Rökavvänjning: metoder och läkemedelsbehandling

Sammanfattning

Rökning bör dokumenteras och behandlas som ett kroniskt, återfallsbenäget nikotinberoende. Fråga alla patienter om tobaksbruk, ge en tydlig rekommendation att sluta och erbjud aktiv behandling. Högst sannolikhet för varaktig rökfrihet fås genom att kombinera beteendestöd med läkemedel. Kombinationen ökar långtidsabstinensen med omkring 80 procent jämfört med sedvanlig vård eller kort rådgivning [1].

För vuxna är vareniklin eller kombinerad nikotinläkemedelsbehandling, vanligen plåster plus ett snabbverkande preparat, de mest etablerade förstahandsalternativen. Vareniklin är effektivare än bupropion och en enskild form av nikotinläkemedel, men ungefär jämförbart med kombinerad nikotinläkemedelsbehandling [2]. Cytisin har också god effekt, men tillgänglighet, godkänd dosering och subvention varierar. Bupropion och enskilda nikotinläkemedel är effektiva alternativ när förstahandsalternativen inte passar. Läkemedelsvalet styrs av tidigare erfarenhet, beroendegrad, samsjuklighet, kontraindikationer, biverkningsrisk, patientens önskemål och lokal tillgänglighet.

Sätt ett rökstoppsdatum, vanligen inom två veckor, och planera tidig uppföljning. Behandla otillräcklig effekt genom att kontrollera följsamhet och dosering, förstärka beteendestödet och vid behov byta eller intensifiera läkemedelsbehandlingen. Ett återfall ska ses som klinisk information, inte som ett misslyckande. Identifiera utlösande situationer och initiera snabbt ett nytt försök.

Bakgrund och klinisk betydelse

Tobaksrökning är en av de viktigaste påverkbara orsakerna till cancer, hjärt-kärlsjukdom, KOL, infektioner, osteoporos, graviditetskomplikationer och förtida död. Rökstopp minskar risken för sjuklighet och död även efter långvarig rökning och även när stoppet sker sent i livet [3]. Rökavvänjning hör därför till sjukvårdens mest angelägna preventiva behandlingar.

Rökning och nikotinberoende är ojämnt fördelade. Förekomsten är högre bland personer med låg socioekonomisk position, psykiatrisk sjukdom och substansbrukssyndrom. Dessa grupper har ofta högre beroendegrad, fler rökrelaterade sjukdomar och sämre tillgång till behandling. Behandlingen bör därför erbjudas systematiskt och inte enbart till patienter som själva tar upp frågan.

Nikotin aktiverar nikotinerga acetylkolinreceptorer, framför allt alfa-4-beta-2-receptorer, och ökar dopaminfrisättningen i hjärnans belöningssystem. Upprepad exponering leder till neuroadaptation. När nikotintillförseln upphör uppkommer abstinens med röksug, irritabilitet, oro, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, rastlöshet, sömnstörning och ökad aptit. Cigaretter tillför nikotin snabbt, vilket förstärker kopplingen mellan rökning, känslolägen, sociala situationer och vardagsrutiner.

Abstinensen börjar vanligen inom några timmar, är ofta mest uttalad under den första veckan och avtar därefter under några veckor. Situationsbundet röksug kan kvarstå betydligt längre. Läkemedel minskar den fysiologiska abstinensen, medan beteendestöd hjälper patienten att förändra inlärda vanor och hantera risksituationer.

Bedömning inför behandling

Identifiera tobaksbruket

Fråga om och dokumentera:

• cigaretter per dag och eventuell variation mellan vardag och helg
• tid från uppvaknande till första cigaretten
• nattlig rökning
• tidigare rökstoppsförsök, längsta abstinens och återfallsorsaker
• tidigare läkemedel, dos, behandlingstid, effekt och biverkningar
• samtidig användning av snus, e-cigaretter, vattenpipa, upphettad tobak eller cannabis
• exponering för rök i hemmet och om närstående röker
• alkoholbruk och andra situationer som utlöser rökning
• graviditet eller amning
• psykiatrisk, neurologisk, kardiovaskulär och metabol samsjuklighet
• aktuella läkemedel som kan påverkas när rökningen upphör.

