Sammanfattning

En stickskada eller annan exponering för blod ska bedömas skyndsamt. Tvätta hud och sår med tvål och vatten, spola exponerad slemhinna med vatten eller natriumklorid och rapportera omedelbart enligt lokal rutin. Försök inte pressa fram blod och använd inte frätande desinfektionsmedel. Bedöm om potentiellt smittsamt material har kommit genom huden, på slemhinna eller på skadad hud. Kontakt med intakt hud innebär inte någon relevant risk för blodsmitta [1].

Provta källpatienten, med samtycke och enligt tillämpliga regler, för HIV, hepatit B och hepatit C. Provta samtidigt den exponerade för att dokumentera utgångsläget. Provtagningen får inte försena indicerad profylax. HIV-profylax ska påbörjas så snart som möjligt, helst inom några timmar och senast inom 72 timmar, och ges med tre antiretrovirala läkemedel i 28 dagar [2]. Vid exponering för hepatit B avgör källpatientens HBsAg-status samt den exponerades vaccinations- och anti-HBs-status om hepatit B-vaccin och hepatit B-immunglobulin behövs [3]. Det finns ingen rekommenderad postexpositionsprofylax mot hepatit C. I stället används tidig HCV RNA-provtagning och behandling om infektion påvisas [4].

En djup skada med grov, ihålig nål som varit placerad i en ven eller artär, synligt blod på instrumentet och hög virusnivå hos källpatienten ökar risken. Den genomsnittliga HIV-risken efter perkutan exponering för obehandlat HIV-infekterat blod är cirka 0,23 procent. Motsvarande modern uppskattning för hepatit C är cirka 0,2 procent när källan är HCV-smittad, medan hepatit B kan vara betydligt mer smittsamt hos en ovaccinerad person [2,4]. Graviditet eller amning är inte skäl att avstå från indicerad HIV-profylax.

Bakgrund och epidemiologi

Stickskador omfattar perkutan skada med nål, kanyl eller annat vasst instrument som kan vara förorenat med blod eller annan potentiellt smittsam kroppsvätska. Samma handläggningsprinciper gäller för skärskador, stänk på slemhinna, kontakt med skadad hud och blodiga bett. Artikeln fokuserar på yrkesmässiga exponeringar inom hälso- och sjukvård, tandvård, laboratorieverksamhet, prehospital vård och omsorg.

Stickskador är vanliga men rapporteras ofullständigt. En global metaanalys av 87 studier med drygt 50 000 vårdanställda uppskattade att 44,5 procent hade haft minst en stickskada under det senaste året. Heterogeniteten var mycket stor och resultaten kan inte direkt överföras till svensk sjukvård. Injektionsnålar stod för den största andelen skador, följda av intravenösa kanyler och suturnålar [5]. En annan metaanalys uppskattade att omkring 60 procent av stickskadorna inte rapporterades [6]. Bland sjuksköterskestudenter hade 35 procent varit utsatta och 63 procent av skadorna hade inte rapporterats [7].

Riskmoment är bland annat:

venös och arteriell provtagning
insättning och avlägsnande av perifer venkateter
injektioner och återförslutning av använda nålar
suturering och instrumentöverräckning under operation
avfallshantering och överfyllda behållare för stickande och skärande avfall
manuell demontering av nål eller överföring av blod från spruta till provrör
rengöring av instrument inom tandvård och operationsverksamhet
arbete under tidspress, störningar, trötthet eller otillräcklig introduktion.

Provtagning med ihålig nål är särskilt betydelsefull eftersom nålen kan innehålla relativt mycket färskt blod. I europeiska övervakningsmaterial har en stor andel av dokumenterade yrkesmässiga HIV- och HCV-infektioner varit relaterade till venprovtagning [8].

Hepatit B-virus, hepatit C-virus och HIV står för den kliniskt viktigaste risken. Ett stort antal andra virus, bakterier, parasiter och svampar har dock överförts genom yrkesmässig inokulation. Vid exponering för blod från en patient med exempelvis viral hemorragisk feber, malaria, syfilis eller annan känd blodburen infektion krävs särskild infektionsmedicinsk riskbedömning [9].

Smittöverföring och riskvärdering

För att smitta ska kunna överföras krävs ett infektiöst agens hos källan, ett potentiellt smittsamt material, en relevant exponeringsväg och ett tillräckligt inokulum. Risken bestäms därför inte enbart av om källpatientens screeningprov är positivt.

