Kikhosta (pertussis): diagnostik och behandling

Sammanfattning

Kikhosta orsakas av Bordetella pertussis och ska misstänkas vid paroxysmal hosta, kikning, kräkning efter hostattack eller långdragen hosta utan feber. Hos spädbarn kan apné, cyanos, bradykardi eller matningssvårigheter dominera, ibland utan tydlig hosta. Sjukdomen är mest smittsam under katarralfasen och tidig paroxysmal fas. Diagnosen verifieras i första hand med PCR på nasofarynxprov. Odling bör tas tidigt, särskilt vid misstänkt antibiotikaresistens eller behandlingssvikt. Serologi kan vara värdefull efter flera veckors hosta, men måste tolkas utifrån analysmetod och nylig vaccination.

Azitromycin är förstahandsbehandling. Antibiotika som sätts in under katarralfasen kan möjligen mildra sjukdomsförloppet, men efter etablerade hostattacker är huvudsyftet att eliminera bakterien och minska smittsamheten. Antibiotika förkortar vanligen inte den kvarstående hostan. Behandla på klinisk misstanke utan att invänta provsvar när patienten är spädbarn, gravid i sen graviditet, svårt sjuk eller har nära kontakt med ett spädbarn. Spädbarn med apné, cyanos, hypoxi, uttalad takykardi, matningssvårigheter eller leukocytos bör bedömas akut på sjukhus. Snabbt stigande leukocytantal, pulmonell hypertension och cirkulationssvikt talar för malign pertussis och kräver barnintensivvård. Hostdämpande läkemedel, beta-2-agonister, kortikosteroider och antihistaminer har ingen dokumenterad rutinmässig effekt.

Bakgrund och epidemiologi

Kikhosta är en mycket smittsam luftvägsinfektion. B. pertussis är en liten gramnegativ bakterie med människan som enda kända reservoar. Smittan sprids huvudsakligen med droppar och nära kontakt med luftvägssekret. Sekundärangreppet bland mottagliga hushållskontakter kan uppgå till omkring 80 till 90 procent [1].

Inkubationstiden är vanligen 7 till 10 dagar, men ett intervall på cirka 5 till 21 dagar förekommer. Utan antibiotikabehandling räknas patienten som smittsam från början av katarrala symtom och ungefär 21 dagar efter hostdebut. Smittsamheten är högst tidigt i sjukdomsförloppet, när symtomen liknar en banal virusinfektion. Efter effektiv antibiotikabehandling anses smittsamheten i regel ha upphört efter fem dygn [1,2].

Vaccinationsprogram har kraftigt minskat sjuklighet och dödlighet, men har inte eliminerat cirkulationen av B. pertussis. Infektion och vaccination ger inte livslång immunitet. En metaanalys visar tydligt avtagande skydd efter pertussisvaccination, särskilt för acellulära vacciner [3]. Detta bidrar till att ungdomar och vuxna åter blir mottagliga och kan föra smittan vidare till ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade spädbarn.

Kikhosta uppträder ofta i fleråriga epidemiska cykler. Rapporterad incidens påverkas dessutom av provtagningspraxis, tillgång till PCR, vaccinationstäckning och klinisk uppmärksamhet. Ungdomar och vuxna är sannolikt betydligt underdiagnostiserade eftersom infektionen där ofta endast ger långdragen hosta [4].

Den största risken för sjukhusvård, intensivvård och död finns hos barn under sex månaders ålder, framför allt under de första två till tre levnadsmånaderna. Dessa barn har vanligen ännu inte hunnit få ett tillräckligt vaccinationsskydd. Vaccination under graviditet har i studier minskat risken för kikhosta hos barn yngre än tre månader med omkring 78 procent, motsvarande en oddskvot på 0,22 [5]. Svenska rekommendationer om vaccination under graviditet och tidpunkten för vaccination ska följas, eftersom nationella program kan skilja sig från de internationella scheman som studerats.

Patofysiologi

B. pertussis fäster vid cilieförsett luftvägsepitel genom adhesiner och producerar flera biologiskt aktiva toxiner. Bakterien betraktas i första hand som en lokalt växande luftvägspatogen. Sjukdomens systemiska manifestationer orsakas till stor del av toxineffekter snarare än invasiv infektion [1].

