Testikelcancer: utredning, diagnostik och SVF

Sammanfattning

Testikelcancer är den vanligaste cancerformen hos män mellan 15 och 35 år, och i Sverige diagnostiseras drygt 300 fall per år [5]. Mer än 90 procent är germinalcellstumörer, som delas in i seminom och icke-seminom [1,6]. Sjukdomen debuterar oftast som en fast, smärtfri knöl eller en förändrad storlek eller konsistens i en testikel, ofta upptäckt av patienten själv [1,6]. Mer än 95 procent av patienterna botas, men utfallet är beroende av att tumören upptäcks tidigt och att orkidektomin inte fördröjs [1,5].

Primärvårdens uppgift är att tänka på tumör vid varje fast resistens i testikeln, undersöka båda testiklarna noggrant och beställa skrotalt ultraljud skyndsamt [3,4]. Ultraljud är förstahandsundersökningen och skiljer med hög säkerhet mellan intratestikulära och extratestikulära förändringar [1,12,13]. Tumörmarkörerna AFP, hCG och LDH kompletterar bilden men utesluter inte sjukdom när de är normala [1,14]. Punktion, finnålsaspiration, biopsi eller skrotal incision av en misstänkt testikeltumör ska inte göras [1,13].

Standardiserat vårdförlopp (SVF) startas när det finns välgrundad misstanke: ultraljudsfynd som talar för testikeltumör, förhöjt AFP som inte förklaras av leversjukdom eller förhöjt beta-hCG [3,4]. Remissen skickas omedelbart, och den optimala ledtiden från beslut till mottagen remiss är en kalenderdag [3,4]. För patienter under 18 år startas inget SVF, utan närmaste barnklinik kontaktas samma dag [3,4].

Behandlingen börjar med inguinal orkidektomi. Innan operationen ska patienten erbjudas spermanedfrysning och testikelprotes [1,3]. Fortsatt behandling styrs av histologi, stadium och riskgrupp och kan vara övervakning, en kur karboplatin, kemoterapi med BEP, strålbehandling eller retroperitoneal lymfkörtelutrymning [1]. Differentialdiagnoserna är många och de flesta är godartade, till exempel hydrocele, spermatocele, varikocele och epididymit, men en knöl som sitter i själva testikeln ska hanteras som tumör tills motsatsen är visad [12,13].

Bakgrund och epidemiologi

Terminologi

Testikelcancer, testikeltumör och testikulär germinalcellstumör (på engelska testicular germ cell tumour, TGCT) används ofta som synonymer. De flesta maligna tumörer i testikeln utgår från germinalcellsneoplasi in situ (GCNIS, tidigare kallad carcinoma in situ eller intratubulär germinalcellsneoplasi) och delas in i seminom och icke-seminom [1,8]. Gruppen icke-seminom (NSGCT) omfattar embryonalt karcinom, äggsäckstumör (yolk sac tumour), koriokarcinom och teratom, och tumörer med komponenter av flera typer kallas blandade germinalcellstumörer [1]. Gällande histopatologisk klassifikation är WHO:s från 2022 [1]. Det standardiserade vårdförloppet omfattar även extragonadala germinalcellstumörer i retroperitoneum och mediastinum (diagnoskoderna C62, C38.3 och C48.0) [3].

Förekomst

Testikelcancer utgör cirka 1 procent av cancer hos vuxna män, med tre till tio nya fall per 100 000 män och år i västvärlden [1]. Incidensen har ökat under flera decennier, och orsaken till ökningen är inte klarlagd [1,5,7]. I Sverige rör det sig om drygt 300 patienter per år, och incidensen i Norge och Danmark är nästan dubbelt så hög [5]. Toppen för icke-seminom ligger i 20-årsåldern och för seminom i 30-årsåldern [1]. Cirka 60 procent av germinalcellstumörerna är seminom och 40 procent icke-seminom [5]. Vid diagnos är 1 till 2 procent bilaterala [1].