Potentiellt smittsamma material

Blod och synligt blodtillblandade kroppsvätskor ska betraktas som potentiellt smittsamma. Cerebrospinalvätska, pleuravätska, perikardvätska, peritonealvätska, synovialvätska och fostervatten kan också innebära risk, även om den absoluta risken är dåligt kvantifierad [2].

Saliv, urin, avföring, kräkning, sputum, nässekret, svett och tårar betraktas normalt inte som riskmaterial för HIV, HBV eller HCV om de inte är synligt blodtillblandade. Saliv kan vara relevant vid tandvård när blodtillblandning är sannolik. Vid människobett krävs blodkontakt för en relevant blodsmittorisk. Både den bitne och den som bet kan ha exponerats.

Relevant exponeringsväg

En exponering är kliniskt relevant när potentiellt smittsamt material kommer i kontakt med:

perkutan skada genom huden
ögon, mun eller annan slemhinna
eksem, sår, fissurer eller på annat sätt skadad hud
ett bett där huden penetrerats och blod förekommit.

Kontakt enbart med intakt hud innebär inte relevant risk för HIV, HBV eller HCV. En skada med ett rent instrument som inte varit i kontakt med patient eller patientmaterial är inte en blodsmittsexponering.

Faktorer som ökar risken

Faktor	Riskvärdering
Djup perkutan skada	Högre risk genom större inokulum
Ihålig nål	Högre risk än solid suturnål eller ytlig skalpellskada
Nål som legat i ven eller artär	Högre risk eftersom nålen innehåller blod
Synligt blod på instrumentet	Talar för större inokulum
Grov nål	Kan överföra större blodvolym
Hög HIV-, HBV- eller HCV-virusnivå	Ökar sannolikheten för smittöverföring
Slemhinnestänk	Lägre risk än perkutan skada
Kontakt med skadad hud	Låg men inte nollställd risk
Kontakt med intakt hud	Ingen relevant risk
Intorkat blod eller gammal kasserad nål	Vanligen mycket låg risk, men individuell bedömning krävs

I en fall-kontrollstudie av yrkesmässig HIV-smitta var djup skada, synligt blod på instrumentet, en nål som varit placerad i källpatientens blodkärl och terminal HIV-sjukdom oberoende riskfaktorer. Zidovudinprofylax var associerad med lägre risk för serokonversion, men den direkta evidensen för HIV-profylax bygger huvudsakligen på observationsdata och djurstudier [10].

Ungefärliga överföringsrisker

Smittämne och exponering	Uppskattad risk utan effektiv profylax
HIV, perkutan exponering för HIV-infekterat blod	Cirka 0,23 procent
HIV, slemhinneexponering	Cirka 0,09 procent
HCV, perkutan exponering i modern övervakning	Cirka 0,2 procent
HCV, slemhinneexponering	Nära 0 procent i tillgängliga kohorter
HBV hos mottaglig person, HBsAg-positiv källa	Varierar kraftigt, ungefär 2 till 40 procent beroende på smittsamhet

Uppskattningarna är populationsmedelvärden och ska inte ersätta individuell bedömning. HBV-risken är högst när källpatienten har hög HBV DNA-nivå eller HBeAg-positiv infektion. Vaccinerade personer med dokumenterat anti-HBs minst 10 mIE/ml betraktas som skyddade [3].

Effektiv antiretroviral behandling med varaktigt omätbar HIV RNA innebär att sexuell överföring inte sker. För yrkesmässig perkutan exponering är underlaget mindre omfattande. I den amerikanska riktlinjen från 2025 rekommenderas därför gemensamt beslutsfattande om att avstå från eller avbryta profylax när källpatienten har dokumenterat omätbar virusnivå [2]. Bedömningen bör väga in hur aktuell virusnivån är, följsamhet till behandling och exponeringens allvarlighetsgrad.

Akut omhändertagande

Omedelbara åtgärder

Avbryt arbetsmomentet när det kan ske utan att äventyra patienten.
Tvätta stick- eller skärskadan med tvål och rinnande vatten.
Täck vid behov med rent förband.
Spola öga rikligt med vatten eller natriumklorid. Ta ut kontaktlinser.
Skölj mun eller näsa upprepade gånger med vatten efter stänk.
Rapportera omedelbart till arbetsledare och den funktion som ansvarar för stickskador.
Ordna medicinsk riskbedömning samma timme när HIV- eller HBV-profylax kan bli aktuell.