Pertussistoxin påverkar G-proteinkopplad signalering och bidrar till lymfocytos genom att förhindra normal migration av lymfocyter från blodbanan. Trakealt cytotoxin och andra virulensfaktorer skadar cilierat epitel och försämrar mukociliär transport. När epitelpåverkan och hostreflexens överkänslighet väl är etablerade kvarstår hostattackerna även efter att bakterien eliminerats. Detta förklarar varför antibiotika sent i sjukdomsförloppet har liten effekt på hostans varaktighet.

Hos unga spädbarn kan uttalad leukocytos bidra till ökat pulmonellt kärlmotstånd, pulmonell hypertension, hypoxemi och cirkulationssvikt. Denna bild brukar benämnas malign pertussis. Gränsen är inte absolut, men leukocytantal på minst 50 x 10^9/L hos ett spädbarn med respiratorisk eller cirkulatorisk svikt är ett allvarligt varningstecken [6]. Obduktionsstudier har visat bronkopneumoni, nekrotiserande bronkiolit och förtjockning av små lungartärer. Däremot har omfattande mekanisk leukostas eller trombotisering inte påvisats konsekvent, vilket talar för en multifaktoriell patofysiologi [7].

Klinisk bild

Klassisk sjukdom

Det klassiska förloppet delas in i tre kliniska faser. Övergångarna är gradvisa och påverkas av ålder, tidigare vaccination och eventuell partiell immunitet.

Hostattackerna kommer ofta nattetid och kan utlösas av matning, ansträngning, kyla eller undersökning av svalg. Under attacken följer flera snabba hoststötar utan normal inandning. Patienten kan bli röd eller cyanotisk och därefter göra en kraftig, ibland kikande inandning. Kräkning efter attack är vanligt.

Feber saknas vanligen eller är låggradig. Hög feber, fokala lungfynd eller tydlig allmänpåverkan bör väcka misstanke om bakteriell pneumoni, virusinfektion eller annan samtidig sjukdom.

Spädbarn

Nyfödda och unga spädbarn kan sakna både kikning och typiska hostparoxysmer. Följande manifestationer kan dominera:

• apné eller upprepade andningsuppehåll
• cyanos eller desaturation
• bradykardi
• takypné och indragningar
• dåligt matintag, kräkningar och dehydrering
• episodisk slapphet eller medvetandepåverkan
• pneumoni eller respiratorisk svikt.

Frånvaro av hosta utesluter därför inte kikhosta hos ett exponerat spädbarn. Samtidig virusinfektion, särskilt med respiratoriskt syncytialvirus, kan försvåra den kliniska bilden och är i observationsstudier associerad med svårare sjukdom [7].

Vaccinerade barn, ungdomar och vuxna

Hos tidigare vaccinerade personer är sjukdomen ofta mildare och mindre typisk. Patienten kan ha långdragen torrhosta, nattlig hosta eller korta hostattacker utan kikning. Diagnosen bör övervägas vid hosta som varat i minst två veckor, framför allt vid:

• paroxysmal karaktär
• kräkning efter hostattack
• kikande inandning
• känd exposition
• kontakt med spädbarn
• avsaknad av feber och annan förklaring.

En diagnostisk metaanalys fann att paroxysmal hosta hos vuxna hade hög sensitivitet, 93,2 procent, men låg specificitet, 20,6 procent. Kikning och kräkning efter hostattack var mindre känsliga, cirka 30 procent, men mer specifika, omkring 78 till 80 procent. Frånvaro av paroxysmer eller förekomst av feber talade emot diagnosen, men inget enskilt symtom var tillräckligt för att säkert bekräfta eller utesluta kikhosta [8].

Komplikationer

Hos spädbarn är de viktigaste komplikationerna:

• apné och hypoxemi
• pneumoni och atelektas
• pulmonell hypertension
• hyperleukocytos
• kramper eller encefalopati
• dehydrering och nutritionssvikt
• sekundär bakteriell infektion
• chock och multiorgansvikt.

Hos äldre barn och vuxna beror komplikationerna ofta på hostans mekaniska effekter. Exempel är revbensfraktur, pneumotorax, urininkontinens, konjunktival eller annan mindre blödning, bukväggsbråck, synkope och sömnstörning [9].

