Hydrocele (vattbråck): diagnostik och behandling

Sammanfattning

Hydrocele (i dagligt tal vattbråck) är en ansamling av klar vätska mellan det parietala och det viscerala bladet av tunica vaginalis runt testikeln eller i funikeln [1,2]. Typiskt är en smärtfri, slät och spänd svullnad i pungen som släpper igenom ljus vid transillumination och där testikeln kan palperas inne i eller bakom vätskan (vid spänd hydrocele kan den vara svår att känna). Tillståndet är vanligt hos nyfödda pojkar, där det oftast beror på att processus vaginalis fortfarande är öppen, och hos äldre män, där det oftast är förvärvat utan känd orsak.

Hos spädbarn är exspektans förstahandsval. De flesta hydrocelen försvinner av sig själva före 12 till 24 månaders ålder, och risken att ett inklämt bråck utvecklas under väntan är låg [1,2,3]. Hos pojkar över ett år med nytillkommen icke-kommunicerande hydrocele går ungefär tre av fyra tillbaka spontant, i genomsnitt efter knappt sex månader [4]. Operation övervägs vid kvarstående hydrocele efter 12 till 24 månader, vid samtidigt bråck eller vid misstanke om underliggande testikelpatologi [1,2].

Hos vuxna är diagnosen oftast klinisk, men den som aldrig sett testikeln bakom vätskan har inte uteslutit tumör. Skrotalt ultraljud ska göras när testikeln inte kan palperas fullt ut, när det är oklart om förändringen sitter i eller utanför testikeln, vid trauma eller akut smärta, vid snabb tillväxt eller misstänkt tumör, och enligt brittisk primärvårdsrådgivning även vid nytillkommen hydrocele hos män i åldern 20 till 40 år [1,5,6]. Reaktiv hydrocele vid testikeltumör är ovanlig, men fallet med tumör som liknar en komplex hydrocele finns beskrivet [7].

Behandling hos vuxna är indicerad vid besvär eller påtaglig storlek. Alternativen är hydrocelektomi (Lord, Jaboulay eller excision) och punktion med skleroterapi. Skleroterapi ger färre komplikationer men betydligt fler recidiv än kirurgi [8,9]. Punktera aldrig en hydrocele i primärvården innan tumör är uteslutet med ultraljud: skrotal manipulation vid testikelcancer ökar risken för lokalt recidiv [6,28]. Vid akut smärta, misstänkt torsion eller trauma, se akut skrotum. Misstanke om testikelcancer handläggs enligt testikelcancer, diagnostik och standardiserat vårdförlopp.

Bakgrund och epidemiologi

Terminologi

Hydrocele testis betyder vätskeansamling i tunica vaginalis, och MeSH-termen är Testicular Hydrocele (synonymer: scrotal hydrocele, vaginal hydrocele). Svenska synonymer är hydrocele, hydrocele testis och vattbråck. Flera former skiljs åt [1,2,11]:

• Kommunicerande hydrocele: processus vaginalis är öppen mellan bukhålan och pungen, vätska passerar fritt och svullnaden varierar i storlek, ofta större på kvällen och efter att patienten varit uppe.
• Icke-kommunicerande hydrocele (sluten typ, hydrocele av vuxentyp): vätskan ligger kvar i en sluten tunica vaginalis utan förbindelse med bukhålan.
• Hydrocele funiculi (funikelhydrocele, cystisk hydrocele i funikeln): ett segment av processus vaginalis är öppet och vätskefyllt, medan processus är obliterad både ovanför och nedanför.
• Abdominoskrotal hydrocele: en sällsynt form med timglasformad förlängning genom inguinalringen upp i buken.
• Sekundär hydrocele: vätskeansamling som följer på en annan sjukdom eller åtgärd, se nedan.