Såret ska inte klämmas eller sugas. Det finns inget stöd för att skära upp såret, använda blekmedel eller applicera frätande antiseptika. Sådana åtgärder kan skada hudbarriären [1].

flowchart TD
A["Stickskada, skärskada<br>eller blodstänk"] --> B["Tvätta eller spola<br>omedelbart"]
B --> C["Rapportera och dokumentera<br>samma arbetspass"]
C --> D["Bedöm material,<br>exponeringsväg och inokulum"]
D -->|"Ingen relevant exponering"| E["Ingen blodsmittsuppföljning<br>informera och dokumentera"]
D -->|"Relevant exponering"| F["Provta källpatient och<br>exponerad person skyndsamt"]
F --> G["Bedöm HIV-profylax<br>utan att invänta provsvar"]
F --> H["Bedöm hepatit B-vaccin<br>och immunglobulin"]
F --> I["Planera HCV RNA-prov<br>om uppföljning behövs"]
G --> J["Återbesök inom 72 timmar<br>och fortsatt provtagning"]
H --> J
I --> J

Dokumentation

Dokumentera:

datum och exakt klockslag
typ av instrument och om det var ihåligt
proceduren före skadan
om instrumentet varit i ven eller artär
skadans djup och om blödning uppstod
användning av handskar och annan skyddsutrustning
vilken kroppsvätska som var inblandad
exponerad kroppsdel eller slemhinna
källpatientens identitet när den är känd
första hjälpen och tidpunkten för denna
tidpunkt för rapportering, provtagning och eventuell profylax
den exponerades hepatit B-vaccination och dokumenterade anti-HBs-svar.

Händelsen ska även hanteras som arbetsmiljöavvikelse enligt lokal rutin. Provresultat och medicinska uppgifter om källpatienten får bara hanteras av behörig personal.

Utredning och diagnostik

Anamnes hos den exponerade

Efterfråga tidigare hepatit B-vaccination, dokumenterat anti-HBs, tidigare HBV-, HCV- eller HIV-infektion, njur- och leversjukdom, graviditet, amning, aktuella läkemedel och allergier. Fråga om den exponerade använder HIV-PrEP, särskilt långverkande kabotegravir, eftersom detta kan påverka val av profylax och diagnostisk uppföljning [2].

Bedöm även tetanusskydd och bakteriell sårinfektionsrisk när skadan orsakats av ett föremål som kan vara kontaminerat på annat sätt. Tetanusprofylax förhindrar inte blodsmitta men kan vara indicerad utifrån sårtyp och vaccinationsstatus.

Provtagning av källpatienten

Provtagning ska ske med informerat samtycke och enligt gällande lagstiftning och lokala rutiner. Den exponerade bör inte själv ansvara för samtal eller provtagning av källpatienten.

Ta snarast:

HIV antigen/antikropp, laboratoriebaserat fjärde generationens test
HBsAg
HCV RNA, alternativt anti-HCV med direkt reflexanalys av HCV RNA vid positivt resultat.

HCV RNA är att föredra om källpatienten har känd eller misstänkt nylig smittrisk, eftersom anti-HCV kan vara negativt under tidig infektion [4]. Vid känd HIV-infektion kontrolleras aktuell HIV RNA, antiretroviral behandling, följsamhet och eventuell resistens. Vid känd HBV-infektion är aktuell HBV DNA-nivå värdefull men får inte försena postexpositionsprofylax.

Ett negativt HIV-test hos en källa utan misstanke om mycket nyligen förvärvad infektion gör att HIV-profylax kan avslutas och fortsatt HIV-uppföljning normalt kan avbrytas. Motsvarande gäller vid negativ HCV-utredning, förutsatt att fönsterperiod inte misstänks.

Kasserade nålar eller andra instrument ska inte skickas för HIV-, HBV- eller HCV-analys. Resultaten blir svårtolkade och hanteringen medför en ny skaderisk [2].

