Främmande kropp i huden: bedömning och avlägsnande

Sammanfattning

Främmande kropp i huden eller subkutis ska misstänkas efter penetrerande trauma när patienten beskriver kvarstående främmandekroppskänsla, fokal smärta eller en skör och ofullständig penetrerande struktur, samt vid svårläkta, infekterade eller återkommande inflammerade sår. Kartlägg skademekanism, material, penetrationsriktning och anatomisk risk. Dokumentera distal cirkulation, sensibilitet och motorik före anestesi. Direkt synlig och ytlig främmande kropp kan vanligen avlägsnas under lokalbedövning med god belysning, blodtomt fält och varsam dissektion längs penetrationskanalen.

Röntgen är förstahandsmetod när glas, metall, sten eller annat röntgentätt material misstänks. Ultraljud är särskilt användbart för trä, taggar, plast och andra röntgengenomsläppliga material, samt för att bestämma djup, riktning och relation till kärl, nerver, senor och led. Ett negativt ultraljud utesluter dock inte en liten främmande kropp. DT används framför allt vid djupa objekt, komplicerad anatomi eller otillräcklig röntgen och ultraljudsdiagnostik. MR är sällan förstahandsmetod och ska undvikas tills ferromagnetiskt material har uteslutits.

Avlägsnande är särskilt angeläget vid neurovaskulär påverkan, infektion, uttalad smärta, mekaniskt hinder, intraartikulärt läge, organisk främmande kropp, giftigt eller reaktivt material samt skarpa föremål nära sena, nerv eller kärl. Små, inerta och djupt belägna objekt kan ibland lämnas kvar om avlägsnandet innebär större vävnadsrisk än exspektans. Avbryt en blind eller destruktiv exploration tidigt och remittera för bildstyrt eller operativt avlägsnande. Spola efter ingreppet med natriumklorid eller rent kranvatten. Antibiotika behövs inte rutinmässigt efter okomplicerad fullständig extraktion, men ska övervägas vid infektion, kraftig kontamination, bett, plantar punktion, lednära skada, immunsuppression eller kvarvarande organiskt material. Kontrollera stelkrampsskydd enligt aktuella svenska rekommendationer.

Avgränsning

Artikeln omfattar främmande kroppar som penetrerat epidermis och ligger i dermis, subkutis eller ytlig mjukvävnad. Typiska exempel är trästickor, växttaggar, glas, metallfragment, nålfragment, grus, plast, grafit och fiskekrokar.

Följande kräver annan eller kompletterande specialistkompetens och behandlas inte i detalj:

• intraokulära och orbitala främmande kroppar
• främmande kroppar i luftväg, magtarmkanal, vagina, uretra eller rektum
• penetrerande skador i thorax, buk, hals eller kranium
• öppna frakturer
• projektilskador med misstänkt djup organ-, kärl- eller nervskada
• avsiktligt inopererade implantat
• fästingar och andra levande ektoparasiter

Bakgrund och klinisk betydelse

Främmande kroppar introduceras vanligen genom laceration, punktionsskada, splittertrauma eller arbetsrelaterad högenergetisk exponering. De upptäcks inte alltid vid den första sårbedömningen. Kvarvarande material kan senare ge kronisk smärta, granulombildning, fistel, infektion, ärrproblem, nervpåverkan eller nedsatt funktion [1].

Vävnadsreaktionen beror både på material och anatomiskt läge. Rent glas, kirurgiskt stål och vissa plaster är relativt inerta, medan trä, växtmaterial och jordkontaminerade föremål kan bära mikroorganismer och utlösa uttalad inflammation. Främmande kroppar i hand, fotsula, ansikte, kring leder och intill senor eller neurovaskulära strukturer har större funktionell betydelse. Själva avlägsnandet kan samtidigt orsaka mer skada än det kvarvarande objektet, varför indikationen alltid måste vägas mot risken för dissektion [2].

Efter glasskada är risken inte försumbar även när såret förefaller ytligt. I en retrospektiv serie med 578 glassår påvisades glas kliniskt i 7 procent av såren. Av de 137 sår som röntgades var 8 procent positiva. Risken var högst vid punktionssår, när patienten trampat på glas, efter motorfordonsolycka samt vid skador på huvud eller fot [3].

