Vaccination mot hepatit B: indikationer och schema

Sammanfattning

Vaccination mot hepatit B är indicerad för alla barn inom barnvaccinationsprogrammet och för ovaccinerade personer med ökad risk för smitta eller för allvarliga konsekvenser av hepatit B. Viktiga grupper är barn till personer med aktuell hepatit B, sexualpartner och hushållskontakter till HBsAg-positiva personer, män som har sex med män, personer som injicerar droger, personer med yrkesmässig blodexponering, resenärer med relevant exponering, patienter med HIV, hepatit C, kronisk leversjukdom, avancerad njursjukdom eller dialys samt personer inför transplantation eller immunsuppressiv behandling. Internationella rekommendationer har på flera håll utvidgats till generell vaccination av vuxna, men svensk vuxenvaccination är huvudsakligen riskbaserad [1,2].

Ett vanligt grundschema med monovalent vaccin är doser vid 0, 1 och 6 månader. Vid behov av snabbare skydd kan schema 0, 1 och 2 månader användas, vanligen med en fjärde dos efter 12 månader. För vissa vacciner finns ett accelererat schema dag 0, 7 och 21, följt av en dos efter 12 månader. Exakt schema är produktspecifikt. En avbruten vaccinationsserie ska fortsättas, inte startas om.

Barn till HBsAg-positiv födande ska snarast efter födelsen, helst inom 12 timmar, få både hepatit B-vaccin och hepatit B-immunglobulin på skilda injektionsställen. Vaccinationsserien fullföljs därefter och barnet kontrolleras med HBsAg och anti-HBs. Efter yrkesmässig eller annan betydande exponering bedöms källans HBsAg-status och den exponerades vaccinations- och antikroppsstatus. Vaccin och, när det är indicerat, hepatit B-immunglobulin ska ges utan dröjsmål [3].

Skyddande vaccinsvar definieras som anti-HBs minst 10 mIE/ml, mätt 1 till 2 månader efter en fullständig serie. Serologisk kontroll behövs inte rutinmässigt efter vaccination av immunkompetenta personer, men rekommenderas när dokumenterat skydd påverkar fortsatt handläggning, bland annat för barn till HBsAg-positiva personer, personal med blodexponering, dialyspatienter och vissa immunsupprimerade patienter. Immunkompetenta personer som en gång har uppnått anti-HBs minst 10 mIE/ml behöver normalt varken återkommande antikroppskontroller eller påfyllnadsdoser.

Bakgrund och epidemiologi

Hepatit B-virus, HBV, överförs genom perkutan eller mukosal kontakt med infektiöst blod eller andra smittsamma kroppsvätskor. De viktigaste smittvägarna är överföring i samband med förlossning, nära kontakt under tidig barndom, sexuell kontakt och blodexponering, framför allt genom delad injektionsutrustning eller stickskador. HBV kan förbli smittsamt på ytor i minst sju dagar. Smitta kan ske även när blod inte är synligt [2].

Den kliniska betydelsen av vaccination är särskilt stor eftersom risken för kronisk infektion är starkt åldersberoende. Omkring 80 till 90 procent av barn som smittas under spädbarnstiden utvecklar kronisk infektion. Motsvarande andel är omkring 30 procent vid smitta före sex års ålder och vanligen mindre än 10 procent vid smitta hos immunkompetenta vuxna. Kronisk infektion medför risk för cirros, leversvikt och hepatocellulär cancer [2].

Globalt levde uppskattningsvis 296 miljoner människor med kronisk hepatit B år 2019, och fler än 820 000 dödsfall relaterades till infektionen. Förekomsten varierar kraftigt mellan regioner. I högendemiska områden sker en stor del av smittan vid födelsen eller under tidig barndom, medan sexuell och blodrelaterad smitta dominerar i lågendemiska länder [4]. Vaccination av spädbarn, särskilt en tidig födelsedos i länder med hög prevalens, är därför den viktigaste globala åtgärden för att förebygga kronisk hepatit B [5].