Baslinjeprov hos den exponerade

Analys	Syfte
HIV antigen/antikropp, fjärde generationen	Utesluta tidigare HIV-infektion
Anti-HCV med reflex till HCV RNA vid positivt resultat	Utesluta tidigare eller pågående HCV-infektion
Anti-HBs	Bedöma skydd efter hepatit B-vaccination
HBsAg och anti-HBc om immunstatus är oklar	Utesluta tidigare eller pågående HBV-infektion
Kreatinin och beräknat GFR	Underlag inför tenofovirbaserad HIV-profylax
ALAT och ASAT	Baslinje inför HIV-profylax och hepatituppföljning
Graviditetstest när relevant	Underlag för läkemedelsval och rådgivning

Baslinjeproven visar inte om den aktuella exponeringen har överfört smitta. Ett positivt resultat vid första provtagningen talar i regel för en redan befintlig infektion och ska handläggas separat.

Behandling och smittprofylax

HIV-profylax

HIV-profylax är en akut behandling. Den ska påbörjas så snart som möjligt, gärna inom två timmar när exponeringen tydligt innebär risk. Vänta inte på källpatientens provsvar om detta fördröjer behandlingen. Profylax rekommenderas till och med 72 timmar efter exponeringen. Vid senare presentation och en exceptionellt allvarlig exponering bör HIV-specialist konsulteras omgående [2].

Profylax är normalt indicerad när potentiellt HIV-infekterat blod har inokulerats perkutant eller kommit på slemhinna eller tydligt skadad hud. Vid okänd källa görs en samlad bedömning utifrån exponeringens art och sannolikheten för att materialet innehöll smittsamt blod. En ytlig skada av en kasserad nål med okänt ursprung innebär vanligen mycket låg HIV-risk och motiverar inte automatiskt profylax.

Rekommenderade moderna regimer innehåller tre läkemedel. Två lämpliga förstahandsalternativ är dolutegravir tillsammans med tenofovirdisoproxil och emtricitabin, eller en fast kombination av biktegravir, emtricitabin och tenofoviralafenamid [2,11]. En prospektiv studie av dolutegravirbaserad profylax redovisade 90 procents fullföljande, medan en senare kohort rapporterade högre fullföljande med en daglig kombinationstablett med biktegravir än med dolutegravir plus två nukleosidanaloger [12,13].

Läkemedel	Dos	Kommentar
Dolutegravir plus tenofovirdisoproxil/emtricitabin	Dolutegravir 50 mg peroralt en gång dagligen plus tenofovirdisoproxil 300 mg/emtricitabin 200 mg peroralt en gång dagligen i 28 dagar	Kontrollera njurfunktion och interaktioner. Polyvalenta katjoner kan minska upptaget av dolutegravir och ska dossepareras
Biktegravir/emtricitabin/tenofoviralafenamid	50 mg/200 mg/25 mg peroralt en gång dagligen i 28 dagar	En tablett dagligen. Kontrollera interaktioner och njurfunktion
Hepatit B-immunglobulin	0,06 ml/kg intramuskulärt så snart som möjligt enligt den CDC-produktdosering som ligger till grund för algoritmen	Svensk produktkoncentration och dosering kan anges i IE och varierar mellan produkter. Följ regional rutin och produktresumé

I svensk vård bör val och tillgänglighet av preparat följa regionalt vårdprogram och infektionsklinikens rekommendation. Startdos från ett lokalt beredskapslager kan ges innan specialistbedömning. Om källpatienten har känd eller misstänkt antiretroviral resistens ska specialist kontaktas, men behandlingsstarten får inte fördröjas.

Vanliga biverkningar är illamående, diarré, huvudvärk och trötthet. Gör en fullständig interaktionskontroll. Dolutegravir och biktegravir interagerar bland annat med antacida och kosttillskott som innehåller magnesium, aluminium, kalcium eller järn. Tenofovirdisoproxil kräver särskild försiktighet vid nedsatt njurfunktion. Avbryt inte behandlingen utan medicinsk kontakt om biverkningar uppstår, eftersom byte av regim ofta är möjligt.

Graviditet är inte kontraindikation mot HIV-profylax. Risken med att förvärva HIV under graviditet är betydligt större än den förväntade risken med en kort modern profylaxkur. Gravid eller ammande personal bör handläggas tillsammans med HIV-specialist och vid behov obstetriker. Vid amning ska risken för överföring till barnet vid en eventuell akut HIV-infektion vägas mot konsekvenserna av ett tillfälligt amningsuppehåll [2].