Vid diagnos har 70 till 75 procent av patienterna stadium I (tumören är begränsad till testikeln), cirka 20 procent har spridning enbart till retroperitoneala lymfkörtlar och cirka 10 procent utbredd spridning [6].

Riskfaktorer

De välbelagda riskfaktorerna är komponenter i testikulärt dysgenesisyndrom: kryptorkism, hypospadi, nedsatt spermatogenes och subfertilitet, samt könsutvecklingsrubbningar [1]. Därutöver har man tidigare testikelcancer eller GCNIS i den andra testikeln, och testikelcancer hos förstagradssläktingar [1].

• Kryptorkism är den vanligaste enskilda riskfaktorn. I en stor metaanalys var risken cirka fyra gånger högre. Risken var högst vid bilateral kryptorkism (relativ risk 9,8) och vid sen orkidopexi, och orkidopexi under första levnadsåret minskar risken [7,8].
• Hos förstagradssläktingar till en patient är risken fyra till åtta gånger högre, och minst 2 procent av fallen ingår i familjehopning [7].
• Infertilitet och dålig spermiekvalitet är associerade med ökad risk. Infertila män har högre risk för testikelcancer, och EAU rekommenderar skrotalt ultraljud hos infertila män [10,11]. Läs mer i manlig infertilitet.
• Cannabisanvändning, lång kroppslängd, prenatal exponering för hormonstörande ämnen och vissa yrkesexponeringar har kopplats till ökad risk, men evidensen varierar i styrka [6,7].
• Testikulär mikrolitiasis är vanligt som tillfällighetsfynd. En systematisk översikt visar att mikrolitiasis inte är en oberoende riskfaktor, utan hänger samman med testikelcancer genom andra tillstånd som kryptorkism, infertilitet och släktanlag [9]. EAU rekommenderar att man inte gör biopsi, ultraljudskontroller, tumörmarkörer eller datortomografi enbart på grund av isolerad mikrolitiasis hos män utan andra riskfaktorer [10].

Patofysiologi

De flesta germinalcellstumörer uppstår ur GCNIS [1,8]. Genetisk predisposition spelar stor roll. Polygena riskvarianter förklarar cirka 44 procent av ärftligheten. Någon enskild högpenetrant gen finns inte, och bara CHEK2 har identifierats som gen med måttlig penetrans [7].

Seminom och icke-seminom har olika biologi och kliniskt beteende. Metastaser sprids via lymfbanor och blodbanor till retroperitoneala lymfkörtlar, lungor och i vissa fall hjärna [1,12]. Tabellen sammanfattar skillnaderna som har betydelse för utredningen.

Mindre än 5 procent av testikelcancer saknar samband med GCNIS. Hit hör spermatocytiska tumörer, som oftast drabbar äldre män, och könssträngs-stromatumörer som Leydigcellstumör (cirka 4 procent av testikeltumörerna hos vuxna) och Sertolicellstumör. Cirka 10 procent av dessa är maligna, och de kan ge hormonella symtom såsom gynekomasti [1,12].

Klinisk bild

Typisk presentation är en smärtfri, fast knöl eller förhårdnad i testikeln, eller en förändring i testikelns storlek eller konsistens. Patienten har ofta själv upptäckt den, eller den påträffas av partner eller läkare [1,6]. Smärta, antingen skrotal eller i buk eller rygg, förekommer och kan fördröja diagnosen [1]. Smärta, obehag eller tyngdkänsla i testikeln utan uppenbar förklaring är i sig ett kriterium för misstanke i SVF [3].

Ytterligare symtom och fynd som ska väcka misstanke är:

• misstänkt bitestikelinflammation där symtomen kvarstår efter tre veckors behandling [3,4]
• nytillkommen bröstkörtelförstoring utan annan uppenbar förklaring [3,4]. Se gynekomasti
• sekundär hydrocele, som kan dölja en underliggande tumör [12]
• fynd som talar för metastaser vid undersökning av buk, thorax och supraklavikulärt [1]

Små, icke palpabla tumörer kan upptäckas som tillfällighetsfynd vid ultraljud som gjorts av annan anledning, till exempel vid infertilitetsutredning [1,10]. Ett publicerat fall beskriver en man som opererades för testikeltorsion och två månader senare sökte med växande svullnad och smärta, där ultraljud visade en blandad germinalcellstumör. Kvarstående eller tilltagande svullnad efter torsion eller trauma ska därför utredas på nytt [21].

