HPV-vaccination: indikationer och rekommendationer

Sammanfattning

HPV-vaccination förebygger nya infektioner med vaccintyper av humant papillomvirus och minskar risken för anogenitala vårtor, höggradiga intraepiteliala lesioner och invasiv livmoderhalscancer. Vaccinationen ger bäst skydd när den ges före sexuell debut, men tidigare sexuell aktivitet, pågående HPV-infektion, kondylom eller behandlad HPV-relaterad dysplasi är inte i sig kontraindikationer. Vaccinet behandlar däremot inte en etablerad infektion eller befintlig lesion [1,2].

I Sverige erbjuds vaccination till alla barn inom det nationella barnvaccinationsprogrammet, normalt i årskurs 5. Ovaccinerade personer bör erbjudas kompletterande vaccination enligt aktuell nationell och regional rekommendation, i regel till och med 26 års ålder. För personer över 26 år blir den förväntade absoluta nyttan mindre och vaccinationen bör individualiseras utifrån tidigare vaccination, framtida risk för ny exponering, immunosuppression och patientens preferenser. Regional kostnadsfrihet och särskilda program för riskgrupper kan skilja sig från den internationella litteraturen och ska kontrolleras lokalt.

Immunkompetenta personer som påbörjar vaccination före 15 års ålder får vanligen två doser. Personer som påbörjar vaccination från 15 års ålder samt personer med immunnedsättning får tre doser. Gardasil 9 ges intramuskulärt i dosen 0,5 ml. En avbruten serie ska fortsättas, inte startas om. HPV-test, serologi, gynekologisk undersökning eller graviditetstest behövs inte rutinmässigt före vaccination. Vaccination ersätter inte screening för livmoderhalscancer.

Bakgrund och sjukdomsbörda

HPV är en grupp DNA-virus som infekterar skivepitel i hud och slemhinnor. Mer än 200 genotyper är beskrivna. Ett fyrtiotal kan infektera anogenitalregionen och vissa överförs sexuellt. HPV-infektion är mycket vanlig efter sexuell debut. De flesta infektioner är asymtomatiska och elimineras inom ett till två år, men kvarstående infektion med en onkogen genotyp kan leda till intraepitelial neoplasi och senare invasiv cancer.

HPV 16 och 18 orsakar tillsammans omkring 70 procent av all livmoderhalscancer. HPV 31, 33, 45, 52 och 58 står för en stor del av återstående HPV-relaterad livmoderhalscancer. HPV 16 har dessutom en dominerande roll vid HPV-relaterad analcancer och orofarynxcancer. Lågrisktyperna HPV 6 och 11 orsakar merparten av anogenitala vårtor och återkommande respiratorisk papillomatos.

Vaccinationens kliniska betydelse är inte begränsad till livmoderhalscancer. Den kan förebygga delar av sjukdomsbördan från:

• livmoderhalscancer och dess förstadier
• analcancer och anal intraepitelial neoplasi
• vulvacancer och vaginalcancer
• peniscancer
• HPV-relaterad orofarynxcancer
• anogenitala vårtor
• återkommande respiratorisk papillomatos

Randomiserade studier visar ett mycket starkt skydd mot höggradiga cervixlesioner orsakade av vaccintyper hos personer som inte var infekterade med dessa typer vid vaccination. I en Cochraneöversikt minskade risken för HPV 16- eller 18-relaterad CIN2+ hos HPV-negativa unga kvinnor från 164 till 2 fall per 10 000 vaccinerade, motsvarande en relativ risk på 0,01. När kvinnor inkluderades oberoende av HPV-status var effekten mindre, vilket illustrerar betydelsen av vaccination före exponering [2].

Svenska registerdata visar att effekten också omfattar invasiv cancer. Bland drygt 1,67 miljoner svenska flickor och kvinnor diagnostiserades invasiv livmoderhalscancer hos 19 vaccinerade och 538 ovaccinerade. Efter justering var incidenskvoten 0,37. För dem som vaccinerats före 17 års ålder var incidenskvoten 0,12, jämfört med 0,47 vid vaccination i åldern 17 till 30 år [3]. Svenska data har även visat ett åldersberoende skydd mot CIN2+ på 75 procent när vaccination påbörjades före 17 års ålder, 46 procent vid 17 till 19 år och 22 procent vid 20 till 29 år [4].

