Influensa: diagnostik, behandling och profylax

Sammanfattning

Influensa är en akut luftvägsinfektion orsakad av influensa A eller B. Typisk sjukdom börjar abrupt med feber, hosta, huvudvärk, uttalad sjukdomskänsla och myalgi, men kliniska symtom kan inte säkert skilja influensa från covid-19, RSV-infektion eller annan luftvägsinfektion. Risken för allvarlig sjukdom är störst hos äldre, gravida och nyförlösta, små barn, immunsupprimerade samt personer med kronisk hjärt-, lung-, njur-, lever-, neurologisk eller metabol sjukdom.

Provtagning bör göras när resultatet påverkar antiviral behandling, antibiotikaanvändning, vårdnivå eller vårdhygien. Nukleinsyraamplifiering, vanligen RT-PCR, är förstahandsmetod. Snabba molekylära tester har betydligt högre känslighet än antigenbaserade snabbtester. Ett negativt antigentest utesluter inte influensa.

Antiviral behandling ska inledas omedelbart vid misstänkt eller verifierad influensa hos sjukhusvårdade patienter, vid svår eller progredierande sjukdom och hos personer med hög komplikationsrisk. Behandlingen ska inte invänta provsvar. Oseltamivir är vanligen förstahandsval och ges så tidigt som möjligt, helst inom 48 timmar, men senare insättning är motiverad vid sjukhusvård, pneumoni, hypoxemi, progredierande sjukdom eller immunsuppression. Standardbehandling för vuxna är 75 mg peroralt två gånger dagligen i 5 dagar, med dosanpassning vid nedsatt njurfunktion. Högre dos har inte visats ge bättre effekt. Behandlingstiden kan behöva förlängas vid långvarig virusreplikation, särskilt hos svårt immunsupprimerade.

Postexpositionsprofylax används selektivt, främst efter nära exponering hos personer med mycket hög risk för komplikationer, när vaccination saknas eller sannolikt ger otillräckligt skydd samt vid utbrott i slutenvård eller särskilt boende. Vaccination inför varje influensasäsong är den viktigaste förebyggande åtgärden.

Bakgrund och epidemiologi

Influensa A och B orsakar återkommande säsongsepidemier. Influensa A har en bred värdrepertoar och delas in efter ytproteinerna hemagglutinin och neuraminidas. Influensa B cirkulerar huvudsakligen bland människor och saknar den potential för stora antigeniska skiften som finns hos influensa A. Antigen drift, successiv ansamling av mutationer i virala ytproteiner, medför att immunitet från tidigare infektion eller vaccination blir ofullständig och att vaccinets sammansättning behöver uppdateras.

Globalt uppskattas influensa årligen orsaka omkring en miljard infektioner, 3 till 5 miljoner fall av svår sjukdom och 290 000 till 650 000 dödsfall. Belastningen varierar avsevärt mellan säsonger, virusvarianter och befolkningsgrupper [1].

Smittspridning sker framför allt vid nära kontakt genom luftvägspartiklar av olika storlek. Direkt och indirekt kontaktsmitta kan också förekomma. Inkubationstiden är kort. En systematisk analys uppskattade medianen till 1,4 dagar för influensa A, med omkring 95 procent av fallen symtomatiska inom 2,8 dagar. För influensa B var skattningen kortare, men underlaget var begränsat och symtomdebut definierades snävt [2].

Smittsamheten är vanligen störst från ungefär ett dygn före symtomdebut till 3 till 5 dagar därefter. Barn och immunsupprimerade kan utsöndra virus under längre tid. Detektion av viralt RNA med RT-PCR innebär inte alltid att smittsamt virus finns kvar, särskilt sent i förloppet.

