Spermatocele (epididymal cysta): diagnostik och behandling

Sammanfattning

Spermatocele, även kallad epididymal cysta eller bitestikelcysta, är en vätskefylld cysta som utgår från bitestikeln, oftast från caput epididymidis. Fyndet är vanligt och oftast ofarligt. Patienten eller läkaren känner en mjuk, rund och smärtfri svullnad ovanför och bakom testikeln. Testikeln går att palpera för sig och svullnaden lyser igenom vid transillumination. Begreppen används i praktiken som synonymer: en spermatocele innehåller spermier, en epididymal cysta innehåller klar vätska, men skillnaden kan oftast inte avgöras kliniskt och påverkar inte handläggningen [1,8].

Diagnosen kan ofta ställas på status. Skrotalt ultraljud behövs när det är oklart om förändringen ligger i eller utanför testikeln, när testikeln inte går att palpera fullständigt, när cystan växer snabbt, gör ont eller har fasta komponenter, och när en yngre man har en vätskeansamling kring testikeln [1]. Palpabla förändringar inuti testikeln är i hög grad maligna, medan förändringar utanför testikeln oftast är godartade [1].

Information och exspektans är standardbehandling. Åtgärd är aktuell först när cystan ger besvär, till exempel tyngdkänsla, smärta eller en storlek som stör vardagen. Det finns ingen anledning att ta bort en symtomfri spermatocele, och cystan påverkar inte spermiekvaliteten i de studier som gjorts [4,5].

Aspiration utan skleroterapi ska undvikas, eftersom cystan fylls på igen. Skleroterapi och kirurgi är specialistuppgifter och kan ge obstruktion i bitestikeln. Hos män som vill ha barn nu eller senare ska behandling diskuteras med urolog, och skleroterapi är då inte förstahandsval [13,16].

Testikelcancer ska misstänkas vid knöl i själva testikeln, förändrad storlek eller konsistens på testikeln, eller oförklarad smärta eller tyngdkänsla i testikeln. Då görs skyndsamt ultraljud och vid välgrundad misstanke remiss enligt standardiserat vårdförlopp, se testikelcancer [30]. Akut debuterande smärta handläggs som akut skrotum.

Bakgrund och epidemiologi

Terminologi

Spermatocele och epididymal cysta beskriver cystisk dilatation av bitestikelns kanaler. MeSH för dem samman under samma deskriptor, där cystans vätska anges innehålla spermier [31]. I litteraturen används termerna ofta för samma sak, men de är strikt sett inte identiska: epididymal cysta innehåller klar vätska utan spermier, medan spermatocele innehåller spermier, vilket kan visas genom mikroskopi av aspirat eller vid operation [1,8,20,22]. Ultraljud kan särskilja dem hos barn [8]. Vuxna har ofta flera små cystor, och fyndet beskrivs då som epididymala cystor.

Svenska termer är spermatocele, epididymal cysta och bitestikelcysta. Engelska synonymer är spermatocele, epididymal cyst och epididymal cyst lesion.

Spermatocele ska inte förväxlas med:

• hydrocele, en vätskeansamling mellan tunica vaginalis visceralis och parietalis, se hydrocele
• varikocele, dilaterade vener i plexus pampiniformis, se varikocele
• testikeltumör och andra solida skrotala förändringar, se differentialdiagnoserna nedan
• ljumskbråck med innehåll i skrotum, se ljumskbråck hos vuxna

Förekomst

Små epididymala cystor är mycket vanliga vid skrotalt ultraljud. I en amerikansk fertilitetsmottagning hade 54 procent av 861 män minst en epididymal cysta (unilateral höger 19 procent, vänster 22 procent, bilateral 13 procent), medianstorleken var 4 mm och männen med cystor var äldre än männen utan [4]. I en mindre studie med 91 män var andelen 71 procent, utan skillnad mellan infertila och fertila män [5]. En översiktsartikel anger att cystor i epididymis och rete testis ses hos upp till 30 procent av asymtomatiska män vid ultraljud, framför allt efter 55 års ålder [11].