Vaccinationsprogram ger dessutom flockeffekter. I länder med minst 50 procents vaccinationstäckning bland flickor minskade förekomsten av HPV 16 och 18 med 68 procent och anogenitala vårtor med 61 procent bland flickor i åldern 13 till 19 år. Anogenitala vårtor minskade också bland ovaccinerade pojkar och äldre kvinnor [5]. Könsneutral vaccination ger ett mer direkt och jämlikt skydd, särskilt för män som har sex med män, vilka inte får samma indirekta skydd av ett program riktat enbart till flickor.

Vacciner och verkningsmekanism

HPV-vacciner innehåller rekombinant framställda viruslika partiklar av kapsidproteinet L1. Partiklarna saknar viralt DNA, kan inte föröka sig och kan inte orsaka HPV-infektion. Vaccinationen inducerar höga nivåer av neutraliserande antikroppar som förhindrar att virus etablerar infektion i epitelet.

Vaccinet är profylaktiskt. Det:

• förebygger nya infektioner med de genotyper vaccinet omfattar
• minskar risken för efterföljande precancerösa lesioner och cancer
• förkortar inte säkert durationen av en redan etablerad infektion
• eliminerar inte HPV-DNA
• behandlar inte kondylom, dysplasi eller cancer
• ersätter inte kirurgisk eller annan behandling av befintlig HPV-relaterad sjukdom

Det niovalenta vaccinet Gardasil 9 omfattar HPV 6, 11, 16, 18, 31, 33, 45, 52 och 58. Jämfört med det tidigare fyrvalenta vaccinet ger det likvärdigt immunsvar mot de fyra gemensamma typerna och ett bredare direkt skydd mot onkogena typer. I randomiserade studier var effekten mot höggradig cervikal, vulvär eller vaginal sjukdom orsakad av de fem tillkommande typerna 96,7 procent hos kvinnor utan tidigare relevant infektion [6].

Tidigare använda vacciner var:

Gardasil 9 är det vaccin som normalt används i Sverige. En person som har fullföljt en godkänd serie med ett äldre HPV-vaccin betraktas vanligen som grundvaccinerad. Rutinmässig tilläggsvaccination med Gardasil 9 efter en komplett äldre serie rekommenderas inte generellt, men kan i särskilda situationer diskuteras efter individuell bedömning. Den svenska finansieringen av sådan tilläggsvaccination varierar.

Indikationer och rekommenderade målgrupper

Barn inom vaccinationsprogrammet

Alla barn bör vaccineras, oberoende av kön. Vaccination före sexuell debut ger störst individuell och befolkningsmässig effekt. Tidig vaccination innebär också ett starkare immunsvar och gör en tvådosserie möjlig.

I Sverige ges vaccination normalt inom elevhälsan i årskurs 5. Barn som missat vaccination bör få kompletterande vaccination via elevhälsa, vårdcentral eller vaccinationsmottagning enligt regional organisation. Vaccination kan ges från 9 års ålder.

Vaccination bör presenteras som en rutinmässig cancerförebyggande åtgärd. Kliniskt är det inte nödvändigt att göra en bedömning av sexuell debut innan ett barn eller en ungdom vaccineras.

Kompletterande vaccination av ungdomar och unga vuxna

Internationella riktlinjer rekommenderar kompletterande vaccination av alla ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade personer till och med 26 års ålder [7]. Denna åldersgräns är också en rimlig klinisk utgångspunkt i Sverige, men aktuell nationell rekommendation, regional finansiering och eventuell kostnadsfrihet ska kontrolleras.

Vaccination rekommenderas även om personen:

• har haft samlag
• har haft flera sexuella partner
• har en känd HPV-infektion
• har avvikande cervixcytologi eller positivt HPV-test
• har eller har haft kondylom
• har behandlats för en HPV-relaterad lesion
• lever i en samkönad relation
• använder kondom konsekvent

Tidigare exponering för en HPV-typ innebär inte att personen har exponerats för alla vaccintyper. Vaccinet kan därför fortfarande ge skydd, men den absoluta nyttan är mindre än före sexuell debut.

Vuxna över 26 år

Allmän kompletterande vaccination av samtliga vuxna över 26 år ger begränsad ytterligare befolkningsnytta. I studier av kvinnor i åldern 24 till 45 år var effekten mot en sammansatt vaccintyprelaterad utfallsvariabel 88,7 procent i per protokollanalys, men endast 47,2 procent i intention att behandla-analys, där personer med tidigare exponering ingick [7]. För cervikala höggradiga lesioner oberoende av tidigare HPV-status är nyttan ännu mer osäker [2].