Materialets betydelse

Klinisk bild

Akut presentation

Patienten söker vanligen för ett synligt eller känt penetrerande föremål, fokal smärta eller känsla av att något sitter kvar. Insticksöppningen kan vara mycket liten i förhållande till den underliggande skadan. Följande fynd ökar sannolikheten för kvarvarande material:

• patienten såg att ett föremål bröts av
• en trästicka, tagg, nål eller krok är ofullständig
• fokal palpationsömhet eller smärta vid rörelse
• palpabel hårdhet eller spets
• smärta vid belastning av fotsulan
• begränsad senfunktion eller smärta vid aktiv rörelse
• penetrationskanal mot led, senskida eller neurovaskulär struktur
• sår orsakat av splittrat glas
• flera små insticksöppningar efter explosion, slipning eller metallarbete

Smärta, blödning och svullnad kan göra den tidiga undersökningen osäker. Ett normalt inspektionsfynd utesluter därför inte främmande kropp. Bilddiagnostik behövs ofta när objektet inte är direkt synligt eller när en säker exploration inte kan göras [4].

Fördröjd presentation

En kvarvarande främmande kropp kan efter dagar, månader eller år ge:

• kvarstående lokal smärta
• återkommande svullnad eller rodnad
• abscess eller cellulit
• dränerande fistel
• fördröjd sårläkning
• subkutan knöl eller främmandekroppsgranulom
• pigmentering
• parestesi, neuropatisk smärta eller muskelsvaghet
• tenosynovit, artrit eller belastningssmärta
• spontan extrusion eller migration

Främmande kropp ska särskilt övervägas när en till synes adekvat behandlad hudinfektion återkommer på exakt samma plats eller när ett sår inte läker trots dränage och antibiotika.

Bedömning

Anamnes

Dokumentera:

1. Tidpunkt och mekanism: sticka, laceration, explosion, slipning, fall mot glas, barfotaskada, fiskekrok eller högtrycksinjektion.
2. Misstänkt material: trä, växtdel, glas, metall, plast, sten, biologiskt material eller okänt.
3. Föremålets skick: helt, trasigt, splittrat, krokförsett eller ihåligt.
4. Penetrationsriktning och uppskattat djup: fråga hur kroppsdelen var positionerad vid skadan.
5. Kontamination: jord, organiskt material, avloppsvatten, sötvatten, havsvatten, munflora eller djurbett.
6. Symtom: fokal smärta, främmandekroppskänsla, domning, svaghet, feber, sekretion eller nedsatt rörelse.
7. Tidigare försök till avlägsnande: instrument, nålar eller incisioner kan ha förskjutit objektet.
8. Riskfaktorer: diabetes, perifer kärlsjukdom, neuropati, immunsuppression, antikoagulantia och blödningssjukdom.
9. Stelkrampsvaccination: antal doser och tid sedan senaste dos.
10. Yrkesmässig eller smittmässig exponering: en kasserad injektionsnål kan innebära separat bedömning av blodburen smitta.

Status

Undersök före lokalbedövning eftersom anestesi kan förändra sensibiliteten. Notera:

• sårens antal, storlek och läge
• synlig främmande kropp eller penetrationskanal
• lokal svullnad, rodnad, fluktuation, sekretion eller krepitation
• palpabel spets eller hårdhet
• kapillär återfyllnad och distal puls när detta är relevant
• tvåpunktsdiskrimination eller annan jämförande sensibilitetsprövning
• aktiv och passiv rörlighet
• isolerad flexor- och extensorfunktion vid handskada
• smärta vid sensträckning eller tecken på senskideinfektion
• ledutgjutning eller smärta vid passiv ledrörelse
• belastningsförmåga vid fotskada

Palpera inte kraftigt över vassa eller sköra objekt. Det kan driva objektet djupare, skada en intilliggande struktur eller fragmentera trä och taggar.

Röda flaggor

Akut specialistbedömning krävs vid:

• distal ischemi, aktiv större blödning eller expanderande hematom
• nytillkommen sensibilitets- eller motorikpåverkan
• misstänkt penetrerad led, senskida eller ben
• öppen fraktur
• främmande kropp i eller nära öga, hals, thorax, buk eller genitalregion
• djup främmande kropp i handflata, finger, fotsula eller ansikte när läget är osäkert
• krok eller spets intill kärl, nerv eller sena
• omfattande infektion, nekros, sepsis eller snabbt tilltagande smärta
• högtrycksinjektionsskada
• sederingsbehov som inte säkert kan hanteras lokalt

En högtrycksinjektionsskada i handen kan initialt se ut som ett obetydligt punktionssår men orsaka omfattande spridning av färg, fett eller lösningsmedel längs vävnadsplanen. Systematisk litteraturöversikt visar att skadan kräver omedelbar handkirurgisk bedömning och vanligen kirurgisk exploration och debridering [5].