I primärvården är det mer relevant att spermatocele är en vanlig orsak till att en man söker för en knöl. I en brittisk studie av 845 patienter som remitterats för testikelknöl eller smärta var epididymala cystor och spermatoceler det vanligaste fyndet (27 procent), följt av hydrocele (11 procent), medan testikelcancer förelåg hos 4 procent [1].

I Sverige var incidensen av diagnosen hydrocele eller spermatocele i specialiserad vård cirka 100 per 100 000 män under åren 2005 till 2014, och behandlingsincidensen var cirka 17 per 100 000. Tillstånden drabbar framför allt äldre män [6].

Barn och ungdomar

Epididymala cystor förekommer även hos barn och ökar med åldern. I en kinesisk studie av 6 338 barn som genomgick skrotalt ultraljud hade 2,3 procent en cysta, med toppen vid 11 till 12 års ålder. Cystorna var oftast små (medel 4,7 till 4,9 mm), satt i 91 procent i caput och upptäcktes i 85 procent vid rutinundersökning [7]. I en polsk serie hade 16 procent av 363 pojkar och ungdomar med skrotalt ultraljud en cysta, och 34 procent av pojkarna över 14 år [9]. Samtidiga fynd var hydrocele, mikrolitiasis och varikocele, och inga tumörer sågs [7]. Associationer finns med kryptorkism, cystisk fibros, polycystisk njursjukdom och von Hippel-Lindaus sjukdom [7,8].

Riskfaktorer

Riskfaktorerna är dåligt kända. Förekomsten ökar med åldern [4,6]. Män som exponerats för dietylstilbestrol (DES) under fosterlivet hade i en amerikansk kohort förhöjd risk för epididymal cysta (riskkvot 2,5, 95 procents konfidensintervall 1,5 till 4,3) och högre risk vid exposition före graviditetsvecka 11 (riskkvot 3,5) [10]. DES förskrevs till gravida kvinnor från 1940-talet till 1970-talet, så frågan om moderns läkemedelsanvändning är aktuell främst hos män födda under de decennierna.

Obstruktion efter vasektomi är en annan beskriven mekanism. Spermatocele har rapporterats uppstå så sent som 17 år efter vasektomi, tolkat som följd av långvarig tryckstegring i epididymis [12]. Tubulär ektasi i epididymis, en närliggande diagnos med multipla små cystor, ses typiskt efter vasektomi, men även efter trauma eller infektion [11]. Frågan om vasektomi i anamnesen är därför relevant vid cystiska fynd i bitestikeln.

Patofysiologi

Epididymala cystor uppstår genom dilatation av efferenta kanaler och epididymala tubuli vid obstruktion [7]. Spermier som produceras i testikeln transporteras via rete testis och efferenta kanaler till bitestikeln, och cystan fylls med vätska och spermier som inte kan passera. Orsaken till obstruktionen är i regel okänd [7]. Trycket i bitestikeln ökar vid hinder längre ned i kanalsystemet, till exempel efter vasektomi, infektion eller trauma [11,12]. Hos barn har endokrint störande ämnen under fosterlivet diskuterats som möjlig orsak [7,10].

Cystväggen är tunn och kantad av ett enkelt epitel, och innehållet är vanligen grumligt av spermier. Vid mikroskopi av aspiratet ses spermier, vilket hjälper till att skilja spermatocele från hydrocele [20].

Cystan kommunicerar med bitestikelns kanalsystem. Det förklarar att den fylls på igen efter enbart aspiration och att kirurgen vid operation försöker identifiera kommunikationen mellan epididymis och cystan [24]. Samma anatomi förklarar varför kirurgi och skleroterapi kan skada bitestikelns kanalsystem [13].