Varningstecken

Akut sjukhusbedömning är motiverad vid:

• ålder under tre månader och misstänkt kikhosta
• apné, cyanos eller återkommande desaturation
• kvarstående hypoxi mellan hostattacker
• bradykardi eller uttalad takykardi
• takypné, indragningar eller uttröttning
• oförmåga att äta eller dricka
• kramper eller förändrat medvetande
• leukocytantal över 30 till 40 x 10^9/L hos spädbarn
• snabbt stigande leukocytantal
• misstänkt pneumoni, pulmonell hypertension eller cirkulationssvikt.

I en kohort av sjukhusvårdade barn predicerade 41,2 x 10^9 leukocyter/L intensivvårdsbehov med 64,7 procents sensitivitet och 89,5 procents specificitet. Samma gräns hade 100 procents sensitivitet och 81,6 procents specificitet för död, men resultaten bygger på en liten, selekterad population och ska inte användas som ensam beslutsgräns [7].

Utredning och diagnostik

Anamnes

Klargör:

• datum för hostdebut och sjukdomens utveckling
• paroxysmer, kikning, kräkning, apné och cyanos
• feber och tecken på annan infektion
• vaccinationsstatus
• känd kikhosta eller långdragen hosta i hushåll, skola eller förskola
• kontakt med spädbarn eller gravid person
• antibiotikabehandling före provtagning
• resa eller epidemiologisk koppling till område med makrolidresistent B. pertussis
• underliggande hjärt-, lung-, neurologisk eller neuromuskulär sjukdom.

Hos spädbarn ska matning, viktutveckling, urinproduktion och episoder med apné eller slapphet efterfrågas särskilt. Om möjligt bör vårdnadshavare spela in en typisk episod, eftersom barnet kan vara opåverkat mellan attackerna.

Status

Bedöm andningsfrekvens, saturation, hjärtfrekvens, cirkulation, vätskestatus och neurologiskt tillstånd. Undvik onödig svalgretning eftersom undersökningen kan utlösa en kraftig hostattack.

Auskultationsfynden kan vara sparsamma. Krepitationer, fokalt nedsatta andningsljud eller ihållande takypné talar för pneumoni, atelektas eller samtidig infektion. Hos spädbarn med svår sjukdom bör blodtryck, leverstorlek, perfusion och tecken på högerkammarpåverkan bedömas.

Mikrobiologisk diagnostik

Prov ska tas från bakre nasofarynx med avsedd nasofarynxpinne eller som nasofarynxaspirat. Ett ytligt näsprov eller svalgprov har lägre diagnostiskt utbyte. Kontakta laboratoriet om rätt provtagningsmaterial och transportmedium.

PCR är förstahandsmetod i de flesta kliniska situationer. Provtagning bör ske så tidigt som möjligt, men behandling av en högriskpatient ska inte fördröjas i väntan på prov. PCR kan förbli positiv efter att levande bakterier eliminerats och bör därför inte användas som rutinmässigt behandlingskontrollprov.

Odlingens sensitivitet är högst i katarralfasen och hos ovaccinerade spädbarn. Den minskar efter de första två sjukdomsveckorna och efter antibiotikabehandling [10]. Odling är särskilt värdefull vid:

• misstänkt utbrott
• misstänkt makrolidresistens
• epidemiologisk koppling till område med känd resistens
• klinisk eller mikrobiologisk behandlingssvikt
• behov av typning eller resistensövervakning.

Vissa PCR-mål förekommer även hos andra Bordetella-arter. Laboratoriets analys behöver därför kunna skilja B. pertussis från exempelvis B. holmesii och B. parapertussis när detta är kliniskt eller epidemiologiskt relevant.

Serologi

För serologisk diagnostik bör kvantitativt IgG mot renat pertussistoxin användas. Pertussistoxin är det enda rutinmässigt använda antigenet med tillräcklig specificitet för B. pertussis. Europeiska referenslaboratorier har rekommenderat analysspecifika diagnostiska gränser inom intervallet 50 till 120 IE/ml [11].

Resultatet kan inte tolkas oberoende av laboratoriets metod. Serologi är särskilt problematisk under det första året efter acellulärt pertussisvaccin, eftersom vaccininducerade antikroppar kan ge ett positivt resultat. IgA mot pertussistoxin bör inte användas som primär analys, men kan i specialfall komplettera ett gränsvärdesnära IgG-resultat [11].