Vaccination kan ändå övervägas individuellt, framför allt om personen:

• inte tidigare är vaccinerad
• förväntas få nya sexuella partner
• nyligen har lämnat en långvarig monogam relation
• har få tidigare sexuella partner och därför sannolikt begränsad exponering
• är man som har sex med män
• har HIV-infektion eller annan immunnedsättning
• har behandlats för höggradig HPV-relaterad dysplasi
• har återkommande respiratorisk papillomatos
• uttrycker en tydlig preferens efter information om den lägre absoluta nyttan

En person i en ömsesidigt monogam långvarig relation har låg sannolikhet att förvärva en ny HPV-infektion. Tidigare antal partner är däremot ett osäkert mått på immunitet. Det finns inget kliniskt antikroppstest som kan visa om personen är skyddad mot samtliga vaccintyper.

Vaccination över 26 års ålder är ofta egenfinansierad i Sverige. Produktgodkännande, nationella rekommendationer och regional subvention är skilda frågor och får inte likställas.

Riskgrupper

Bedömning före vaccination

Anamnes

Inför vaccination räcker vanligen en kort anamnes:

1. Har personen fått HPV-vaccin tidigare, och i så fall hur många doser och vid vilka datum?
2. Hur gammal var personen vid första dosen?
3. Finns immunnedsättning, HIV-infektion, transplantation eller immunsuppressiv behandling?
4. Har personen haft anafylaxi mot tidigare HPV-vaccin eller någon vaccinkomponent?
5. Är personen gravid?
6. Finns akut sjukdom med tydlig allmänpåverkan eller hög feber?

Journaluppgifter och vaccinationsregister bör användas när vaccinationshistoriken är osäker. Muntlig uppgift om tidigare vaccination kan behöva accepteras om dokumentation inte går att få fram, men vid kvarstående osäkerhet är det i regel säkrare att vaccinera än att lämna personen ofullständigt skyddad. Extra doser har inte visats medföra någon särskild allvarlig säkerhetsrisk, men ger ofta ökad lokal reaktion.

Undersökningar som inte behövs

Följande ska inte utföras rutinmässigt enbart för att avgöra om HPV-vaccination är lämplig:

• HPV-test
• cervixcytologi
• gynekologisk undersökning
• anal HPV-provtagning
• HPV-serologi
• graviditetstest
• antikroppskontroll efter vaccination

Ett positivt HPV-test ska inte fördröja vaccination om personen tillhör en rekommenderad målgrupp. Vaccinationen påverkar inte tolkningen av ett kliniskt HPV-test.

Klinisk beslutsalgoritm

flowchart TD
A["Kontrollera tidigare<br>HPV-vaccination"] --> B["Komplett serie enligt ålder<br>och immunstatus"]
B -->|"Ja"| C["Ingen rutinmässig<br>ytterligare dos"]
B -->|"Nej eller osäkert"| D["Bedöm ålder vid<br>första dosen"]
D --> E["Start före 15 år<br>och immunkompetent"]
E -->|"Ja"| F["Ge totalt två doser<br>med korrekt intervall"]
E -->|"Nej"| G["Ge totalt tre doser"]
G --> H["Kontrollera graviditet,<br>allergi och akut sjukdom"]
F --> H
H -->|"Gravid"| I["Skjut upp återstående doser<br>till efter graviditeten"]
H -->|"Ingen kontraindikation"| J["Ge 0,5 ml intramuskulärt<br>och observera efteråt"]

Dosering och administrering

Vaccinationsschema

Det internationellt använda tredosschemat anges ibland som månad 0, 1 till 2 och 6. För Gardasil 9 används normalt månad 0, 2 och 6 enligt europeisk produktinformation. Om doser givits med avvikande intervall ska regional vaccinsamordnare, infektionsspecialist eller aktuell produktinformation konsulteras vid tveksamhet.

Vid bedömning av en tidigare tredosserie används ofta följande minimiintervall:

• minst 4 veckor mellan dos 1 och dos 2
• minst 12 veckor mellan dos 2 och dos 3
• minst 5 månader mellan dos 1 och dos 3

En dos som givits bara några dagar för tidigt kan i vissa riktlinjer godtas inom en administrativ tolerans, men svensk praxis bör följas. Doser som givits tydligt före minimiintervallet kan behöva upprepas.