Klinisk bild

Typisk presentation

Typiskt är en långsamt växande, mjuk, välavgränsad och rund svullnad ovanför och bakom testikelns övre pol, i regionen för caput epididymidis. Testikeln kan palperas separat från cystan [11]. Patienten upptäcker ofta knölen själv eller den hittas av en slump vid annan undersökning. Smärta saknas oftast. Större cystor ger tyngdkänsla eller dragande obehag, och en stor cysta kan ge upphov till ett kosmetiskt eller mekaniskt störande skrotalt utrymme. Cystor kan vara multipla och bilaterala. I en kirurgisk serie var medelstorleken 5 cm (variation 1 till 15 cm), och vanliga operationsindikationer var smärta (35 procent) och infertilitet (30 procent) [22].

Vid transillumination med ficklampa i ett mörkt rum lyser cystan igenom. Aspirat från en spermatocele är vanligen mjölkaktigt eller grumligt, till skillnad från den klara, gulaktiga vätskan vid hydrocele.

Atypiska presentationer

• Snabb tillväxt eller ny smärta hos en man med känd cysta. Orsaken kan vara blödning i eller infektion av cystan, men en annan diagnos måste uteslutas, och ultraljud bör göras.
• Akut skrotal smärta. Torsion av en spermatocele är en mycket sällsynt orsak och diagnostiseras oftast först vid skrotal exploration, då akut skrotum utreds som testikeltorsion tills motsatsen visats [26], se akut skrotum.
• Jättecystor, som kan nå 15 cm i diameter och trycka testikeln åt sidan [22,29].
• Cystor i bitestikelkroppen eller cauda, som är ovanligare än caput men förekommer [7].

Barn och äldre

Hos barn är fyndet oftast en liten, asymtomatisk cysta som upptäcks vid undersökning eller vid ultraljud av annan orsak [7,8]. Hos äldre män är fyndet vanligare, och patienterna söker oftare för tyngdkänsla eller svullnad [6].

Utredning och diagnostik

Anamnes

Ställ frågor om hur länge svullnaden funnits, om den förändrats i storlek, om smärta, trauma, feber, urinvägssymtom eller sexuellt överförbar infektion förekommit, och om patienten genomgått vasektomi eller skrotal kirurgi. Fråga också om barnönskan, eftersom den styr val av åtgärd [13]. Hos män födda mellan 1940- och 1970-talen är moderns eventuella DES-användning under graviditeten relevant [10].

Status

Undersök patienten både stående och liggande.

• Palpera testikeln och bitestikeln var för sig och kontrollera att hela testikeln går att känna. En spermatocele ligger ovanför och bakom testikeln och går att skilja från den. En hydrocele omger testikeln, som då är svår att palpera.
• Gör transillumination. Både spermatocele och hydrocele lyser igenom, medan en testikeltumör, ett hematocele och ett bråck med tarminnehåll inte gör det.
• Undersök under Valsalva för att se om svullnaden ökar. Varikocele fylls, och ett bråck får impuls. Spermatocele förändras inte.
• Palpera funikeln, ljumsken och kontralaterala testikeln. Fasthet, ojämnhet eller ökad volym i testikeln är larmsignaler. Är huden röd och bitestikeln öm bör epididymit övervägas.

Undersök alltid även det kontralaterala skrotalfacket, eftersom cystorna ofta är bilaterala [7].

Laboratorieprov

Typisk spermatocele kräver inga blodprover. Urinprov med urinsticka och urinodling är motiverat om patienten har urinvägssymtom eller tecken på epididymit. Om testikeltumör misstänks, hanteras tumörmarkörer inom utredningen enligt vårdförloppet [30]. Vid barnönskan och oklar fertilitet tas spermaprov, se manlig infertilitet.

Skrotalt ultraljud

Skrotalt ultraljud med högfrekvent sond (över 10 MHz) är undersökningen när diagnosen är osäker [27]. Cystiska extratestikulära förändringar som hydrocele, epididymal cysta och varikocele är lätta att diagnostisera med ultraljud, och de är godartade [2]. Spermatocele ses som en välavgränsad, rund eller oval anekoisk struktur vid caput epididymidis, ofta med dorsal akustisk förstärkning, och den kan vara uni- eller multilokulär med tunna septa. Vid spermatocele kan lågnivåekon förekomma i cystan, och bilden kan då likna en komplicerad cysta. Flerrummiga spermatoceler går att skilja från hydrocele med ultraljud [17].