Hos flickor och kvinnor motsvaras processus vaginalis av Nucks kanal, och en vätskefylld kvarvarande kanal kallas Nuck-hydrocele [1,2]. Den ska skiljas från ljumskbråck. Spermatocele (epididymal cysta) är en separat diagnos med sitt ursprung i bitestikeln och behandlas i spermatocele och epididymal cysta.

Förekomst

Processus vaginalis är öppen hos 80 till 94 procent av nyfödda pojkar men bara hos omkring 20 procent av vuxna [1]. I en äldre israelisk undersökning av 271 fullgångna pojkar hade 57,9 procent hydrocele vid nyföddhetsundersökningen, och 86 procent av dessa var av kommunicerande typ [12]. Siffran avser fynd vid nyföddhetsundersökningen och inte antalet som söker vård.

Hos vuxna är förekomsten kopplad till ålder. I ett svenskt nationellt registermaterial sökte omkring 100 per 100 000 män per år specialistvård för hydrocele eller spermatocele, och 17 per 100 000 behandlades, framför allt äldre män [10]. Bland 845 patienter som remitterats i Storbritannien med testikelknöl eller testikelsmärta hade 11 procent hydrocele, medan 4 procent hade testikelcancer [5]. Vid skrotalt ultraljud av infertila män fann man hydrocele hos 3,2 procent i en holländsk serie och hos 16,7 procent mot 8,7 procent hos kontrollerna i en jordansk studie [13,14]. Det visar en association men inget orsakssamband.

Globalt är hydrocele den vanligaste kroniska manifestationen av lymfatisk filariasis, och WHO uppskattar att 25 miljoner män har hydrocele på grund av den sjukdomen [15,16].

Riskfaktorer och sekundära orsaker

Hos barn är förutsättningen en kvarvarande öppen processus vaginalis. Hos vuxna är hydrocele oftast idiopatisk, och förekomsten ökar med åldern [10]. Sekundär hydrocele orsakas av [1,2,11]:

• infektion: epididymit och epididymo-orkit
• trauma, inklusive hematocele som utvecklas efter skada
• torsion av testikel eller appendix testis
• tidigare kirurgi i ljumske eller pung, framför allt varikocelektomi, där lymfkärl kan ha avbundits
• tumör i testikel eller i skrotala strukturer
• hypoproteinemi vid systemsjukdom
• lymfatisk filariasis (Wuchereria bancrofti) hos personer som vistats eller vuxit upp i endemiska områden

Hydrocele efter varikocelektomi drabbar enligt översikter 1 till 40 procent beroende på operationsteknik och uppträder vanligen inom 2 till 22 månader [2]. EAU anger att uppskärning av lymfbanorna ger hydrocele i upp till 40 procent och rekommenderar lymfsparande teknik [1].

Patofysiologi

Under fostertiden bildas processus vaginalis som en utbuktning av peritoneum omkring vecka 12. Den följer testikeln genom inguinalkanalen till pungen, där den distala delen bildar tunica vaginalis. Efter födelsen obliteras processus vaginalis gradvis, och den högra sidan sluts senare än den vänstra eftersom högertestikeln stiger ned senare [2]. Obliterationen styrs bland annat av genitofemoralisnervens frisättning av CGRP, och en kvarvarande öppen processus ger antingen hydrocele eller ljumskbråck beroende på kanalens vidd [2].

Vid hydrocele av vuxentyp saknas patent processus vaginalis. Mekanismen är en obalans mellan bildning och återupptag av vätska från tunica vaginalis epitel, och vätskan är serös [2,11]. Sekundära former uppstår när inflammation, trauma eller tumör ökar vätskebildningen, när lymfdränaget störs (kirurgi, filariasis) eller när allmän vätskeretention eller hypoproteinemi ger ödem [2].

Vid abdominoskrotal hydrocele leder en ventilliknande obstruktion ovanför inre inguinalringen till att trycket i vätskan överstiger det intraabdominella. Vätskan sprids då upp i buken, och det förhöjda trycket kan påverka testikelns form och utveckling [1,2].