Tid till första cigaretten är ett enkelt kliniskt mått på beroende. Rökning inom 30 minuter efter uppvaknandet, särskilt inom 5 minuter, talar för starkt beroende. Även mer än 20 cigaretter per dag, nattlig rökning och uttalad abstinens vid tidigare försök talar för hög beroendegrad. Ett standardiserat instrument, exempelvis Fagerströms test för cigarettberoende, kan användas men är inte nödvändigt för att behandling ska påbörjas.

Fråga även om kolmonoxidexponering när mätning finns tillgänglig. Kolmonoxid i utandningsluft kan stärka motivationen och verifiera nylig rökfrihet, men ett lågt värde utesluter inte nikotinbruk och ett högt värde kan ha andra orsaker. Biokemisk verifiering behövs sällan i vanlig klinisk vård.

Bedöm motivation utan att villkora behandlingen

Motivation varierar över tid och bör inte användas som ett test som patienten måste klara innan hjälp erbjuds. Fråga i stället:

• Hur viktigt är det för dig att sluta?
• Hur säker är du på att du kan lyckas?
• Vad skulle vara den största vinsten?
• Vad är du mest orolig för?
• Vilken hjälp skulle göra ett försök möjligt?

Ge en tydlig och personligt relevant rekommendation: exempelvis att rökstopp är den åtgärd som mest kan minska risken för ny hjärtinfarkt, försämrad KOL eller postoperativa komplikationer. Kort rådgivning är bättre än ingen rådgivning, men bör följas av ett konkret erbjudande om läkemedel och fortsatt stöd.

När patienten inte vill sluta nu

Undvik konfrontation. Bekräfta ambivalens, koppla rökningen till patientens egna mål och erbjud ett nytt samtal. För vissa är planerad nedtrappning ett accepterbart alternativ till abrupt stopp. En systematisk översikt fann ingen relevant skillnad i långsiktig abstinens mellan gradvis minskning och abrupt rökstopp [4]. Nedtrappningen ska dock ha ett tydligt slutdatum och kan stödjas med snabbverkande nikotinläkemedel eller vareniklin.

Praktisk behandlingsalgoritm

flowchart TD
A["Fråga och dokumentera<br>allt tobaksbruk"] --> B["Ge tydlig rekommendation<br>om fullständigt rökstopp"]
B --> C["Bedöm beroende, tidigare försök,<br>samsjuklighet och läkemedel"]
C --> D["Vill patienten göra<br>ett stoppförsök nu?"]
D -->|"Ja"| E["Sätt stoppdatum<br>inom cirka två veckor"]
D -->|"Nej"| F["Utforska ambivalens,<br>erbjud nedtrappning och ny kontakt"]
E --> G["Välj beteendestöd och<br>läkemedelsbehandling"]
G --> H["Följ upp första veckan<br>efter stoppdatum"]
H --> I["Rökfri eller enstaka<br>kortvarigt återfall?"]
I -->|"Rökfri"| J["Fortsätt behandling,<br>hantera biverkningar och risksituationer"]
I -->|"Återfall"| K["Analysera orsak, kontrollera dos<br>och planera nytt försök"]
J --> L["Uppföljning efter behandling<br>och vid 6 till 12 månader"]
K --> G
F --> C

Beteendestöd

Grundläggande innehåll

Beteendestöd kan ges individuellt, i grupp, per telefon eller digitalt. Rådgivning ökar sannolikheten för rökfrihet med omkring 40 procent jämfört med minimalt stöd [5]. Individuell rådgivning ger högre långtidsabstinens än kort rådgivning eller enbart självhjälpsmaterial, även om den relativa tilläggseffekten är mindre när alla patienter samtidigt får läkemedel [6].

Stödet bör innehålla:

1. Ett rökstoppsdatum. Välj ett realistiskt datum, gärna inom en till två veckor.
2. Kartläggning av triggers. Identifiera kaffe, alkohol, bilkörning, måltider, raster, stress, konflikter och umgänge med andra som röker.
3. Miljöförändring. Avlägsna cigaretter, askkoppar och tändare. Gör bostad och bil helt rökfria.
4. Konkreta alternativ. Planera promenad, vatten, sockerfritt tuggummi, tandborstning, andningsövning eller snabbverkande nikotinläkemedel.
5. Strategi för röksug. Fördröj handlingen några minuter, lämna situationen, använd ordinerat läkemedel och påminn om att suget går över.
6. Socialt stöd. Informera närstående om stoppdatum och vilken hjälp patienten önskar.
7. Plan för alkohol. Alkohol är en vanlig återfallsutlösare. Rekommendera minskning eller avhållsamhet under de första veckorna.
8. Plan vid snedsteg. En cigarett behöver inte leda till fullständigt återfall. Avbryt omedelbart, fortsätt läkemedlet och kontakta behandlaren.