Övrig provtagning vid svår sjukdom

Hos spädbarn som behöver sjukhusvård bör följande övervägas:

• blodstatus med differentialräkning, upprepat för att bedöma stegringstakt
• blodgas vid hypoxi, apné eller uttröttning
• elektrolyter, glukos, kreatinin och leverprover
• CRP och prokalcitonin vid misstänkt samtidig bakteriell infektion
• blododling vid feber eller cirkulationspåverkan
• prov för andra luftvägspatogener
• lungröntgen vid hypoxi, fokala fynd eller svår andningspåverkan
• ekokardiografi vid uttalad leukocytos, kvarstående hypoxi, takykardi eller cirkulationssvikt.

Hos spädbarn med malign pertussis var leukocytökning över 12 x 10^9/L per dygn associerad med död med 78 procents sensitivitet och 93 procents specificitet i en liten multicenterkohort. Pulmonell hypertension och kardiovaskulär svikt var också starkt kopplade till död [6]. Seriemätningar är därför mer informativa än ett enstaka leukocytvärde.

Klinisk handläggningsalgoritm

flowchart TD
A["Misstänkt kikhosta<br>utifrån hosta eller exposition"] --> B["Bedöm ålder, apné, cyanos,<br>andning och matningsförmåga"]
B -->|"Varningstecken eller spädbarn under 3 månader"| C["Akut sjukhusbedömning<br>och PCR före antibiotika"]
B -->|"Stabil patient"| D["Nasofarynxprov för PCR<br>överväg odling tidigt"]
C --> E["Starta azitromycin direkt<br>övervaka saturation och blodstatus"]
D --> F["Bedöm tid från hostdebut<br>och risk att smitta spädbarn"]
F -->|"Tidig sjukdom eller högriskkontakt"| G["Starta antibiotika<br>utan att invänta provsvar"]
F -->|"Sen sjukdom utan högriskkontakt"| H["Invänta prov vid behov<br>ge råd om smittbegränsning"]
E --> I["Snabb leukocytstegring,<br>pulmonell hypertension eller chock"]
I -->|"Ja"| J["Barnintensivvård<br>diskutera leukoreduktion och ECMO"]
I -->|"Nej"| K["Fortsatt övervakning<br>och understödjande vård"]

Differentialdiagnoser

Hos vuxna bör även läkemedelsutlöst hosta, övre luftvägshosta, rinosinuit, eosinofil bronkit och malignitet övervägas. Kikhosta kan samexistera med en annan diagnos, särskilt hos spädbarn med virusinfektion.

Behandling

Behandlingsmål och behandlingsindikation

Antibiotikabehandling har två huvudsakliga mål:

1. Att eventuellt mildra sjukdomsförloppet om behandlingen sätts in mycket tidigt, helst under katarralfasen.
2. Att eliminera B. pertussis från nasofarynx och minska smittspridningen.

När paroxysmalfasen är etablerad har antibiotika vanligen liten eller ingen effekt på hostans varaktighet. En Cochraneöversikt med 13 studier och 2 197 deltagare visade att antibiotika eliminerade bakterien men inte tydligt förändrade det efterföljande kliniska förloppet [12]. Detta ska förklaras för patienten, så att kvarstående hosta inte misstolkas som behandlingssvikt.

Behandling bör prioriteras vid:

• laboratorieverifierad eller starkt misstänkt kikhosta tidigt i förloppet
• spädbarn, särskilt barn yngre än sex månader
• graviditet, framför allt under senare delen av graviditeten
• svår sjukdom eller behov av sjukhusvård
• nära kontakt med spädbarn eller annan person med hög risk för komplikation
• smittsam fas där behandling kan begränsa fortsatt spridning.

Hos personer över ett års ålder är behandlingen främst meningsfull under de första tre veckorna efter hostdebut. Spädbarn och gravida kan behandlas upp till sex veckor efter hostdebut eftersom riskerna med sjukdom och vidare smitta är större. Nationella smittskyddsrekommendationer ska följas.

Antibiotikaval och dosering

Azitromycin är förstahandsval i alla åldrar. Det har kort behandlingsduration, god följsamhet och färre gastrointestinala biverkningar än erytromycin. I en randomiserad studie gav azitromycin och erytromycin 100 procents bakteriologisk eradikering bland deltagare med tillgängligt kontrollprov. Gastrointestinala biverkningar förekom hos 18,8 procent med azitromycin och 41,2 procent med erytromycin [13].