Riskgrupper för allvarlig influensa

Följande grupper har ökad risk för pneumoni, sjukhusinläggning, intensivvård eller död:

• personer med hög ålder, särskilt över 65 år
• gravida och nyförlösta, framför allt under de första två veckorna efter förlossning
• barn under 5 år, med högst risk hos barn under 2 år
• personer med kronisk hjärt- eller lungsjukdom, inklusive svår astma
• personer med diabetes mellitus eller annan metabol sjukdom
• personer med kronisk njur- eller leversjukdom
• personer med neurologisk eller neuromuskulär sjukdom som påverkar andning eller sekretmobilisering
• personer med uttalad obesitas
• immunsupprimerade, exempelvis efter organ- eller stamcellstransplantation, under cytostatikabehandling eller vid kraftig immunsuppressiv behandling
• personer i särskilt boende eller annan miljö med nära kontakter och hög sårbarhet.

Åldersgränser, riskgruppsdefinitioner och kostnadsfri vaccination i Sverige fastställs i nationella rekommendationer som kan ändras mellan säsonger. De bör därför kontrolleras mot aktuell svensk vägledning.

Klinisk bild

Okomplicerad influensa

Klassisk influensa kännetecknas av plötslig debut med:

• feber och frossa
• torrhosta
• huvudvärk
• diffus myalgi och ledvärk
• uttalad trötthet och sjukdomskänsla
• halsont
• nästäppa eller snuva.

Feber saknas ibland hos äldre, immunsupprimerade och små barn. Hos barn är gastrointestinala symtom, otit och febrila kramper vanligare än hos vuxna. Äldre kan presentera sig med konfusion, fall, funktionsförlust eller försämring av underliggande hjärt- eller lungsjukdom.

Hosta och trötthet kan kvarstå i flera veckor efter att febern gått tillbaka. Ett bifasiskt förlopp, med initial förbättring följd av ny feber, produktiv hosta, dyspné eller cirkulatorisk påverkan, ska väcka misstanke om sekundär bakteriell infektion.

Kliniska fynd har begränsad diagnostisk precision. I en systematisk översikt var hosta känsligt hos vuxna, men inget enskilt symtom eller vanligt använt kriterium för influensaliknande sjukdom hade tillräcklig träffsäkerhet för att säkert bekräfta eller utesluta influensa. Läkarens samlade kliniska bedömning var mer informativ än enskilda symtom, men hade fortfarande begränsad diagnostisk styrka [3].

Komplicerad och svår influensa

Allvarlig influensa kan ge:

• primär viral pneumoni
• hypoxemisk andningssvikt och ARDS
• sekundär bakteriell pneumoni
• exacerbation av astma eller KOL
• försämrad hjärtsvikt eller ischemisk hjärtsjukdom
• myokardit eller perikardit
• encefalit, encefalopati eller kramper
• myosit och rabdomyolys
• sepsis, multiorgansvikt eller chock
• uttorkning och akut njurskada.

Varningssignaler är takypné, hypoxemi, cyanos, hypotension, nytillkommen konfusion, bröstsmärta, hemoptys, oliguri, svår muskelsmärta med svaghet samt försämring efter en kort initial återhämtning.

Bakteriell samtidig infektion eller sekundärinfektion är kliniskt viktig men ska inte förutsättas hos alla sjukhusvårdade. I en systematisk översikt varierade rapporterad frekvens från 2 till 65 procent, vilket speglar skillnader i patienturval och diagnostik. Streptococcus pneumoniae och Staphylococcus aureus var de vanligaste identifierade patogenerna [4]. Även grupp A-streptokocker och Haemophilus influenzae förekommer. Nekrotiserande pneumoni, kavitering, empyem eller snabbt progredierande chock ska särskilt väcka misstanke om S. aureus eller grupp A-streptokocker.

Utredning och diagnostik

Initial klinisk bedömning

Bedöm först sjukdomens svårighetsgrad och patientens riskprofil:

1. Fastställ symtomdebut, epidemiläge, vaccination och känd exponering.
2. Bedöm andningsfrekvens, syremättnad, puls, blodtryck, temperatur och medvetandegrad.
3. Efterfråga graviditet, samsjuklighet, immunsuppression och läkemedel.
4. Leta efter tecken på pneumoni, sepsis, dehydrering eller dekompenserad grundsjukdom.
5. Avgör om antiviral behandling ska startas omedelbart.