Hepatit B-profylax

Förebyggande vaccination är den viktigaste åtgärden. All personal med förutsebar risk för blodkontakt bör vara fullvaccinerad och helst ha dokumenterat anti-HBs en till två månader efter avslutad grundvaccination. Anti-HBs minst 10 mIE/ml efter en fullständig vaccinationsserie betraktas som skyddande [3].

Den exponerades status	Källan HBsAg-positiv eller okänd	Källan HBsAg-negativ
Dokumenterad anti-HBs minst 10 mIE/ml efter fullständig serie	Ingen åtgärd	Ingen åtgärd
Fullvaccinerad, men tidigare immunsvar okänt	Ta anti-HBs omedelbart. Vid anti-HBs under 10 mIE/ml, ge en dos HBIG och påbörja ny vaccinationsserie	Ta anti-HBs. Vid nivå under 10 mIE/ml, ge påfyllnadsdos eller påbörja omvaccination enligt lokal rutin
Ovaccinerad eller ofullständigt vaccinerad	Ge HBIG snarast och starta eller fullfölj vaccination	Starta eller fullfölj vaccination
Dokumenterad icke-svarare efter två fullständiga serier	Ge två doser HBIG med en månads mellanrum	Ingen HBV-profylax behövs
Tidigare vaccination men dokument saknas	Handlägg som ovaccinerad tills dokumentation kan verifieras	Starta eller komplettera vaccination

HBIG och vaccin kan ges samtidigt men på olika injektionsställen. Effekten är bäst när HBIG ges så snart som möjligt. Nyttan efter mer än sju dagar är osäker. Grundvaccination ges vanligen vid månad 0, 1 och 6, men exakta intervall och vaccindoser ska följa vald produkt och regional rutin. Amerikanska riktlinjer använder HBIG 0,06 ml/kg intramuskulärt, medan svenska preparat kan ha annan koncentration och dosangivelse [3,14]. Kontakta infektionsläkare eller jourhavande läkare när HBIG kan vara indicerat.

När en mottaglig person exponerats för en HBsAg-positiv eller okänd källa tas normalt anti-HBc vid baslinjen och HBsAg samt anti-HBc efter cirka sex månader. Anti-HBs för kontroll av vaccinsvar tas en till två månader efter sista vaccindosen, men minst fyra till sex månader efter HBIG eftersom passivt tillförda antikroppar annars kan ge missvisande resultat.

Hepatit C

Det finns inget vaccin, immunglobulin eller rekommenderad antiviral postexpositionsprofylax mot HCV. Den moderna strategin är tidig diagnostik och behandling om HCV RNA blir påvisbart [4].

Källpatienten testas helst med HCV RNA. Om källan är HCV RNA-positiv, anti-HCV-positiv utan tillgängligt RNA-resultat eller inte kan testas, följs den exponerade med:

anti-HCV med reflex till HCV RNA vid baslinjen, helst inom 48 timmar
HCV RNA efter 3 till 6 veckor
anti-HCV med reflex till HCV RNA efter 4 till 6 månader.

Om den exponerade redan är anti-HCV-positiv men HCV RNA-negativ används HCV RNA vid uppföljningen, eftersom anti-HCV vanligen förblir positivt livet ut. Vid feber, trötthet, ikterus, mörk urin, illamående eller stigande aminotransferaser tas HCV RNA omedelbart oavsett planerat provtagningsdatum.

HCV RNA blir vanligen påvisbart före antikroppar och kan detekteras redan en till två veckor efter smittöverföring. Intermittent viremi kan förekomma under akut infektion, vilket motiverar slutlig serologisk kontroll även efter ett tidigt negativt RNA-prov [4]. Påvisad HCV RNA ska leda till snabb remiss för antiviral behandling. Att invänta spontan utläkning rekommenderas inte som rutin i moderna behandlingsstrategier.

Uppföljning

Tidig återbedömning

Den exponerade ska bedömas på nytt inom 72 timmar. Gå då igenom:

källpatientens provresultat
om HIV-profylax fortfarande är indicerad
följsamhet och biverkningar
njur- och leverfunktion när baslinjeprover är avvikande eller symtom har tillkommit
behov av HBIG och fortsatt hepatit B-vaccination
planerade provdatum
psykologiskt stöd och arbetsförmåga.