Utredning och diagnostik

När behövs bilddiagnostik?

Bilddiagnostik bör göras när:

• en främmande kropp misstänks men inte kan visualiseras
• såret orsakats av splittrat glas, metall eller annat fragmenterande material
• penetrationsdjup eller riktning är osäker
• exploration skulle ske nära en sena, nerv, kärl eller led
• ett första avlägsnandeförsök har misslyckats
• symtom kvarstår trots att såret läkt
• det finns abscess, fistel, granulom eller återkommande inflammation
• flera fragment kan finnas
• klinisk undersökning begränsas av smärta, svullnad eller anatomiskt läge

Val av bilddiagnostik

Slätröntgen

Ta minst två projektioner, vanligen frontal och sidobild. Tangentiell projektion kan underlätta vid ytligt objekt. Markera gärna insticksöppningen med en röntgentät hudmarkör.

I en experimentell studie på mjukvävnadsmodell detekterade röntgen 98 procent av grus, glas och metall, men inget av trä, plast eller kaktustagg [6]. Resultatet illustrerar metodens materialberoende och ska inte tolkas som en generell klinisk sensitivitet. Mycket små glasfragment kan missas, särskilt om de överlagras av ben.

Ultraljud

Använd en högfrekvent linjär givare. Skanna i två vinkelräta plan och undvik att trycka så hårt att ett ytligt objekt förskjuts. Rikligt med gel eller ett vattenbad kan förbättra avbildningen av mycket ytliga främmande kroppar.

Främmande kroppar är vanligen ekogena och kan ge posterior skugga, kometsvansartefakt eller reverberation. Ett hypoechogent inflammatoriskt område kan utvecklas runt ett äldre objekt. Ultraljudet bör beskriva:

• objektets längd och orientering
• djup från hudytan
• närmaste säkra ingångsväg
• relation till kärl, nerv, sena, senskida och led
• antal misstänkta fragment
• abscess eller annan komplikation

Prestandan varierar betydligt mellan modeller, material, objektstorlek och operatör. I en levande djurmodell med 1 cm långa fragment var sensitiviteten 85 till 88 procent och specificiteten 83 till 89 procent [7]. I en kadaverstudie med objekt som var högst 5 mm var sensitiviteten däremot 52,6 procent och specificiteten 47,2 procent [8]. Efter kort utbildning har rapporterad sensitivitet i experimentella modeller varit 78,3 procent för mindre erfarna undersökare och 83,3 procent för akutläkare [9]. Ett negativt ultraljud får därför inte ensamt avskriva en välgrundad klinisk misstanke.

Ultraljud kan samtidigt vägleda en minimal incision och kontinuerligt följa instrumentet fram till objektet. Vid tillgänglig kompetens är detta särskilt värdefullt för små, icke palpabla eller röntgengenomsläppliga objekt [4].

DT och MR

DT är användbart när den främmande kroppen ligger djupt, när anatomiska relationer är komplicerade eller när röntgen och ultraljud inte ger tillräcklig information. Experimentella jämförelser visar att ultraljud är starkt för ytliga objekt av trä och plast, medan DT kompletterar vid djupare trä och metall [10].

Träets radiologiska egenskaper förändras med vattenhalt och tid i vävnaden. Vid komplicerad anatomi kan DT därför vara bättre än MR, vilket visats i experimentella modeller av trä i orbital mjukvävnad [11]. MR ska inte användas innan ferromagnetiskt material har uteslutits.

Diagnostisk handläggningsalgoritm

flowchart TD
A["Penetrerande hudskada<br>eller sena lokalsymtom"] --> B["Anamnes, sårinspektion<br>och neurovaskulärt status"]
B --> C["Direkt synlig och ytlig<br>främmande kropp?"]
C -->|"Ja"| D["Bedöm om enkel och säker<br>extraktion är möjlig"]
C -->|"Nej"| E["Välj bilddiagnostik<br>efter misstänkt material"]
E --> F["Glas, metall, sten<br>eller grus: röntgen"]
E --> G["Trä, tagg, plast eller<br>negativ röntgen: ultraljud"]
F --> H["Djup, oklar eller<br>komplicerad lokalisering"]
G --> H
H -->|"Ja"| I["DT eller riktad<br>specialistbedömning"]
H -->|"Nej"| J["Planera extraktion eller<br>motiverad exspektans"]
D --> K["Neurovaskulär påverkan,<br>led, sena eller djup handskada"]
K -->|"Ja"| L["Akut specialistremiss"]
K -->|"Nej"| M["Avlägsna under god<br>anestesi och visualisering"]
M --> N["Spola, kontrollera funktion<br>och stelkrampsskydd"]
J --> N