Doserna överensstämmer med internationellt använda behandlingsscheman [14]. Kontrollera alltid aktuell produktresumé, njurfunktion, interaktioner och nationella rekommendationer.

Azitromycin kan förlänga QT-tiden och bör användas försiktigt vid känt långt QT-syndrom, uttalad bradykardi, obehandlad hypokalemi eller samtidig behandling med andra QT-förlängande läkemedel. Klaritromycin och erytromycin har fler kliniskt betydelsefulla läkemedelsinteraktioner.

Makrolider är associerade med hypertrofisk pylorusstenos när de ges tidigt under spädbarnstiden. Risken är störst under de första två levnadsveckorna. I en stor retrospektiv kohort var justerad oddskvot 8,26 efter azitromycinexponering och 13,3 efter erytromycinexponering under de första 14 levnadsdagarna [15]. Den potentiella risken ska inte hindra behandling av ett spädbarn med misstänkt kikhosta, eftersom sjukdomen kan vara livshotande. Föräldrar ska däremot informeras om att söka vid tilltagande projektilkräkningar, hunger efter kräkning eller dålig viktuppgång.

Makrolidresistens

Makrolidresistens hos B. pertussis är fortfarande sällsynt utanför delar av Asien, men i vissa regioner i Kina har 70 till 100 procent av isolaten rapporterats vara resistenta. Den vanligaste mekanismen är mutationen A2047G i 23S rRNA-genen, som ger korsresistens mot erytromycin, klaritromycin och azitromycin [16].

Misstänk resistens vid:

• fortsatt positiv odling efter korrekt genomförd behandling
• fortsatt epidemiologisk smittspridning trots behandling
• relevant resa eller smittkälla från område med hög resistensförekomst
• dokumenterad behandlingssvikt hos nära kontakter.

Ta odling före antibiotika om resistens misstänks och kontakta infektionsspecialist och kliniskt mikrobiologiskt laboratorium. Trimetoprim-sulfametoxazol är det bäst etablerade alternativet hos patienter från två månaders ålder. För yngre spädbarn med verifierad makrolidresistens saknas ett väl dokumenterat standardalternativ, och behandlingen ska individualiseras i samråd med barninfektionsspecialist. In vitro-aktivitet hos andra antibiotika kan inte utan vidare översättas till klinisk effekt [16,17].

Smittbegränsning och postexpositionsprofylax

Patienten bör undvika nära kontakt med spädbarn och andra högriskpersoner tills fem dygn av effektiv antibiotikabehandling har fullföljts. Om antibiotika inte ges bör smittsamhet räknas till 21 dagar efter hostdebut.

Postexpositionsprofylax ges med samma preparat, dos och behandlingstid som behandling. Den ska inte användas rutinmässigt till alla kontakter utan individuell riskbedömning. Randomiserade studier har inte säkert visat minskad klinisk sjukdom hos samtliga kontakter, men evidensen är begränsad [12]. Profylax bör särskilt övervägas för:

• alla hushållskontakter när ett spädbarn yngre än ett år finns i hushållet
• spädbarn, särskilt yngre än sex månader
• gravida under senare delen av graviditeten
• personer med sjukdom som medför hög risk för svår pertussis
• personer som arbetar nära spädbarn, exempelvis i neonatalvård
• exponerade personer som själva bor med eller vårdar ett spädbarn.

Profylax är mest relevant när den startas inom 21 dagar efter senaste exponering. Vaccinationsstatus ska samtidigt ses över, men vaccination behandlar inte pågående infektion och ersätter inte antibiotikaprofylax när sådan är indicerad.

Kikhosta omfattas av svenska regler för smittskyddsanmälan. Aktuella nationella föreskrifter om anmälan, smittspårning, förskola, skola och arbete i vårdmiljö ska kontrolleras, eftersom dessa administrativa regler inte kan härledas från den internationella litteraturen.

Understödjande behandling

Spädbarn ska vårdas i lugn miljö med så lite onödig stimulering som möjligt. Följ saturation, andningsarbete, apnéer, hjärtfrekvens, vätskeintag och vikt. Små och täta måltider kan minska kräkningar och aspiration. Nasogastrisk nutrition eller intravenös vätska kan behövas, men övervätskning ska undvikas vid respiratorisk eller kardiell svikt.