flowchart TD
A["Akut luftvägsinfektion<br>under influensasäsong"] --> B["Bedöm svårighetsgrad<br>och riskfaktorer"]
B -->|"Sjukhusvård, svår sjukdom<br>eller riskgrupp"| C["Ta RT-PCR<br>och starta antiviral behandling"]
B -->|"Låg risk och lindrig sjukdom"| D["Pröva om provsvaret<br>ändrar handläggningen"]
D -->|"Ja"| E["Ta molekylärt test"]
D -->|"Nej"| F["Symtomatisk behandling<br>och säkerhetsinformation"]
C --> G["Utred pneumoni, sepsis<br>och annan komplikation"]
E -->|"Positivt"| H["Bekräftad influensa"]
E -->|"Negativt"| I["Ompröva diagnos<br>och provkvalitet"]

Indikationer för influensadiagnostik

Provtagning rekommenderas när resultatet kan påverka:

• antiviral behandling
• behov av antibiotika eller ytterligare mikrobiologisk diagnostik
• inläggning, isolering eller kohortvård
• utredning av ett vårdrelaterat utbrott
• handläggning av en svårt immunsupprimerad patient
• differentialdiagnostik mot exempelvis covid-19 eller RSV
• beslut om fortsatt behandling vid ett långdraget eller progredierande förlopp.

Alla sjukhusvårdade patienter med akut luftvägsinfektion under influensacirkulation bör i regel testas. Antiviral behandling av en svårt sjuk patient ska inte fördröjas i väntan på provsvar [5].

Provtagning behövs däremot inte rutinmässigt hos en i övrigt frisk öppenvårdspatient med lindrig, typisk sjukdom om svaret inte ändrar handläggningen.

Prov och analysmetod

Nasofarynxprov eller kombinerat näs- och svalgprov används vanligen. Prov bör tas så nära symtomdebut som möjligt. Vid intubation, svår pneumoni och negativt övre luftvägsprov bör prov från nedre luftvägarna övervägas, exempelvis trakealsekret eller bronkoalveolärt lavage. Virus kan vid svår nedre luftvägsinfektion finnas kvar där trots negativt nasofarynxprov.

Multiplex-PCR kan samtidigt identifiera influensa A, influensa B, SARS-CoV-2, RSV och andra luftvägsvirus. Ett positivt fynd av ett virus utesluter inte bakteriell samtidig infektion eller samtidig infektion med ett annat virus.

I en metaanalys var känsligheten för influensa A 54,4 procent för traditionella antigentest, 80,0 procent för digital immunoanalys och 91,6 procent för snabba molekylära test. För influensa B var motsvarande känslighet 53,2, 76,8 och 95,4 procent. Specificiteten översteg 98 procent för samtliga testtyper [6].

Testresultatet måste tolkas mot epidemiologisk sannolikhet. Under hög influensaaktivitet är ett positivt test oftast tillförlitligt, medan ett negativt antigentest har lågt uteslutningsvärde. Vid låg prevalens ökar risken att ett positivt snabbtest är falskt positivt.

Övrig utredning vid svår sjukdom

Utredningen styrs av klinisk bild och kan omfatta:

• blodstatus, CRP, elektrolyter, kreatinin, leverstatus och glukos
• blodgas och laktat vid andnings- eller cirkulationspåverkan
• blododling före antibiotika när detta inte fördröjer behandlingen
• sputumodling eller prov från nedre luftvägar
• lungröntgen, alternativt datortomografi vid oklar eller komplicerad bild
• EKG och troponin vid bröstsmärta, arytmi eller misstänkt myokardpåverkan
• kreatinkinas och urinanalys vid uttalad myalgi eller misstänkt rabdomyolys
• likvorundersökning och neuroradiologi vid encefalitmisstanke.

Prokalcitonin kan bidra till att minska sannolikheten för bakteriell samtidig infektion när värdet är lågt, men ska inte ensamt avgöra antibiotikabehandling. En metaanalys fann känslighet 84 procent, specificitet 64 procent och negativ sannolikhetskvot 0,26. Testet var bättre för att tala emot än för att bekräfta bakteriell infektion [7].