Hos barn och ungdomar under 18 år ska en misstänkt malignitet inte utredas inom SVF, och närmaste barnklinik eller barnonkologisk klinik kontaktas samma dag [3,4].

Utredning och diagnostik

Anamnes

Fråga efter hur och när knölen upptäcktes, tillväxttakt, smärta, trauma och feber. Tidigare kryptorkism eller orkidopexi, tidigare testikelcancer, testikelcancer hos far eller bröder, infertilitet, hypospadi och cannabisanvändning är relevant bakgrund [1,6,7]. Fråga efter bröstsvullnad, ryggsmärta, hosta, viktnedgång och tecken på genital infektion.

Status

Undersök båda testiklarna med patienten både stående och liggande, och jämför sidorna med avseende på storlek, konsistens, läge och ömhet. Undersök bitestiklar, sädessträngar och ljumskar, samt palpera buken. EAU rekommenderar att undersökningen omfattar supraklavikulära, cervikala, axillära och inguinala lymfkörtlar samt brösten [1].

Hydrocele är mjuk, fluktuerande och släpper igenom ljus vid transillumination [13]. Ett hydrocele utesluter dock inte tumör, eftersom hydrocele kan vara sekundär till en tumör och dölja den [12]. Varikocele känns som en "påse maskar" och är mest framträdande stående och vid Valsalva [13]. Spermatocele och epididymal cysta sitter i bitestikeln, nästan alltid i caput, och går att skilja från testikeln [12]. En fast, oöm knöl som ligger i testikeln, rör sig med den och inte kan särskiljas från testikelvävnaden är tumör tills motsatsen är visad. Palpationsfynden ersätter aldrig ultraljud.

Notera storleken på den andra testikeln. En volym under 12 ml är en riskmarkör för GCNIS i den kontralaterala testikeln och påverkar specialistens bedömning [1].

Skrotalt ultraljud

Skrotalt ultraljud är förstahandsundersökningen vid varje misstänkt testikeltumör och ska göras skyndsamt [1,3,4]. EAU rekommenderar högfrekvent ultraljud (över 10 MHz) av båda testiklarna [1]. Undersökningen har en rapporterad känslighet på 92 till 98 procent och en specificitet på 95 till 99,8 procent för cancer [13].

Ultraljudet ska bekräfta att en förändring finns, avgöra om den är intra- eller extratestikulär, ange storlek och läge samt beskriva den andra testikeln [1]. Fynd och tolkning:

• Seminom ses som en solid, hypoekogen förändring med intern vaskularisering, från små noduli till en tumör som ersätter hela testikeln [12].
• Icke-seminom är oftare heterogena, med cystiska områden, oregelbunden avgränsning och ekogena foci (förkalkning, blödning eller fibros). Vissa har ökad kärlförsörjning och kan likna inflammation. Då ska ultraljudet följas upp [12].
• Epidermoidcystan är den vanligaste godartade testikelförändringen (1 till 2 procent av testikeltumörerna) och har ofta ett lökskalsliknande mönster utan kärlflöde på doppler, men kan inte alltid skiljas från tumör [12].
• Enkla cystor i testikeln är oftast tillfällighetsfynd, och mikrolitiasis ses som multipla små foci utan skugga (figur 1) [12,20].

Små, icke palpabla förändringar är ett särskilt problem. Av förändringar under 3 mm är nästan alla benigna, av dem under 5 mm är 87 procent benigna och av dem under 10 mm 70 procent. Cancer kan ändå finnas i förändringar under 1 cm [1]. Hanteringen av sådana fynd (uppföljning, MR, testisbevarande kirurgi) ska ske i samråd med urolog.