Tryckeffekter finns också hos vuxna. En spänd hydrocele kan sänka testikelns perfusion och ge akut smärta som liknar torsion, med avplattad testikel och förhöjt kärlmotstånd på Doppler, vilket normaliseras efter tömning [17].

Klinisk bild

Den typiska patienten har en gradvis tilltagande, smärtfri svullnad i ena sidan av pungen. Hydrocele är den vanligaste godartade orsaken till smärtfri skrotal svullnad [7]. Hos vuxna kommer besvären av tyngdkänsla, tryck mot låret, kosmetisk störning eller att svullnaden hindrar kläder, motion eller samliv [18]. Svullnaden är slät, ofta spänd, fluktuerande och normalt inte öm [1].

Spädbarn och barn

Kommunicerande hydrocele hos spädbarn är ofta bilateral, och svullnaden varierar i storlek med aktivitet och tid på dygnet. Variationen är det viktigaste tecknet på öppen processus vaginalis [1,2]. Bland 302 pojkar med nytillkommen hydrocele efter första levnadsåret var 59 procent kommunicerande, 35 procent icke-kommunicerande och 6 procent av funikeltyp [4]. En spänd hydrocele hos ett spädbarn, särskilt med smärta, kräkning eller oro, ska föranleda bedömning för inklämt bråck och abdominoskrotal hydrocele [1,2].

Vuxna och äldre

Hos vuxna drabbas främst äldre män [10], och patienten kan ha haft svullnaden länge. Nytillkommen hydrocele hos yngre män kräver mer eftertanke, eftersom den kan vara reaktiv till tumör, infektion eller trauma [5,7]. Hos äldre män kan hydrocele förekomma samtidigt med ljumskbråck.

Tecken som talar för sekundär hydrocele

• palpabel hård eller oregelbunden förändring i testikeln, eller testikel som inte går att palpera
• snabb tillväxt eller nytillkommen hydrocele hos man under 40 år
• smärta, feber, rodnad eller flytning (epididymit, orkit, pyocele)
• skrotalt trauma
• nytillkommen gynekomasti eller rygg- eller flanksmärta [6]
• tidigare ljumskkirurgi eller varikocelektomi
• vistelse eller uppväxt i område med lymfatisk filariasis

Utredning och diagnostik

Anamnes

Fråga efter debut och förlopp, om svullnaden varierar med aktivitet eller tid på dygnet, om den går att trycka tillbaka, och om det finns smärta, feber, urinvägssymtom eller flytning. Ta reda på tidigare ljumsk- eller skrotalkirurgi, trauma och sexuell exponering. Fråga efter hjärt-, lever- eller njursjukdom som ger allmän vätskeretention och efter vistelse i endemiska områden för filariasis. Hos unga män tillkommer fråga om nytillkommen gynekomasti, rygg- eller flanksmärta och viktnedgång.

Status

Undersök patienten både stående och liggande, helst i varm miljö.

• Inspektion av pungen: storlek, asymmetri, hudens färg och spänning.
• Palpation av testikeln: den ligger normalt bakåt och nedåt i hydrocelen. Hos vuxna kan testikeln vara svår att få grepp om vid spänd hydrocele. Då ska ultraljud göras innan någon slutsats om att den är normal dras.
• Kunna komma över svullnaden: undersökaren ska kunna placera fingrarna ovanför svullnaden vid yttre inguinalringen. Vid hydrocele är halsen smal och svullnaden slutar nedanför ringen, medan ett ljumskbråck fortsätter in i inguinalkanalen. Bråckinnehåll går ofta att trycka tillbaka, medan hydrocele inte gör det [2].
• Hosta eller Valsalva: en impuls i ljumsken som sprider sig ned i pungen talar för bråck. Se ljumskbråck hos vuxna.
• Transillumination: håll en lampa mot pungens baksida i ett mörkt rum. Hydrocele lyser jämnt rött, vilket ger diagnosen i de flesta fall. Vätskefylld tarm och vissa tumörer hos pojkar kan också släppa igenom ljus [1,2], så ett positivt test ersätter inte palpation av testikeln. Blod och var släpper normalt inte igenom ljus.
• Allmänstatus: palpera buken, ljumskarna och supraklavikulärgroparna samt undersök brösten om tumörmisstanke finns [6].
• Kontralateral sida: undersök båda testiklarna, eftersom hydrocele kan vara bilateral och eftersom en kontralateral förändring förändrar bedömningen [1].