Sverige är ett lågprevalensland, men patienter födda eller uppvuxna i områden med hög eller intermediär HBV-prevalens är överrepresenterade bland personer med kronisk infektion. Studier från andra lågprevalensländer visar att migration från endemiska områden står för en stor del av den samlade sjukdomsbördan [6]. För en person från ett sådant område är provtagning för pågående eller genomgången infektion ofta viktigare än att enbart erbjuda vaccination.

HBV och HIV delar smittvägar. En global metaanalys uppskattade prevalensen av HBsAg-positivitet bland personer med HIV till 7,6 procent, med högre nivåer bland personer som injicerar droger [7]. HIV är dessutom förenat med sämre vaccinsvar och större risk för kronisk infektion efter smitta.

Vaccination har haft stor befolkningseffekt. I USA minskade incidensen av rapporterad akut hepatit B med nästan 90 procent efter införandet av breda vaccinationsstrategier. Bland sjukvårdspersonal har vaccination och förbättrade hygienrutiner medfört en minskning av HBV-infektioner med omkring 98 procent [2]. Randomiserade studier bland sjukvårdspersonal visar också att hepatit B-vaccination minskar kliniska hepatit B-händelser [8].

Vaccinet och immunsvaret

De vacciner som används i Sverige är rekombinanta, icke-levande vacciner med hepatit B-ytantigen, HBsAg. Det finns monovalenta vacciner samt kombinationsvacciner, exempelvis vaccin mot både hepatit A och B och barnvacciner där hepatit B-komponenten kombineras med andra programvacciner. Vaccinet kan inte orsaka hepatit B.

Efter vaccination bildas anti-HBs. Ett anti-HBs-värde på minst 10 mIE/ml, uppmätt 1 till 2 månader efter den sista dosen i en korrekt genomförd serie, betraktas som skyddande. De flesta friska barn och yngre vuxna uppnår denna nivå. Omkring 95 procent av friska fullgångna spädbarn får ett skyddande svar efter fullständig vaccination [3].

Antikroppsnivån sjunker ofta med tiden. Detta innebär inte automatiskt att skyddet har försvunnit, eftersom immunologiskt minne kan finnas kvar även när anti-HBs inte längre är mätbart. En metaanalys av personer som vaccinerats under spädbarnstiden beräknade ett långvarigt skydd på omkring 90 procent vid 17 års ålder efter ett modernt, korrekt genomfört schema [9]. Det saknas randomiserade studier som visar klinisk nytta av rutinmässiga påfyllnadsdoser till friska personer efter ett dokumenterat initialt svar [10].

Faktorer som är associerade med sämre vaccinsvar är:

• hög ålder
• obesitas
• rökning
• avancerad njursjukdom eller dialys
• HIV-infektion
• immunsuppressiv behandling
• organtransplantation
• aktiv eller avancerad kronisk leversjukdom
• inflammatorisk tarmsjukdom, särskilt under immunsuppressiv behandling
• prematuritet
• felaktig injektionsteknik, särskilt gluteal administration.

Vid inflammatorisk tarmsjukdom har metaanalyser visat serologiskt svar hos omkring 61 till 64 procent, med sämre resultat under immunmodulerande behandling eller TNF-hämmare [11,12]. Vaccination bör därför om möjligt ges vid diagnos, under remission och före start av immunsuppression.

Prematurt födda barn har en något ökad risk för uteblivet vaccinsvar. I en metaanalys var risken för icke-svar 1,36 gånger högre än hos fullgångna barn [13]. Detta påverkar främst behovet av ett korrekt postexpositionsschema och efterföljande serologisk kontroll, inte indikationen att vaccinera tidigt vid risk för perinatal smitta.

Indikationer

Barn

Hepatit B-vaccination ingår i det svenska barnvaccinationsprogrammet, vanligen som en komponent i kombinationsvaccin. Barn som följer programmet behöver normalt inte separat monovalent vaccin.