Ultraljud rekommenderas även för män med retroperitoneal eller visceral tumör, med eller utan förhöjt hCG eller AFP, när ingen testikelförändring kan palperas [1].

Tumörmarkörer

AFP, hCG och LDH bestäms före orkidektomi och används för diagnos, riskindelning och uppföljning [1]. Upp till 90 procent av icke-seminomen har förhöjt AFP eller beta-hCG vid diagnos, och 39 procent har båda förhöjda. Rena seminom kan ha förhöjt hCG i upp till 30 procent av fallen, medan ett tydligt förhöjt AFP hos en patient med seminom ska väcka misstanke om en icke-seminomatös komponent [1].

Normala markörer utesluter inte testikelcancer. Känsligheten vid diagnos är bara cirka 50 procent, och falskt positiva värden kan ses vid andra godartade och maligna tillstånd [14]. Halveringstiden efter orkidektomi är fem till sju dagar för AFP och ett till tre dygn för hCG, vilket specialisten tar hänsyn till vid stadieindelning [1]. Förhöjt AFP ska bedömas mot leversjukdom [3,4].

Den förkortade SVF-versionen för primärvården anger beta-hCG (eller total plus beta-hCG) vid nytillkommen bröstkörtelförstoring utan annan uppenbar förklaring [3,4]. Tas AFP och hCG ändå i primärvården får provtagningen inte fördröja ultraljudet, och förhöjda värden är i sig kriterier för välgrundad misstanke. Normala svar ändrar inte behovet av ultraljud vid kvarstående klinisk misstanke [1,14].

Vad som inte ska göras

• Ingen punktion, finnålsaspiration eller biopsi av en misstänkt testikeltumör. Utredningen går till radikal orkidektomi via ljumsksnitt [1,13].
• Ingen skrotal incision. Ett skrotalt tillvägagångssätt ger högre risk för lokalt återfall och bör undvikas när testikelcancer misstänks [1].
• Fortsatt expektans eller nya antibiotikakurer vid epididymitmisstanke som inte gått över efter tre veckor. Kvarstående symtom är ett misstankekriterium i SVF och ska leda till ultraljud [3,4].
• Avvakta inte med remiss i väntan på tumörmarkörer eller ytterligare kontroller om ultraljudet visar en tumör [3,4].
• Stadieindelande datortomografi av thorax, buk och bäcken hör till specialistutredningen i SVF (block B) och behöver inte göras före remissen [1,3].

Differentialdiagnoser

Tabellen visar de vanligaste förklaringarna till en knöl eller svullnad i skrotum hos vuxna män och hur de skiljs från testikeltumör. Akut skrotum (torsion, akut epididymit) beskrivs i akut skrotum.

Hydrocele, varikocele och spermatocele kan förekomma samtidigt med en testikeltumör. Därför räcker det inte att ställa en av dessa diagnoser vid palpation. Om testikeln inte kan palperas ordentligt på grund av vätska, eller om anamnesen är atypisk, ska ultraljud göras [12,13].

Kronisk epididymit och kronisk testikelsmärta

Kronisk epididymit definieras som symtom över tre månader och kännetecknas vanligen av smärta utan svullnad [18]. Smärta i testikel eller bitestikel utan förklaring ska ändå leda till ultraljud för att utesluta tumör, eftersom detta är ett eget misstankekriterium i SVF [3,4]. Först när tumör och andra lokala förklaringar är uteslutna handläggs smärtan som ett primärt skrotalt smärtsyndrom. EAU anger att ultraljud av skrotalinnehållet därefter inte bidrar diagnostiskt, att man bör informera om risken för smärta efter vasektomi och att öppen inguinal bråckkirurgi ger lägre risk för skrotal smärta än laparoskopisk [17].