Gruppbehandling är effektivare än självhjälp och kort rådgivning, men har inte visats vara bättre än individuell rådgivning av liknande intensitet [7]. Valet kan därför styras av tillgänglighet och patientens preferens.

Telefonrådgivning är ett verksamt alternativ. Flera proaktiva samtal ökade rökfriheten jämfört med enstaka samtal eller självhjälpsmaterial [8]. Automatiserade textmeddelanden kan också öka långtidsabstinensen och kan användas som tillägg, medan evidensen för fristående mobilappar är mer osäker [9].

Motiverande samtal

Ett motiverande förhållningssätt är särskilt användbart vid ambivalens. Samtalet bör locka fram patientens egna skäl till förändring och undvika argumentation. Det ersätter inte konkret behandling när patienten är beredd att sluta. Gå då direkt vidare till stoppdatum, läkemedelsval och uppföljning.

Ekonomiska incitament

Program där biokemiskt verifierad rökfrihet belönas med pengar eller värdebevis har förbättrat långtidsabstinensen i både allmänna populationer och bland gravida [10]. Sådana program är inte rutinmässigt tillgängliga i svensk sjukvård men kan vara relevanta inom arbetsplatser, forskningsprogram och riktade insatser.

Metoder med otillräcklig evidens

Hypnos har inte visats vara bättre än etablerat beteendestöd och studierna har överlag låg kvalitet [11]. Mindfulness, yoga och acceptance and commitment therapy kan upplevas hjälpsamma för stresshantering, men har inte visat säker tilläggseffekt på långtidsabstinens [12]. Träning bör rekommenderas för allmän hälsa och kan lindra rastlöshet eller viktoro, men har inte visats öka rökfriheten när den läggs till etablerad behandling [13]. Akupunktur, laserbehandling och liknande metoder bör inte ersätta evidensbaserad behandling.

Läkemedelsbehandling

Läkemedel bör erbjudas de flesta vuxna dagligrökare och även personer som röker mer oregelbundet men har tydligt beroende eller tidigare misslyckade försök. Farmakoterapi och beteendestöd har var för sig effekt, men kombinationen ger bäst resultat [1].

I en stor nätverksmetaanalys gav vareniklin, cytisin och nikotininnehållande e-cigaretter omkring sju till åtta ytterligare långtidsrökfria personer per 100 behandlade jämfört med placebo eller ingen farmakologisk behandling. Kombinerad nikotinläkemedelsbehandling hade en effekt i samma storleksordning. Bupropion, plåster ensamt och snabbverkande nikotinläkemedel ensamt gav omkring två till tre ytterligare rökfria per 100 [14]. Absoluta effekter varierar med population, beteendestöd och följsamhet.

Samlade standarddoser

Doserna nedan avser vuxna. Nikotinprodukternas styrkor och högsta dygnsdoser skiljer sig mellan fabrikat. Kontrollera alltid aktuell produktresumé, särskilt vid graviditet, njursvikt och kombinationsbehandling.

Vareniklin

Vareniklin är en partiell agonist vid alfa-4-beta-2-nikotinerga receptorer. Det minskar abstinens och röksug samt dämpar den belönande effekten om patienten röker. Det är effektivare än bupropion och en enskild nikotinprodukt. Jämfört med kombinerad nikotinläkemedelsbehandling har ingen säker effektskillnad visats [2].

Behandlingen inleds vanligen en till två veckor före stoppdatum. Ett alternativ är ett flexibelt stoppdatum under de första fem behandlingsveckorna, särskilt om patienten behöver tid för att känna effekt och minska rökningen.