Urinsticka och urinodling tas vid urinvägssymtom eller misstänkt epididymit, och klamydia och gonorré testas hos sexuellt aktiva män med smärta eller flytning. Epididymit och orkit beskrivs i akut skrotum och urinvägsinfektion hos man. Tumörmarkörer (AFP, beta-hCG, LD) ingår i utredningen vid misstanke om testikelcancer och ska inte fördröja ultraljud eller remiss [6,29].

Skrotalt ultraljud

Ultraljud har nästan 100 procents sensitivitet för intraskrotala förändringar och är undersökningen när det finns tveksamhet om förändringens natur [1]. Det ska göras vid:

• testikeln går inte att palpera eller palperas ofullständigt
• oklart om förändringen sitter inne i eller utanför testikeln
• nytillkommen hydrocele hos män i åldern 20 till 40 år [5]
• trauma [19]
• smärta, rodnad eller feber (torsion, epididymit, pyocele)
• misstänkt tumör eller palpabel fast resistens
• snabb tillväxt, blodtillblandning vid punktion eller recidiv efter behandling
• inför varje planerad punktion eller kirurgi, för att säkerställa att testikeln är normal

En okomplicerad hydrocele ger en homogen ekofri vätskeansamling runt testikeln. Septa, ekon i vätskan, förtjockad vägg eller lokaliserade ekogena områden ska väcka misstanke om hematocele, pyocele eller tumör, och en komplex hydrocele hos en ung man ska aldrig avskrivas som godartad utan specialistbedömning [7]. Doppler skiljer hydrocele från varikocele och bedömer testikelperfusion vid misstänkt torsion eller spänd hydrocele [1,17]. Litteraturen är motstridig om ultraljudets träffsäkerhet vid testikelruptur efter trauma, och EAU rekommenderar kirurgisk utforskning vid ruptur eller oklart ultraljudsfynd [19]. MR används bara när ultraljud är otillräckligt [6].

Hos spädbarn behövs ultraljud inte rutinmässigt, men det är indicerat vid tveksamhet om fyndets natur, vid misstänkt abdominoskrotal hydrocele eller om testikeln inte går att palpera [1].

Remiss och vad som ska undvikas

Akut remiss till akutmottagning (kirurg eller urolog) vid akut smärta, misstänkt torsion, inklämt bråck, spänd hydrocele med smärta och vid trauma med hematocele. Remiss för skyndsam utredning vid misstänkt testikelcancer, se avsnittet om testikelcancer nedan. Elektiv urologremiss för symtomgivande hydrocele hos vuxna. Barnkirurg eller barnurolog för kvarstående hydrocele hos barn över 12 till 24 månader och för alla barn med misstänkt bråck eller testikelpatologi.