Kompletterande vaccination bör erbjudas barn och ungdomar som saknar dokumenterad fullständig serie. Tidigare givna giltiga doser räknas. Serien behöver inte startas om om det har gått lång tid mellan doserna.

Barn med särskilt hög smittrisk omfattar:

• barn till HBsAg-positiv födande
• barn vars födande förälders HBsAg-status inte är känd vid förlossningen
• ovaccinerade barn som bor tillsammans med en person med aktuell hepatit B
• barn som ska vistas längre tid i område med hög eller intermediär HBV-förekomst
• barn med sjukdom eller behandling som medför återkommande blodexponering eller nedsatt immunsvar.

Vuxna med sexuell eller hushållsrelaterad risk

Vaccination är särskilt angelägen för:

• sexualpartner till HBsAg-positiv person
• hushållskontakter till HBsAg-positiv person
• män som har sex med män
• personer med flera sexualpartner eller annan återkommande sexuell exponering
• personer som utreds eller behandlas för sexuellt överförbar infektion
• personer som säljer eller köper sexuella tjänster.

Sexualpartner och hushållskontakter till en person med hepatit B bör provtas för HBsAg, anti-HBc och anti-HBs. Första vaccindosen kan ges samtidigt med provtagningen om vaccination är indicerad. Vaccination ska inte fördröjas i väntan på svar när exponeringen fortsätter.

Blodexponering och droganvändning

Vaccination rekommenderas för personer som injicerar droger och för personer som riskerar att börja injicera. Vaccination bör vara lättillgänglig inom beroendevård, sprututbytesverksamhet, infektionsvård och kriminalvård. Ett snabbare schema kan vara motiverat om risken för avbruten uppföljning är stor, men ett standardschema ger vanligen högre antikroppsnivåer än ett förkortat schema [8].

Även personal och boende i verksamheter där blodkontakt, bitning eller sårkontakt kan förekomma kan behöva vaccination efter individuell riskbedömning.

Yrkesmässig exponering

Vaccination ska erbjudas personer vars arbete medför rimligt förutsebar kontakt med blod eller blodtillblandade kroppsvätskor, bland annat:

• läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och tandvårdspersonal
• personal inom laboratoriemedicin, operation, anestesi, akutsjukvård och ambulanssjukvård
• personal inom förlossningsvård
• studenter inom vård och tandvård inför patientnära placering
• personal inom kriminalvård, polis och räddningstjänst när blodexponering kan förekomma
• lokalvårdare och annan personal som hanterar stickande eller skärande avfall
• obduktions- och begravningspersonal.

För personal med fortsatt risk för stickskada bör vaccinationsserien och det efterföljande anti-HBs-resultatet dokumenteras så att postexpositionshandläggning kan göras omedelbart. Dokumenterad anti-HBs-nivå på minst 10 mIE/ml efter fullständig serie innebär att personen betraktas som skyddad även om antikroppsnivån senare sjunker [3].

Resenärer

Vaccination bör övervägas inför resa till land med intermediär eller hög HBV-förekomst, särskilt vid:

• längre eller upprepade vistelser
• nära kontakt med lokalbefolkningen
• risk för sexuell kontakt
• risk för tatuering, piercing eller injektionsbehandling
• arbete inom sjukvård, katastrofhjälp eller bistånd
• känd risk att behöva sjukvård eller tandvård under resan
• diabetes eller annan sjukdom som kan kräva injektionsbehandling
• adoption eller längre vistelse i hushåll där hepatit B kan förekomma.

Även korta resor kan medföra risk genom sexuell kontakt eller akut sjukvård. Om avresan ligger nära kan accelererat schema användas för vissa vacciner. Ett schema dag 0, 7 och 21 ger snabbare serologiskt skydd men måste kompletteras med en dos efter 12 månader för långvarigt skydd. I studier uppnåddes skyddande anti-HBs hos omkring 65 procent dag 28 och hos omkring 99 procent efter dosen månad 12 [14,15].