Ultraljud är motiverat vid följande situationer [1,3,5]:

• osäkerhet om förändringen ligger i eller utanför testikeln
• testikeln går inte att palpera fullständigt
• hydrocele hos man mellan 20 och 40 år, där en underliggande tumör ska uteslutas
• snabb tillväxt, smärta eller misstänkta fasta komponenter eller kärlsignal i förändringen
• fertilitetsutredning

Ultraljud behövs inte hos en symtomfri man med en typisk, mjuk och transilluminerande cysta där testikeln är normal vid palpation. Vid typisk bild är det ofta tillräckligt att informera.

Magnetkamera kan övervägas som tilläggsundersökning när ultraljud är oklart, men rutinmässig användning är inte motiverad [27].

Differentialdiagnoser

Extratestikulära förändringar är oftast godartade, medan palpabla förändringar inuti testikeln är maligna i storleksordningen nio av tio fall [1]. Den viktigaste frågan i status är därför om förändringen sitter i eller utanför testikeln.

Epididymala cystor och hydrocele förekommer ofta samtidigt [7]. Solida epididymala tumörer är ovanliga. De flesta masslesioner i bitestikeln är godartade cystiska eller inflammatoriska tillstånd, medan de sällsynta maligna lesionerna framför allt är sarkom, metastaser eller primära adenokarcinom [27]. Enstaka fall av paratestikulärt rabdomyosarkom som liknat en epididymal cysta har rapporterats [7].

Behandling

Information och exspektans

Behandlingen är information och exspektans. Patienten får veta att cystan är godartad, att den inte ger cancer och att den inte behöver tas bort. Åtgärd är bara aktuell vid symtom eller stor volym. Kliesch anger att asymtomatiska fynd inte behöver korrigeras och att fertilitetsönskemål ska vägas in innan åtgärd hos yngre män [13]. Hos barn är exspektans förstahandsval. Cystor under 10 mm följs, och kirurgi övervägs vid symtom, tillväxt över 10 mm utan tillbakagång eller om diagnosen är osäker [7,9].

Vid dragande obehag kan analgetika och stödjande underkläder prövas.

Aspiration

Enbart aspiration ska undvikas. Cystan fylls på igen från den obstruerade kanalen, och varje punktion medför risk för infektion och blödning. Ett fallbeskrivet exempel är en spermatocele som tömdes efter ett trauma, återkom, blev en jättecysta och opererades slutligen [29]. Aspiration kan däremot användas diagnostiskt av urolog, då aspiratet undersöks för spermier [20].

Skleroterapi

Skleroterapi innebär att cystan töms och att ett skleroserande medel instilleras. Metoden används av urologer i öppenvård och bör diskuteras med urolog före beslut. I studier av blandade hydrocele- och spermatocelepatienter har olika medel prövats:

Studierna är små, har olika uppföljningstid och blandar hydrocele och spermatocele, så effekten för enbart spermatocele är osäkrare än för hydrocele. Ungefär hälften av patienterna i den finska studien fick smärta efter ingreppet, och infektion och hematom förekom hos enstaka patienter [16].

Skleroterapi kan teoretiskt orsaka obstruktion av bitestikelns kanalsystem. Data om fertilitet efter skleroterapi är begränsade. Efter skleroterapi med alkohol försämrades spermaparametrarna under upp till sex månader men normaliserades vid tolv månader hos män som redan hade barn [21]. Författarna till studien av etanolaminoleat rekommenderar behandlingen för äldre män med en till tre cystor där fertiliteten inte spelar roll [16]. Skleroterapi bör därför inte erbjudas män som önskar fler barn.