Vanliga biverkningar är illamående, livliga drömmar, sömnstörning och huvudvärk. Illamående minskar ofta om tabletten tas efter mat med ett glas vatten. Dosreduktion till 0,5 mg två gånger dagligen kan förbättra toleransen. Vareniklin utsöndras huvudsakligen renalt och dosen måste anpassas vid svårt nedsatt njurfunktion.

EAGLES-studien omfattade drygt 8 000 personer med och utan stabil psykiatrisk sjukdom. Den visade ingen signifikant ökning av måttliga eller allvarliga neuropsykiatriska händelser med vareniklin eller bupropion jämfört med nikotinplåster eller placebo. Vareniklin gav högst abstinens [15]. Patienter med aktuell instabil psykiatrisk sjukdom, suicidrisk eller tidigare allvarlig reaktion ska ändå följas nära. Nytillkommen agitation, uttalad nedstämdhet, suicidtankar eller markant beteendeförändring kräver omedelbar bedömning.

Behandling i ytterligare 12 veckor kan övervägas vid hög återfallsrisk eller när patienten nyligen blivit rökfri. Förlängd vareniklinbehandling har visat effekt som återfallsprevention, medan motsvarande evidens är svagare för förlängd bupropionbehandling [16].

Nikotinläkemedel

Nikotinläkemedel tillför nikotin långsammare och i lägre toppkoncentrationer än cigaretter. De saknar förbränningsprodukterna i tobaksrök. Alla etablerade beredningsformer ökar sannolikheten för långtidsrökfrihet. Sammantaget ökar nikotinläkemedel abstinensen med omkring 50 till 60 procent jämfört med placebo eller ingen nikotinbehandling [17].

Plåster ger en stabil basnivå och snabbverkande produkter används vid genombrottssug. Kombinationen är effektivare än en enskild beredningsform och bör särskilt övervägas vid:

• mer än 20 cigaretter per dag
• första cigaretten inom 30 minuter efter uppvaknande
• nattlig rökning
• uttalad abstinens
• tidigare otillräcklig effekt av en enda nikotinprodukt.

Många behandlingsmisslyckanden beror på underdosering eller att snabbverkande nikotin används först när suget blivit överväldigande. Patienten bör instrueras att använda tillräcklig dos regelbundet under de första veckorna och dessutom inför förutsägbara risksituationer.

Vanliga biverkningar är lokal hudreaktion av plåster, irritation i mun och svalg, dyspepsi och hicka. Sömnproblem och livliga drömmar kan lindras genom att ett 24-timmarsplåster tas av till natten eller byts mot ett 16-timmarsplåster. Tuggummi ska inte tuggas kontinuerligt eftersom det ökar risken för illamående och hicka.

Bröstobehag och palpitationer förekommer sällan och är vanligen inte ischemiska. Allvarliga händelser är mycket ovanliga, och nikotinläkemedel har inte visats öka risken för hjärtinfarkt [17]. Vid nyligen genomgången akut hjärt-kärlhändelse är fortsatt rökning betydligt farligare än korrekt använd nikotinläkemedelsbehandling, men behandlingen bör individualiseras och följas kliniskt.

Rökning under nikotinbehandling är inte i sig en anledning att avbryta läkemedlet. Fråga efter illamående, yrsel, huvudvärk och palpitationer som tecken på för hög nikotindos, men fokusera framför allt på att återupprätta ett fullständigt stopp.

Bupropion

Bupropion hämmar återupptag av noradrenalin och dopamin och har även effekt på nikotinerga receptorer. Det ökar långtidsabstinensen med omkring 60 procent jämfört med placebo men är mindre effektivt än vareniklin och kombinerad nikotinläkemedelsbehandling [18].

Behandlingen startas medan patienten fortfarande röker. Stoppdatum sätts vanligen under den andra veckan. Den andra dygnsdosen ska tas tidigt nog för att minska sömnstörning och minst åtta timmar efter den första.

Vanliga biverkningar är sömnlöshet, muntorrhet, huvudvärk och oro. Bupropion är kontraindicerat vid:

• aktuell eller tidigare epilepsi eller annat krampanfall
• känd tumör i centrala nervsystemet
• aktuell eller tidigare bulimi eller anorexia nervosa
• abrupt utsättning av alkohol, bensodiazepiner eller andra sedativa
• samtidig behandling med monoaminoxidashämmare
• svår levercirros
• bipolär sjukdom där risk för mani inte är tillräckligt hanterad.