Två doser ger hos immunkompetenta barn i åldern 9 till 14 år ett antikroppssvar som är jämförbart med tre doser hos äldre ungdomar och unga vuxna. Ett längre intervall mellan de två doserna ger ett starkare immunsvar än ett kort intervall [1].

Endosvaccination

WHO har i vissa globala program accepterat en dos för immunkompetenta yngre personer, främst för att öka täckningen i miljöer med begränsade resurser. En indisk långtidsstudie fann 95,4 procents skydd mot kvarstående HPV 16- eller 18-infektion efter en dos, jämfört med 93,1 procent efter två doser och 93,3 procent efter tre doser [8].

Detta innebär inte automatiskt att endosschema ska användas i svensk klinisk praxis. Svenska rekommendationer och produktinformation ska följas. Om en person endast fått en dos bör serien därför normalt kompletteras.

Injektionsteknik

Vaccinet ges intramuskulärt, vanligen i deltoideus. Hos små barn kan lårets anterolaterala del användas. Vaccinet ska inte ges intravaskulärt. Subkutan administrering rekommenderas inte rutinmässigt.

Personen bör sitta eller ligga under vaccinationen. Synkope förekommer särskilt hos ungdomar och är vanligen en reaktion på själva injektionen, inte på vaccininnehållet. Observation under cirka 15 minuter är lämplig. Beredskap för att behandla anafylaxi ska finnas.

Samtidig vaccination

HPV-vaccin kan ges samtidigt med andra vacciner på olika injektionsställen. Studier av samtidig administrering med bland annat vaccin mot meningokocker, hepatit A, hepatit B, difteri, tetanus, pertussis och polio har visat bibehållet immunsvar och acceptabel säkerhet [19]. Samtidig vaccination kan minska risken att patienten inte återkommer.

Det krävs inget tidsintervall mellan HPV-vaccin och levande eller inaktiverade vacciner.

Blandning av vaccinprodukter

Om möjligt fullföljs serien med samma produkt. Om den tidigare produkten inte längre finns tillgänglig kan Gardasil 9 i många internationella riktlinjer användas för att slutföra serien. Dokumentera tidigare produkt, antal doser och datum. En komplett äldre serie ska inte rutinmässigt kompletteras med en full niovalent serie.

Särskilda kliniska situationer

HIV-infektion

Personer med HIV har högre förekomst av kvarstående HPV-infektion, multipla HPV-typer, anogenitala vårtor och HPV-relaterad dysplasi. Risken är särskilt hög bland män som har sex med män.

Vaccinet är icke-levande och kan ges vid HIV-infektion. Randomiserade studier visar hög serokonversion och ingen negativ effekt på CD4-positiva T-lymfocyter eller HIV-RNA. Evidensen för prevention av kliniska lesioner är däremot begränsad [10,11]. Tre doser rekommenderas.

Vaccination bör helst ges när HIV-behandlingen är stabil och virusnivån är supprimerad, men ska inte utan goda skäl fördröjas under lång tid. Uttalad immunnedsättning kan ge lägre antikroppssvar. Rutinmässig serologisk kontroll rekommenderas inte.

Män som har sex med män

Män som har sex med män har hög risk för anal HPV-infektion och får mindre indirekt skydd av vaccinationsprogram som historiskt riktats mot flickor. I en randomiserad studie av män i åldern 16 till 26 år minskade det fyrvalenta vaccinet vaccintyprelaterad anal intraepitelial neoplasi med 77,5 procent i per protokollanalys. Kvarstående anal infektion med HPV 6, 11, 16 eller 18 minskade med 94,9 procent [9].

Vaccination ska inte villkoras av att personen uppger antal partner eller genomgår anal provtagning. För vuxna över 26 år görs en individuell bedömning, där framtida exponering och tidigare vaccination väger tyngre än ett enstaka HPV-prov.

Immunosuppression och transplantation

Vaccination bör helst genomföras före planerad organtransplantation, stamcellstransplantation eller kraftig immunsuppressiv behandling. Eftersom vaccinet inte är levande kan det ges under immunsuppression, men immunsvaret kan vara nedsatt.