Algoritm för nytillkommen knöl i skrotum

1. Akut, svår smärta eller hög, öm testikel med akut debut: handlägg som torsion och remittera akut enligt akut skrotum.
2. Fast knöl i testikeln, eller förändrad storlek eller konsistens: beställ skrotalt ultraljud skyndsamt. Undersök bröstkörtlar, buk och supraklavikulärt.
3. Mjuk eller cystisk resistens utanför testikeln: ultraljud vid osäkerhet eller om testikeln inte går att palpera ordentligt. Annars hanteras den enligt respektive diagnos.
4. Ultraljudsfynd som talar för tumör, förhöjt AFP som inte förklaras av leversjukdom eller förhöjt beta-hCG: välgrundad misstanke, skicka SVF-remiss samma dag.
5. Misstänkt epididymit som inte förbättrats efter tre veckors behandling: ultraljud och bedömning enligt punkt 4.

Behandling

Förstahandsåtgärder i primärvården

Behandlingen av testikelcancer sker i specialiserad vård och följer EAU:s riktlinje, som uppdateras årligen [1,2]. Primärvårdens roll är att inte fördröja, att informera patienten om att fler undersökningar behövs för att avgöra om cancer föreligger, och att samtala om fertilitet. Remissen ska innehålla patientens och remittentens telefonnummer för snabb kontakt [3,4]. Beslutet om SVF fattas i samråd med patienten.

Orkidektomi

Standardbehandling är radikal inguinal orkidektomi med delning av sädessträngen vid inre inguinalringen [1]. Innan operationen ska alla patienter få information om hur sjukdomen och behandlingen kan påverka fertiliteten och erbjudas kontakt med en fertilitetsenhet för nedfrysning av spermier. Alla ska också erbjudas testikelprotes [1,3]. EAU rekommenderar att spermabanksdepå diskuteras med alla män före behandling (stark rekommendation), eftersom dålig spermiekvalitet är vanligt hos patienter med testikelcancer både före och efter behandling [1]. Spermanedfrysning ska ordnas före orkidektomin och i alla fall före kemoterapi eller strålbehandling.

Testisbevarande kirurgi kan övervägas vid synkrona bilaterala tumörer, tumör i solitär testikel eller när en benign tumör är sannolik, och görs då med fryssnittsundersökning av en erfaren patolog [1]. Detta är ett specialistbeslut.

Fortsatt behandling efter orkidektomi

Efter patologisk undersökning bedöms stadium (TNM 2025) och riskgrupp (IGCCCG) vid multidisciplinär konferens [1,3]. Överblick:

Vid stadium I seminom förutsäger tumörstorlek över 4 cm och invasion av rete testis återfall. I en svensk-norsk population var återfallsrisken 4,0 procent vid övervakning och 2,2 procent efter karboplatin hos patienter utan riskfaktor, och 15,5 respektive 9,3 procent hos patienter med en eller två riskfaktorer [15].

Stadieindelning i korthet

Stadieindelningen bygger på TNM (UICC 2025) med tillägg av tumörmarkörer (S0 till S3) efter orkidektomi, och IGCCCG-klassifikationen delar upp metastaserad sjukdom i god, intermediär och dålig prognos. Femårsöverlevnaden i IGCCCG-grupperna för icke-seminom är 96, 89 och 67 procent, och för seminom 95 procent (god) och 88 procent (intermediär) [1]. Stadieindelning med datortomografi av thorax, buk och bäcken görs av specialiserad vård (figur 6).

Standardiserat vårdförlopp (SVF)

Det standardiserade vårdförloppet för testikelcancer (inklusive extragonadala germinalcellstumörer) fastställdes som version 3.0 av RCC i samverkan den 6 maj 2025 [3]. RCC har inte tagit fram något nationellt vårdprogram för testikelcancer. Vården samarbetar i stället inom SWENOTECA, som har tagit fram behandlingsriktlinjer [19].