Patienter med ökad medicinsk risk

Vaccination rekommenderas eller bör starkt övervägas för seronegativa patienter med:

• HIV-infektion
• hepatit C
• kronisk leversjukdom, inklusive cirros
• avancerad kronisk njursjukdom
• hemodialys eller peritonealdialys
• planerad organtransplantation
• planerad hematopoetisk stamcellstransplantation
• planerad eller pågående immunsuppressiv behandling
• inflammatorisk tarmsjukdom när immunsuppression kan bli aktuell
• andra tillstånd med återkommande blodprodukter eller invasiva behandlingar.

Vaccination bör helst genomföras tidigt i sjukdomsförloppet, innan dialys, transplantation eller kraftig immunsuppression. Immunsvaret är bättre före avancerad organsvikt och innan immunsuppressiv behandling har påbörjats.

Transplantationskandidater bör utredas med HBsAg, anti-HBc och anti-HBs. Vaccination minskar mottagarens mottaglighet men ersätter inte särskild profylax när ett organ från en anti-HBc-positiv eller HBsAg-positiv donator används. Smittorisken är högst vid levertransplantation, och antiviral profylax kan krävas beroende på donatorns och mottagarens serologi [16].

Generell vuxenvaccination och svensk praxis

USA rekommenderar sedan 2022 hepatit B-vaccination till alla vuxna mellan 19 och 59 år, samt till äldre vuxna med riskfaktorer. Motivet är att riskbaserad vaccination missar många personer eftersom riskfaktorer inte identifieras eller uppges [1].

Detta ska inte okritiskt överföras till svensk praxis. I Sverige är vuxenvaccination huvudsakligen inriktad på riskgrupper, yrkesexponerade och resenärer. Lokala och regionala riktlinjer kan dessutom reglera vem som bekostar vaccinationen. Ett önskemål om skydd kan ändå vara ett rimligt skäl att vaccinera även när en person inte vill eller kan redovisa en specifik riskfaktor, förutsatt att kontraindikation saknas.

Provtagning före vaccination

Serologisk provtagning behövs inte före rutinmässig vaccination av barn eller unga personer utan särskilda riskfaktorer. Avsaknad av provtagningsmöjlighet ska inte hindra vaccination.

Provtagning före eller samtidigt med vaccination är däremot lämplig vid:

• ursprung eller längre uppväxt i område med hög HBV-prevalens
• hushålls- eller sexualkontakt med HBsAg-positiv person
• HIV eller hepatit C
• injektionsdroganvändning
• kronisk leversjukdom
• dialys eller avancerad njursjukdom
• graviditet
• inför immunsuppression eller transplantation
• misstanke om tidigare hepatit B
• tidigare ofullständigt dokumenterad vaccination i kombination med hög smittrisk.

Använd i första hand HBsAg, totalt anti-HBc och anti-HBs. Kombinationen skiljer mottaglighet från vaccination, genomgången infektion och aktuell infektion.

Isolerat anti-HBc kräver klinisk bedömning, särskilt inför immunsuppression. Anti-HBc har otillräcklig sensitivitet och specificitet för att ensamt utesluta ockult HBV-infektion. En metaanalys fann en sensitivitet på 77 procent och specificitet på 76 procent för att identifiera ockult infektion [4]. HBV-DNA bör övervägas vid hög risk för reaktivering eller när resultatet påverkar transplantation eller immunsuppressiv behandling.

HBsAg kan tillfälligt bli positivt kort efter vaccination. Prov för HBsAg bör därför om möjligt tas före vaccindosen när aktuell infektion behöver uteslutas.

Vaccinationsschema

Standardschema

För monovalent vaccin är standardschemat vanligen 0, 1 och 6 månader. Första dosen ges vid vald starttidpunkt, andra dosen cirka en månad senare och tredje dosen minst flera månader efter den första. Det längre intervallet före den sista dosen är viktigt för ett robust och långvarigt immunsvar.