Kirurgi (spermatocelektomi)

Kirurgi är aktuell vid betydande besvär eller stor cysta hos patient som önskar behandling. Operationen innebär att cystan exstirperas från bitestikeln, med eller utan epididymektomi. En svensk registerstudie fann att konventionell kirurgi vid hydrocele eller spermatocele hade komplikationer hos 17,5 procent mot 4,6 procent efter aspiration (med eller utan skleroterapi), och att orkiektomi användes som primär behandling i 2,4 procent av fallen, vilket författarna ifrågasätter [6].

Vid önskemål om fertilitetsbevarande bör mikrokirurgisk teknik väljas, eftersom risken för skada på bitestikelns kanaler då är lägre. I en serie om 23 män med 36 cystor hade ingen man med både pre- och postoperativ spermaanalys fått minskat spermieantal. Inga recidiv eller testikelatrofier sågs efter i medeltal 17 månaders uppföljning, och ett hematom var den enda komplikationen [22]. En turkisk serie med mikroskopisk enkeltubulär teknik fann ingen skillnad i spermiekoncentration eller volym men en statistiskt signifikant skillnad i motilitet, och inga recidiv [23]. I en amerikansk retrospektiv serie om 70 operationer var recidivfrekvensen 14 procent efter i median 3,5 månaders uppföljning, och recidiv var vanligare utan epididymektomi. Epididymektomi lämpar sig dock inte för män som vill bevara fertiliteten [24].

Kirurgi kan ge obstruktion i bitestikeln med nedsatt fertilitet. Kliesch anger att risken ska diskuteras med patienten före ingreppet och att kryopreservering av sperma kan övervägas hos yngre män [13]. I en serie om 159 preparat från hydrocele- och spermatocelekirurgi sågs ingen malignitet, och rutinmässig patologi har därför bedömts ge liten nytta [25].

Vad man bör undvika

• Aspirera spermatocele i primärvården. Det ger recidiv och infektionsrisk.
• Erbjuda skleroterapi eller kirurgi till symtomfria män eller till män som vill ha barn utan urologbedömning.
• Operera för att utesluta cancer vid en typisk, extratestikulär cystisk förändring. Ultraljud ger vanligen tillräcklig säkerhet [2,3].
• Dröja med ultraljud vid en knöl som kan sitta i testikeln.
• Förklara infertilitet med en epididymal cysta utan att utreda mannen och partnern. Cystor har inte visats försämra spermaparametrar [4,5].
• Behandla med antibiotika utan tecken på infektion.

När ska man remittera

Remittera till urolog vid:

• besvärande eller stor spermatocele där patienten önskar behandling
• spermatocele hos man med barnönskan och besvär eller infertilitet
• oklar diagnos efter ultraljud, snabb tillväxt eller fasta komponenter
• misstanke om tumör (remiss enligt vårdförloppet, se testikelcancer)
• hos barn: smärta, tillväxt över 10 mm utan tillbakagång eller oklar diagnos [7,9]

Testikelcancer ska misstänkas vid palpabel knöl i testikeln, förändring av testikelns storlek eller konsistens, smärta, obehag eller tyngdkänsla i testikeln utan annan uppenbar förklaring, epididymitsymtom som kvarstår tre veckor trots behandling och nytillkommen bröstkörtelförstoring utan annan förklaring. Utredningen innefattar klinisk undersökning av testiklarna och skyndsamt ultraljud. Välgrundad misstanke föreligger vid testikeltumör på bilddiagnostik, förhöjt alfafetoprotein som inte förklaras av leversjukdom, förhöjt beta-hCG eller histologiskt fynd som talar för germinalcellscancer, och patienten remitteras då omedelbart enligt standardiserat vårdförlopp. Vart remissen skickas bestäms lokalt. Hos patienter under 18 år startas inget vårdförlopp, och närmaste barnklinik eller barnonkologisk klinik kontaktas samma dag [30].

Uppföljning och prognos

Spermatocele är en godartad förändring, och prognosen är god. Ingen rutinmässig uppföljning behövs vid en typisk cysta. Patienten uppmanas att söka igen vid tillväxt, smärta, hårdhet eller om en knöl börjar kännas i själva testikeln.