Försiktighet krävs vid andra faktorer som sänker kramptröskeln, exempelvis skallskada, stort alkoholintag och samtidig behandling med vissa antipsykotika, antidepressiva, tramadol eller systemiska kortikosteroider. Kontrollera blodtrycket, särskilt vid samtidig nikotinbehandling. Bupropion hämmar CYP2D6 och kan höja koncentrationen av flera antidepressiva, antipsykotika, metoprolol och andra CYP2D6-substrat.

Cytisin

Cytisin är liksom vareniklin en partiell agonist vid nikotinerga receptorer. Det förbättrar långtidsabstinensen jämfört med placebo, men direkta jämförelser med vareniklin är fortfarande relativt få [2]. Vanliga biverkningar är gastrointestinala symtom, sömnstörning, muntorrhet och huvudvärk.

Doseringen är mer komplicerad än för vareniklin och följer ett preparatspecifikt nedtrappningsschema. Tillgänglighet, produktnamn, godkända indikationer och subvention kan förändras. Kontrollera därför aktuell svensk produktresumé och lokala rekommendationer. Cytisin ska inte ordineras enligt ett schema hämtat från en annan produkt eller från ett annat land.

Kombinationer och behandlingssvikt

Evidensen är starkast för kombinationen långverkande och snabbverkande nikotin. Tillägg av bupropion till vareniklin eller nikotinläkemedel kan möjligen öka abstinensen hos vissa patienter, men effekten är osäker och biverkningsbördan ökar [18]. Sådan behandling bör reserveras för noggrant utvalda patienter med starkt beroende och upprepade behandlingsmisslyckanden.

Om patienten fortfarande röker efter två till fyra veckor:

1. kontrollera om läkemedlet faktiskt tas och används korrekt
2. behandla biverkningar som försämrar följsamheten
3. bedöm om nikotindosen är för låg
4. lägg till snabbverkande nikotin om endast plåster används
5. förstärk beteendestöd och minska exponeringen för triggers
6. sätt ett nytt stoppdatum
7. överväg byte till vareniklin eller kombinerad nikotinbehandling.

Farmakogenetisk testning rekommenderas inte rutinmässigt för val av rökavvänjningsläkemedel.

E-cigaretter och andra nikotinprodukter

Nikotininnehållande e-cigaretter kan öka rökfriheten jämfört med traditionella nikotinläkemedel. I en Cochraneöversikt motsvarade effekten cirka fyra ytterligare rökfria personer per 100 behandlade. Vanliga biverkningar var irritation i mun och svalg, hosta, huvudvärk och illamående. Allvarliga händelser var ovanliga, men studiernas uppföljning var högst två år och långtidsriskerna är otillräckligt kända [19].

E-cigaretter är inte likvärdiga med godkända läkemedel vad gäller standardiserad dos, produktkvalitet och säkerhetsdokumentation. Svensk reglering och klinisk praxis kan därför avvika från länder där nikotininnehållande e-cigaretter rekommenderas inom sjukvården. De bör inte rutinmässigt väljas före godkända rökavvänjningsläkemedel.

Om en vuxen patient redan har bytt fullständigt från cigaretter till e-cigaretter ska återgång till rökning undvikas. Sätt därefter ett individuellt mål för minskning och eventuellt avslut av e-cigaretter. Samtidig långvarig användning av cigaretter och e-cigaretter bör inte betraktas som ett lyckat behandlingsresultat.

Snus och nikotinpåsar rekommenderas inte som rökavvänjningsläkemedel. De kan vid fullständigt byte minska exponeringen för förbränningsprodukter, men upprätthåller nikotinberoendet och har inte samma standardiserade evidens eller doseringskontroll som läkemedel.

Särskilda patientgrupper

Graviditet och amning

Beteendestöd är förstahandsbehandling och förbättrar rökfriheten under graviditet [20]. Rökstopp bör eftersträvas så tidigt som möjligt, men är värdefullt under hela graviditeten.

Om stöd inte räcker kan nikotinläkemedel övervägas efter individuell nytta-riskbedömning. Intermittenta preparat ger möjlighet till perioder utan nikotin och föredras ofta framför kontinuerlig exponering. Om plåster behövs bör det vanligen tas av till natten. Evidensen för ökad rökfrihet med nikotinläkemedel under graviditet är osäker, men fortsatt rökning innebär exponering för nikotin, kolmonoxid och många andra toxiner [20].