Undvik:

• punktion eller skleroterapi i primärvården utan föregående ultraljud och utan att tumör är uteslutet [6,28]
• att dra slutsatsen att svullnaden är hydrocele utan att ha palperat testikeln eller sett den på ultraljud
• skleroserande medel hos barn: EAU avråder på grund av risk för kemisk peritonit när processus vaginalis är öppen [1]
• att avfärda testikelruptur efter trauma på ett normalt eller oklart ultraljud [19]

Differentialdiagnoser

Behandling

Barn

EAU rekommenderar att de flesta hydrocele hos spädbarn observeras under minst 12 månader, eftersom spontan regress är vanlig [1]. Andelen som går i regress minskar med åldern, och EAU anger 92 procent före ett års ålder och 43 procent efter tre års ålder [1]. I en serie på 174 spädbarn med kommunicerande hydrocele som följdes utan omedelbar operation hade 62,7 procent av de 110 som följts till avslut gått i regress i genomsnitt vid 11,7 månaders ålder. Sex barn fick bråck under observationen, och ingen hade inklämning [3]. Patoulias m.fl. rekommenderar kontroll var tredje till sjätte månad under första levnadsåret [2].

Operation tidigt före ett års ålder övervägs endast om bråck inte kan uteslutas, om hydrocele är stor och spänd eller om testikelpatologi misstänks [1,2]. Efter två års ålder rekommenderas korrektion om hydrocele inte tenderar att gå i regress, eftersom spontan regress då är sällsynt [2]. Hydrocele av funikeltyp opereras om den kvarstår efter 18 månader [2]. Kvarstående kommunicerande hydrocele opereras med hög ligatur av processus vaginalis via ljumskinsnitt. Den distala delen lämnas öppen [1]. Laparoskopisk teknik är ett alternativ, och ingen metod har visats överlägsen [1]. Kontralateral processus bör inte rutinmässigt åtgärdas, eftersom 63 procent har öppen processus men bara 8 procent utvecklar metakront bråck [1].

Hos pojkar över ett år med nytillkommen icke-kommunicerande hydrocele gick 76 procent tillbaka spontant efter i genomsnitt 5,6 månader, oberoende av storlek [4]. EAU rekommenderar exspektans i sex till nio månader [1]. Kvarstående förvärvad hydrocele hos barn opereras via skrotalt snitt enligt Lord eller Jaboulay [1]. Operationsindikation vid abdominoskrotal hydrocele bedöms av barnkirurg eller barnurolog [1].

Hydrocele efter varikocelektomi ska i första hand observeras. Spontan regress sker i 14 till 60 procent, och vid persistens efter ett år övervägs punktion och därefter hydrocelektomi via skrotalt snitt [2,20]. Lymfsparande teknik vid varikocelektomi förebygger hydrocele [1].

Vuxna

Hos vuxna är behandling indicerad vid symtom eller påtaglig storlek, framför allt tyngdkänsla, smärta, svårighet att klä sig eller röra sig och påverkan på sexuell funktion [18]. En liten, symtomfri hydrocele med normal testikel på ultraljud kan följas utan åtgärd. Spänd hydrocele med akut smärta och påverkad testikelperfusion kan behöva akut dekompression [17].

Vid sekundär hydrocele behandlas orsaken i första hand. Epididymit följer akut skrotum, och en misstänkt tumör följer testikelcancer. Filariasis behandlas av infektionsläkare. Doxycyklin kan minska och i tidiga stadier reversera filariell hydrocele, och i sena stadier är kirurgi enda alternativ [16]. WHO bedömer att kirurgi lindrar de flesta fall [15].

Hydrocelektomi

Öppen hydrocelektomi via skrotalt snitt är standardbehandling [20,21]. De vanligaste teknikerna är excision, Jaboulays eversion och Lords plikation. I en retrospektiv serie på 276 operationer behövde 6 procent reopereras för recidiv utan skillnad mellan teknikerna, och komplikationer (hematom, testalgi, infektion) uppstod i 11,6 procent. Lords plikation hade lägst andel komplikationer och hematom [21].

Punktion med skleroterapi

Tömning av hydrocele med ultraljudsstyrd nål eller kateter, följt av instillation av skleroserande medel, är ett polikliniskt alternativ. Polidocanol, etanol, doxycyklin och natriumtetradecylsulfat har använts [18,22,23,24,25,26]. Svenska studier har använt polidocanol och etanol 99,5 procent [22,23]. Metoden hör hemma på urologmottagning.