Differentialdiagnoser

Ultraljud kan identifiera främmande kroppar i subkutana förändringar som kliniskt liknar cystor eller tumörer, även när materialet utgörs av glas, växtdel eller grafit [12].

Behandling

Indikationer för avlägsnande

Avlägsna eller remittera för avlägsnande vid:

• kärl-, nerv- eller senpåverkan
• objekt i led, senskida eller nära ben
• infektion eller dränerande fistel
• påtaglig eller kvarstående smärta
• mekaniskt hinder eller funktionsnedsättning
• organisk främmande kropp, särskilt trä och växttagg
• toxisk, allergiframkallande eller starkt reaktiv substans
• skarp eller krokförsedd främmande kropp
• kosmetiskt störande ytlig främmande kropp
• tryckutsatt läge, exempelvis fotsula
• stark patientönskan efter informerat samtal om riskerna

När kan ett objekt lämnas kvar?

Exspektans kan vara rimlig för en liten, inert, symtomfri och djupt belägen främmande kropp när:

• ingen infektion föreligger
• neurovaskulär funktion är normal
• objektet inte ligger i eller nära led, sena eller kärl
• migration inte bedöms medföra särskild risk
• kirurgisk dissektion sannolikt orsakar större skada
• patienten har förstått kvarstående osäkerhet och möjliga sena komplikationer

Dokumentera material, läge, beslutsmotivering och givna återkomstinstruktioner. Kvarlämnade främmande kroppar kan migrera och ge sena symtom. Glassplitter har exempelvis rapporterats extrudera genom huden flera år efter traumat [13].

Förberedelser inför extraktion

En lyckad procedur kräver bättre lokalisering än enbart uppskattningen att objektet finns någonstans i såret. Före ingreppet:

1. Bekräfta sida och anatomiskt område.
2. Dokumentera distal cirkulation, sensibilitet och motorik.
3. Granska bilddiagnostiken själv och markera objektets projektion när detta är möjligt.
4. Förklara att objektet kan fragmenteras eller inte kunna hittas.
5. Säkerställ god belysning, förstoring och lämpliga instrument.
6. Lägg patienten stabilt och bekvämt.
7. Planera anestesi och vid behov sedering enligt lokal rutin.
8. Tvätta omgivande hud och förbered sterilt arbetsfält.
9. Bestäm i förväg när försöket ska avbrytas.

Lokal infiltration fungerar vid ytliga främmande kroppar. Vid finger eller tå är nervblockad ofta bättre eftersom infiltration i själva såret kan förvränga anatomin. Tillägg av adrenalin till lidokain kan förlänga digital anestesi och minska blödning, men en Cochraneöversikt med fyra små randomiserade studier bedömde evidensen som otillräcklig för en generell rekommendation eller avrådan [14]. Följ lokal anestesirutin och var särskilt försiktig vid nedsatt distal cirkulation.

Grundläggande teknik

• Arbeta med direkt visualisering, inte genom blind sondering.
• Följ den ursprungliga penetrationskanalen om den är känd och säker.
• Greppa objektet nära huden när det är möjligt.
• Dra i samma riktning som objektet penetrerade, om inte hullingar eller krokar kräver annan teknik.
• Undvik att klämma hårt över trä eller taggar.
• Förläng hellre hudöppningen kontrollerat än att dra sönder vävnad eller objekt.
• Dissekera parallellt med kärl, nerver och senor.
• Kontrollera att det avlägsnade föremålet förefaller komplett.
• Gör ny bilddiagnostik om fragmentering misstänks eller symtomen kvarstår.

Bildstyrd teknik kan öka träffsäkerheten. I en observationsstudie av 775 metallfragment lyckades konventionell incision i 75,1 procent, jämfört med 100 procent efter röntgenstyrd lokalisering och extraktion. Studien var inte randomiserad och resultaten kan inte direkt generaliseras till alla främmande kroppar, men den visar värdet av precis lokalisering [15]. Små djupa metallobjekt har även avlägsnats framgångsrikt med tredimensionell DT-baserad planering [16].