Vareniklin, bupropion och cytisin rekommenderas normalt inte under graviditet eller amning på grund av otillräckligt säkerhetsunderlag. Samordna behandlingen med mödrahälsovård.

Psykiatrisk sjukdom

Patienter med stabil psykiatrisk sjukdom ska erbjudas samma effektiva behandlingar som andra. Vareniklin och bupropion har visats vara effektiva även vid allvarlig psykisk sjukdom, även om äldre studier i denna grupp är små [21]. EAGLES-studien talar mot en specifik ökning av allvarliga neuropsykiatriska händelser av vareniklin eller bupropion [15].

Följ psykiskt status, suicidrisk och sömn, särskilt under de första veckorna. Nikotinabstinens kan tillfälligt ge irritabilitet, oro och nedstämdhet. På längre sikt är rökstopp associerat med minskade symtom på ångest, depression och stress snarare än försämrad psykisk hälsa [22].

Tobaksrök, inte nikotin, inducerar CYP1A2. När rökningen upphör kan serumkoncentrationen av bland annat klozapin, olanzapin, fluvoxamin, duloxetin och koffein stiga. Planera klinisk uppföljning och vid behov koncentrationsbestämning eller dosreduktion. Byte från cigaretter till nikotinläkemedel eller e-cigaretter häver också rökens enzyminduktion.

Hjärt-kärlsjukdom och sjukhusvård

Påbörja behandling redan under sjukhusvistelsen. Rådgivning som startas på sjukhus och fortsätter längre än en månad efter utskrivning ökar rökfriheten. Nikotinläkemedel och sannolikt vareniklin är också effektiva i denna situation [23]. Abstinens under vårdtiden ska behandlas aktivt, inte enbart hanteras genom rökförbud.

Efter akut koronart syndrom eller stroke bör behandlingen integreras i sekundärpreventionen. Säkerställ läkemedel vid utskrivning och boka uppföljning innan patienten lämnar sjukhuset.

Inför operation

Erbjud behandling så snart operation planeras. Intensiva insatser som börjar fyra till åtta veckor före operation, med återkommande rådgivning och nikotinläkemedel, ökar preoperativ rökfrihet och kan minska sårkomplikationer och andra postoperativa komplikationer [24]. Ett sent upptäckt tobaksbruk är inte skäl att avstå från intervention. Även ett kort rökstopp och behandling av abstinens är rimligt.

Ungdomar

Hos personer under 18 år är evidensen för läkemedel svagare än hos vuxna. Kartlägg både cigaretter, e-cigaretter, snus och nikotinpåsar. Beteendestöd, familjeinvolvering när det är lämpligt och uppföljning är centralt. Läkemedel kräver individuell bedömning med hänsyn till ålder, beroendegrad, produktresumé och specialistkompetens.

Uppföljning och prognos

Tidpunkter för uppföljning

Planera minst:

• kontakt strax före eller på stoppdagen
• kontakt inom den första veckan efter stoppdatum
• ny kontakt efter två till fyra veckor
• uppföljning vid behandlingens slut
• kontroll av rökstatus efter 6 till 12 månader.

Tätare kontakt behövs vid starkt beroende, graviditet, psykiatrisk sjukdom, instabil livssituation eller tidigare snabba återfall. Fråga vid varje kontakt om rökning, läkemedelsanvändning, abstinens, biverkningar, alkohol och aktuella risksituationer.

Återfall

De flesta som slutligen blir varaktigt rökfria har gjort flera tidigare försök. Efter återfall bör behandlaren fråga:

• När kom den första cigaretten?
• Vilken situation utlöste den?
• Hade patienten slutat med läkemedlet?
• Var dosen tillräcklig?
• Föregicks återfallet av alkohol, stress, viktoro eller psykisk försämring?
• Vad fungerade under den rökfria tiden?

Ett enstaka snedsteg kan hanteras genom att fortsätta läkemedlet, avlägsna kvarvarande cigaretter och återgå till full abstinens samma dag. Vid etablerat återfall planeras ett nytt stoppdatum och behandlingen intensifieras eller byts.