Resultaten varierar mellan serier:

Recidiv är mer sannolikt hos yngre än hos äldre män (45 mot 61 år) [25].

I Cochrane-översikten från 2014 om fyra små studier med 275 patienter var recidiv betydligt vanligare efter skleroterapi än efter kirurgi (RR 9,37, 95 procent KI 1,83 till 48,4). Klinisk bot skilde sig inte signifikant mellan metoderna, men resultaten var mycket heterogena. Komplikationer, kostnader och tid till arbete var mindre efter skleroterapi [8]. Metaanalysen från 2023 med fem studier och 335 patienter gav samma bild (RR för recidiv 9,43) och rekommenderade skleroterapi för patienter med hög operationsrisk eller som vill undvika kirurgi [9]. I en av studierna fick 34,6 procent recidiv efter tre månader, och tillfredsställelsen var lägre efter skleroterapi (61,9 mot 95 procent), medan feber och infektion var vanligare efter hydrocelektomi [27].

Komplikationsbördan ligger främst hos kirurgin i svenskt registermaterial: 17,5 procent efter konventionell kirurgi mot 4,6 procent efter punktion, med hematom och infektion som vanligaste problem [10]. Registerdata kan inte avgöra om grupperna var jämförbara. Serierna hade medelålder omkring 60 år [25,26], och i en av de randomiserade studierna uteslöts män som önskade fortsatt fertilitet [27].

Skleroterapi ska inte användas hos barn, eftersom risken för kemisk peritonit är påtaglig när processus vaginalis är öppen [1]. Den ska inte heller användas vid misstänkt tumör.

Enbart tömning

Enbart tömning utan skleroserande medel har inte studerats som definitiv behandling i de jämförelser som refereras ovan [8,9]. Hos barn med hydrocele efter varikocelektomi har punktion upprepats upp till fem gånger innan operation övervägs [2]. Nålpunktion i pungen innebär risk för infektion och blödning, och om en tumör finns är tumörspridning ett skäl till försiktighet. EAU rekommenderar att skrotal approach undviks vid misstänkt testikelcancer, eftersom den ger högre risk för lokalt recidiv [6]. En metaanalys visade lokalt recidiv hos 2,5 procent efter skrotal violation mot 0 procent utan, men ingen påverkan på metastasering och överlevnad på kort sikt [28]. Underlaget gäller skrotal violation i allmänhet, och hur stor risken är vid enbart nålpunktion framgår inte av EAU:s text.

Testikelcancer: när ska man misstänka och vart remitterar man

Testikelcancer presenteras oftast som en smärtfri testikelknöl, men smärta eller tyngdkänsla kan förekomma och försena diagnosen [6]. Enligt RCC:s standardiserade vårdförlopp (version 3.0, 2025) ger palpabel knöl i testikeln, förändrad storlek eller konsistens, och smärta, obehag eller tyngdkänsla utan annan uppenbar förklaring misstanke och ska leda till klinisk undersökning och skyndsam ultraljudsundersökning av testiklarna [29]. Välgrundad misstanke föreligger vid misstanke om testikeltumör på bilddiagnostik, förhöjt AFP som inte förklaras av leversjukdom eller förhöjt beta-hCG [29]. En svullnad som inte släpper igenom ljus, en testikel som inte kan palperas eller en solid förändring på ultraljud ska därför remitteras skyndsamt till urolog, med hänvisning till testikelcancer, diagnostik och standardiserat vårdförlopp.

Uppföljning och prognos

Hydrocele är godartad. Hos barn finns inga belägg för att hydrocele i sig skadar testikeln [1]. Spädbarn med observerad hydrocele följs i första hand kliniskt var tredje till sjätte månad tills den försvunnit eller operationsindikation uppstår [2]. Vid kvarstående hydrocele efter 12 till 24 månader remitteras barnet till barnkirurg eller barnurolog.