Exakta åldersgränser, antigenmängder och godkända intervall varierar mellan vacciner. Produktresumén för det vaccin som faktiskt används ska följas.

Tillgängliga produkter och godkända scheman kan förändras. Fendrix och vissa andra specialvacciner kan ha begränsad tillgänglighet i Sverige. Kontrollera aktuell produktresumé och regional läkemedelsrutin.

Minimiintervall och avbrutna serier

När ett tredosschema används bör minimiintervallen i regel vara:

• minst 4 veckor mellan dos 1 och dos 2
• minst 8 veckor mellan dos 2 och dos 3
• minst 16 veckor mellan dos 1 och dos 3.

Om intervallet blir längre än planerat ska nästa dos ges så snart som möjligt. Tidigare giltiga doser räknas och serien startas inte om. Om en dos har givits tidigare än godkänt minimiintervall kan den behöva upprepas.

Administrering

Vaccinet ges intramuskulärt:

• i lårets anterolaterala del hos spädbarn
• i deltoideus hos större barn och vuxna.

Gluteal injektion ska undvikas eftersom antigenet kan hamna i fettvävnad och ge sämre immunsvar. Intradermal vaccination rekommenderas inte rutinmässigt. Studier har visat sämre serologiskt svar med låg intradermal dos än med korrekt intramuskulär dos [8].

Vid uttalad blödningsrisk kan vaccinet ges intramuskulärt med tunn nål och kompression efteråt. Subkutan administrering kan övervägas enligt produktresumé, men kan ge fler lokala reaktioner och bör inte användas enbart av bekvämlighet.

Hepatit B-vaccin kan ges samtidigt med andra vacciner. Vaccinerna ges då i separata sprutor och på skilda injektionsställen.

Särskilda situationer

Barn till HBsAg-positiv födande

Detta är en medicinskt brådskande situation. Barnet ska få:

1. monovalent hepatit B-vaccin så snart som möjligt, helst inom 12 timmar efter födelsen
2. hepatit B-immunglobulin samtidigt, på ett annat injektionsställe
3. fortsatt fullständig vaccinationsserie enligt särskilt neonatalprogram
4. kontroll med HBsAg och anti-HBs efter avslutad serie.

Utan profylax smittades tidigare omkring 30 procent av barn till HBeAg-negativa HBsAg-positiva personer och upp till 85 procent av barn till HBeAg-positiva personer. Med vaccin och immunglobulin vid födelsen samt fullföljd serie sjunker risken till omkring 0,7 till 1,1 procent, även om risken är högre vid mycket hög maternell virusnivå [2].

Alla gravida ska därför provtas för HBsAg. Vid positivt resultat ska HBV-DNA bestämmas och infektions- eller leverläkare kopplas in. Antiviral behandling under senare delen av graviditeten minskar ytterligare risken för överföring vid hög virusnivå. Internationella riktlinjer använder ofta HBV-DNA över 200 000 IE/ml som behandlingsgräns [17]. Detta ersätter inte barnets vaccin och immunglobulin.

Om den födandes HBsAg-status är okänd ska prov tas akut och barnet vaccineras utan dröjsmål. Om svaret blir positivt ges immunglobulin så snart som möjligt enligt neonatal rutin.

Barn med födelsevikt under 2 000 gram har sämre sannolikhet att svara på en födelsedos. När modern är HBsAg-positiv ska barnet ändå få både vaccin och immunglobulin direkt. Födelsedosen räknas då vanligen inte som en av de tre ordinarie doserna, vilket innebär totalt fyra vaccindoser.