Tre doser används. Efter hematopoetisk stamcellstransplantation förloras tidigare immunologiskt minne i varierande grad och revaccination behövs vanligen enligt transplantationsprogrammets schema. Internationella riktlinjer har ofta rekommenderat start 6 till 12 månader efter transplantationen, när kliniskt tillstånd och immunrekonstitution medger detta [12]. Tidpunkten ska beslutas tillsammans med transplantationsenheten.

Pågående HPV-infektion, kondylom eller avvikande cytologi

Pågående HPV-infektion är inte en kontraindikation. Vaccination kan skydda mot andra typer än den som redan påvisats. Patienten ska samtidigt informeras om att vaccinet inte får befintliga kondylom att försvinna och inte normaliserar ett avvikande cellprov.

Utredning och behandling av kondylom, dysplasi eller cancer ska fortsätta enligt ordinarie vårdförlopp. Vaccination får inte fördröja kolposkopi, biopsi eller excision när sådan är indicerad.

Vaccination efter behandling av CIN2+

Metaanalyser av huvudsakligen observationsstudier tyder på att vaccination i anslutning till excisionsbehandling av CIN2+ kan minska återfallsrisken. I en analys av 19 909 personer var den sammanvägda relativa risken för återkommande CIN2+ 0,43 hos vaccinerade. Evidensens tillförlitlighet bedömdes dock som mycket låg till måttlig på grund av heterogenitet, möjlig publikationsbias och få randomiserade studier [13].

Ovaccinerade personer som behandlas för CIN2+ bör därför erbjudas en diskussion om vaccination. Det ska framgå att:

• vaccinationen inte behandlar den lesion som redan exciderats
• skyddet kan avse ny infektion, återinfektion eller framtida vaccintyprelaterad sjukdom
• vaccination inte minskar behovet av postoperativ HPV-baserad uppföljning
• svensk finansiering och regional praxis kan variera
• säker effekt på återfall ännu inte är definitivt fastställd

För vulvär, vaginal eller anal intraepitelial neoplasi är evidensen för adjuvant vaccination svagare.

Återkommande respiratorisk papillomatos

Återkommande respiratorisk papillomatos orsakas vanligen av HPV 6 eller 11. Vaccination är inte en etablerad behandling av befintliga papillom, men observationsstudier har rapporterat färre kirurgiska ingrepp och längre intervall mellan ingreppen efter vaccination. I en metaanalys minskade antalet ingrepp med i genomsnitt 4,43 per år och intervallet mellan operationerna ökade med 15,7 månader, men studierna var små och mycket heterogena [14].

Vaccination kan övervägas som tillägg till ordinarie behandling efter bedömning av öron-, näs- och halsspecialist. Patienten ska informeras om evidensens begränsningar.

Graviditet och amning

HPV-vaccination rekommenderas inte rutinmässigt under graviditet. Om en graviditet upptäcks efter dos 1 eller 2 skjuts återstående doser upp till efter graviditeten. Serien behöver inte startas om. Graviditetstest krävs inte före vaccination.

Oavsiktlig vaccination under graviditet är inte indikation för abort eller särskild fosterdiagnostik. Samlade data visar inte någon tydlig ökning av dödfödsel, prematuritet, missbildningar, tillväxthämning eller ektopisk graviditet. Vissa analyser har inte helt kunnat utesluta en ökad risk för spontant missfall i avgränsade exponeringsfönster för bivalent eller niovalent vaccin, men resultaten är osäkra och ger inte stöd för kausalitet [18].

Vaccination kan ges under amning. Det finns inget krav på att vänta efter avslutad graviditet om personen är kliniskt återställd.

Kontraindikationer och försiktighet

Absolut kontraindikation

Den viktigaste kontraindikationen är en tidigare allvarlig allergisk reaktion, exempelvis anafylaxi, mot:

• en tidigare dos av samma HPV-vaccin
• en aktiv substans
• ett hjälpämne i vaccinet

Misstänkt vaccinallergi bör bedömas av allergolog eller vaccinationsspecialist om fortsatt vaccination kan ha stor klinisk nytta.

Tillfälliga skäl att skjuta upp vaccination

Vaccination kan skjutas upp vid måttlig eller svår akut sjukdom med tydlig allmänpåverkan eller hög feber. Lindrig luftvägsinfektion, antibiotikabehandling eller låggradig feber utgör normalt inget hinder.

Graviditet är ett skäl att skjuta upp återstående doser, men inte en allergisk eller permanent kontraindikation.