Hos vuxna efter kirurgi krävde omkring 6 procent reoperation för recidiv i en serie, och komplikationer som hematom, infektion och testalgi förekom i omkring 11,6 procent [21]. Efter skleroterapi kan en andra behandling behövas [22,25,26]. Patienten ska söka vid snabbt tilltagande svullnad, feber eller ökad smärta efter ingreppet. En palpabel förändring i testikeln efter behandling bör ultraljudskontrolleras.

Män som utreds för infertilitet har oftare hydrocele på ultraljud än kontroller, men studierna visar en association och inget orsakssamband [13,14]. Se manlig infertilitet för utredning av parets barnlöshet.

Vanliga frågor

Är hydrocele farligt?

Nej, hydrocele är i regel ofarlig och smärtfri. Den kan vara ett varningstecken när den uppstår hos en ung man utan förklaring, när testikeln inte går att känna eller när svullnaden ändrar karaktär. Då behövs ultraljud för att utesluta testikelcancer, infektion eller trauma [5,6,7].

Går hydrocele över av sig själv?

Hos spädbarn försvinner de flesta hydrocele under första året, och 92 procent har gått tillbaka före ett års ålder enligt EAU [1]. Hos pojkar som får icke-kommunicerande hydrocele efter första levnadsåret går ungefär tre av fyra tillbaka spontant, i genomsnitt efter knappt sex månader [4]. Hos vuxna behandlas hydrocele bara om besvären är stora, om testikelperfusionen är hotad eller om något talar för en sekundär orsak.

Hur skiljer man hydrocele från ljumskbråck och testikelcancer?

Vid hydrocele går det att komma över svullnaden, den släpper igenom ljus, testikeln känns i svullnadens bakre del och det finns ingen impuls vid hosta. Vid ljumskbråck fortsätter svullnaden in i ljumskkanalen och går ofta att trycka tillbaka. Vid testikelcancer känns en fast, ofta smärtfri knöl i själva testikeln. Ultraljud avgör när det är tveksamt [1,2,6].

Kan man tömma en hydrocele med spruta på vårdcentralen?

Det rekommenderas inte. Enbart tömning är inte studerad som definitiv behandling [8,9], och punktion utan ultraljud kan missa en tumör och sprida tumörceller eller orsaka infektion och blödning [6,28]. Tömning med skleroterapi sker på urologmottagning efter ultraljud.

Påverkar hydrocele fertiliteten?

Hydrocele ses oftare på ultraljud hos män som utreds för infertilitet än hos kontroller, men det är en association och inte ett visat orsakssamband [13,14]. Män som önskar barn och är aktuella för behandling bör diskutera valet av metod med urolog.