Syrgas ges vid hypoxi. Koffein kan övervägas av neonatolog vid återkommande apnéer, men evidensen är begränsad och behandlingen ersätter inte övervakning. Respiratoriskt stöd anpassas efter kliniken. Noninvasiv ventilation kan vara otillräcklig vid frekventa apnéer, uttröttning eller svår pulmonell hypertension.

Undvik om möjligt sugning och annan luftvägsstimulering som utlöser paroxysmer. Intubation och ventilation vid svår pertussis är specialistkrävande, eftersom hostattacker, pulmonell hypertension och hemodynamisk instabilitet kan förvärras av procedurer.

Behandling vid malign pertussis

Spädbarn med uttalad leukocytos, snabb leukocytstegring, pulmonell hypertension eller cirkulationssvikt ska tidigt diskuteras med barnintensivvård och vid behov ECMO-centrum.

Handläggningen omfattar:

• kontinuerlig kardiorespiratorisk övervakning
• upprepade blodstatus, ibland med intervall på 6 till 12 timmar
• ekokardiografi
• behandling av hypoxi och ventilationssvikt
• vasoaktivt stöd vid cirkulationssvikt
• utredning och behandling av samtidig bakteriell eller viral infektion
• tidig diskussion om leukoreduktion.

Utbytestransfusion eller leukaferes har använts för att snabbt sänka leukocytantalet. Evidensen består främst av fallserier och retrospektiva kohorter. I en liten multicenterkohort av 23 spädbarn med malign pertussis dog 9. Behandling enligt en algoritm som inkluderade tidig leukoreduktion och ECMO vid definierad svikt var associerad med överlevnad, men studiens retrospektiva design och mycket begränsade storlek medför betydande risk för selektionsbias [6]. Leukoreduktion är därför inte rutinbehandling vid okomplicerad leukocytos, men kan övervägas akut vid snabbt stigande leukocyter tillsammans med pulmonell hypertension eller kardiorespiratorisk svikt [18].

ECMO kan vara livräddande vid refraktär hypoxemi eller cirkulationssvikt, men resultaten vid malign pertussis är sämre än vid många andra pediatriska ECMO-indikationer. Kontakt med ECMO-centrum bör tas innan transport blivit omöjlig.

Symtomatisk hostbehandling

Hostdämpande behandling har otillräcklig dokumentation. En Cochraneöversikt av 12 studier med sammanlagt 578 deltagare fann ingen statistiskt säkerställd klinisk nytta av antihistamin, salbutamol, kortikosteroider, pertussisimmunglobulin eller montelukast [19].

Följande rekommenderas därför inte rutinmässigt:

• beta-2-agonist utan samtidig bronkobstruktion
• inhalationssteroid eller systemisk kortikosteroid enbart mot pertussishosta
• antihistamin
• leukotrienreceptorantagonist
• pertussisimmunglobulin
• opioid eller annat centralt hostdämpande läkemedel till barn.

Bronkdilaterare kan användas om patienten samtidigt har dokumenterad astma eller bronkobstruktion. Vanlig smärtlindring kan behövas vid revbenssmärta hos vuxna. Rök, starka dofter, kall luft och andra individuella utlösare bör undvikas.

Uppföljning och prognos

Hostan avtar långsamt och kan kvarstå i 6 till 10 veckor, ibland längre. Nya luftvägsinfektioner kan tillfälligt återutlösa paroxysmer utan att detta innebär recidiv eller kvarstående smittsamhet. Antibiotikabehandling ska inte upprepas enbart på grund av kvarstående hosta om kuren genomförts korrekt och ny exposition saknas.

Öppenvårdspatienter bör få tydliga råd om att söka akut vid:

• apné, cyanos eller nytillkommen andningspåverkan
• svårighet att dricka eller minskad urinmängd
• uttalad slöhet eller kramper
• feber och försämrat allmäntillstånd
• bröstsmärta, synkope eller hemoptys
• spädbarn med ökande eller projektilartade kräkningar efter makrolidbehandling.

Spädbarn som vårdas på sjukhus följs tills apnéer, hypoxi och nutritionsproblem stabiliserats. Leukocytantalet ska följas seriellt vid initial leukocytos. Efter svår sjukdom kan uppföljning av nutrition, neurologisk utveckling, lungfunktion och eventuella intensivvårdskomplikationer behövas.

