorganisms 2024. PMID: 39770871
2. Wahab N m.fl. Campylobacter spp. in men who have sex with men: A systematic review. International Journal of STD & AIDS 2024. PMID: 39259938
3. Mason LCE m.fl. The re-emergence of sexually transmissible multidrug resistant Shigella flexneri 3a, England, United Kingdom. NPJ Antimicrobials and Resistance 2024. PMID: 39100870
4. Salleh MZ m.fl. Prevalence of Multidrug-Resistant and Extended-Spectrum Beta-Lactamase-Producing Shigella Species in Asia: A Systematic Review and Meta-Analysis. Antibiotics 2022. PMID: 36421297
5. Grygiel-Górniak B. Current Challenges in Yersinia Diagnosis and Treatment. Microorganisms 2025. PMID: 40431305
6. Moffatt CRM m.fl. Bacteraemia, antimicrobial susceptibility and treatment among Campylobacter-associated hospitalisations in the Australian Capital Territory: a review. BMC Infectious Diseases 2021. PMID: 34419003
7. Najjar I m.fl. Recurrent Campylobacter Enteritis in Patients with Hypogammaglobulinemia: Review of the Literature. Journal of Clinical Medicine 2020. PMID: 32085573
8. Shafiee D m.fl. Enteric Infection-Associated Reactive Arthritis: A Systematic Review and Meta-Analysis. Journal of Clinical Medicine 2024. PMID: 38929962
9. Poropatich KO, Walker CL, Black RE. Quantifying the association between Campylobacter infection and Guillain-Barré syndrome: a systematic review. Journal of Health, Population and Nutrition 2010. PMID: 21261199
10. Svendsen AT, Bytzer P, Engsbro AL. Systematic review with meta-analyses: does the pathogen matter in post-infectious irritable bowel syndrome? Scandinavian Journal of Gastroenterology 2019. PMID: 31112663
11. Barbara G m.fl. Rome Foundation Working Team Report on Post-Infection Irritable Bowel Syndrome. Gastroenterology 2019. PMID: 30009817
12. Shane AL m.fl. 2017 Infectious Diseases Society of America Clinical Practice Guidelines for the Diagnosis and Management of Infectious Diarrhea. Clinical Infectious Diseases 2017. PMID: 29053792
13. Clark SD m.fl. Clinical Yield of a Molecular Diagnostic Panel for Enteric Pathogens in Adult Outpatients With Diarrhea and Validation of Guidelines-Based Criteria for Testing. Open Forum Infectious Diseases 2019. PMID: 31041357
14. Machiels JD m.fl. Impact of the BioFire FilmArray gastrointestinal panel on patient care and infection control. PLoS One 2020. PMID: 32027698
15. Collinson S m.fl. Probiotics for treating acute infectious diarrhoea. Cochrane Database of Systematic Reviews 2020. PMID: 33295643
16. Williams PCM, Berkley JA. Guidelines for the treatment of dysentery (shigellosis): a systematic review of the evidence. Paediatrics and International Child Health 2018. PMID: 29790845
17. Ternhag A m.fl. A meta-analysis on the effects of antibiotic treatment on duration of symptoms caused by infection with Campylobacter species. Clinical Infectious Diseases 2007. PMID: 17278062
18. Christopher PR m.fl. Antibiotic therapy for Shigella dysentery. Cochrane Database of Systematic Reviews 2010. PMID: 20687081
19. Gaufin T m.fl. Antimicrobial-Resistant Shigella spp. in San Diego, California, USA, 2017-2020. Emerging Infectious Diseases 2022. PMID: 35608550
20. Eikmeier D m.fl. Decreased Susceptibility to Azithromycin in Clinical Shigella Isolates Associated with HIV and Sexually Transmitted Bacterial Diseases, Minnesota, USA, 2012-2015. Emerging Infectious Diseases 2020. PMID: 32186495