När ska man misstänka testikelcancer

Följande ska föranleda misstanke [3,4]:

• palpabel knöl i testikeln
• förändring av storlek eller konsistens på testikel
• smärta, obehag eller tyngdkänsla i testikel utan annan uppenbar förklaring
• misstänkt bitestikelinflammation där symtomen kvarstår efter tre veckor trots behandling
• nytillkommen bröstkörtelförstoring utan annan uppenbar förklaring

Vad primärvården gör vid misstanke

Vid misstanke utförs klinisk undersökning med grundlig undersökning av testiklarna och skyndsam ultraljudsundersökning av testiklarna. Vid nytillkommen bröstkörtelförstoring utan annan uppenbar förklaring tas beta-hCG, eller total plus beta-hCG [3,4]. I den senaste versionen är palpabel knöl inte längre ett kriterium för välgrundad misstanke, och ultraljud är inte längre ett filter före remiss, utan ett steg i utredningen vid misstanke [3].

Vid radiologiska eller kliniska tecken på omfattande metastasering, eller vid mycket höga tumörmarkörnivåer (AFP och hCG), kontaktas regionansvarig onkolog omgående och patienten handläggs akut [3,4].

Välgrundad misstanke

Välgrundad misstanke, och därmed start av SVF, föreligger vid ett eller flera av följande [3,4]:

• misstanke om testikeltumör vid bilddiagnostik
• förhöjt AFP som inte förklaras av leversjukdom
• förhöjt beta-hCG
• histopatologiskt fynd talande för germinalcellscancer

Vid välgrundad misstanke ska patienten omedelbart remitteras till utredning enligt SVF. Vart remissen skickas bestäms lokalt [3,4].

Remissen

Före remissen beaktas att patienten önskar, har nytta av och klarar av utredningen, vilket avgörs tillsammans med patienten och eventuellt närstående. Remissen ska utöver standarduppgifter innehålla kontaktuppgifter (telefonnummer) till patienten och till remittenten för att möjliggöra snabb kontakt. Patienten ska informeras om att det finns anledning att göra fler undersökningar för att ta reda på om cancer föreligger, och att utredningen sker enligt SVF [3,4]. Det är praktiskt att bifoga ultraljudsrapport och eventuella markörsvar, så att specialistvården kan agera direkt.

Ledtider

Den optimala ledtiden från beslut om välgrundad misstanke till mottagen remiss är en kalenderdag [3,4]. I specialiserad vård anges följande rekommenderade ledtider [3]:

Målet är att 80 procent av patienterna ska utredas inom ledtiderna [3].

Vad som sker i specialistvården

Vid mottagen remiss bokas patienten till ultraljud (om det inte redan är gjort) och besök hos urolog. Utredningen omfattar anamnes och klinisk undersökning, beta-hCG, AFP, LDH och eventuellt PLAP, kontaktsjuksköterska och bedömning av rehabiliteringsbehov, datortomografi av thorax, buk och bäcken, hormonstatus, erbjudande om spermanedfrysning och testikelprotes, samt orkidektomi [3]. Alla patienter ska erbjudas kontakt med fertilitetsenhet före orkidektomin [3].

Undantag

• Barn och ungdomar under 18 år med misstänkt malignitet utreds utanför SVF. Närmaste barnklinik eller barnonkologisk klinik kontaktas samma dag [3,4].
• Patienter som behandlats för testikelcancer och får återfall under pågående uppföljning utreds utanför SVF. Ett nytt SVF startas om återfallet kommer efter avslutad uppföljning [3,4].

Uppföljning och prognos

Uppföljning

Specialistvården ansvarar för kontroller med tumörmarkörer och bilddiagnostik. EAU delar in uppföljningen i tre grupper: seminom stadium I, icke-seminom stadium I på övervakning, samt patienter som fått adjuvant behandling eller kurativ kemoterapi för metastaserande sjukdom med god eller intermediär prognos och uppnått fullständig remission. Patienter som inte uppnått fullständig remission eller har dålig prognos följs individuellt av specialistcentrum [1].

Risken för en senare tumör i den andra testikeln (metakron tumör) är cirka 2,5 procent, och GCNIS finns hos upp till 9 procent. Patienter med testikelcancer bör uppmuntras att undersöka sig själva och att informera manliga förstagradssläktingar om att göra detsamma (svag rekommendation) [1].