Avbryt om objektet inte hittas efter en begränsad, välplanerad exploration, om anatomin blir oklar, om blödning försämrar sikten eller om proceduren kräver större dissektion än planerat.

Trästickor och växttaggar

Vid en ytlig sticka med synlig ände:

1. Rengör området.
2. Greppa med fin pincett i stickans längdriktning.
3. Dra långsamt i penetrationsriktningen.
4. Inspektera om spetsen är komplett.

Om stickan ligger helt under huden kan en liten incision över dess proximala ände göras efter ultraljudslokalisering. Frilägg änden med nålspets eller fin dissektion och avlägsna utan att pressa på objektets mitt.

Växttaggar kan fragmenteras och ge kraftig steril granulomatös inflammation, synovit eller pseudotumörliknande förändring. I en pediatrisk serie med dadelpalmtaggar var medianfördröjningen till sjukhusbedömning 43 dagar, och ultraljud identifierade främmande kropp i 10 av 12 undersökta fall. Vissa patienter behövde upprepade operationer [17]. Vid led- eller senskideengagemang krävs ortopedisk eller handkirurgisk bedömning.

Glas och metall

Använd inte rutinmässigt pincett i ett glassår innan fragmentets läge är känt. Glas kan vara mycket vasst och orsaka sekundär skada. Ta röntgen när glaset inte är direkt synligt, särskilt vid punktionssår, fot- eller handskada eller splittrat glas.

Ytliga metallfragment kan avlägsnas med pincett efter röntgen- eller ultraljudslokalisering. Djupa fragment nära neurovaskulära strukturer ska inte eftersökas blint. Vid nålfragment ska den vassa ändens riktning kartläggas och personal skyddas mot stickskada.

Fiskekrok

Avlägsna först dragbelastning från lina och bete. Klipp bort övriga krokar från flerkrokade beten. Använd ögonskydd för patient och personal.

Val av teknik styrs av krokens typ, hullingens läge och anatomin:

• Retrograd teknik: tryck skaftet lätt nedåt för att frigöra hullingen och dra bakåt längs instickskanalen. Lämplig endast för ytlig krok med liten eller ingen hulling.
• Snörteknik: en ögla placeras runt krokens böj. Samtidigt som skaftet trycks nedåt dras snöret snabbt bakåt i krokens längdriktning. Ska inte användas nära öga eller andra känsliga strukturer.
• Framföring och avklippning: för fram spetsen genom huden, klipp av spets och hulling och dra tillbaka resten.
• Nåltäckning: för in en grov nål längs kroken så att nålspetsen täcker hullingen, och dra sedan ut krok och nål tillsammans.

En prospektiv serie med 100 fiskekrokskador visade att lokalbedövning och enkla avlägsnandetekniker räckte i nästan alla fall. Rutinmässig systemisk antibiotikaprofylax bedömdes inte nödvändig vid okomplicerad mjukvävnadsskada utan engagemang av brosk eller sena [18].

Krok i eller nära öga, led, sena, kärl, nerv, genitalregion eller större broskstruktur ska handläggas av relevant specialist.

Marina främmande kroppar

Skador från fisk-, rock- och sjöborretaggar kombinerar ofta penetrerande trauma med toxinexponering och mikrobiell kontamination. Avlägsna synliga lösa fragment utan omfattande blind dissektion. Vid rockskada kan nedsänkning i tolererbart varmt vatten ge god smärtlindring. I en retrospektiv serie fick 88 procent fullständig smärtlindring inom 30 minuter med enbart varmt vatten [19].

Marina skador har särskild infektionsrisk. Odla vid infektion och välj antibiotika med hänsyn till söt- eller saltvattenexponering och lokala resistensdata. Kvarstående smärta, svullnad eller fistel motiverar bilddiagnostik för kvarvarande tagg eller hölje.

Sårspolning och slutning

Efter extraktion spolas såret rikligt med steril natriumkloridlösning eller rent rinnande kranvatten. Undvik att spola aggressivt innan ett löst, synligt objekt säkrats eftersom det kan förskjutas djupare. Undvik antiseptiska lösningar inne i såret eftersom de kan vara vävnadstoxiska [1].