Differentialdiagnoser

Verifierad influensa avslutar inte differentialdiagnostiken hos en patient som är oproportionerligt sjuk. Samtidig bakteriell pneumoni, lungemboli, hjärtinfarkt och annan virusinfektion kan förekomma.

Behandling

Vilka ska behandlas antiviralt?

Antiviral behandling rekommenderas snarast vid misstänkt eller verifierad influensa hos:

• alla sjukhusvårdade patienter
• patienter med svår, komplicerad eller progredierande sjukdom
• patienter med pneumoni eller hypoxemi
• personer i medicinsk riskgrupp
• gravida och nyförlösta
• svårt immunsupprimerade
• små barn, särskilt under 2 års ålder.

Hos en tidigare frisk patient med okomplicerad influensa kan behandling övervägas om den kan påbörjas inom 48 timmar, särskilt vid uttalade symtom eller förväntad betydande påverkan på vardagsfunktion. Den absoluta nyttan är dock begränsad.

I placebokontrollerade studier förkortade oseltamivir symtomdurationen hos vuxna med i genomsnitt 16,8 timmar. Någon säker minskning av sjukhusinläggningar visades inte, och evidensen för verifierad pneumoni eller andra allvarliga komplikationer var begränsad [8]. En nätverksmetaanalys av 26 randomiserade studier fann att oseltamivir, zanamivir, peramivir och baloxavir samtliga förkortade symtomdurationen hos huvudsakligen tidigare friska patienter. Resultaten för komplikationer var mer osäkra och definitionerna varierade mellan studierna [9].

Hos barn med laboratorieverifierad influensa förkortade oseltamivir sjukdomstiden med 17,6 timmar i en individbaserad metaanalys. Effekten var omkring 30 timmar i studier som inte specifikt rekryterade barn med astma. Risken för otit minskade med 34 procent, medan kräkningar blev vanligare [10].

Tidpunkt för behandling

Behandlingen har störst effekt när den startas inom 48 timmar och helst under det första dygnet. Tidsgränsen ska inte användas för att neka behandling till en sjukhusvårdad eller svårt sjuk patient.

Observationsdata från 29 234 sjukhusvårdade patienter med influensa A(H1N1)pdm09 visade att neuraminidashämmarbehandling var associerad med lägre mortalitet. Behandling inom två dagar var associerad med ungefär halverad mortalitetsrisk jämfört med senare behandling eller ingen behandling. Varje dags fördröjning till och med dag 5 var associerad med successivt högre mortalitet [11]. Underlaget är observationsbaserat och påverkas av möjliga störfaktorer, men stöder omedelbar behandling vid svår influensa.

Val av antiviralt läkemedel

Oseltamivir är vanligen förstahandsval eftersom det är peroralt, systemiskt tillgängligt och har mest erfarenhetsunderlag vid svår influensa, graviditet och immunsuppression.

Zanamivir inhaleras och bör undvikas vid astma, KOL eller annan risk för bronkospasm. Inhalationspulver får inte lösas upp och administreras via nebulisator. Dålig inhalationsförmåga begränsar användningen hos små barn och svårt sjuka.

Baloxavir ges som engångsdos och har dokumenterad effekt vid okomplicerad influensa i öppenvård. Det ska inte användas som rutinmässigt förstahandsval vid sjukhusvård, svår influensa, graviditet eller uttalad immunsuppression eftersom kliniskt underlag är otillräckligt. Tillgänglighet, godkända åldersgränser och subvention kan skilja sig från internationella riktlinjer och måste kontrolleras mot aktuell svensk produktinformation.

Peramivir ges intravenöst som engångsdos vid okomplicerad influensa i vissa länder. Evidensen vid svår sjukhusvårdad influensa är begränsad. Svensk tillgänglighet måste kontrolleras innan det övervägs.

Doser

Doseringen följer internationella riktlinjer och studiedoser [5,9]. För barn under 20 kg som kan omfattas av nyare godkännanden för baloxavir ska aktuell produktresumé följas, eftersom åldersgränser och formuleringar förändras.