Hos barn ökar cystorna sällan i storlek. I en studie med 101 barn som följdes upp i 6 till 24 månader försvann cystan hos 12, minskade hos 6 och ökade hos 2, medan antalet cystor ökade hos 6 [7]. Hos vuxna är förloppet i regel långsamt. Efter kirurgi är recidiv ovanligt men förekommer, särskilt utan epididymektomi [24]. Efter skleroterapi kan flera behandlingar behövas, och recidiv har setts efter mer än ett år [14,16].

Spermatocele påverkar inte spermakvaliteten i de studier som gjorts [4,5]. Partiell obstruktion i bitestikeln har dock beskrivits som bidragande orsak till oligozoospermi [28], och män med svår oligozoospermi eller azoospermi och cystiska fynd i bitestikeln bör utredas av urolog, se manlig infertilitet.

Vanliga frågor

Är en spermatocele farlig eller kan den bli cancer?

Nej. Spermatocele är en godartad cysta. I en studie av 159 preparat från hydrocele och spermatocele sågs ingen malignitet [25]. Vid knöl i själva testikeln eller hård, ojämn eller växande svullnad är cancer en möjlighet, och patienten bör då undersökas med ultraljud och vid välgrundad misstanke remitteras enligt vårdförloppet [30].

Påverkar spermatocele fertiliteten?

I studier av män som undersöktes för infertilitet fanns ingen skillnad i spermaparametrar mellan män med och utan epididymala cystor [4,5]. Det är däremot behandlingen som kan skada fertiliteten, eftersom kirurgi och skleroterapi kan ge obstruktion i bitestikeln [13]. Män som vill ha barn bör därför diskutera behandling med urolog.

Försvinner en spermatocele av sig själv?

Hos barn kan cystor försvinna eller minska, men hos de flesta förblir de oförändrade [7]. Hos vuxna är spontan tillbakagång inte något man bör räkna med, men cystan växer oftast långsamt och kräver ingen åtgärd om den inte ger besvär.

Kan man tömma en spermatocele med en spruta?

Enbart tömning hjälper sällan, eftersom cystan fylls på igen [29]. Skleroterapi ger bättre effekt men ska bara göras efter bedömning av urolog och inte hos män som vill ha barn.

Vad är skillnaden mellan spermatocele och hydrocele?

Spermatocele ligger ovanför och bakom testikeln och kommer från bitestikeln, och testikeln går att känna för sig. Hydrocele är en vätskeansamling som omger testikeln. Ultraljud skiljer dem åt [17], se hydrocele.