En Cochraneöversikt med 13 randomiserade studier och totalt 2 504 deltagare fann ingen säker skillnad mellan kranvatten och natriumklorid beträffande infektion eller läkning, men evidensen bedömdes som låg eller mycket låg [20]. Rent kranvatten är därför ett rimligt alternativ vid okomplicerade sår när vattenkvaliteten är god.

Små punktionsöppningar lämnas vanligen öppna. Primär suturering kan övervägas för ett rent, färskt sår efter fullständig extraktion och debridering, men undvik tät slutning vid:

• infektion
• kraftig kontamination
• kvarvarande osäkerhet om fragment
• bett
• djup punktionsskada
• devitaliserad vävnad

Infektionsprofylax och stelkrampsskydd

Antibiotika

Rutinmässig antibiotikaprofylax behövs inte efter fullständig extraktion ur ett rent och okomplicerat mjukvävnadssår [18]. Antibiotika ska inte ersätta adekvat exploration, extraktion, spolning och dränage.

Överväg profylax eller behandling vid:

• etablerad cellulit, abscess eller purulent sekretion
• fördröjd handläggning med kraftig kontamination
• organiskt eller jordkontaminerat material
• djur- eller människobett
• plantar punktionsskada, särskilt genom sko
• led-, sena-, brosk- eller bennära skada
• öppen fraktur
• betydande devitaliserad vävnad
• diabetes, svår kärlsjukdom eller immunsuppression
• marina skador
• ofullständig extraktion av reaktivt material

Antibiotikavalet ska anpassas till sannolik flora, anatomiskt läge, odlingssvar, allergi och lokala rekommendationer. Plantara punktionsskador genom skor har kopplats till djup infektion och osteokondrit med Pseudomonas aeruginosa. I en fallserie med fem barn utvecklade tre osteokondrit trots initial lokal behandling och antibiotika, medan två som genomgick mer omfattande tidig debridering inte fick samma komplikation [21]. Serien är liten men understryker att tilltagande smärta eller infektion efter plantar punktionsskada kräver ny kirurgisk bedömning.

Stelkrampsskydd

Kontrollera vaccinationsstatus vid alla penetrerande sår. Internationella riktlinjer använder ofta fem år sedan senaste tetanusinnehållande dos som gräns för ny dos vid kontaminerade eller tetanusbenägna sår, medan tioårsintervall används för rutinmässig boostervaccination [22]. Amerikanska rekommendationer anger dessutom immunglobulin vid tetanusbenäget sår hos personer med okänd eller ofullständig grundvaccination.

Svenskt vaccinationsprogram, tillgängliga vaccinprodukter och rekommendationer om immunglobulin kan avvika från amerikanska riktlinjer. Följ därför aktuell svensk regional eller nationell rutin i stället för att direkt överföra utländska intervall. Antibiotika förebygger inte tetanus och ersätter inte vaccination eller immunglobulin.

Uppföljning och prognos

Okomplicerade, fullständigt avlägsnade ytliga främmande kroppar har vanligen god prognos. Ge skriftliga återkomstinstruktioner och informera om att söka vid:

• ökande smärta efter initial förbättring
• tilltagande rodnad, svullnad eller värmeökning
• var, dålig lukt eller feber
• nytillkommen domning eller svaghet
• försämrad rörlighet
• kvarstående främmandekroppskänsla
• utebliven sårläkning
• ny knöl eller fistel

Planera klinisk kontroll inom några dagar vid djupa, kontaminerade eller anatomiskt riskfyllda sår, vid diabetes eller immunsuppression samt när fullständig extraktion är osäker. Kontrollera sårläkning, distal funktion och tecken på djup infektion. Kvarstående fokal smärta bör föranleda ny ultraljuds- eller röntgenbedömning beroende på misstänkt material.

Vid kronisk fistel eller granulom bör borttaget material och vävnad skickas för histopatologi. Ta djup odling vid infektion, särskilt efter exponering för växtmaterial, jord eller vatten. Långdragna nodulära förlopp kan kräva särskild odling för svamp eller atypiska mykobakterier.