Vid kreatininclearance 31 till 60 ml/min reduceras oseltamivir för vuxna vanligen till 30 mg två gånger dagligen. Vid kreatininclearance 11 till 30 ml/min ges vanligen 30 mg en gång dagligen. Hemodialys och peritonealdialys kräver särskilda scheman. Följ aktuell produktresumé och lokal njurdoseringsanvisning. Zanamivir behöver normalt inte njurdosanpassas eftersom systemexponeringen efter inhalation är låg.

Oseltamivir kan ges via ventrikelsond. Vid ileus, malabsorption eller extracorporeal cirkulation bör infektionsspecialist och klinisk farmakolog konsulteras. Dubbel standarddos rekommenderas inte rutinmässigt, eftersom förbättrad klinisk effekt inte har visats.

Graviditet och amning

Graviditet är en riskfaktor för allvarlig influensa. Behandling ska startas på klinisk misstanke och inte invänta provsvar. Oseltamivir är förstahandsval i alla trimestrar och under postpartumperioden. Observationsdata visar minskad risk för svåra utfall vid tidig neuraminidashämmarbehandling utan signal om ökade maternella, fetala eller neonatala komplikationer [12].

Baloxavir rekommenderas inte under graviditet eller amning på grund av otillräckliga säkerhets- och effektdata. Amning behöver normalt inte avbrytas vid oseltamivirbehandling.

Svår eller långdragen influensa

Vid intensivvård eller snabbt progredierande pneumoni:

• starta oseltamivir omedelbart
• ta prov från både övre och, när möjligt, nedre luftvägar
• ge organstöd enligt sedvanliga principer
• utred och behandla möjlig bakteriell samtidig infektion
• överväg längre behandling än 5 dagar vid fortsatt klinisk sjukdom och påvisbar virusreplikation
• konsultera infektionsspecialist vid immunsuppression, behandlingssvikt eller misstänkt resistens.

Förlängd behandling bör styras av kliniskt förlopp, provlokal och upprepade virologiska fynd, inte enbart av kvarstående positiv RT-PCR i nasofarynx.

Systemiska kortikosteroider ska inte ges som specifik behandling för influensapneumoni eller ARDS. I en Cochraneöversikt var kortikosteroidbehandling associerad med högre mortalitet och fler vårdrelaterade infektioner, men evidensen var av mycket låg kvalitet och starkt påverkad av indikationsbias [13]. Kortikosteroider ska däremot ges när en annan etablerad indikation finns, exempelvis astmaexacerbation, KOL-exacerbation eller binjurebarksvikt.

Antibiotika

Antibiotika behandlar inte influensa och ska inte ges rutinmässigt vid okomplicerad sjukdom. Empirisk antibiotikabehandling är motiverad vid:

• radiologiskt eller kliniskt misstänkt bakteriell pneumoni
• sepsis eller chock
• initial förbättring följd av ny försämring
• uttalat fokala lungfynd
• purulent sputum tillsammans med systempåverkan
• nekrotiserande pneumoni eller empyem.

Preparatvalet ska följa lokal rekommendation för samhällsförvärvad eller vårdrelaterad pneumoni. Vid svår postinfluensapneumoni bör täckning mot S. aureus, inklusive MRSA när epidemiologin motiverar detta, övervägas.

Biverkningar och resistens

Oseltamivir orsakar framför allt illamående och kräkningar. I randomiserade studier var relativ risk omkring 1,8 för både illamående och kräkningar jämfört med placebo [9]. Intag med mat kan förbättra toleransen. Allvarliga hudreaktioner och neuropsykiatriska händelser är sällsynta. Ett tydligt orsakssamband för neuropsykiatriska symtom är svårt att skilja från influensans egna neurologiska manifestationer.

Resistens mot neuraminidashämmare är fortfarande ovanlig, men risken ökar hos små barn och svårt immunsupprimerade med långvarig virusreplikation. H275Y-substitutionen hos influensa A(H1N1)pdm09 ger kraftigt nedsatt känslighet för oseltamivir och peramivir, medan zanamivir ofta behåller aktivitet. Baloxavir kan selektera PA/I38-substitutioner, ibland med förlängd virusutsöndring [1].