Källor

1. Radmayr C m.fl. EAU Guidelines on Paediatric Urology, kapitel 7 Hydrocele (limited update mars 2026). European Association of Urology 2026. https://uroweb.org/guidelines/paediatric-urology
2. Patoulias I m.fl. Hydrocele in Pediatric Population. Acta Medica (Hradec Kralove) 2020. PMID: 32771069
3. Koski ME m.fl. Infant communicating hydroceles: do they need immediate repair or might some clinically resolve? J Pediatr Surg 2010. PMID: 20223325
4. Christensen T m.fl. New onset of hydroceles in boys over 1 year of age. Int J Urol 2006. PMID: 17083397
5. Stonier T m.fl. Diagnosing testicular lumps in primary care. Practitioner 2017. PMID: 29020728
6. Heidenreich A m.fl. EAU Guidelines on Testicular Cancer (limited update mars 2026). European Association of Urology 2026. https://uroweb.org/guidelines/testicular-cancer
7. Symeonidis EN m.fl. Be cautious of complex hydrocele on ultrasound in young men. Arch Ital Urol Androl 2020. PMID: 32255327
8. Shakiba B m.fl. Aspiration and sclerotherapy versus hydrocoelectomy for treating hydrocoeles. Cochrane Database Syst Rev 2014. PMID: 25391386
9. Shakiba B m.fl. Aspiration and sclerotherapy versus hydrocelectomy for treating hydroceles: a systematic review and meta-analyses. Surg Endosc 2023. PMID: 37277518
10. Lundström KJ m.fl. Epidemiology of hydrocele and spermatocele; incidence, treatment and complications. Scand J Urol 2019. PMID: 30990342
11. Hoang VT m.fl. A Review of Classification, Diagnosis, and Management of Hydrocele. J Ultrasound Med 2024. PMID: 38010662
12. Ben-Ari J m.fl. The prevalence of high insertion of scrotum, hydrocele and mobile testis in the newborn infant (36-42 weeks gestation). Eur J Pediatr 1989. PMID: 2787247
13. Pierik FH m.fl. Is routine scrotal ultrasound advantageous in infertile men? J Urol 1999. PMID: 10524881
14. Qublan HS m.fl. Sonographic spectrum of scrotal abnormalities in infertile men. J Clin Ultrasound 2007. PMID: 17417807
15. World Health Organization. Lymphatic filariasis, fact sheet (21 november 2024). https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/lymphatic-filariasis
16. Otabil KB, Tenkorang SB. Filarial hydrocele: a neglected condition of a neglected tropical disease. J Infect Dev Ctries 2015. PMID: 25989164
17. Zawaideh JP m.fl. Tension hydrocele as an additional cause of acute scrotum: case series and literature review. Abdom Radiol (NY) 2020. PMID: 30929051
18. Taylor WSJ m.fl. Is aspiration and sclerotherapy treatment for hydroceles in the aging male an evidence-based treatment? Aging Male 2019. PMID: 29336195
19. Waterloos M m.fl. EAU Guidelines on Urological Trauma (limited update mars 2026). European Association of Urology 2026. https://uroweb.org/guidelines/urological-trauma
20. Cimador M m.fl. Management of hydrocele in adolescent patients. Nat Rev Urol 2010. PMID: 20548330
21. Tsai L m.fl. Comparison of Recurrence and Postoperative Complications Between 3 Different Techniques for Surgical Repair of Idiopathic Hydrocele. Urology 2019. PMID: 30552941
22. Jahnson S m.fl. Modulation of the inflammatory response after sclerotherapy for hydrocoele/spermatocoele. BJU Int 2019. PMID: 30253006
23. Velander S m.fl. Safety and efficacy in sclerotherapy of testicular hydro/spermatocele with 25 versus 50 mL ethanol 99.5%: a randomised controlled phase II study. Scand J Urol 2025. PMID: 40899948
24. Brockman S m.fl. Aspiration and Sclerotherapy: A Minimally Invasive Treatment for Hydroceles and Spermatoceles. Urology 2022. PMID: 34968574
25. Low LS m.fl. Aspiration and sclerotherapy of hydroceles and spermatoceles/epididymal cysts with 100% alcohol. ANZ J Surg 2020. PMID: 31628703
26. Filmar S m.fl. Polidocanol-Sklerotherapie zur Behandlung symptomatischer Hydrozelen. Aktuelle Urol 2026. PMID: 42753814
27. Khaniya S m.fl. Comparison of aspiration-sclerotherapy with hydrocelectomy in the management of hydrocele: a prospective randomized study. Int J Surg 2009. PMID: 19595803
28. Patel HD m.fl. Testis-sparing surgery and scrotal violation for testicular masses suspicious for malignancy: a systematic review and meta-analysis. Urol Oncol 2020. PMID: 32192891
29. Regionala cancercentrum i samverkan. Standardiserat vårdförlopp Testikelcancer inklusive extragonadala germinalcellstumörer, version 3.0, 2025-05-06. https://cancercentrum.se