Efterkontroll görs vanligen vid 9 till 12 månaders ålder, eller minst 1 till 2 månader efter den sista vaccindosen om serien avslutats senare. Kontrollera HBsAg och anti-HBs, men inte anti-HBc eftersom maternella antikroppar kan finnas kvar länge.

flowchart TD
A["Gravid person provtas<br>för HBsAg"] -->|"Positiv"| B["Bestäm HBV-DNA<br>och planera neonatal profylax"]
A -->|"Okänd vid förlossning"| C["Ta akut prov<br>och vaccinera barnet"]
B --> D["Vaccin och immunglobulin<br>helst inom 12 timmar"]
C -->|"Positivt svar"| D
C -->|"Negativt svar"| E["Fortsätt ordinarie<br>vaccinationsprogram"]
D --> F["Fullfölj särskild<br>vaccinationsserie"]
F --> G["Kontrollera HBsAg och anti-HBs<br>efter avslutad serie"]

Graviditet och amning

Hepatit B-vaccin är ett icke-levande vaccin. Graviditet är inte en kontraindikation när vaccination är indicerad på grund av smittrisk. Säkerhetsdata är mindre omfattande än för vissa andra vacciner, men någon oroande ökning av negativa graviditetsutfall har inte identifierats efter exponering för Engerix-B eller kombinerat hepatit A- och B-vaccin [18].

Vid vaccination under graviditet bör ett välstuderat monovalent rekombinant vaccin användas. Amning är inte en kontraindikation. Inte heller HBsAg-positivitet hos den födande utgör hinder för amning när barnet har fått korrekt postexpositionsprofylax [2].

Dialys och avancerad njursjukdom

Vaccinera helst innan dialysbehov uppkommer. Högre antigenmängd, fler doser eller adjuvanterat vaccin behövs ofta. Ett etablerat alternativ är Engerix-B 40 mikrogram vid 0, 1, 2 och 6 månader. Produktspecifika alternativ finns [19].

Anti-HBs kontrolleras 1 till 2 månader efter avslutad serie. Hos dialyspatienter kontrolleras anti-HBs därefter vanligen årligen. Om nivån sjunker under 10 mIE/ml ges en påfyllnadsdos enligt lokal rutin och produktresumé.

HIV och annan immunsuppression

Seronegativa personer med HIV ska vaccineras. Immunsvaret är bäst vid välinställd HIV, högre CD4-tal och supprimerad virusnivå. Kontrollera anti-HBs efter serien. Vid uteblivet svar kan ny serie med högre antigenmängd eller mer immunogent vaccin övervägas i samråd med infektionsläkare.

Vaccination bör om möjligt ges före behandling med B-cellsdepleterande läkemedel, cytostatika, högdos steroider eller annan kraftig immunsuppression. Vaccinet är inte levande och kan ges under immunsuppression, men svaret kan bli otillräckligt.

Serologisk kontroll och uteblivet svar

När anti-HBs ska kontrolleras

Kontroll 1 till 2 månader efter sista dosen rekommenderas när resultatet styr fortsatt handläggning:

• barn till HBsAg-positiv födande
• personal och studenter med risk för blodexponering
• dialyspatienter
• personer med HIV
• patienter med betydande immunsuppression
• vissa patienter inför transplantation
• sexualpartner till HBsAg-positiv person när dokumenterat skydd behövs.

Rutinmässig kontroll behövs inte efter vaccination av friska barn, resenärer eller andra immunkompetenta personer utan särskild fortsatt exponering.

Tolkning

• Anti-HBs minst 10 mIE/ml efter full serie: dokumenterat vaccinsvar.
• Anti-HBs under 10 mIE/ml: otillräckligt dokumenterat svar.
• Ett lågt värde många år efter vaccination kan inte skilja en tidigare responder med avklingade antikroppar från en person som aldrig svarade.

För vårdpersonal som vaccinerades i barndomen men saknar tidigare anti-HBs-dokumentation kan en extra vaccindos ges, följd av anti-HBs efter 1 till 2 månader. Ett svar på minst 10 mIE/ml visar immunologiskt minne.

Revaccination

Vid anti-HBs under 10 mIE/ml efter en dokumenterad grundserie kan följande strategi användas:

1. Ge en extra dos.
2. Kontrollera anti-HBs efter 1 till 2 månader.
3. Om anti-HBs fortfarande är under 10 mIE/ml, ge resterande doser i en andra fullständig serie.
4. Kontrollera anti-HBs igen 1 till 2 månader efter sista dosen.