Dokumentationen bör omfatta:

• anamnes och misstänkt material
• neurovaskulärt status före och efter ingreppet
• bilddiagnostiskt fynd
• anestesi och utförd teknik
• om objektet föreföll komplett
• eventuella kvarvarande fragment
• sårslutning och förband
• stelkrampsbedömning
• antibiotikabeslut
• givna återkomstinstruktioner och planerad uppföljning

Källor

1. Rupert J, Honeycutt JD, Odom MR. Foreign Bodies in the Skin: Evaluation and Management. American Family Physician 2020. PMID: 32538598
2. Lammers RL. Soft tissue foreign bodies. Annals of Emergency Medicine 1988. PMID: 3057951
3. Montano JB, Steele MT, Watson WA. Foreign body retention in glass-caused wounds. Annals of Emergency Medicine 1992. PMID: 1416332
4. Del Cura JL, Aza I, Zabala RM m.fl. US-guided Localization and Removal of Soft-Tissue Foreign Bodies. Radiographics 2020. PMID: 32469630
5. Eells AC, McRae M, Buntic RF m.fl. High-pressure injection injury: a case report and systematic review. Case Reports in Plastic Surgery and Hand Surgery 2019. PMID: 32002465
6. Manthey DE, Storrow AB, Milbourn JM m.fl. Ultrasound versus radiography in the detection of soft-tissue foreign bodies. Annals of Emergency Medicine 1996. PMID: 8669741
7. Saul T, Siadecki SD, Rose G m.fl. Ultrasound accurately identifies soft tissue foreign bodies in a live anesthetized porcine model. Academic Emergency Medicine 2015. PMID: 26205046
8. Crystal CS, Masneri DA, Hellums JS m.fl. Bedside ultrasound for the detection of soft tissue foreign bodies: a cadaveric study. Journal of Emergency Medicine 2009. PMID: 18930374
9. Atkinson P, Madan R, Kendall R m.fl. Detection of soft tissue foreign bodies by nurse practitioner-performed ultrasound. Critical Ultrasound Journal 2014. PMID: 24476553
10. Alfuraih AM, Almutairi FN, Alotaibi SB m.fl. Semi-quantitative scoring of imaging modalities in detecting soft tissue foreign bodies: an in vitro study. Acta Radiologica 2022. PMID: 33673754
11. McGuckin JF Jr, Akhtar N, Ho VT m.fl. CT and MR evaluation of a wooden foreign body in an in vitro model of the orbit. AJNR American Journal of Neuroradiology 1996. PMID: 8770263
12. Matsuno H, Watanabe T, Tada S m.fl. Sonographic Detection of Subcutaneous Foreign Bodies in 3 Cases. Acta Dermatovenerologica Croatica 2016. PMID: 28128083
13. Vargas B, Wildhaber B, La Scala G. Late migration of a foreign body in the foot 5 years after initial trauma. Pediatric Emergency Care 2011. PMID: 21642789
14. Prabhakar H, Rath S, Kalaivani M m.fl. Adrenaline with lidocaine for digital nerve blocks. Cochrane Database of Systematic Reviews 2015. PMID: 25790261
15. Qian H, Qin X, Xing G m.fl. Comparison of the efficacy and characteristics of metallic foreign body extraction by incision surgery and x-ray guided forceps after body-surface projection positioning. Medicine 2018. PMID: 30170443
16. Tao K, Xu S, Liu XY m.fl. Small metal soft tissue foreign body extraction by using 3D CT guidance: a reliable method. European Journal of Radiology 2012. PMID: 22321905
17. Adams CD, Timms FJ, Hanlon M. Phoenix date palm injuries: a review of injuries from the Phoenix date palm treated at the Starship Children's Hospital. Australian and New Zealand Journal of Surgery 2000. PMID: 10830599
18. Doser C, Cooper WL, Ediger WM m.fl. Fishhook injuries: a prospective evaluation. American Journal of Emergency Medicine 1991. PMID: 1863292
19. Clark RF, Girard RH, Rao D m.fl. Stingray envenomation: a retrospective review of clinical presentation and treatment in 119 cases. Journal of Emergency Medicine 2007. PMID: 17630073
20. Fernandez R, Green HL, Griffiths R m.fl. Water for wound cleansing. Cochrane Database of Systematic Reviews 2022. PMID: 36103365
21. Miron D, Raz R, Kaufman B m.fl. Infections following nail puncture wound of the foot: case reports and review of the literature. Israel Journal of Medical Sciences 1993. PMID: 8098322
22. Havers FP, Moro PL, Hunter P m.fl. Use of Tetanus Toxoid, Reduced Diphtheria Toxoid, and Acellular Pertussis Vaccines: Updated Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices, United States, 2019. MMWR Morbidity and Mortality Weekly Report 2020. PMID: 31971933