Misstänk resistens vid klinisk försämring eller utebliven förbättring trots flera dagars adekvat behandling, särskilt om virusmängden förblir hög och ingen annan komplikation förklarar förloppet. Kontakta infektionsspecialist och referenslaboratorium. Kombinationsterapi eller rutinmässig dubbel oseltamivirdos har inte visad nytta och ska inte användas utan specialistbedömning.

Profylax

Vaccination

Årlig vaccination är den viktigaste profylaktiska åtgärden. Vaccination minskar inte risken för alla influensaliknande luftvägsinfektioner, men skyddar mot laboratorieverifierad influensa och i varierande grad mot sjukhusvård och komplikationer. Effekten beror på ålder, immunsvar, vaccintyp, tidigare immunitet och överensstämmelse mellan vaccin och cirkulerande virus.

Hos friska vuxna minskade inaktiverat vaccin laboratorieverifierad influensa från 2,3 till 0,9 procent i randomiserade studier. Omkring 71 personer behövde vaccineras för att förebygga ett fall under de studerade säsongerna [14]. Hos personer över 65 år minskade influensa i randomiserade studier från omkring 6 till 2,4 procent, men underlaget för mortalitet och sjukhusvård var otillräckligt [15].

Observationsstudier i riskgrupper har visat skydd mot influensarelaterad sjukhusvård, men effekten varierar mellan säsonger. En metaanalys skattade vaccineffekten mot sjukhusvård till 57 procent hos barn och 14 procent hos äldre, med betydande skillnader mellan studier [16].

Inaktiverat influensavaccin kan ges under hela graviditeten. En metaanalys med nära 680 000 graviditeter fann ingen ökad risk för dödfödsel, missbildningar, låg Apgarpoäng eller neonatal intensivvård efter vaccination [17].

För äldre kan högdosvaccin, adjuvanterat vaccin eller rekombinant vaccin ge något bättre skydd mot sjukhusvård än standarddosvaccin. En nätverksmetaanalys fann en relativ förbättring på omkring 11 procent i observationsstudier när förstärkta vacciner analyserades tillsammans, utan säker skillnad mellan de förstärkta vaccintyperna [18]. Vilka vacciner som rekommenderas och tillhandahålls i Sverige varierar och ska kontrolleras inför varje säsong.

Vaccination har också möjliga vinster utöver prevention av luftvägssjukdom. I randomiserade studier bland personer med kardiovaskulär risk inträffade allvarliga kardiovaskulära händelser hos 3,6 procent av vaccinerade jämfört med 5,4 procent av kontroller. Nyttan var störst efter nyligen genomgånget akut koronart syndrom [19].

Hälso- och sjukvårdspersonal bör erbjudas vaccination. En metaanalys visade lägre risk för laboratorieverifierad influensa och kortare sjukfrånvaro hos vaccinerad personal, även om effekten på influensaliknande sjukdom var osäker [20].

Postexpositionsprofylax

Antiviral postexpositionsprofylax ska inte ges rutinmässigt till alla exponerade. Den kan övervägas vid nära kontakt med verifierad eller starkt misstänkt influensa hos:

• svårt immunsupprimerade personer
• personer med mycket hög komplikationsrisk och otillräckligt vaccinationsskydd
• personer hos vilka vaccination är kontraindicerad eller sannolikt ineffektiv
• boende och personal vid institutionsutbrott
• särskilt sårbara hushållskontakter.

Profylax ska startas så snart som möjligt, helst inom 48 timmar efter exponering. Om mer än 48 timmar har gått rekommenderas vanligen inte profylax till en enstaka asymtomatisk kontakt. Personen bör i stället få instruktion att söka tidigt vid symtom och då starta full behandlingsdos.