Den som fortfarande har anti-HBs under 10 mIE/ml efter totalt sex korrekt administrerade doser betraktas som verifierad icke-responder. Kontrollera HBsAg och anti-HBc för att utesluta aktuell eller tidigare infektion. Personen ska informeras om att vaccinprofylax inte kan förutsättas skydda och att hepatit B-immunglobulin kan behövas efter framtida exponering.

Postexpositionsprofylax

Stickskada, slemhinneexponering, blodkontakt med skadad hud och oskyddad sexuell kontakt med HBsAg-positiv person ska bedömas skyndsamt. Tvätta hud med tvål och vatten. Spola slemhinna med rikligt med vatten. Försök inte framkalla blödning genom kraftig klämning.

Bedöm:

• exponeringens art
• om materialet kan innehålla blod
• källans HBsAg-status
• den exponerades dokumenterade vaccindoser
• tidigare anti-HBs-resultat
• förekomst av verifierat icke-svar.

Vaccin och immunglobulin ges på skilda injektionsställen. Effekten är bäst när åtgärden påbörjas omedelbart, helst inom 24 timmar. Nyttan av immunglobulin är osäker när mer än sju dygn gått efter perkutan exponering eller mer än 14 dygn efter sexuell exponering [2,20].

Den exakta dosen hepatit B-immunglobulin och valet mellan en eller två doser är produktspecifikt och beror på exponering, ålder, kroppsvikt och tidigare vaccinsvar. Följ aktuell svensk postexpositionsrutin och produktresumé. Profylax ska inte fördröjas medan man söker äldre vaccinationsuppgifter.

Biverkningar och kontraindikationer

De vanligaste biverkningarna är smärta, rodnad och svullnad vid injektionsstället. Övergående trötthet, huvudvärk, irritabilitet hos barn och lätt feber kan förekomma. Allvarliga biverkningar är sällsynta. Omfattande säkerhetsgenomgångar har inte funnit nya signaler om ökad risk för allvarliga händelser efter rutinmässigt använda vacciner. Anafylaxi är mycket sällsynt men har rapporterats, särskilt hos personer med svår allergi mot en vaccinkomponent [21].

Kontraindikationer är:

• anafylaxi efter tidigare dos av samma vaccin
• känd svår allergi mot en ingående komponent, exempelvis jästprotein när detta finns i produkten.

Vid måttlig eller svår akut febersjukdom kan vaccination skjutas upp. Lindrig infektion, antibiotikabehandling, graviditet, amning och immunosuppression är inte i sig kontraindikationer.

Om en person tidigare fått en uttalad lokalreaktion men inte anafylaxi kan fortsatt vaccination ofta genomföras efter medicinsk bedömning. Vid misstänkt allergi bör allergolog eller vaccinationskunnig läkare konsulteras.

Uppföljning och dokumentation

Dokumentera för varje dos:

• vaccinnamn
• batchnummer
• dos
• datum
• injektionsställe
• administreringssätt
• planerat datum för nästa dos
• eventuell indikation och betalningsansvar.

När serologisk kontroll har gjorts ska även datum och anti-HBs-värde dokumenteras. För yrkesexponerade personer är ett verifierat värde på minst 10 mIE/ml efter full serie särskilt viktigt, eftersom det förenklar framtida postexpositionsbedömning.

Immunkompetenta personer med dokumenterat initialt svar behöver normalt ingen ytterligare kontroll eller påfyllnadsdos. Undantag är främst dialyspatienter och vissa immunsupprimerade personer. För dessa ska kontrollintervall och påfyllnadsstrategi individualiseras.

Hepatit B-vaccination förebygger ny infektion men behandlar inte en redan etablerad hepatit B. Den som är HBsAg-positiv ska därför hänvisas för medicinsk bedömning, kompletterande serologi, HBV-DNA, leverprover, fibrosbedömning och ställningstagande till behandling och levercancerövervakning.