Rutinmässig upprepad kontroll av kreatinin och aminotransferaser under en 28-dagars HIV-profylax behövs inte hos en symtomfri person med normala baslinjeprover enligt den amerikanska riktlinjen från 2025. Kontrollera däremot vid samsjuklighet, avvikande utgångsvärden eller symtom på njur- eller leverskada [2].

HIV-provtagning

Efter en relevant HIV-exponering rekommenderar 2025 års amerikanska riktlinje:

HIV antigen/antikropp vid baslinjen
HIV antigen/antikropp samt HIV NAT efter 4 till 6 veckor om profylax startades mer än 24 timmar efter exponeringen eller om doser missats
slutprov med laboratoriebaserat HIV antigen/antikropp samt HIV NAT efter 12 veckor [2].

Lokala svenska program kan använda något annorlunda provtagningsintervall. Följ regional rutin, särskilt efter exponering under pågående PrEP eller långverkande kabotegravir. Feber, utslag, faryngit, lymfkörtelförstoring eller annan bild förenlig med akut HIV-infektion ska föranleda omedelbar HIV RNA-analys, oavsett föregående provresultat.

Rådgivning under uppföljningen

Den exponerade ska informeras om att den absoluta smittrisken vanligen är låg och att ett positivt baslinjeprov inte kan bero på den aktuella händelsen. Fram till avslutande HIV-prov bör personen undvika blod-, organ-, vävnads- och spermadonation. Vid en faktisk högriskexponering rekommenderas barriärskydd vid sex tills slutprov är negativt.

Vanligt umgänge, hudkontakt, delade toaletter och gemensamma hushållsföremål innebär ingen risk för HIV-, HBV- eller HCV-smitta. Arbetsrestriktion behövs normalt inte enbart på grund av exponeringen. Vid påvisad infektion görs individuell bedömning av arbetsuppgifter och smittrisk.

Stickskador kan ge betydande oro även när den medicinska risken är mycket liten. Tydlig information, skriftlig uppföljningsplan och en namngiven kontaktväg minskar osäkerheten. Erbjud företagshälsovård eller annat psykologiskt stöd vid uttalad oro, sömnsvårigheter eller påverkan på arbetsförmågan.

Prognos

De flesta stickskador leder inte till blodsmitta. Yrkesmässigt förvärvad HIV-infektion är numera mycket sällsynt i höginkomstländer, vilket sannolikt beror på lägre exponeringstal, effektiv behandling hos källpatienter, snabb diagnostik och tillgång till postexpositionsprofylax [1,15].

Hepatit B kan i praktiken förebyggas genom fullständig vaccination och dokumenterat immunsvar. HCV-smitta är ovanlig efter en enskild exponering och modern direktverkande antiviral behandling botar de flesta infektioner. Prognosen är därför god när rapportering, provtagning och uppföljning sker utan dröjsmål.

Prevention

Arbetsgivaren ska ha en dygnet-runt-rutin för rapportering, medicinsk bedömning, provtagning och snabb tillgång till HIV-profylax och HBIG. Rutinen ska omfatta studenter, inhyrd personal, lokalvårdare och andra som kan exponeras.

Viktiga förebyggande åtgärder är:

eliminera onödiga nålar och blodprov
använd säkerhetsprodukter som aktiveras automatiskt eller omedelbart efter användning
placera avfallsbehållaren inom räckhåll före proceduren
byt behållaren innan den blir överfylld
sätt inte tillbaka skyddshylsan på en använd nål
demontera inte nål och spruta för hand
överför inte blod från spruta till provrör med nål
använd neutral zon för överräckning av vassa instrument under operation
använd ögonskydd eller visir när stänk kan förväntas
vaccinera riskutsatt personal mot hepatit B och dokumentera anti-HBs
analysera varje avvikelse ur ett systemperspektiv utan skuldbeläggning.

Evidensen för säkerhetsprodukter är varierande men talar sammantaget för färre stickskador. En metaanalys fann relativ risk 0,28 för säkerhetsprodukter vid intravenösa procedurer och 0,57 vid blodprovstagning jämfört med konventionella produkter [16]. En Cochraneöversikt fann mer osäker och heterogen evidens, samt risk för fler blodstänk med vissa aktivt utlösta system. Säkerhetsprodukter ska därför väljas efter användbarhet och införas med praktisk utbildning [17].