I en randomiserad hushållsstudie gav oseltamivir 75 mg en gång dagligen i 7 dagar, insatt inom 48 timmar, 89 procents skyddseffekt mot klinisk laboratorieverifierad influensa hos kontakter [21]. Baloxavir som engångsdos minskade klinisk influensa från 13,6 till 1,9 procent i en japansk hushållsstudie, men nästan alla indexfall hade influensa A och studien var tillverkarfinansierad [22].

Om symtom utvecklas under profylax ska patienten omvärderas, provtas och övergå till behandlingsdos. Genombrottsinfektion under pågående profylax kan bero på sen insättning, bristande följsamhet, annan luftvägsinfektion eller antiviral resistens.

Utbrott i vård och omsorg

Vid två eller flera epidemiologiskt kopplade fall av akut luftvägsinfektion på en avdelning eller ett särskilt boende bör influensa misstänkas och molekylär provtagning genomföras omgående. När influensa bekräftats bör åtgärderna omfatta:

• antiviral behandling av sjuka
• profylax till exponerade boende eller patienter enligt lokal utbrottsplan
• övervägande av profylax även till ovaccinerad personal
• kohortvård eller enkelrum
• begränsning av personalrörelser mellan enheter
• förstärkt handhygien och användning av personlig skyddsutrustning enligt lokal vårdhygien
• stopp eller begränsning av nyinskrivningar vid omfattande smittspridning
• förnyad vaccination av ovaccinerade när detta är lämpligt.

Vid institutionsutbrott ges profylax ofta under minst 14 dagar och till och med 7 dagar efter senaste identifierade fallet, beroende på lokal riktlinje och fortsatt fallförekomst [5]. Behandling och profylax ska kombineras med vårdhygieniska åtgärder.

Randomiserade studier av fysiska åtgärder mot luftvägsvirus är heterogena. Handhygienprogram ger sannolikt en måttlig minskning av luftvägsinfektioner. Studier av munskydd i samhället har inte visat någon tydlig minskning av laboratorieverifierad influensa, men resultaten begränsas av varierande följsamhet och ska inte direkt översättas till vårdmiljö eller individuell källkontroll [23].

Uppföljning och prognos

Okomplicerad influensa förbättras vanligen inom 3 till 7 dagar, men hosta, trötthet och nedsatt prestationsförmåga kan kvarstå i två veckor eller längre. Patienten ska få tydlig information om när ny bedömning behövs.

Återkontakt rekommenderas vid:

• ökande dyspné eller nytillkommen hypoxemi
• bröstsmärta, hemoptys eller synkope
• nytillkommen konfusion eller påtaglig slöhet
• oförmåga att dricka eller tecken på dehydrering
• ihållande hög feber
• ny feber efter initial förbättring
• försämring av hjärt-, lung- eller annan grundsjukdom
• utebliven förbättring hos immunsupprimerad patient
• muskelsvaghet, mörk urin eller misstänkt rabdomyolys.

Sjukhusvårdade patienter följs avseende syrgasbehov, andningsarbete, cirkulation, vätskebalans, njurfunktion och tecken på bakteriell komplikation. Upprepad influensa-PCR behövs inte rutinmässigt hos immunfriska som förbättras. Den kan vara motiverad vid långvarigt kritiskt förlopp, immunsuppression, misstänkt resistens eller inför beslut som beror på kvarstående smittsamhet. Prov från nedre luftvägar är mer relevant än nasofarynxprov vid kvarstående svår pneumoni.

Efter tillfrisknande bör vaccinationsstatus och riskfaktorer gås igenom. Genomgången influensa ger inte tillförlitligt skydd mot andra cirkulerande influensavirus, och vaccination kan fortfarande vara motiverad under samma säsong.