Primärvårdens uppgift är långsiktig. Patienterna är unga och förväntas leva i flera decennier, och biverkningar är vanligare efter kemoterapi än efter enbart kirurgi [1]. Under uppföljningen bör man söka efter och behandla hypertoni, hyperlipidemi och testosteronbrist, främja hälsosamma levnadsvanor och uppmärksamma psykisk ohälsa [1,6]. Efter testisbevarande kirurgi uppstår hypogonadism hos cirka 10 procent, och testosteron bör kontrolleras vid symtom (se testosteronbrist hos man) [1]. Dålig spermiekvalitet är vanligt både före och efter behandling, och män som önskar barn kan behöva remiss till fertilitetsenhet (se manlig infertilitet) [1].

Prognos

Testikelcancer har hög bot. Mer än 95 procent av patienterna får långtidsöverlevnad oavsett stadium [1]. Enligt svenska data från 2005 till 2014 var femårsöverlevnaden 98,9 procent vid seminom stadium I och 99,6 procent vid icke-seminom stadium I, och 91,9 respektive 93,8 procent vid spridd sjukdom [5]. I internationella siffror är femårsöverlevnaden 99, 92 och 85 procent vid stadium I, II respektive III [6]. Botandet är ett resultat av cisplatinbaserad kemoterapi [5,8].

Råd om självundersökning

Det finns inga högkvalitativa studier som stöder screening för testikelcancer, och USPSTF rekommenderar inte screening av symtomfria män (grad D) [1,16]. EAU anser ändå att unga män bör informeras om vikten av självundersökning, och rekommenderar den särskilt till män med tidigare kryptorkism samt egen eller släktanamnes på testikelcancer [1]. Rådet till patienten är att känna igenom båda testiklarna regelbundet och söka läkare utan dröjsmål vid knöl, förhårdnad, förändrad storlek eller tyngdkänsla, även om det inte gör ont [3].

Vanliga frågor

Hur känns en knöl vid testikelcancer?

Typiskt är en fast, smärtfri knöl eller förhårdnad i själva testikeln, eller en testikel som blivit större eller hårdare än den andra. Knölen sitter i testikeln och går inte att skilja från den, till skillnad från cystor i bitestikeln eller hydrocele, som sitter utanför testikeln [1,12,13].

Kan testikelcancer göra ont?

Ja. Smärta, obehag eller tyngdkänsla i testikeln utan annan förklaring ingår bland SVF:s misstankekriterier, och smärta kan fördröja diagnosen [1,3]. Kvarstående symtom efter tre veckors behandling av misstänkt epididymit ska utredas med ultraljud [3,4].

Ska man ta prov från knölen?

Nej. Biopsi eller punktion av en misstänkt testikeltumör ska inte göras. Diagnosen ställs vid radikal inguinal orkidektomi, och skrotal incision ökar risken för lokalt återfall [1,13].

Hur snabbt måste en remiss skickas?

Vid välgrundad misstanke (tumör vid ultraljud, förhöjt AFP som inte är leverrelaterat eller förhöjt beta-hCG) skickas SVF-remissen omedelbart, med en optimal ledtid på en kalenderdag till mottagen remiss. Den rekommenderade ledtiden från första besök hos specialist till orkidektomi är sju kalenderdagar [3].

Kan jag bli frisk och kan jag få barn efter behandlingen?

De allra flesta botas, med femårsöverlevnad på över 90 procent även vid spridd sjukdom i svenska data [5]. Spermakvaliteten är ofta nedsatt redan vid diagnos och kan påverkas av behandlingen, och därför erbjuds alla spermanedfrysning före orkidektomin [1,3].