Tillstånd som inte är kontraindikationer

Vaccination kan ges vid:

• amning
• lindrig infektion
• tidigare kondylom
• positivt HPV-test
• avvikande cervixcytologi
• tidigare behandlad HPV-relaterad lesion
• immunnedsättning
• behandling med antibiotika
• användning av hormonella preventivmedel
• tidigare svimning efter injektion, om vaccinationen ges liggande och med observation

Biverkningar och säkerhet

De vanligaste biverkningarna är smärta, rodnad och svullnad vid injektionsstället. Huvudvärk, trötthet, muskelvärk, illamående och kortvarig feber förekommer. Det niovalenta vaccinet ger något fler lokala reaktioner än det tidigare fyrvalenta vaccinet, men allvarliga vaccinrelaterade händelser är sällsynta [1,6].

Synkope förekommer hos ungdomar efter vaccinationer och andra nålprocedurer. Den största direkta risken är fallskada. Vaccinera sittande eller liggande och observera patienten efteråt.

Randomiserade studier har inte visat någon ökad risk för allvarliga biverkningar jämfört med kontrollvaccin eller adjuvans [2]. Stora observationsstudier och säkerhetsöversikter har inte gett stöd för ett orsakssamband med autoimmuna eller neurologiska sjukdomar [15].

Farhågor om nedsatt fertilitet och prematur ovariell insufficiens har inte bekräftats. I en dansk kohort med 996 300 flickor och kvinnor var justerad hazardkvot för prematur ovariell insufficiens 0,96 efter fyrvalent HPV-vaccination [16]. En metaanalys av mer än 1,25 miljoner personer fann inte heller någon ökad risk [17].

Misstänkta allvarliga eller oväntade biverkningar ska rapporteras enligt ordinarie svensk farmakovigilansrutin. Ett tidsmässigt samband innebär inte i sig att vaccinet orsakat tillståndet.

Uppföljning

Efter vaccinationstillfället

Dokumentera:

• vaccinnamn och batchnummer
• dosnummer
• dos och administrationssätt
• injektionsställe
• datum
• planerat datum för nästa dos
• eventuella omedelbara reaktioner

Ge patienten skriftlig eller digital information om nästa dos. Påminnelsesystem ökar sannolikheten att serien fullföljs.

Antikroppskontroll efter avslutad serie rekommenderas inte. Det finns inget etablerat kliniskt gränsvärde för skyddande antikroppsnivå.

Screening och sekundärprevention

Vaccinerade personer med livmoderhals ska delta i organiserad screening enligt gällande svenska rekommendationer. Skälen är att:

• vaccinet inte omfattar alla onkogena HPV-typer
• personen kan ha exponerats före vaccination
• ingen vaccination ger fullständigt skydd
• dokumentationen av tidigare doser kan vara ofullständig
• långsiktig risk kan påverkas av immunstatus och screeningdeltagande

Vaccination påverkar inte handläggningen av ett positivt HPV-test eller avvikande cytologi. Uppföljning ska baseras på provresultat, histologi, tidigare behandling och aktuellt vårdprogram.

Skyddets varaktighet

Långtidsuppföljning har inte visat någon tydlig avtagande effekt mot HPV 16 och 18 under de första uppföljningsåren. En systematisk översikt fann fortsatt hög effekt mot incident och kvarstående infektion vid omkring sex års uppföljning [20]. Finska kohorter med upp till 11 års registeruppföljning efter kliniska prövningar hade 17 HPV-positiva invasiva cancerfall bland ovaccinerade och inga bland vaccinerade, även om konfidensintervallet var brett på grund av få fall [21].

Någon rutinmässig boosterdos rekommenderas inte efter en komplett serie.

Kommunikation med patient och vårdnadshavare

En tydlig rekommendation från hälso- och sjukvårdspersonal ökar vaccinationstäckningen. Informationen bör vara konkret:

• Vaccinet förebygger cancer.
• Det fungerar bäst innan HPV-exponering.
• Det kan inte orsaka HPV-infektion.
• Det påverkar inte fertiliteten negativt enligt tillgängliga data.
• Det uppmuntrar inte till tidigare sexuell debut.
• Det behandlar inte en infektion som redan finns.
• Screening behövs även efter vaccination.