Källor

1. Stonier T, Simson N, Challacombe B. Diagnosing testicular lumps in primary care. Practitioner 2017. PMID: 29020728
2. Woodward PJ, Schwab CM, Sesterhenn IA. From the archives of the AFIP: extratesticular scrotal masses: radiologic-pathologic correlation. Radiographics 2003. PMID: 12533657
3. Rubenstein RA, Dogra VS, Seftel AD, Resnick MI. Benign intrascrotal lesions. J Urol 2004. PMID: 15076274
4. Greenberg DR m.fl. Epididymal cyst lesions are not associated with impaired semen parameters among men presenting for fertility evaluation. J Urol 2024. PMID: 39186830
5. Weatherly D m.fl. Epididymal cysts: are they associated with infertility? Am J Mens Health 2018. PMID: 27118455
6. Lundström KJ m.fl. Epidemiology of hydrocele and spermatocele; incidence, treatment and complications. Scand J Urol 2019. PMID: 30990342
7. Cai W m.fl. Epididymal cysts in children: frequency, clinical characteristics, and management strategies. Front Pediatr 2024. PMID: 39108693
8. Boscarelli A, Bellini T. Epididymal cyst in children. Eur J Pediatr 2021. PMID: 33851241
9. Niedzielski J, Miodek M, Krakós M. Epididymal cysts in childhood: conservative or surgical approach? Pol Przegl Chir 2012. PMID: 22985703
10. Palmer JR m.fl. Urogenital abnormalities in men exposed to diethylstilbestrol in utero: a cohort study. Environ Health 2009. PMID: 19689815
11. Pedaprolu AS, Semy MF, Bhargava A. Tubular ectasia of the epididymis: a case report and literature review. Cureus 2024. PMID: 39347337
12. Mizoguchi H m.fl. Bilateral spermatocele developed after vasectomy: a case report. Nihon Hinyokika Gakkai Zasshi 1994. PMID: 7990307
13. Kliesch S. Hydrocele, spermatocele, and vasectomy: management of complications. Urologe A 2014. PMID: 24806800
14. Jahnson S, Sandblom D, Holmäng S. A randomized trial comparing 2 doses of polidocanol sclerotherapy for hydrocele or spermatocele. J Urol 2011. PMID: 21849198
15. Velander S, Lundström KJ, Styrke J. Safety and efficacy in sclerotherapy of testicular hydro/spermatocele with 25 versus 50 mL ethanol 99.5%: a randomised controlled phase II study. Scand J Urol 2025. PMID: 40899948
16. Tammela TL m.fl. Ethanolamine oleate sclerotherapy for hydroceles and spermatoceles: a survey of 158 patients with ultrasound followup. J Urol 1992. PMID: 1593687
17. Mattila SI m.fl. Ultrasound follow-up of ethanolamine oleate sclerotherapy for spermatoceles. Eur Urol 1993. PMID: 8508888
18. Beiko DT, Morales A. Percutaneous aspiration and sclerotherapy for treatment of spermatoceles. J Urol 2001. PMID: 11435841
19. Low LS m.fl. Aspiration and sclerotherapy of hydroceles and spermatoceles/epididymal cysts with 100% alcohol. ANZ J Surg 2020. PMID: 31628703
20. Brockman S m.fl. Aspiration and sclerotherapy: a minimally invasive treatment for hydroceles and spermatoceles. Urology 2022. PMID: 34968574
21. Shan CJ m.fl. Sclerotherapy of hydroceles and spermatoceles with alcohol: results and effects on the semen analysis. Int Braz J Urol 2011. PMID: 21756377
22. Kauffman EC m.fl. Microsurgical spermatocelectomy: technique and outcomes of a novel surgical approach. J Urol 2011. PMID: 21074792
23. Altay MS m.fl. Microscopic single-tubule technique for spermatocelectomy in cases of spermatocele: a rarely used surgical method and its outcomes. Int Urol Nephrol 2025. PMID: 40121582
24. Cahill EM m.fl. Spermatocelectomy with and without epididymectomy: retrospective experience at a single institution in patients not interested in fertility preservation. Can J Urol 2025. PMID: 41220363
25. Shah VS, Nepple KG, Lee DK. Routine pathology evaluation of hydrocele and spermatocele specimens is associated with significant costs and no identifiable benefit. J Urol 2014. PMID: 24768992
26. Gebreselassie KH m.fl. Torsed spermatocele, a rare cause of acute scrotum: report of a case and review of literature. Urol Case Rep 2022. PMID: 35959225
27. Heidenreich A m.fl. EAU Guidelines on Testicular Cancer, limited update March 2026. European Association of Urology 2026. uroweb.org/guidelines/testicular-cancer
28. Colpi GM, Caroppo E. Partial epididymal obstruction as a cause of idiopathic oligozoospermia: a reproductive urologist's perspective following 35 years of surgical and clinical experience. J Clin Med 2024. PMID: 38256519
29. Salama N, Hassan OS. A post-aspiration giant spermatocele in a young man: a case report and literature review. Clin Med Insights Case Rep 2022. PMID: 35591974
30. Regionala cancercentrum. Standardiserat vårdförlopp testikelcancer, förkortad version för primärvården. 2025-05-06. cancercentrum.se
31. National Library of Medicine. MeSH-deskriptor Spermatocele (D013088). nlm.nih.gov/mesh