Särskilda beteendeprogram som enbart syftar till återfallsprevention efter uppnådd rökfrihet har inte visat tydlig ytterligare effekt. Förlängd vareniklinbehandling kan däremot minska återfall hos utvalda patienter [16].

Viktuppgång

Förbered patienten på ökad aptit. Bland personer som förblir rökfria är den genomsnittliga viktuppgången omkring 4 till 5 kg efter ett år, huvudsakligen under de första tre månaderna. Variationen är stor: ungefär 16 procent går ned i vikt och cirka 13 procent går upp mer än 10 kg [25].

Viktoro ska inte försena rökstopp. Rekommendera regelbundna måltider, fiberrik kost, begränsning av energitäta mellanmål och fysisk aktivitet. Följ vikt, midjemått, blodtryck och metabol risk vid behov. Nikotinläkemedel och bupropion kan begränsa viktuppgången något under behandlingen, men ingen metod har visat en säker, kliniskt betydelsefull långtidseffekt på vikten [26].

Källor

1. Stead LF m.fl. Combined pharmacotherapy and behavioural interventions for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2016. PMID: 27009521
2. Livingstone-Banks J m.fl. Nicotine receptor partial agonists for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2023. PMID: 37142273
3. Hersi M m.fl. Effectiveness of smoking cessation interventions among adults: an overview of systematic reviews. Systematic Reviews 2024. PMID: 38997788
4. Lindson N m.fl. Smoking reduction interventions for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2019. PMID: 31565800
5. Hartmann-Boyce J m.fl. Behavioural interventions for smoking cessation: an overview and network meta-analysis. Cochrane Database Syst Rev 2021. PMID: 33411338
6. Lancaster T, Stead LF. Individual behavioural counselling for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2017. PMID: 28361496
7. Stead LF m.fl. Group behaviour therapy programmes for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2017. PMID: 28361497
8. Matkin W m.fl. Telephone counselling for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2019. PMID: 31045250
9. Whittaker R m.fl. Mobile phone text messaging and app-based interventions for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2019. PMID: 31638271
10. Notley C m.fl. Incentives for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2019. PMID: 31313293
11. Barnes J m.fl. Hypnotherapy for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2019. PMID: 31198991
12. Jackson S m.fl. Mindfulness for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2022. PMID: 35420700
13. Ussher MH m.fl. Exercise interventions for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2019. PMID: 31684691
14. Lindson N m.fl. Pharmacological and electronic cigarette interventions for smoking cessation in adults: component network meta-analyses. Cochrane Database Syst Rev 2023. PMID: 37696529
15. Anthenelli RM m.fl. Neuropsychiatric safety and efficacy of varenicline, bupropion, and nicotine patch in smokers with and without psychiatric disorders. Lancet 2016. PMID: 27116918
16. Livingstone-Banks J m.fl. Relapse prevention interventions for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2019. PMID: 31684681
17. Hartmann-Boyce J m.fl. Nicotine replacement therapy versus control for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2018. PMID: 29852054
18. Hajizadeh A m.fl. Antidepressants for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2023. PMID: 37230961
19. Lindson N m.fl. Electronic cigarettes for smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2024. PMID: 38189560
20. Patnode CD m.fl. Interventions for Tobacco Cessation in Adults, Including Pregnant Persons: Updated Evidence Report and Systematic Review for the US Preventive Services Task Force. JAMA 2021. PMID: 33464342
21. Roberts E m.fl. Efficacy and tolerability of pharmacotherapy for smoking cessation in adults with serious mental illness: a systematic review and network meta-analysis. Addiction 2016. PMID: 26594837
22. Taylor GM m.fl. Smoking cessation for improving mental health. Cochrane Database Syst Rev 2021. PMID: 33687070
23. Streck JM m.fl. Interventions for smoking cessation in hospitalised patients. Cochrane Database Syst Rev 2024. PMID: 38770804
24. Thomsen T m.fl. Interventions for preoperative smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2014. PMID: 24671929
25. Aubin HJ m.fl. Weight gain in smokers after quitting cigarettes: meta-analysis. BMJ 2012. PMID: 22782848
26. Hartmann-Boyce J m.fl. Interventions for preventing weight gain after smoking cessation. Cochrane Database Syst Rev 2021. PMID: 34611902