För barn bör vaccinationen presenteras som en normal del av barnvaccinationsprogrammet, inte som ett ställningstagande om barnets framtida sexuella beteende. Vid tveksamhet bör vårdnadshavare få möjlighet att ställa frågor, men återbesök ska planeras så att obeslutsamhet inte automatiskt leder till utebliven vaccination.

Källor

1. Bergman H m.fl. Comparison of different human papillomavirus vaccine types and dose schedules for prevention of HPV-related disease in females and males. Cochrane Database of Systematic Reviews 2019. PMID: 31755549
2. Arbyn M m.fl. Prophylactic vaccination against human papillomaviruses to prevent cervical cancer and its precursors. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018. PMID: 29740819
3. Lei J m.fl. HPV Vaccination and the Risk of Invasive Cervical Cancer. New England Journal of Medicine 2020. PMID: 32997908
4. Herweijer E m.fl. Quadrivalent HPV vaccine effectiveness against high-grade cervical lesions by age at vaccination: A population-based study. International Journal of Cancer 2016. PMID: 26856527
5. Drolet M m.fl. Population-level impact and herd effects following human papillomavirus vaccination programmes: a systematic review and meta-analysis. Lancet Infectious Diseases 2015. PMID: 25744474
6. Signorelli C m.fl. Human papillomavirus 9-valent vaccine for cancer prevention: a systematic review of the available evidence. Epidemiology and Infection 2017. PMID: 28446260
7. Meites E m.fl. Human Papillomavirus Vaccination for Adults: Updated Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices. MMWR Morbidity and Mortality Weekly Report 2019. PMID: 31415491
8. Basu P m.fl. Vaccine efficacy against persistent human papillomavirus 16/18 infection at 10 years after one, two, and three doses of quadrivalent HPV vaccine in girls in India: a multicentre, prospective, cohort study. Lancet Oncology 2021. PMID: 34634254
9. Palefsky JM m.fl. HPV vaccine against anal HPV infection and anal intraepithelial neoplasia. New England Journal of Medicine 2011. PMID: 22029979
10. Mavundza EJ m.fl. A systematic review of immunogenicity, clinical efficacy and safety of human papillomavirus vaccines in people living with the human immunodeficiency virus. Human Vaccines and Immunotherapeutics 2020. PMID: 31448991
11. Zizza A m.fl. Efficacy and safety of human papillomavirus vaccination in HIV-infected patients: a systematic review and meta-analysis. Scientific Reports 2021. PMID: 33654181
12. Martínez-Gómez X m.fl. Multidisciplinary, evidence-based consensus guidelines for human papillomavirus vaccination in high-risk populations, Spain, 2016. Eurosurveillance 2019. PMID: 30782268
13. Kechagias KS m.fl. Role of human papillomavirus vaccination on HPV infection and recurrence of HPV related disease after local surgical treatment: systematic review and meta-analysis. BMJ 2022. PMID: 35922074
14. Ponduri A m.fl. The Efficacy of Human Papillomavirus Vaccination as an Adjuvant Therapy in Recurrent Respiratory Papillomatosis. Laryngoscope 2023. PMID: 36651338
15. Macartney KK m.fl. Safety of human papillomavirus vaccines: a review. Drug Safety 2013. PMID: 23637071
16. Hviid A, Myrup Thiesson E. Association Between Human Papillomavirus Vaccination and Primary Ovarian Insufficiency in a Nationwide Cohort. JAMA Network Open 2021. PMID: 34436612
17. Torella M m.fl. Risk of Premature Ovarian Insufficiency after Human Papilloma Virus Vaccination: A PRISMA Systematic Review and Meta-Analysis of Current Evidence. Vaccines 2023. PMID: 36679985
18. Zhang J m.fl. Does HPV vaccination during periconceptional or gestational period increase the risk of adverse pregnancy outcomes? An updated systematic review and meta-analysis based on timing of vaccination. Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica 2024. PMID: 39106178
19. Noronha AS m.fl. Systematic review of human papillomavirus vaccine coadministration. Vaccine 2014. PMID: 24412351
20. Deleré Y m.fl. The efficacy and duration of vaccine protection against human papillomavirus: a systematic review and meta-analysis. Deutsches Ärzteblatt International 2014. PMID: 25249360
21. Lehtinen M m.fl. Human papillomavirus vaccine efficacy against invasive, HPV-positive cancers: population-based follow-up of a cluster-randomised trial. BMJ Open 2021. PMID: 35149535