Utbildning kan ge en liten minskning av stickskador, men evidensen är svag och effekten avtar om utbildningen inte kombineras med säkrare system, återkoppling och uppföljning [18]. På operationsavdelning minskar dubbla handskar både perforation av innerhandsken och blod på huden [19]. Trubbiga suturnålar minskar handskperforation och självrapporterade stickskador vid ingrepp där de kan användas utan att försämra operationsresultatet [20].

Prevention ska således bygga på en kombination av organisation, teknik, vaccination, skyddsutrustning och återkommande träning. Enbart uppmaningen att vara försiktig är otillräcklig.

Källor

Pierce A. Management of occupational exposure to blood and body fluids in primary care. Australian Prescriber 2024. PMID: 39228461
Kofman AD m.fl. 2025 US Public Health Service Guidelines for the Management of Occupational Exposures to Human Immunodeficiency Virus and Recommendations for Post-exposure Prophylaxis in Healthcare Settings. Infection Control and Hospital Epidemiology 2025. PMID: 41569270
Schillie S m.fl. CDC guidance for evaluating health-care personnel for hepatitis B virus protection and for administering postexposure management. MMWR Recommendations and Reports 2013. PMID: 24352112
Moorman AC m.fl. Testing and Clinical Management of Health Care Personnel Potentially Exposed to Hepatitis C Virus, CDC Guidance, United States, 2020. MMWR Recommendations and Reports 2020. PMID: 32701942
Bouya S m.fl. Global Prevalence and Device Related Causes of Needle Stick Injuries among Health Care Workers: A Systematic Review and Meta-Analysis. Annals of Global Health 2020. PMID: 32346521
Behzadmehr R m.fl. Prevalence and causes of unreported needle stick injuries among health care workers: a systematic review and meta-analysis. Reviews on Environmental Health 2023. PMID: 34913621
Xu X m.fl. Prevalence of needle-stick injury among nursing students: A systematic review and meta-analysis. Frontiers in Public Health 2022. PMID: 36045726
De Carli G m.fl. The importance of implementing safe sharps practices in the laboratory setting in Europe. Biochemia Medica 2014. PMID: 24627714
Tarantola A m.fl. Infection risks following accidental exposure to blood or body fluids in health care workers: a review of pathogens transmitted in published cases. American Journal of Infection Control 2006. PMID: 16877106
Young TN m.fl. Antiretroviral post-exposure prophylaxis for occupational HIV exposure. Cochrane Database of Systematic Reviews 2007. PMID: 17253483
Tan DHS m.fl. Canadian guideline on HIV pre- and postexposure prophylaxis: 2025 update. CMAJ 2025. PMID: 41326046
McAllister JW m.fl. Dolutegravir with tenofovir disoproxil fumarate-emtricitabine as HIV postexposure prophylaxis in gay and bisexual men. AIDS 2017. PMID: 28301425
Gan L m.fl. Safety and adherence of bictegravir/emtricitabine/tenofovir alafenamide for HIV post-exposure prophylaxis among adults in Guiyang China: a prospective cohort study. BMC Infectious Diseases 2024. PMID: 38844855
U.S. Public Health Service. Updated U.S. Public Health Service Guidelines for the Management of Occupational Exposures to HBV, HCV, and HIV and Recommendations for Postexposure Prophylaxis. MMWR Recommendations and Reports 2001. PMID: 11442229
Al-Amad SH. Bloodborne Infections Relevant to Dental Practice. International Dental Journal 2024. PMID: 39515930
Ballout RA m.fl. Use of safety-engineered devices by healthcare workers for intravenous and/or phlebotomy procedures in healthcare settings: a systematic review and meta-analysis. BMC Health Services Research 2016. PMID: 27581947
Reddy VK m.fl. Devices for preventing percutaneous exposure injuries caused by needles in healthcare personnel. Cochrane Database of Systematic Reviews 2017. PMID: 29190036
Cheetham S m.fl. Education and training for preventing sharps injuries and splash exposures in healthcare workers. Cochrane Database of Systematic Reviews 2021. PMID: 33871067
Mischke C m.fl. Gloves, extra gloves or special types of gloves for preventing percutaneous exposure injuries in healthcare personnel. Cochrane Database of Systematic Reviews 2014. PMID: 24610769
Parantainen A m.fl. Blunt versus sharp suture needles for preventing percutaneous exposure incidents in surgical staff. Cochrane Database of Systematic Reviews 2011. PMID: 22071864