Genomgången kikhosta ger inte säkert eller livslångt skydd. Patienten ska därför fortsätta det ordinarie vaccinationsprogrammet efter tillfrisknandet. Vaccination under graviditet är den viktigaste kompletterande åtgärden för att skydda barn före deras egen grundvaccination. Trots dokumenterad immunologisk dämpning av vissa antikroppssvar efter spädbarnets senare vaccination visar tillgängliga data att nyttan för det nyfödda barnet klart överväger denna osäkerhet [20].

Prognosen är god hos de flesta äldre barn och vuxna, även om hostan kan orsaka betydande sjuklighet och långvarig sömnstörning. Prognosen hos unga spädbarn beror framför allt på ålder, vaccinationsstatus, apnéer, pneumoni, leukocytantalets nivå och stegringstakt, pulmonell hypertension och cirkulationssvikt. Tidig diagnostik, tidig makrolidbehandling och snabb överföring av riskpatienter till barnintensivvård är avgörande.

Källor

1. Kilgore PE m.fl. Pertussis: Microbiology, Disease, Treatment, and Prevention. Clinical Microbiology Reviews 2016. PMID: 27029594
2. Tozzi AE m.fl. Diagnosis and management of pertussis. CMAJ 2005. PMID: 15710944
3. Gao H m.fl. Waning Immunity After Receipt of Pertussis, Diphtheria, Tetanus, and Polio-Related Vaccines: A Systematic Review and Meta-analysis. Journal of Infectious Diseases 2022. PMID: 34543411
4. Macina D, Evans KE. Bordetella pertussis in School-Age Children, Adolescents, and Adults: A Systematic Review of Epidemiology, Burden, and Mortality in the Middle East. Infectious Diseases and Therapy 2021. PMID: 33905101
5. Nguyen HS m.fl. The optimal strategy for pertussis vaccination: a systematic review and meta-analysis of randomized control trials and real-world data. American Journal of Obstetrics and Gynecology 2022. PMID: 34224687
6. Coquaz-Garoudet M m.fl. Malignant pertussis in infants: factors associated with mortality in a multicenter cohort study. Annals of Intensive Care 2021. PMID: 33961197
7. Palvo F m.fl. Severe pertussis infection: A clinicopathological study. Medicine 2017. PMID: 29310361
8. Moore A m.fl. Clinical Characteristics of Pertussis-Associated Cough in Adults and Children: A Diagnostic Systematic Review and Meta-Analysis. Chest 2017. PMID: 28511929
9. Kline JM m.fl. Pertussis: a reemerging infection. American Family Physician 2013. PMID: 24364571
10. Ivaska L m.fl. Macrolide Resistance in Bordetella pertussis: Current Situation and Future Challenges. Antibiotics 2022. PMID: 36358225
11. Guiso N m.fl. What to do and what not to do in serological diagnosis of pertussis: recommendations from EU reference laboratories. European Journal of Clinical Microbiology and Infectious Diseases 2011. PMID: 21069406
12. Altunaiji S m.fl. Antibiotics for whooping cough (pertussis). Cochrane Database of Systematic Reviews 2007. PMID: 17636756
13. Langley JM m.fl. Azithromycin is as effective as and better tolerated than erythromycin estolate for the treatment of pertussis. Pediatrics 2004. PMID: 15231980
14. Tiwari T m.fl. Recommended antimicrobial agents for the treatment and postexposure prophylaxis of pertussis: 2005 CDC Guidelines. MMWR Recommendations and Reports 2005. PMID: 16340941
15. Eberly MD m.fl. Azithromycin in early infancy and pyloric stenosis. Pediatrics 2015. PMID: 25687145
16. Feng Y m.fl. Emerging macrolide resistance in Bordetella pertussis in mainland China: Findings and warning from the global pertussis initiative. Lancet Regional Health Western Pacific 2021. PMID: 34327426
17. Carbonetti NH. Bordetella pertussis: new concepts in pathogenesis and treatment. Current Opinion in Infectious Diseases 2016. PMID: 26906206
18. Machado MB, Passos SD. Severe pertussis in childhood: update and controversy, systematic review. Revista Paulista de Pediatria 2019. PMID: 31116241
19. Wang K m.fl. Symptomatic treatment of the cough in whooping cough. Cochrane Database of Systematic Reviews 2014. PMID: 25243777
20. Briga M m.fl. Maternal pertussis immunization and the blunting of routine vaccine effectiveness: a meta-analysis and modeling study. Nature Communications 2024. PMID: 38297003