Källor

1. Weng MK m.fl. Universal Hepatitis B Vaccination in Adults Aged 19-59 Years: Updated Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices, United States, 2022. MMWR Morb Mortal Wkly Rep 2022. PMID: 35358162
2. Schillie S m.fl. Prevention of Hepatitis B Virus Infection in the United States: Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices. MMWR Recomm Rep 2018. PMID: 29939980
3. Schillie S m.fl. CDC guidance for evaluating health-care personnel for hepatitis B virus protection and for administering postexposure management. MMWR Recomm Rep 2013. PMID: 24352112
4. Im YR m.fl. Prevalence of occult hepatitis B virus infection in adults: a systematic review and meta-analysis. Lancet Gastroenterol Hepatol 2022. PMID: 35961359
5. World Health Organization. Hepatitis B vaccines: WHO position paper, July 2017, Recommendations. Vaccine 2019. PMID: 28743487
6. Wong RJ m.fl. An Updated Assessment of Chronic Hepatitis B Prevalence Among Foreign-Born Persons Living in the United States. Hepatology 2021. PMID: 33655536
7. Platt L m.fl. Prevalence and burden of HBV co-infection among people living with HIV: A global systematic review and meta-analysis. J Viral Hepat 2020. PMID: 31603999
8. Chen W, Gluud C. Vaccines for preventing hepatitis B in health-care workers. Cochrane Database Syst Rev 2005. PMID: 16235273
9. Schönberger K m.fl. Determinants of Long-term protection after hepatitis B vaccination in infancy: a meta-analysis. Pediatr Infect Dis J 2013. PMID: 23249904
10. Poorolajal J m.fl. Booster dose vaccination for preventing hepatitis B. Cochrane Database Syst Rev 2010. PMID: 21069704
11. Kochhar GS m.fl. Hepatitis-B Vaccine Response in Inflammatory Bowel Disease Patients: A Systematic Review and Meta-analysis. Inflamm Bowel Dis 2021. PMID: 33393585
12. Jiang HY m.fl. Immune response to hepatitis B vaccination among people with inflammatory bowel diseases: A systematic review and meta-analysis. Vaccine 2017. PMID: 28404358
13. Fan W m.fl. Immunogenicity of Hepatitis B Vaccine in Preterm or Low Birth Weight Infants: A Meta-Analysis. Am J Prev Med 2020. PMID: 32564973
14. Zuckerman J. The place of accelerated schedules for hepatitis A and B vaccinations. Drugs 2003. PMID: 12921484
15. Keystone JS. Travel-related hepatitis B: risk factors and prevention using an accelerated vaccination schedule. Am J Med 2005. PMID: 16271544
16. Huprikar S m.fl. Solid organ transplantation from hepatitis B virus-positive donors: consensus guidelines for recipient management. Am J Transplant 2015. PMID: 25707744
17. Funk AL m.fl. Efficacy and safety of antiviral prophylaxis during pregnancy to prevent mother-to-child transmission of hepatitis B virus: a systematic review and meta-analysis. Lancet Infect Dis 2021. PMID: 32805200
18. Celzo F m.fl. Safety evaluation of adverse events following vaccination with Havrix, Engerix-B or Twinrix during pregnancy. Vaccine 2020. PMID: 32741674
19. Barril G, Teruel JL. Vaccination scheme in advanced chronic kidney disease. Nefrologia 2008. PMID: 19018745
20. U.S. Public Health Service. Updated U.S. Public Health Service Guidelines for the Management of Occupational Exposures to HBV, HCV, and HIV and Recommendations for Postexposure Prophylaxis. MMWR Recomm Rep 2001. PMID: 11442229
21. Gidengil C m.fl. Safety of Vaccines Used for Routine Immunization in the United States: An Update. AHRQ Comparative Effectiveness Reviews 2021. PMID: 34279864