Källor

1. Heidenreich A, Berney DM, Boormans JL m.fl. EAU Guidelines on Testicular Cancer, limited update March 2026. EAU Guidelines Office, Arnhem. https://uroweb.org/guidelines/testicular-cancer
2. Patrikidou A, Cazzaniga W, Oing C m.fl. European Association of Urology Guidelines on Testicular Cancer: Summary of the 2026 Guidelines. Eur Urol 2026. PMID: 42049597
3. Regionala cancercentrum i samverkan. Standardiserat vårdförlopp, Testikelcancer inklusive extragonadala germinalcellstumörer, version 3.0, 2025-05-06. https://kunskapsbanken.cancercentrum.se/globalassets/cancerdiagnoser/testikelcancer-seminom/vardforlopp/svf-testikelcancer.pdf
4. Regionala cancercentrum i samverkan. Standardiserat vårdförlopp, förkortad version för primärvården: Testikelcancer, 2025-05-06. https://kunskapsbanken.cancercentrum.se/globalassets/cancerdiagnoser/testikelcancer-seminom/vardforlopp/kortversion-svf-testikelcancer.pdf
5. Regionala cancercentrum. Processplan för testikelcancer 2022–2024. https://cancercentrum.se/download/18.7df1d5341961de0462c3286/1744378286107/processplan-testikelcancer-2022-2024_final.pdf
6. Singla N, Bagrodia A, Baraban E m.fl. Testicular Germ Cell Tumors: A Review. JAMA 2025. PMID: 39899286
7. Tateo V, Thompson ZJ, Gilbert SM m.fl. Epidemiology and Risk Factors for Testicular Cancer: A Systematic Review. Eur Urol 2025. PMID: 39542769
8. Cheng L, Albers P, Berney DM m.fl. Testicular cancer. Nat Rev Dis Primers 2018. PMID: 30291251
9. Pedersen MR, Rafaelsen SR, Møller H m.fl. Testicular microlithiasis and testicular cancer: review of the literature. Int Urol Nephrol 2016. PMID: 27007613
10. EAU Working Group on Male Sexual and Reproductive Health. EAU Guidelines on Sexual and Reproductive Health, kapitlet Male Infertility. EAU Guidelines Office, Arnhem (hämtad 2026-11-01). https://uroweb.org/guidelines/sexual-and-reproductive-health/chapter/male-infertility
11. Minhas S, Bettocchi C, Boeri L m.fl. European Association of Urology Guidelines on Male Sexual and Reproductive Health: 2021 Update on Male Infertility. Eur Urol 2021. PMID: 34511305
12. Kühn AL, Scortegagna E, Nowitzki KM, Kim YH. Ultrasonography of the scrotum in adults. Ultrasonography 2016. PMID: 26983766
13. Langan RC, Puente MEE. Scrotal Masses. Am Fam Physician 2022. PMID: 35977130
14. Sykes J, Kaldany A, Jang TL. Current and Evolving Biomarkers in the Diagnosis and Management of Testicular Germ Cell Tumors. J Clin Med 2024. PMID: 39685906
15. Tandstad T, Ståhl O, Dahl O m.fl. Treatment of stage I seminoma, with one course of adjuvant carboplatin or surveillance, risk-adapted recommendations implementing patient autonomy: a report from SWENOTECA. Ann Oncol 2016. PMID: 27052649
16. U.S. Preventive Services Task Force. Screening for testicular cancer: reaffirmation recommendation statement. Ann Intern Med 2011. PMID: 21464350
17. Engeler D, Baranowski AP, Berghmans B m.fl. EAU Guidelines on Chronic Pelvic Pain, limited update March 2026. EAU Guidelines Office, Arnhem. https://uroweb.org/guidelines/chronic-pelvic-pain
18. McConaghy JR, Panchal B. Epididymitis: An Overview. Am Fam Physician 2016. PMID: 27929243
19. Regionala cancercentrum. Nationellt vårdprogram testikelcancer (sida uppdaterad 2025-03-06). https://cancercentrum.se/diagnosbehandling/cancerdiagnoser/testikel/vardprogram.3068.html
20. Mak CW, Tzeng WS. Sonography of the Scrotum. I: Sonography. IntechOpen 2012. DOI: 10.5772/27586
21. McGrath J, Boldt EA, Huq S m.fl. A Rare Case of an Aggressive Mixed Germ Cell Tumor Following Testicular Torsion. Cureus 2024. PMID: 39697937