Källor

1. Lampejo T. Influenza and antiviral resistance: an overview. European Journal of Clinical Microbiology & Infectious Diseases 2020. PMID: 32056049
2. Lessler J m.fl. Incubation periods of acute respiratory viral infections: a systematic review. Lancet Infectious Diseases 2009. PMID: 19393959
3. Ebell MH m.fl. Accuracy of individual signs and symptoms and case definitions for the diagnosis of influenza in different age groups: a systematic review with meta-analysis. BMJ Open 2025. PMID: 40032401
4. Klein EY m.fl. The frequency of influenza and bacterial coinfection: a systematic review and meta-analysis. Influenza and Other Respiratory Viruses 2016. PMID: 27232677
5. Uyeki TM m.fl. Clinical Practice Guidelines by the Infectious Diseases Society of America: 2018 Update on Diagnosis, Treatment, Chemoprophylaxis, and Institutional Outbreak Management of Seasonal Influenza. Clinical Infectious Diseases 2019. PMID: 30834445
6. Merckx J m.fl. Diagnostic Accuracy of Novel and Traditional Rapid Tests for Influenza Infection Compared With Reverse Transcriptase Polymerase Chain Reaction: A Systematic Review and Meta-analysis. Annals of Internal Medicine 2017. PMID: 28869986
7. Wu MH m.fl. Can procalcitonin tests aid in identifying bacterial infections associated with influenza pneumonia? A systematic review and meta-analysis. Influenza and Other Respiratory Viruses 2013. PMID: 22672284
8. Jefferson T m.fl. Oseltamivir for influenza in adults and children: systematic review of clinical study reports and summary of regulatory comments. BMJ 2014. PMID: 24811411
9. Liu JW m.fl. Comparison of Antiviral Agents for Seasonal Influenza Outcomes in Healthy Adults and Children: A Systematic Review and Network Meta-analysis. JAMA Network Open 2021. PMID: 34387680
10. Malosh RE m.fl. Efficacy and Safety of Oseltamivir in Children: Systematic Review and Individual Patient Data Meta-analysis of Randomized Controlled Trials. Clinical Infectious Diseases 2018. PMID: 29186364
11. Muthuri SG m.fl. Effectiveness of neuraminidase inhibitors in reducing mortality in patients admitted to hospital with influenza A H1N1pdm09 virus infection: a meta-analysis of individual participant data. Lancet Respiratory Medicine 2014. PMID: 24815805
12. Chow EJ m.fl. Clinical Effectiveness and Safety of Antivirals for Influenza in Pregnancy. Open Forum Infectious Diseases 2021. PMID: 34189160
13. Lansbury L m.fl. Corticosteroids as adjunctive therapy in the treatment of influenza. Cochrane Database of Systematic Reviews 2019. PMID: 30798570
14. Demicheli V m.fl. Vaccines for preventing influenza in healthy adults. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018. PMID: 29388196
15. Demicheli V m.fl. Vaccines for preventing influenza in the elderly. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018. PMID: 29388197
16. Restivo V m.fl. Influenza vaccine effectiveness among high-risk groups: A systematic literature review and meta-analysis of case-control and cohort studies. Human Vaccines & Immunotherapeutics 2018. PMID: 28481673
17. Lu QC m.fl. One misunderstood health issue: demonstrating and communicating the safety of influenza A vaccination in pregnancy: a systematic review and meta-analysis. BMC Public Health 2021. PMID: 33836695
18. Ferdinands JM m.fl. Protection against influenza hospitalizations from enhanced influenza vaccines among older adults: A systematic review and network meta-analysis. Journal of the American Geriatrics Society 2024. PMID: 39230284
19. Behrouzi B m.fl. Association of Influenza Vaccination With Cardiovascular Risk: A Meta-analysis. JAMA Network Open 2022. PMID: 35486404
20. Imai C m.fl. A systematic review and meta-analysis of the direct epidemiological and economic effects of seasonal influenza vaccination on healthcare workers. PLoS One 2018. PMID: 29879206
21. Welliver R m.fl. Effectiveness of oseltamivir in preventing influenza in household contacts: a randomized controlled trial. JAMA 2001. PMID: 11176912
22. Ikematsu H m.fl. Baloxavir Marboxil for Prophylaxis against Influenza in Household Contacts. New England Journal of Medicine 2020. PMID: 32640124
23. Jefferson T m.fl. Physical interventions to interrupt or reduce the spread of respiratory viruses. Cochrane Database of Systematic Reviews 2023. PMID: 36715243